<p>Att vara elitidrottande kvinna innebär bland annat hård träning, kändisskap och psykisk påfrestning. All tid och alla tankar går till idrotten och det finns inget utrymme för någonting annat, speciellt inte för sjukdom. Ett flertal elitidrottande kvinnor med ätstörningar har de senaste åren trätt fram och därmed uppmärksammat problemet och startat en diskussion. Ätstörningar är en lömsk sjukdom som orsakar personlighetsförändring hos den som drabbas. Det leder ofta till att livet för den person som insjuknat vänds upp och ner. Forskning visar på att det finns en kunskapslucka gällande upplevelser av att leva med en ätstörning och samtidigt vara aktiv elitidrottare. Syftet med studien var att beskriva elitidrottande kvinnors upplevelser av att leva med en ätstörning. För att besvara syftet analyserades två självbiografier samt en skönlitterär bok med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Dataanalysen resulterade i fyra kategorier; <em>Vara det som presteras, Rädsla, Fången i sin sjukdom </em>och<em> Skam och skuld</em>. Slutsatser som kan dras utifrån resultatet är att upplevelser av tvetydighet beskrivs kopplat till de olika kategorierna. Tvetydigheten genomsyrar hela sjukdomsbilden, bland annat beskrivs upplevelser av att vilja bevara sin hemlighet över sjukdomen samtidigt som en önskan över att få den upptäckt beskrivs. </p>

Att vara elitidrottande kvinna innebär bland annat hård träning, kändisskap och psykisk påfrestning. All tid och alla tankar går till idrotten och det finns inget utrymme för någonting annat, speciellt inte för sjukdom. Ett flertal elitidrottande kvinnor med ätstörningar har de senaste åren trätt fram och därmed uppmärksammat problemet och startat en diskussion. Ätstörningar är en lömsk sjukdom som orsakar personlighetsförändring hos den som drabbas. Det leder ofta till att livet för den person som insjuknat vänds upp och ner. Forskning visar på att det finns en kunskapslucka gällande upplevelser av att leva med en ätstörning och samtidigt vara aktiv elitidrottare. Syftet med studien var att beskriva elitidrottande kvinnors upplevelser av att leva med en ätstörning. För att besvara syftet analyserades två självbiografier samt en skönlitterär bok med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Dataanalysen resulterade i fyra kategorier; Vara det som presteras, Rädsla, Fången i sin sjukdom och Skam och skuld. Slutsatser som kan dras utifrån resultatet är att upplevelser av tvetydighet beskrivs kopplat till de olika kategorierna. Tvetydigheten genomsyrar hela sjukdomsbilden, bland annat beskrivs upplevelser av att vilja bevara sin hemlighet över sjukdomen samtidigt som en önskan över att få den upptäckt beskrivs.

Bröstcancer är idag den mest förekommande cancerformen hos kvinnor i Sverige. Årligen drabbas cirka 7000 kvinnor, varav de flesta är medelålders eller äldre. Tidigare forskning har fokuserat på hur kvinnor i övriga världen upplever sin sjukdom och behandling. Följaktligen krävs ytterligare forskning i Sverige, för att öka kunskapen och förståelsen hos sjuksköterskor för hur bröstcancerdrabbade kvinnor upplever sin situation. Detta för att på så sätt kunna bemöta dem på ett adekvat sätt och därmed kunna lindra deras lidande och öka välbefinnandet. Syftet med examensarbetet var att beskriva kvinnors upplevelser i samband med och efter behandling av bröstcancer i Sverige. Fyra självbiografier analyserades genom manifest innehållsanalys, där det vårdvetenskapliga perspektivet utgick från Ericssons teori om människa, hälsa och lidande. Detta resulterade i fyra kategorier indelat i sexton underkategorier. Resultatet visar bland annat att kvinnornas framträdande upplevelser var ett känslomässigt kaos, svårigheter att se kroppen förändras och hur betydande stödet var från anhöriga, vänner samt sjukvårdspersonal. Slutsatsen är att bemötandet från sjukvårdspersonal har stor betydelse för hur kvinnorna hanterar sjukdomen och dess behandling. Detta betonar därmed vikten av att sjuksköterskor får en ökad kunskap och förståelse för hur de kan bemöta dessa kvinnor på ett lämpligt och professionellt sätt.

