Detta är en kvalitativ studie som syftar till att undersöka betydelsen av dyadisk manlig vänskap för den enskilda individen. Framställningen av att det finns en bristande intimitet i manlig vänskap problematiseras genom att besvara frågan om hur intimitet ter sig i manliga nära vänskapsrelationer. Studien bygger på tidigare maskulinitets- och vänskapsforskning av bland andra Grief och Alberonisom undersökt vänskapsrelationer och intimitet i relation till maskulinitet. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex män i åldern 20-30 år och därefter analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att upprätthållande av relationen, att slippa hävda sig, att våga vara sårbar och retsam kärlek är det som utgör manlig vänskap för våra informanter. Begrepp som används för att belysa dessa teman är intimitet, homohysteri, maskulinitet och Alberonis begrepp möte.

Denna uppsats undersöker hur maskulinitet, homosocialitet och vänskap representeras i den amerikanska, coming-of-age komedifilmen Supersugen (2007). Med hjälp av en diskursanalys tittar jag på hur filmens två huvudkaraktärer Seth och Evan representeras samt analyserar hur detta förhåller sig till teorier om maskulinitet, homosocialitet och vänskap. Uppsatsen undersöker även hur filmen använder komedi som verktyg för att antingen (re)producera eller kritisera dessa maskulinitetsnormer i filmen. Jag kommer fram till att det sker en narrativ utveckling av karaktärernas representationer av maskulinitet, homosocialitet och vänskap genom filmens gång. Komedin i filmen driver på denna utveckling som förändrar de maskulina representationerna vilket bidrar till att homosociala praktiker snarare byts ut av vänskapliga sådana. Filmen använder sig av komedi genom att göra parodi på maskulinitetsstereotyper, satir på maskulinitetsnormer och ironi av de absurda situationer som uppstår. På så sätt kritiserar filmen rådande maskulinitetsnormer på ett humoristiskt sätt. Med sina representationer och med hjälp av komedi sänder filmen ut ett budskap till sin publik om en bättre maskulinitet. En maskulinitet som öppnar upp för äkta vänskap mellan män.

Syftet med denna uppsats har varit att studera hur mansroller uttrycks utifrån manlig vänskap i tv-serien ”House M.D.” Till min hjälp har jag använt mig av frågeställningarna: Hur skildras mansrollen hos karaktären Gregory House i umgänget med James Wilson? Hur skildras mansrollen hos karaktären James Wilson i umgänget med Gregory House? Hur skildras relationen mellan Gregory House och James Wilson? De centrala teorierna har utgått ifrån Connells beskrivning av maskuliniteter, med betoning på hegemonisk maskulinitet och underordnad maskulinitet samt Birds beskrivning av homosocialitet som beskriver sociala praktiker i manligt, heterosexuellt umgänge med utgångspunkt ur en hegemonisk maskulinitet. Fokus har också legat på att ge läsaren en tydlig bakgrund i hur synen på mannen förändrats, hur vänskap mellan män sett ut historiskt och förändrats över tid samt vilka mekanismer som legat till grund för dynamiker inom manlig vänskap. Materialet har analyserats utifrån en metod som är framtagen för just TV-program, ”How to Study Television” men jag har skapat en specifikt anpassad metod utifrån detta som fokuserar på narrativet. Studien visar på tydliga inslag av de homosociala reglerna i umgänget mellan House och Wilson, främst i form av tävlan och känslomässig otillgänglighet. Dock tycks detta samt den typ av hegemonisk maskulinitet som House följer vara förlegad och närmast självdestruktiv. Wilson som skildras som varande i god kontakt med sina känslor får hjälpa House med Houses känslomässiga hämningar, men Wilson gör det via verktyget tävlan – en homosocialt accepterad form. Slutsatsen är att ”House M.D.” kritiserar mansrollen som den skildras hos Gregory House samt visar på de svårigheter som följer av att umgås inom de homosociala ramarna.

Robin Gustavsson: Naiviteten som täckmantel ± Om manlighet i Erlend Loes Fvonk. Svenska, självständigt arbete, avancerad nivå, 15 högskolepoäng, HT 2021. Örebro universitet, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap. Uppsatsen analyserar berättarstil, maskulinitet och manlig vänskap i Erlend Loes roman Fvonk (2012). Syftet med studien är att belysa hur Loe bryter mot traditionella manliga värden genom att använda sig av en naiv berättarstil. Uppsatsen utgår från en kvalitativ metod – närläsning, berättartekniskt och tematiskt studium, och använder sig av Raewyn W. Connells tankar om hegemonisk maskulinitet som teoriansats. Studien visar att Loes naiva berättarstil genomsyrar berättandet, vilket leder till att han kan förmedla en vänskapsrelation för två medelåldersmän på ett nytt, överraskande och problematiserande vis. Den naiva stilen har uppsatsen tolkat som medveten, och som ett försök att nå en högre grad av ursprunglighet och naturlighet.