Ett avtalsservitut innebär, enligt 14 kap. 1 § JB, att en inskränkning görs i en fastighet (den tjänande fastigheten) till förmån för ägaren av en annan fastighet (den härskande fastigheten). Servitutets tillhörande befogenheter kan vara såväl positiva som negativa. Bakgrunden till att upplåta ett avtalsservitut är att två parter, exempelvis två grannar, på dispositiv grund, helt utan inblandning av en myndighet kommer överens om att A ska ges rätten av B att nyttja dennes fastighet för ett visst angivet ändamål. Nyttjandet kan exempelvis bestå i rätten att ta en viss väg över grannens fastighet eller begagna en vattenbrunn. Den främsta anledningen till att servitut uppstår är för att förbättra den härskande fastigheten med funktioner som inte kan skapas inom fastighetens egna gränser. Ett avtalsservitut gäller som huvudregel utan begränsning i tiden, enligt 7 kap. 6 § JB. Trots detta stadgande riskerar en rättighet att inte längre kunna göras gällande av rättighetshavaren gentemot förvärvaren av den tjänande fastigheten. Om den fastigheten frivilligt säljs, uppkommer därmed frågan hur det kan påverka rättighetens rättsliga ställning. Gäller rättigheten som tidigare eller vinner den nya köparens intresse av att överta fastigheten utan belastningar? Denna uppsats har skrivits mot bakgrund av att det inte finns någon tydlig bild över hur äldre avtalsservitut kan påverkas av en framtida försäljning av den tjänande fastigheten. Syftet med denna uppsats har varit att belysa hur äldre avtalsservitut kan påverkas vid en framtida försäljning. Det har därmed varit av intresse att undersöka om en rättighet i form av ett avtalsservitut kommer att bestå ograverad eller om den kommer att försvinna i enlighet med köparens intresse av att överta fastigheten utan belastningar. Ett underliggande syfte har varit att klargöra om det finns skyldigheter för de som berörs av en fastighetsöverlåtelse att undersöka och upplysa om belastande rättigheter. Detta för att bringa klarhet i vad som gäller eller bör gälla. Av analysen framgår det att de tre servitutsrekvisiten är av grundläggande förutsättning för rättighetens bestående. Ett avtalsservituts materiella rättsförhållande kommer alltid att bestå i den tjänande fastigheten efter en frivillig fastighetsöverlåtelse. Rättighetshavaren kan dock enbart ges rätt att fortsätta använda rättigheten förutsatt att den erhållit sakrättsligt skydd före själva fastighetsöverlåtelsen. I analysen finner jag att det finns en sakrättslig skyldighet för säljaren att upplysa köparen om belastande rättigheter utifrån kravet på förbehåll i 7 kap. 11 § JB. Denna skyldighet kan i sin tur omvandlas till att bli en undersökningsplikt för köparen beroende på vad köparen ägt eller bort äga kännedom om, dvs. om köparen varit i god eller ond tro. Rättsfallet, mål T 3004-02, pekar på att bestämmelsen i 7 kap. 14 § JB talar för att det finns en långtgående sakrättslig undersökningsplikt för köparen. Att det skulle finnas en sakrättslig undersökningsplikt för köparen bekräftas även av doktrin. Undersökningsplikten får anses innebära att köparen åtminstone måste fråga säljaren för att få klarhet i om det finns några äldre avtalsservitut för att vara säker på att fastigheten säljs ograverad.   Min slutsats är att en rättighet i form av ett avtalsservitut alltid bör gälla i den överlåtna fastigheten, samt att det bör införas ett krav på att servitut måste registreras i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Inskrivningsdelen bör i sin tur spegla giltiga materiella rättsförhållanden och vilka parter som äger rätten att använda servitut. Om en rättighet inte finns inskriven i registret bör den inte vara att se som giltig. Jag anser även att det bör införas en regel som tydliggör vem som ska bära en skyldighet att upplysa och undersöka om inskrivna och oinskrivna rättigheter. Genom att tydliggöra plikterna i lag tror jag att framtida tvister och rättsförluster skulle kunna undvikas, om de berörda parterna på förhand vet vad som gäller vid fastighetsöverlåtelser. En lagstadgad plikt skulle säkerligen ibland kringgås och säljaren försöka friskriva sig från eventuella felaktigheter genom garantier, men genom att införa en tydlig lag skulle åtminstone de situationer där det råder oklarhet kunna undvikas. Det blir på så sätt tydligt vilka rättigheter som belastar en fastighet.

