Dagens svenska samhälle innefattar ett stort kulturellt kapital och en omfattande språkflora. Den språkrikedom som finns i vår omgivning kan direkt avspeglas i klassrummet där nästintill alla landets klassrum är flerspråkiga. Studien ämnar undersöka vilka hjälpmedel flerspråkiga och nyanlända elever i mellanstadiet har tillgång till i det naturvetenskapliga klassrummet som har direkt betydelse för sin språk- och kunskapsutveckling. Studien syftar även till att belysa dessa elevers egna perspektiv på naturvetenskapsundervisningen i ordinarie klasser. Dataunderlaget består av elevsamtal och genomgångar under elevernas möten med artefakter från två olika klasser inom samma område norr om Stockholm. Dessa videoinspelade observationer kompletterades med fokusgruppsintervjuer där eleverna reflekterade över sin undervisning. I studien möter eleverna i den ena klassen ett naturvetenskapligt innehåll rörande kemiförsök medan den andra klassen möter ett naturvetenskapligt innehåll rörande ett skolgemensamt tema om kropp och hälsa. Dataunderlaget analyserades utifrån ett praktiskt epistemologiskt perspektiv och kring begreppen artefakt, translanguaging och kontinuitet. Resultatet visar att de kommunikativa artefakterna såsom filmer, bilder och gestikulerande, men även andra hjälpmedel såsom digitala lexikon ger de flerspråkiga eleverna möjlighet att föra informella samtal med samspråkiga och olikspråkiga elever. Detta leder till ett meningsskapande inom naturvetenskap och bidrar till en såväl språklig som kunskapsmässig utveckling. Sammantaget har detta en viktig roll i utformandet av en språkinriktad naturvetenskapsundervisning. Förhoppningen är att denna studie ska bidra med upptäckter som uppmuntrar lärare att anpassa sin undervisning och följaktligen höja kvalitéten på flerspråkiga elevers undervisning i naturvetenskap.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Institutions of higher education often promise to graduate individuals capable not only of excelling in their area of expertise but also qualified as exceptional leaders and citizens. Yet, what are the competencies needed from leaders in order to address the most challenging issues facing society? How would higher education cultivate the next generation of leaders for a world of problems we currently cannot solve, and how would it be determined if some graduates were 'more prepared' than others to face these challenges? This dissertation seeks to answer these questions through the work of two distinct manuscripts. The first argues that human processes for meaning-making play critical formative roles in the setting and solving of our most complex problems. In essence, that problem-solving can be considered as embodied acts of meaning-making. This link is made through analysis of Bruner's concept of narrative and highlights the importance played by naming and framing through one's unique perspective while attempting to interpret an ill-structured problem. The second manuscript develops a tool to measure 'systems thinking,' a competency that describes the sort of cognitive flexibility that might be beneficial for graduates to be emerging leaders capable of addressing critical societal issues. A framework for considering systems thinking competency is presented and used as the foundation of a scenario-based assessment tool. Results from a qualitative pilot study are shown as part of introducing the tool with primary findings: (a) the tool elicited meaningful data on each of the constructs for which it was designed; (b) emergent within each construct were possible means of characterizing the data that will allow for future study of variation across respondents. / Ph. D.