Bröstcancer är idag den mest förekommande cancerformen hos kvinnor i Sverige. Årligen drabbas cirka 7000 kvinnor, varav de flesta är medelålders eller äldre. Tidigare forskning har fokuserat på hur kvinnor i övriga världen upplever sin sjukdom och behandling. Följaktligen krävs ytterligare forskning i Sverige, för att öka kunskapen och förståelsen hos sjuksköterskor för hur bröstcancerdrabbade kvinnor upplever sin situation. Detta för att på så sätt kunna bemöta dem på ett adekvat sätt och därmed kunna lindra deras lidande och öka välbefinnandet. Syftet med examensarbetet var att beskriva kvinnors upplevelser i samband med och efter behandling av bröstcancer i Sverige. Fyra självbiografier analyserades genom manifest innehållsanalys, där det vårdvetenskapliga perspektivet utgick från Ericssons teori om människa, hälsa och lidande. Detta resulterade i fyra kategorier indelat i sexton underkategorier. Resultatet visar bland annat att kvinnornas framträdande upplevelser var ett känslomässigt kaos, svårigheter att se kroppen förändras och hur betydande stödet var från anhöriga, vänner samt sjukvårdspersonal. Slutsatsen är att bemötandet från sjukvårdspersonal har stor betydelse för hur kvinnorna hanterar sjukdomen och dess behandling. Detta betonar därmed vikten av att sjuksköterskor får en ökad kunskap och förståelse för hur de kan bemöta dessa kvinnor på ett lämpligt och professionellt sätt.

Bakgrund: Akut myeloisk leukemi (AML) är en typ av blodcancer som debuterar snabbt och ofta med vaga symtom vilket gör att diagnosen ofta kommer som en överraskning. Behandlingen är intensiv, tidskrävande och har biverkningar som får en betydande påverkan på vardagen. Att behandlingen påbörjas tätt inpå diagnos gör att patienterna rycks ur sin vardag. Syfte: Syftet var att undersöka vuxna patienters upplevelser av behandlingen mot akut myeloisk leukemi. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats gjordes där fem bloggar som skildrar att behandlas mot AML granskades. Granskningen skedde genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Informanterna hade under perioden på sjukhuset en hemlängtan. Under behandlingen uppkom negativa känslor som handlade om att befinna sig på sjukhus, bristande information samt att informanterna upplevde ovisshet och oro kring behandlingen. Positiva och stärkande upplevelser vid behandlingen gjorde att informanterna orkade fortsätta. Det som upplevdes som stärkande var närstående samt goda nyheter. Vårdpersonalen upplevdes som en trygghet genom behandlingen. Slutsats: Behandlingen påverkar patienterna på många olika sätt. Vårdpersonalen har en stor inverkan på patienten och behandlingen. Informationen som ges bör vara tillgänglig på olika sätt och bör anpassas efter patienten.

Varje år drabbas ett stort antal människor av demenssjukdom och det förväntas öka i framtiden, vilket kommer leda till ett ökat behov av vårdinsatser. På grund av att personer med demenssjukdom kräver mycket omvårdnad leder det till att anhöriga får ta ett stort ansvar, vilket vid försämring i sjukdomen ofta leder till att personen med demenssjukdom behöver flytta in på boende. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en person med demenssjukdom som bor på vård-och omsorgsboende. En systematisk litteratursökning utfördes där 14 artiklar som svarade på syftet analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats vilket resulterade i fem kategorier: Skuldkänslor och sorg efter närståendes flytt; en bra relation med personalen; god kommunikation och information; en stimulerande omgivning på boendet samt förändrad relation efter närståendes flytt. Resultatet diskuteradesutifrån hur anhöriga kan få stöd med och att sjuksköterskan behöver upprätta en god relation med anhöriga där stöd och information är av vikt. Slutsatsen visar vikten av att sjuksköterskor prioriterar och planerar sitt arbete på ett sätt som ger förutsättningar för en god kommunikation med anhöriga och att det är viktigt att involvera både patienten och anhöriga, samt att kunskap om anhörigas upplevelser ger möjlighet för sjuksköterskan att se deras främsta behov