Markåtkomst för nybebyggelse av allmänna ledningar sker på flera olika sätt. Användning av markområdet kan säkerställs genom ett tvångsvis ägobyte med expropriation enligt expropriationslag. Främst används dock ledningsrätt via en lantmäteriförrättning eller frivilliga överenskommelser som grundas i upplåtelseformerna avtalsservitut eller nyttjanderätt. Markupplåtelse innebär att ledningsägaren har rätt att nyttja marken inom avtalets ramar. Innan byggstart är det nödvändigt att det projekterade underlaget prövas och att tillstånd meddelas av tillsynsansvarig. När de obligatoriska villkoren är uppfyllda är det möjligt att påbörja anordnandet. Arbetet är avgränsat till fyra olika ledningstyper, elektroniska kommunikations-ledningar, elledningar, VA-ledningar och fjärrvärmeledningar. Var och en representerar en av de totalt fyra kategorierna för vilka allmännyttiga ledningar kan upplåts med ledningsrätt (ledningsrättslagen 2 § 1 st.). För att få en uppfattning om förfarandet i praktiken intervjuas åtta personer som har hand om markåtkomsten för olika ledningsägare. Utredningen innehåller en jämförelse av tillvägagångssättet för större ledningar som förstärker nätet med en lång sträckning. Gentemot ledningar inom ett lokalnät, båda i tätorter och utanför, som ansluts direkt till kunden. Jämförelsen utförs med avseende på ledningstyp. Utifrån det samlade underlaget är det tydligt att ledningsägarna vill träffa frivilliga överenskommelse med fastighetsägaren i alla situationer. Ledningstyp har en viss påverkan, i synnerhet gällande ledningar som omfattas av linjekoncession. Fiberbolag (elektronisk kommunikation) använder sig nästintill uteslutet av nyttjanderätt. Markåtkomstprocessen för VA-ledningar, fjärrvärmeledningar och elledningar är slående lika. Bolagen för all tre ledningstyperna använder markavtal på kommunalägd mark. En skillnad är att VA-anläggningar är kommunalägda eller styrda av kommunala bolag. Därför är samarbetet starkare med kommunen. För lokalnät vill ledningsägarna helst använda sig av avtalsservitut (markupplåtelseavtal) för privata fastighetsägare samt standardiserade markavtal för kommun och större fastighetsägare. Gällande större distributionsledningar strävar ledningsägarna efter att träffa frivilliga överenskommelse först som sedan omvandlas till ledningsrätt. Fjärrvärmeledningar och elledningar upprättar sina avtal med hjälp av branchorganisationen Energiföretagen Sveriges standardmallar. / For new construction of public utility lines, land can get claimed in different ways. Use of the land area can be secured through a forced change of ownership with expropriation according to the Expropriation Act. Primarily, utility easements are used with a land surveying procedure or voluntary agreements that are based on the grant forms contractual easements or usufruct. With a land grant, the utility line owner gets the right to use the land according to the agreement. Prior to the construction of the utility line, it is necessary that the projected basis is tested and permission issued. When the mandatory conditions are met, it is possible to start the construction. This paper is limited to four different line types, electricity lines, VA lines, district heating lines and electronic communication lines. Each one represents one of the totals of four categories for which utility lines are granted according to the Utility Easement Act. To get an idea of the procedure in practice, eight people who are in charge of land access for utility line owners are interviewed. The purpose is to investigate the approach when it comes to larger regional lines that reinforce the network and have a long coverage that does not branch out too much. Compared to lines within a local network both in built-up and outside built-up areas, that connect direct to the customers. Based on the collected information, it is clear that the utility line owner wants to reach a voluntary agreement with the property owner. Utility line type has a certain influence, in particular for line concession lines. Fiber lines (electronic communication) are used almost exclusively with usufruct. VA lines, district heating lines and power lines ground access process is strikingly similar. One difference is that VA facilities are municipally owned or managed by municipal companies. Therefore, the collaboration is stronger with the municipality, however, all public utility lines owners strive to form land agreements on municipally owned land. For local networks, the managers prefer to use contractual easement for private property owners and special land agreements (usufruct) for municipalities and larger property owners. Regarding larger distribution lines, they strive to reach voluntary agreements which are then converted into utility easements. District heating lines and power lines companies draw up their agreements with the help of the branch organization Energiföretagen Sverige's standard templates.

