I den här uppsatsen har medarbetarintroduktionen undersökts ur introduktionsmentorers perspektiv. Dessa mentorer har haft ett formellt uppdrag för att introducera medarbetare och lära upp nytillkomna medarbetare i arbetsuppgifterna. Intervjuade mentorer arbetade inom en större tillverkningsindustri där arbetet präglats av standardisering och tidsoptimering. Uppsatsen vilar på kvalitativ ansats och sex mentorer har intervjuats med semistrukturerade intervjuunderlag. Dessa intervjuer har analyserats och förklarats med hjälp av aktuella handlingsteoretiska modeller inom pedagogik. Resultatet av uppsatsen visar att mentorer till stor del utformar introduktionsprocessen efter sin egen uppfattning om vad som är lämpligt. Det pedagogiska rummet konstrueras efter mentorns uppfattning om tillgängligt handlingsutrymme i den meningsbärande kontext mentor och adept befinner sig. I vissa fall ökar det pedagogiska utrymmet utanför det mentorns upplevda förväntningar av organisationen. I andra fall begränsas det pedagogiska utrymmet på grund av mentorns upplevda inskränkning av handlingsutrymmet. Slutsatsen är att det formella handlingsutrymmet inte nödvändigtvis överensstämmer med organisationens givna handlingsutrymme. Primärt formas det pedagogiska rummet efter mentorns uppfattningar och värderingar. Detta resulterar i att mentorns pedagogiska interventioner kan falla utanför deras pedagogiska uppdrag. De pedagogiska interventionerna beskrivs även de med hjälp av det teoretiska ramverket, inom respektive handlings- och lärandenivå.