<p>Cancer upplevs ofta som en hotfull och farlig sjukdom. Många människor som har haft cancer drabbas även senare i livet av ett återinsjuknande. Vårdpersonals kunskap om upplevelser av att drabbas av ett återinsjuknande är otillräckliga, vilket leder till att människor i dessa situationer inte får adekvat stöd och hjälp. Syftet med examensarbetet var att belysa människors upplevelser av att återinsjukna i cancer. Fyra stycken självbiografier analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i tre kategorier: viljan att leva, upplevelsen av lidande och upplevelsen av att vilja ge upp. Huvudfynden som framträdde var att de upplevde en rädsla inför döden, en själslig smärta och en upplevelse av kaos, vilka uttrycktes genom en upplevelse av lidande. Hopplöshet, oförståelse och förtvivlan var även framträdande upplevelser. En del upplevelser genomsyrades av en stark livsvilja, livskraft och en positiv inställning vilket visade att de ville fortsätta kämpa för att överleva. Det är betydelsefullt att sjuksköterskor tar de som återinsjuknat på största allvar för att de inte ska behöva lida i det tysta. Dessa människor måste uppmärksammas mer och omvårdnaden måste förbättras så att deras behov tillfredställs och att deras livskvalitet stärks.</p> / <p>Cancer is often perceived as a threatful and dangerous disease. A lot of people with a history of cancer also suffer a relapse later in their life. Nursing staff’s knowledge of experiences of being affected by a relapse is insufficient, resulting in that people in these situations do not receive adequate support and assistance. The aim of this Bachelor thesis was to illuminate people’s experiences of a cancer relapse. Four autobiographies were analyzed from a qualitative manifest content analysis with an inductive approach. The analysis resulted in three categories: the will to live, the experience of suffering and the experience of the desire to give up. The main findings were that they experienced a fear of death, a mental pain and an experience of chaos, which were expressed through an experience of suffering. Hopelessness, incomprehension and despair were also prominent experiences. A number of experiences were permeated by a strong will to live, vitality and a positive attitude which showed that they wanted to continue the struggle to survive. It is important that nurses take patients who relapse seriously, because these patients should not have to suffer in silence. These people require more attention and the nursing care must be improved so their needs are satisfied and the quality of life is strengthened.</p>

Cancer upplevs ofta som en hotfull och farlig sjukdom. Många människor som har haft cancer drabbas även senare i livet av ett återinsjuknande. Vårdpersonals kunskap om upplevelser av att drabbas av ett återinsjuknande är otillräckliga, vilket leder till att människor i dessa situationer inte får adekvat stöd och hjälp. Syftet med examensarbetet var att belysa människors upplevelser av att återinsjukna i cancer. Fyra stycken självbiografier analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i tre kategorier: viljan att leva, upplevelsen av lidande och upplevelsen av att vilja ge upp. Huvudfynden som framträdde var att de upplevde en rädsla inför döden, en själslig smärta och en upplevelse av kaos, vilka uttrycktes genom en upplevelse av lidande. Hopplöshet, oförståelse och förtvivlan var även framträdande upplevelser. En del upplevelser genomsyrades av en stark livsvilja, livskraft och en positiv inställning vilket visade att de ville fortsätta kämpa för att överleva. Det är betydelsefullt att sjuksköterskor tar de som återinsjuknat på största allvar för att de inte ska behöva lida i det tysta. Dessa människor måste uppmärksammas mer och omvårdnaden måste förbättras så att deras behov tillfredställs och att deras livskvalitet stärks. / Cancer is often perceived as a threatful and dangerous disease. A lot of people with a history of cancer also suffer a relapse later in their life. Nursing staff’s knowledge of experiences of being affected by a relapse is insufficient, resulting in that people in these situations do not receive adequate support and assistance. The aim of this Bachelor thesis was to illuminate people’s experiences of a cancer relapse. Four autobiographies were analyzed from a qualitative manifest content analysis with an inductive approach. The analysis resulted in three categories: the will to live, the experience of suffering and the experience of the desire to give up. The main findings were that they experienced a fear of death, a mental pain and an experience of chaos, which were expressed through an experience of suffering. Hopelessness, incomprehension and despair were also prominent experiences. A number of experiences were permeated by a strong will to live, vitality and a positive attitude which showed that they wanted to continue the struggle to survive. It is important that nurses take patients who relapse seriously, because these patients should not have to suffer in silence. These people require more attention and the nursing care must be improved so their needs are satisfied and the quality of life is strengthened.

