Lärare har i sin dagliga kontakt med barn en unik roll i att upptäcka barn som far illa, de omfattas av en lagstadgad, personlig och ovillkorlig anmälningsskyldighet. Trots detta är anmälningsbenägenheten generellt sett låg och det antas finnas ett stort mörkertal barn som far illa. Syftet med vår studie var att undersöka skolpersonals kunskaper om och attityder till att vid misstanke om att ett barn far illa ingripa på ett lämpligt och konstruktivt sätt. En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Genom tematisk analys utvärderades det empiriska materialet och empirin kopplades till tidigare forskning och teoretiska perspektiv och begrepp inom den symboliska interaktionismen. Våra slutsatser är att det finns ett glapp mellan vad skolpersonal enligt skolverket förväntas göra avseende barn som far illa och vad de gör. Vi har identifierat en bristande förmåga att identifiera barn som far illa och en hierarki där lärare kan förhindras att fullfölja sin anmälningsskyldighet. / In their daily contact with children, teachers have a unique role in detecting child-maltreatment, as mandated reporters they are subject to a statutory personal and unconditional notification. Nevertheless, reporting abilities are generally low, and it is assumed that there are a large number of children who are maltreated. The purpose of our study was to investigate school staff’s knowledge and attitudes to act in an appropriate and constructive way if suspicion arises that a child is maltreated. A qualitative study using semi-structured interviews were conducted. The empirical data, evaluated through a thematic analysis and linked to previous research and theoretical perspectives and concepts within symbolic interactionism. Our conclusion is that there is a gap between how teachers act regarding maltreated children and how they are supposed to act according to skolverket. We have identified a lack of ability to identify maltreated children and a hierarchy where teachers can be prevented from completing their mandatory reporting.

This diploma thesis describes the process of reporting of occurrence in the Czech Republic. The first part focuses on the description of the current reporting process and requirements. The second part describes the possibilities for improving the reporting process for organization.

Bakgrund: Barn som far illa är en global problematik som kräver tidiga interventioner för att bibehålla barnets hälsa. Redan vid misstanke om att ett barn far illa skall barnsjuksköterskan som har lagstadgad anmälningsplikt etablera orosanmälan. Studier påvisar dock en underrapportering från vårdpersonal och det är fundamentalt att skapa en förståelse för vad som påverkar beslutet. Syfte: Syftet var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av vad som påverkar beslutet att genomföra orosanmälan eller inte. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades och analysarbetet utfördes i enlighet med Elo och Kyngäs (2008). Data samlades in genom semi-strukturerade intervjuer med elva barnsjuksköterskor arbetandes på barnklinik. Resultat: Analysarbetet resulterade i huvudkategorierna: Erfara stöd i beslutsprocessen respektive erfara osäkerhet i beslutsprocessen. Barnsjuksköterskorna beskrev en oro för att bedöma fel och brist på kollegialt stöd som negativa faktorer som kunde påverka beslutet. Ett positivt klimat i arbetsgruppen gällande orosanmälningar samt utbildning gav trygghet till beslutet och ansågs vara gynnande faktorer för att orosanmälan skulle etableras. Slutsatser: Barnsjuksköterskorna var medvetna om sin anmälningsplikt och såg det som ett sätt att hjälpa barnet och familjen. Benägenheten att anmäla påverkades dock av hur stärkta misstankarna var och diffusa situationer med avsaknad av stöd var en risk för att anmälan uteblev. / Background: Child abuse is considered a global problem that requires early interventions to maintain the child's health. If suspicion of child abuse arise the pediatric nurse must establish a report of concern. Studies however shows an underreporting from healthcare staff and it’s fundamental to create an understanding of what influences the decision. Aim: The aim of the study was to describe pediatric nurses experiences of what influences the decision to report concern or not.  Method: A qualitative method with an inductive approach was applied and analysis was performed in accordance with Elo och Kyngäs (2008). Data were collected through semi-structured interviews with eleven pediatric nurses working at pediatric clinics.  Results: Two main categories was created: Experience support in the process and experience uncertainty in the decision making process. Assesing errors and lack of collegial support was described as negative factors influencing the decision. Positive climate within the workgroup regarding reporting and education was considered favorable factors for the report to be established. Conclusion: The pediatric nurses were aware of their duty to report concerns and saw it as a way to help the child and family. However, the tendency to report was affected by how strong the suspicions were and diffuse situations with lack of support were a risk for not establishing the report.