Detta examensarbete jämför olika rättighetsupplåtelser som kan användas för att säkra allmänna VA-ledningar som ligger i mark som inte ägs av ledningshavaren. När fastighetsägaren och ledningshavaren har en överenskommelse bör de välja att säkra ledningen med ett avtalsservitut eller en ledningsrätt. Avtalsservitutets främsta egenskaper är en låg upprättandekostnad, går att upprätta snabbt samt att den underlättar vid en framtida flytt av ledningen medan ledningsrättens främsta fördel är att den gäller med bästa rätt i fastigheten. Jämförelsen mellan de olika rättigheterna visade att ledningshavaren borde använda sig av ledningsrätten men i de fall avtalsservitutets fördelar passar bättre för situationen kan även den användas. När det inte finns en överenskommelse har ledningshavaren möjlighet att expropriera marken genom ledningsrätt eller mark- och miljödomstolen.   Arbetet behandlar de negativa konsekvenserna med en oskyddad VA-ledning, ledningshavaren kan t.ex. bli ersättningsskyldig pga en oskyddad  ledning. Om ledningen är oskyddad finns det även möjlighet för fastighetsägaren att ta bort ledningen genom att ansöka om handräckning hos kronofogden.     Examensarbetet innehåller även en inventering av alla Nacka kommuns VA-ledningar som inte ligger inom Nacka kommuns fastigheter. Inventeringen av Nacka kommuns VA-ledningar visade att drygt hälften av alla ledningar som inte ligger på kommunens mark är oskyddade. De övriga ledningarna skyddades till största delen av avtalsservitut och ledningsrätt, det fanns även några officialservitut. Inventeringen visade att kommunen inte har upprättat en enda rättighet sedan 2008, vilket tydligt bekräftar Nacka kommuns misstankar om att det finns en brist i tillvägagångssätt med att upprätta ett skydd för ledningarna. För att lösa detta problem måste Nackas organisation få klara riktlinjer för hur ledningarna ska skyddas. Det bästa vore om enhetschefen för VA & Avfallsenheten fick befogenheten att skriva på servitut och nyttjanderättsavtal samt befogenheten att skriva under en ledningsrättsansökan. / This thesis compares different rights that could be used to secure public water and sewage lines that lies in other people's property. In cases where the property owner and the pipeline owner have an agreement they should choose to secure the pipeline with an agreement easement or a utility easement. An agreement easement main characteristic is that it´s not expensive, can be established quickly and that it is easy to relocate the pipelines in the future. The utility easements main advantage is that it applies with the best right in the property. The comparison between the various rights showed that the pipeline owner should use utility easement but can also use an agreement easement in cases where its advantages are best suitable for the situation.   In situations when pipelines are unprotected and when the pipeline owner are in a dispute with the property owner he could apply for a utility easement or turn to a court of justice to secure the pipelines. If the pipelines owner doesn’t get a right, the property owner could apply for assistance to remove the pipelines at the enforcement office.   The thesis also includes an inventory of all public water and sewage lines located in land not owned by themunicipalityofNacka. The inventory ofNacka’s water and sewage lines showed that about half of all pipelines lying on someone else's land were unprotected. The rest of the pipelines were largely protected by agreement easements and utility easement. The inventory showed that the municipality haven´t created a right since 2008, which means that there have to be some weakness in the municipality's organization. To solve this problem the organization must have clear directives about what rules that are applicable for each right and who it is that are responsible for establish the right.

