No description available.

Det uppstår en problematik när kommuner, i detaljplan, upplåter byggrätt ända ut till användningsgräns. Byggherrarna gräver då ofta ner ledningar utanför fastighetsgränsen, på allmän platsmark. Syftet med denna studie är att beskriva rättsläget kring enskilda ledningar på allmän platsmark samt hur Sveriges fyra största kommuner hanterar frågan. För att uppnå detta har intervjuer genomförts med representanter för kommunernas planmyndigheter, kommunerna som markägare och de kommunala lantmäteri-myndigheterna. Även byggherrar och en person från Lantmäteriets PBL-nätverk har intervjuats. Juridisk metod har använts för att klargöra rättsläget kring enskilda ledningar på allmän platsmark och rättighetsupplåtelserna som kan tillämpas för dessa. Studien kunde konstatera att det finns ett antal rättighetsupplåtelser att tillämpa för enskilda ledningar på allmän platsmark. Huruvida gemensamhetsanläggning och officialservitut kan bildas eller ej beror på om de anses utgöra en mindre avvikelse från detaljplanen. Det finns möjlighet att detaljplanelägga för underjordiska gemensamhets-anläggningar. Kommunerna har även möjlighet att upprätta avtalsservitut och nyttjanderättsavtal med privata fastighetsägare. Lantmäterimyndigheten kan också bilda tredimensionella fastigheter för ledningsutrymmet. Stockholms stad och Malmö stad, som markägare, upplåter rätten för dessa ledningar genom nyttjanderätt, medan Göteborgs stad och Uppsala kommun upplåter rätten genom avtalsservitut. Samtliga kommuners lantmäterimyndigheter bildar gemensamhetsanläggning när det finns behov av gemensam förvaltning. De flesta aktörer upplever problem med enskilda ledningar på allmän platsmark. Ledningarna redovisas bristfälligt och på många platser är det för trångt i gatumarken, vilket kan leda till avgrävda ledningar. Aktörerna ser ett behov av en ny typ av plan-bestämmelse som tillåter enskilda ledningar på allmän platsmark. En lösning kan nås genom god kommunikation mellan kommunens berörda avdelningar. / Problems arise when a municipality, in the detailed development plan, grants development rights right up to the property boundary in an urban environment. Developers’ lines, pipes and cables are often dug down outside the property boundary, on public spaces. The purpose of this study is to describe the legal situation concerning private lines, pipes and cables on public spaces, and how Sweden's four largest municipalities deal with this issue. To achieve this, interviews were conducted with representatives of the municipalities planning authorities, municipalities as landowners and the municipals cadastral authorities. Developers and a person from the PBL network of Lantmäteriet have also been interviewed. Legal method has been used to clarify the legal situation concerning the private lines, pipes and cables on public spaces and the rights that can be applied to these. This study shows that there are a number of rights to apply for private lines, pipes and cables on public spaces. Whether joint facility and official easement can be formed depends on whether they are considered a minor deviation from the detailed development plan or not. It is possible to plan for underground joint facilities in detailed development plans. Municipalities can establish easement agreements and rights of user with private property owners. It is also possible to form three-dimensional properties of the space beneath the ground where the lines, pipes and cables should be placed. Stockholm and Malmö, as landowners, grants the right of these lines, pipes and cables by rights of user, while Gothenburg and Uppsala grants the right by easement agreements. All municipalities’ cadastral authorities are forming joint facilities when there is a need for joint management. Most of the participating in the study is experiencing problems with private lines, pipes and cables in public space. The lines, pipes and cables are reported inadequate and in many places it is too crowded under the streets, which can lead to damaged lines, pipes and cables. The participating in the study recognize the need for a new type of regulation for detailed development plans that allows private lines, pipes and cables on public spaces. A solution can be achieved through good communication between the municipal departments.