Markåtkomst för nybebyggelse av allmänna ledningar sker på flera olika sätt. Användning av markområdet kan säkerställs genom ett tvångsvis ägobyte med expropriation enligt expropriationslag. Främst används dock ledningsrätt via en lantmäteriförrättning eller frivilliga överenskommelser som grundas i upplåtelseformerna avtalsservitut eller nyttjanderätt. Markupplåtelse innebär att ledningsägaren har rätt att nyttja marken inom avtalets ramar. Innan byggstart är det nödvändigt att det projekterade underlaget prövas och att tillstånd meddelas av tillsynsansvarig. När de obligatoriska villkoren är uppfyllda är det möjligt att påbörja anordnandet. Arbetet är avgränsat till fyra olika ledningstyper, elektroniska kommunikations-ledningar, elledningar, VA-ledningar och fjärrvärmeledningar. Var och en representerar en av de totalt fyra kategorierna för vilka allmännyttiga ledningar kan upplåts med ledningsrätt (ledningsrättslagen 2 § 1 st.). För att få en uppfattning om förfarandet i praktiken intervjuas åtta personer som har hand om markåtkomsten för olika ledningsägare. Utredningen innehåller en jämförelse av tillvägagångssättet för större ledningar som förstärker nätet med en lång sträckning. Gentemot ledningar inom ett lokalnät, båda i tätorter och utanför, som ansluts direkt till kunden. Jämförelsen utförs med avseende på ledningstyp. Utifrån det samlade underlaget är det tydligt att ledningsägarna vill träffa frivilliga överenskommelse med fastighetsägaren i alla situationer. Ledningstyp har en viss påverkan, i synnerhet gällande ledningar som omfattas av linjekoncession. Fiberbolag (elektronisk kommunikation) använder sig nästintill uteslutet av nyttjanderätt. Markåtkomstprocessen för VA-ledningar, fjärrvärmeledningar och elledningar är slående lika. Bolagen för all tre ledningstyperna använder markavtal på kommunalägd mark. En skillnad är att VA-anläggningar är kommunalägda eller styrda av kommunala bolag. Därför är samarbetet starkare med kommunen. För lokalnät vill ledningsägarna helst använda sig av avtalsservitut (markupplåtelseavtal) för privata fastighetsägare samt standardiserade markavtal för kommun och större fastighetsägare. Gällande större distributionsledningar strävar ledningsägarna efter att träffa frivilliga överenskommelse först som sedan omvandlas till ledningsrätt. Fjärrvärmeledningar och elledningar upprättar sina avtal med hjälp av branchorganisationen Energiföretagen Sveriges standardmallar. / Land access for new construction of public utility lines happens in several different ways. The use of the land area can be secured through a forced change of ownership with expropriation according to the Expropriation Act. Mainly, however, right of way is used via a land surveyor's office or voluntary agreements based on the grant forms contractual easement or right of use agreement. A land grant means that the utility line owner has the right to use the land within the framework of the agreement. Before the start of construction, it is necessary that the projected basis is tested and that permission is given by the supervisor. When the mandatory conditions are met, it is possible to start the construction. The work is limited to four different line types, electronic communication lines, electricity lines, WS lines and district heating lines. Each one represents one of the total of four categories for which public utility lines can be granted with management rights (Management Rights Act, section 2, paragraph 1). To get an idea of the procedure in practice, eight people who are in charge of land access for various utility line companies are interviewed. The purpose is to investigate how the approach for larger regional lines that reinforce the network and have a long coverage that does not branch out too much. Compared from lines within a local network, both in urban areas and outside, which are connected directly to the customer. These two parameters are compared between the respective line types. Based on the collected information, it is clear that managers want to reach voluntary agreements with the property owner in all situations. Fiber companies (electronic communication) make use almost exclusively of rights of use. The ground access process for WS lines, district heating lines and power lines is strikingly similar. The companies for all three utility line types use land agreement on municipally owned land. One difference is that WS authorities are municipally owned or managed by municipal companies. Therefore, the cooperation with the municipality is stronger. For local networks, the managers prefer to use contractual servitudes (land lease agreements) for private property owners and standardized land agreements for municipalities and larger property owners. Regarding larger distribution lines, the managers strive to reach voluntary agreements first, which are then converted into management rights. District heating lines and electricity lines draw up their contracts with the help of the industry organization Energiföretagen Sverige's standard templates.

Kyoto University (京都大学) / 0048 / 新制・課程博士 / 博士(工学) / 甲第14224号 / 工博第3008号 / 新制||工||1446(附属図書館) / 26542 / UT51-2008-Q693 / 京都大学大学院工学研究科都市社会工学専攻 / (主査)教授 岡田 憲夫, 教授 小林 潔司, 教授 多々納 裕一 / 学位規則第4条第1項該当