Markåtkomst för nybebyggelse av allmänna ledningar sker på flera olika sätt. Användning av markområdet kan säkerställs genom ett tvångsvis ägobyte med expropriation enligt expropriationslag. Främst används dock ledningsrätt via en lantmäteriförrättning eller frivilliga överenskommelser som grundas i upplåtelseformerna avtalsservitut eller nyttjanderätt. Markupplåtelse innebär att ledningsägaren har rätt att nyttja marken inom avtalets ramar. Innan byggstart är det nödvändigt att det projekterade underlaget prövas och att tillstånd meddelas av tillsynsansvarig. När de obligatoriska villkoren är uppfyllda är det möjligt att påbörja anordnandet. Arbetet är avgränsat till fyra olika ledningstyper, elektroniska kommunikations-ledningar, elledningar, VA-ledningar och fjärrvärmeledningar. Var och en representerar en av de totalt fyra kategorierna för vilka allmännyttiga ledningar kan upplåts med ledningsrätt (ledningsrättslagen 2 § 1 st.). För att få en uppfattning om förfarandet i praktiken intervjuas åtta personer som har hand om markåtkomsten för olika ledningsägare. Utredningen innehåller en jämförelse av tillvägagångssättet för större ledningar som förstärker nätet med en lång sträckning. Gentemot ledningar inom ett lokalnät, båda i tätorter och utanför, som ansluts direkt till kunden. Jämförelsen utförs med avseende på ledningstyp. Utifrån det samlade underlaget är det tydligt att ledningsägarna vill träffa frivilliga överenskommelse med fastighetsägaren i alla situationer. Ledningstyp har en viss påverkan, i synnerhet gällande ledningar som omfattas av linjekoncession. Fiberbolag (elektronisk kommunikation) använder sig nästintill uteslutet av nyttjanderätt. Markåtkomstprocessen för VA-ledningar, fjärrvärmeledningar och elledningar är slående lika. Bolagen för all tre ledningstyperna använder markavtal på kommunalägd mark. En skillnad är att VA-anläggningar är kommunalägda eller styrda av kommunala bolag. Därför är samarbetet starkare med kommunen. För lokalnät vill ledningsägarna helst använda sig av avtalsservitut (markupplåtelseavtal) för privata fastighetsägare samt standardiserade markavtal för kommun och större fastighetsägare. Gällande större distributionsledningar strävar ledningsägarna efter att träffa frivilliga överenskommelse först som sedan omvandlas till ledningsrätt. Fjärrvärmeledningar och elledningar upprättar sina avtal med hjälp av branchorganisationen Energiföretagen Sveriges standardmallar. / Land access for new construction of public utility lines happens in several different ways. The use of the land area can be secured through a forced change of ownership with expropriation according to the Expropriation Act. Mainly, however, right of way is used via a land surveyor's office or voluntary agreements based on the grant forms contractual easement or right of use agreement. A land grant means that the utility line owner has the right to use the land within the framework of the agreement. Before the start of construction, it is necessary that the projected basis is tested and that permission is given by the supervisor. When the mandatory conditions are met, it is possible to start the construction. The work is limited to four different line types, electronic communication lines, electricity lines, WS lines and district heating lines. Each one represents one of the total of four categories for which public utility lines can be granted with management rights (Management Rights Act, section 2, paragraph 1). To get an idea of the procedure in practice, eight people who are in charge of land access for various utility line companies are interviewed. The purpose is to investigate how the approach for larger regional lines that reinforce the network and have a long coverage that does not branch out too much. Compared from lines within a local network, both in urban areas and outside, which are connected directly to the customer. These two parameters are compared between the respective line types. Based on the collected information, it is clear that managers want to reach voluntary agreements with the property owner in all situations. Fiber companies (electronic communication) make use almost exclusively of rights of use. The ground access process for WS lines, district heating lines and power lines is strikingly similar. The companies for all three utility line types use land agreement on municipally owned land. One difference is that WS authorities are municipally owned or managed by municipal companies. Therefore, the cooperation with the municipality is stronger. For local networks, the managers prefer to use contractual servitudes (land lease agreements) for private property owners and standardized land agreements for municipalities and larger property owners. Regarding larger distribution lines, the managers strive to reach voluntary agreements first, which are then converted into management rights. District heating lines and electricity lines draw up their contracts with the help of the industry organization Energiföretagen Sverige's standard templates.