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Arrende har i mer eller mindre konkret form begagnats i Sverige sedan medeltiden.  Jordabalkens bestämmelser om nyttjanderättsformen arrende har därför också en ganska brokig historia och ett antal förslag att presentera en lag efter 1734-års lag antogs inte. Först 1970 antogs den jordabalk vi har idag. Denna har också utvecklats med tiden, men förändringarna har varit relativt små och mest varit av redaktionell karaktär. Idag har arrendator av både gårdsarrenden och sidoarrenden ett starkt besittningsskydd vilket möjliggör för arrendatorn att tvinga fram en förlängning av det ursprungliga nyttjanderättsupplåtelseavtalet, trots att jordägaren önskar bli av med arrendatorn. För att besittningsskydd ska föreligga krävs för det första att arrendet följer de regler som satts upp för arrende och har ett skriftligt avtal och en tidsbegränsning.  Gränsdragningen mellan arrende och andra nyttjanderättsupplåtelser är inte självklar då många nyttjanderätter kan ha inslag av olika nyttjanderätter. Är det oklart om upplåtelsen är ett servitut eller ett arrende bör man se till var rätten är knuten, personen i fråga eller fastigheten. Är upplåtelsen knuten till personen är det troligtvis ett arrende. Lagstiftaren har infört 4 arrendealternativ, men endast ett, jordbruksarrende skall behandlas här. Huvudregeln är att jordbruksarrendatorer har rätt till besittningsskydd, men detta kan också förverkas eller avstås från vid avtalets ingående. Detta besittningsskydd är starkt och försvårar för jordägaren att få tillbaka sin fastighet om han eller hon så skulle vilja. Detta leder till att många jordägare väljer att inte upplåta mark till nyttjanderätt, om arrendator inte väljer att avtala bort arrendet, eller endast upplåter ett sidoarrende med en löptid på ett år (vilka inte har besittningsskydd). För att maximera antalet arrendeupplåtelser bör man därför utvärdera det starka besittningsskydd som tillfaller arrendator. Detta besittningsskydd tycks vara mycket av en kvarleva från en tid då arrendator hade en klart svagare ställning mot jordägaren än vad den har idag. Om vi istället angriper lagen med en tanke om att jordägare och arrendator idag är mer jämställda parter ekonomiskt, blir detta starka besittningsskydd problematiskt i jämförelse med den grundlagsskyddade äganderätten. Möjliga förslag som skulle kunna göra lagen mer jämställd är till exempel att låta arrendeupplåtelserna ha en total avtalsfrihet, likt dansk lagstiftning, istället för både dispositiva och tvingande bestämmelser. Ett annat alternativ vore att försvaga besittningsskyddet, genom att bedömningarna för dess brytande tar mer hänsyn till äganderätten. Ett annat alternativ är att besittningsrätten avskaffas helt. Oavsett hur problemet bör lösas tycks det vara angeläget att lösa och för det första frigöra jord till jordbruksarrende genom att jordägarna inte känner rädsla över att förlora kontrollen över sin fastighet samtidigt som man måste ta hänsyn till arrendatorernas intresse av att ha ett stabilt nyttjanderättsavtal. Om parterna inte tycker att jordabalken tar hänsyn till deras intresse på något sätt ökar risken för att de ska använda sig av andra alternativ för en överenskommelse om brukande av annans jord, och att man inte alls använder sig av de regler som lagstiftaren velat. Detta måste obönhörligen leda till konflikter och då är parterna än mindre skyddade än om de hade en välavvägd reglering att falla tillbaka på. Jordabalken bör därför utredas med grund i den förändrade partsställning som följt med tiden för att återigen vara ett aktuellt alternativ för dagens jordbrukare.

No description available.