Ett cancerbesked hos kvinnor i ung ålder kan medföra upplevelser som aldrig tidigare förekommit i livet, en oviss framtid med mycket tankar och funderingar. Bristande kunskaper om cancersjukas upplevelser finns hos sjuksköterskor enligt tidigare forskning, och det leder till att patienterna inte får adekvat vård. Syftet med examensarbetet var att beskriva unga kvinnors upplevelser av att leva med cancer. Tre biografier innehållande fem berättelser analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys. Martinsens teori användes som teoretisk referensram, där hon belyser vikten av gemenskap mellan människor samt tryggheten i miljön. Analysen resulterade i fyra kategorier; upplevelsen av att få ett cancerbesked, viljan att leva, upplevelsen av trygghet i gemenskap och miljö, samt vetskapen om att livet kommer att ta slut. Framträdande upplevelser var hoppfullhet, viljan att bli frisk och livskraft. Trygghet var något betydelsefullt och kunde upplevas i samband i gemenskap och speciella miljöer. Resultatet uttryckte även upplevelser i form av förtvivlan, hopplöshet och sorg. Det är betydelsefullt för sjuksköterskor att få fördjupad kunskap om unga kvinnors upplevelser av att leva med cancer. Detta för att medvetet kunna skapa en individuell anpassad vård för cancersjuka patienter. / A cancer diagnosis for young women can lead to experiences that earlier never occurred in life, an uncertain future with a lot of thoughts and reflections. Nurses lack of knowledge in cancer patients' experiences are known according to previous research, and this leads to that patients don’t recive adequate care. Purpose of this study was to describe young women's experiences of living with cancer. Three biographies consisting of five stories were analyzed from a qualitative manifest content analysis. Martinsen´s theory was used as theoretical framework, where she illuminates the importance of communion between people and the safety of the environment. Analysis resulted in four categories: the experience of getting a cancer diagnosis, the will to live, the experience of safety in the community and environment, and the knowledge that life will come to an end. Prominent experiences were hopefulness, desire to be healthy and vitality. Safety was something significant and could be experienced in context of community and special environments. The result also expressed experiences in form of despair, hopelessness and sadness. It is important for nurses to gain deeper knowledge about young women's experiences of living with cancer. This is to deliberately create an individualized care for cancer patients.

Bakgrund: Inom sjuksköterskors professionskrav ingår skapandet av patientcentrerad omvårdnad, vilket kan grundas i en livsvärldsbaserad omvårdnad. Den ökande internationaliseringen i världen ökar behovet av förmåga till att nå livsvärlden i transkulturella vårdande möten på akutvårdsmottagningar.  Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskan når patientens livsvärld i vårdande möten på en akutmottagning med patienter från andra kulturer som ej har svenska som modersmål.Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design genom individuella semistrukturerade intervjuer med sex informanter, tre kvinnor och tre män. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Fyra kategorier detekterades; det transkulturella vårdande mötets olika delar, se patienten som unik, behov av externa resurser samt hinder i det transkulturella vårdande mötet.Slutsats: Kunskap kring hur de framträdande individberoende och organisatoriska faktorerna påverkade tillgången till livsvärld hos patienter med annan kulturell bakgrund kan bidra till förbättrade arbetssätt i de vårdande mötena. Baserat på det ökande antalet transkulturella möten sjuksköterskor på akutmottagningar är ämnet aktuellt att vidare beforska.