Servitut som inte uppfyller något ändamål eller inte använts under väldigt lång tid kallas onyttiga servitut. Ett onyttigt servitut försvinner inte automatiskt från Fastighetsregistret utan kvarstår och skapar en onödig belastning. Syftet med examensarbetet är att utreda hur hanteringen av servitut kan förbättras för att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. De metoder som används är en litteraturstudie och en intervjustudie. I litteraturstudien undersöks svensk lagstiftning och juridisk litteratur. Utdrag ur Fastighetsregistret och förrättningsakt visas för att ge praktiska exempel. I intervjustudien intervjuas en jurist och tre förrättningslantmätare. Litteraturstudien visar att Fastighetsregistret belastas av många onyttiga servitut. Det rör sig främst om kraftledningsservitut, villaservitut och servitut för skogsfång och mulbete. Förrättningslantmätarnas arbete påverkas av dessa då de fördröjer och fördyrar förrättningar. Olika förslag har lagts fram för att förbättra hanteringen och minska uppkomsten av onyttiga servitut. I februari 2013 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen. Propositionen innebär flera olika lagförändringar som tillsammans syftar till att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. I intervjustudien framkommer att onyttiga servitut påverkar lantmätarnas arbete negativt. Förrättningar fördröjs och fördyras. Intervjudeltagarna tror att lagen om preklusion kommer ge störst effekt. Samtidigt finns en oro för ökad rättsförlust då servitut som inte är inskrivna kan förfalla vid överlåtelse. Denna studie visar att det finns ett stort behov av nya möjligheter att hantera onyttiga servitut. Det är viktigt att Fastighetsregistret är pålitligt då myndigheter, företag och privatpersoner använder uppgifter därifrån. Färre onyttiga servitut i Fastighetsregistret skulle minska lantmätarnas utredningstid och därmed ge lägre förrättningskostnader för sakägarna. / Easements that no longer fulfill a purpose or have not been used for a very long period of time are called useless easements. Useless easement are not automatically removed from the Real Property Register, they remain and creates an unnecessary load. The purpose of this thesis is to investigate how to improve the handling of easements in order to reduce the number of useless easements in the Real Property Register.  The methods used are literature study and interview study. The literature study investigates Swedish law text and legal literature. Extracts from the Real Property Register and cadastral dossier are presented to give practical examples. Three cadastral surveyors and one lawyer were interviewed in the study. The literature study shows that the Real Property Register contains a large number of useless easements. It mainly concerns power line easements, villa easements and easements for clearing forest. Useless easements cause delays and higher cadastral procedure costs. During the last couple of years various propositions have been presented to improve the handling of easements and decrease the number of useless easements. In February 2013 the Swedish Government presented a proposal of change of legislations to the parliament. The proposal presents a variety of changes which together aim to reduce the number of useless easements in the Real Property Register. The interview study shows that useless easements affect surveyors work in a negative way and generate higher costs for interested parties. Interview participants thinks that the proposed law to remove not renewed easements from the register will give the best effect to decrease the number of useless easements in the Real Property. At the same time they fear an increased legal loss. This study shows that there is a large need of new ways of handling useless easements. A reliable Real Property Register is very important for the users. A more reliable register would help the cadastral surveyors work and lead to lower costs for the interested parties.