Vindkraftsutbyggnaden i Sverige har ökat i hög takt de senaste åren. Mellan år 2008 – 2011 ökade produktionen av el från vindkraft med 209 %.  Under år 2011 motsvarade detta en energiproduktion på 6,1 TWh, vilket tyder på att Sverige ligger i god fas för att uppnå det av riksdagen antagna utbyggnadsmålet att produktionen år 2020 ska uppgå till 30 TWh. Vid etablering av vindparker är en väl genomförd projektering av stor vikt för att uppnå lönsamhet och minimera riskerna i projektet. De olika faserna i projekteringen innefattar en viktig förprojektering där förutsättningarna för etableringen utreds, projektering med samråd och upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning, ansökan om de tillstånd och lov som krävs, upphandling av verk och entreprenadarbeten samt den avslutande byggnationen där vägar anläggs, verk uppförs och starkströmsledningar ansluts till elnätet.  I arbetet ges en generell modell för hur man kan gå tillväga och vilka faktorer som ska beaktas. Syftet med arbetet är att utreda hur rätt till väg kan säkerställas i samband med vindkraftsetablering på arrenderad mark. Frågan är viktig i sammanhanget och behöver lösas för att kunna uppföra, underhålla och nedmontera verken. Då arrendeupplåtelse föreligger ges arrendatorn i avtalet vanligtvis rätt att inom arrendeområdet nyttja och anlägga de vägar som behövs för etableringen. Utom arrendeområdet är det inte alltid lika självklart hur rätten till väg ska säkerställas. Vanligtvis behöver breddning och förstärkning ske av de befintliga vägar som ska nyttjas samt även nya vägsträckningar anläggas. Beroende på vilka förutsättningar och behov som föreligger i det enskilda fallet kan nyttjanderätt, gemensamhetsanläggning eller i vissa fall officialrättigheter bli aktuella. Den faktor som är av störst betydelse för vilket alternativ som kan användas är om vindkraftsanläggningen är uppförd eller inte. Eftersom vindkraftbolaget i arrendefallet inte äger någon fastighet som en rättighet kan knytas till kan endast nyttjanderätt användas då anläggningen inte är uppförd. Om berörda fastighetsägare motsätter sig åtgärden finns även möjlighet till att tvångsvis expropriera nyttjanderätt. När anläggningen är uppförd är även alternativen att inträda i en gemensamhetsanläggning eller upplåta ett officialservitut enligt anläggningslagen möjliga. Dessa kan tillämpas både när fastighetsägarna är positiva till åtgärden men även i vissa fall utan deras medgivande. I arbetet utreds de olika alternativens innebörd och tillämplighet för att i slutändan analyseras och sammanfattas. / The expansion of wind power in Sweden has increased at a rapid pace in the recent years. Between the years 2008 – 2011, the productions of electricity from wind power were increased by 209%. During 2011, this corresponded to an energy production of 6,1 TWh, which suggests that Sweden is in a good phase to achieve the environmental objectives, adopted by the Parliament. The objectives purpose is that the production in 2020 will amount to 30 TWh. When a wind farm is to be establish a well-executed project is of great importance for achieving profitability and minimize the risks in the project.  The different phases of the project includes an important pre-planning where the conditions for establishment are investigated, the planning with consultation and preparation of an environmental assessment, the application of needed authorizations and permissions, procurement of works and construction works and the final construction where roads and wind turbines are constructed and power lines connects to the mains. This thesis provides a general model for how to proceed and what factors should be considered in the establishment of wind farms. The purpose of this thesis is to investigate how the right of roads can be ensured in the case when the wind park shall be established on leased land. The question is important and needs to be solved in order to construct, maintain and decommission the wind turbines. When lease tenure is hold, the lessee in the contract usually gives the right to use and construct roads within the leased area. Outside the leased area it’s not always as obvious how the right of roads should be ensured. Usually needs widening and strengthening of the existing roads that will be used as well as new roads are to be constructed. Depending on the circumstances and requirements of the particular case, tenancies, joint facility, easements or expropriation can be present in order to secure the right of roads. The factor of most importance for when the options can be used is if the wind park is built or not. Since the wind power company in a lease case doesn’t own any property only tenancies can be used when the wind park isn’t built. If the property owners oppose the measure it’s also possible to forcibly expropriate tenancies. When the wind park is built it’s also possibly to enter into a joint facility or grant an easement. These can be applied both when the property owners are in favor of the action, but also in some cases without their consent. This thesis investigates the various options, their meaning and applicability to finally be analyzed and summarized.

No description available.