Som offentlig arbetare inom välfärdssektorn under en kommunal styrning arbetar boendestödjare iorganisationer, vilka har mål som grundar sig på lagar, regler och riktlinjer. Boendestödjaren förväntashålla sig inom dessa ramar i sitt uppdrag samtidigt som de ska se till kundens individuella situationoch behov. I detta behövs en helhetssyn där beslut bör fattas så nära kunden som möjligt och därmedarbetares kunskap och erfarenhet tas tillvara. Studien fokuserar på vilka faktorer som formarboendestödjarens reella handlingsutrymme, där studiens syfte är att undersöka om det finns någotsamband mellan subjektivt handlingsutrymme, kunskap, arbetsvillkor och kontextuellt lärande. Dettaför att undersöka hur boendestödjares reella handlingsutrymme formas i den dagliga verksamheten.Detta görs utifrån en kvantitativ studie. Datainsamlingen skedde med en enkätundersökning somskickades ut till boendestödjare verksamma inom kommunala socialpsykiatrins LSS boende. Studienomfattar sex olika kommuner i Sverige. Resultat visade på signifikant samband mellan lärande ocharbetsvillkor. Studien visade även på signifikant samband mellan handlingsutrymme och lärande. Ingasamband kunde påvisas mellan kunskap och handlingsutrymme, arbetsvillkor och lärande. Resultatentillsammans med tidigare forskning visar att kontextuellt lärande och det subjektivahandlingsutrymmet handlar till stor del om boendestödjarens egna subjektiva konstruktioner ochinställning till lärande. / <p>Betygsdatum 2020-06-05</p>

Isaksson, Anders och Karlsson, Sara (2020). Retrieval practice eller kontextuellt lärande?-en interventionsstudie om ordinlärning hos högstadieelever med språkstörning. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag: Barn med språkstörning har svårare att lära in och förstå ord. De har ofta även begränsningar i ordförrådets djup. Svenska läro- och kursplanerna genomsyras idag av krav på språkliga förmågor. Kunskap om kurs- och läroplansord är viktigt både för läskunnighet och för lärande i klassrummet. Det är sedan tidigare känt att ordförrådsinterventioner kan vara effektiva för yngre barn och för barn i språklig sårbarhet av olika slag. Strategier och principer för intervention med mål att öka djupförståelsen av ord har utvecklats men de flesta är både småskaliga och begränsade. Studien är angelägen eftersom det i dagsläget finns väldigt få studier som utvärderat undervisningsstrategier som kan främja ordförråd i en svensk skolkontext. Utifrån ett teoretiskt perspektiv kan den här studien därmed bidra till förståelse för hur högstadieelever med språkstörning lär sig nya ord och i vilken mån inlärningen är beroende av kontext respektive aktiv framplockning/repetition. I ett didaktiskt perspektiv kan resultatet av studien ge nya kunskaper om hur undervisningen bör planeras för att främja utvecklingen av ordförrådet hos elever med språkstörning. Syfte: att utvärdera vilken potential metoderna retrieval practice respektive kontextuellt lärande har för att främja inlärning av nya ord för elever med språkstörning. Frågeställningar: 1. Vilken effekt har undervisning enligt metoden retrieval practice på utvecklingen av ordförrådet för högstadieelever med språkstörning? 2. Vilken effekt har undervisning enligt metoden kontextuellt lärande på utvecklingen av ordförrådet för högstadieelever med språkstörning? Teori: Studien tar sin utgångspunkt i två delvis kontrasterande teorier för ordinlärning, retrieval practice och kontextuellt lärande. Retrieval practice innebär upprepad framplockning genom självtestning av nya ord som en del av lärandet. Teorin bygger på tanken att man lär sig ett ords betydelse genom upprepad hämtning från minnet. Kontextuellt lärande utgår från tanken att man lär sig ord bäst genom att stöta på det i många olika sammanhang och därigenom utifrån kontextuella ledtrådar stegvis bygger upp en ökad förståelse om ordet. Metod: kvantitativ metod som bygger på en upprepad inomgruppsdesign som mäter elevernas kunskap om ord före och efter intervention genom de båda metoderna kontextuellt lärande och retrieval practice. Urval: Interventionerna genomfördes under två på varandra efterföljande läsår i sammanlagt tre högstadieklasser (ca 5 - 10 elever/klass) på en statlig specialskola för elever med språkstörning. Resultat: Eleverna kunde fler ord efter interventionerna än vad de gjorde innan. Ökning kunde ses både på de bearbetade målorden och de ej bearbetade kontrollorden. Störst förändring efter insatsen sågs på målorden i retrieval practice vilket indikerar att eleverna lärde sig ord något bättre med den metoden än med metoden kontextuellt lärande. Det fanns dock skillnader på individnivå där enstaka elever gynnades bättre av kontextuellt lärande. Specialpedagogiska implikationer: Trots att en viss positiv effekt gällande mål- och kontrollord för de båda metoderna kunde ses är effekten relativt liten i förhållande till tidsåtgång. Det är därför av vikt att pedagoger som arbetar med att utveckla ordförrådet hos elever med språkstörning är medvetna om att dessa elever har svårare att utvinna mening ur kontext än elever med typisk språkutveckling. Metoden skulle därför kunna innebära att det i ett inledande skede blir ett allt för stort informationsflöde för målgruppen. Aktiv framplockning genom retrieval practice ger effekt på hågkomsten men mer information kopplat till varje ord är nödvändigt för att kunna förstå och använda sig av ordet i flera sammanhang. Det är även viktigt att undervisande lärare har kunskap om att ordinlärning för elever med språkstörning inte sker implicit utan de behöver stöttning i processen genom explicit inlärning. Det krävs dessutom en stor mängd repetition för att elever med språkstörning ska befästa nya ord. Undervisande lärare bör därför tillsammans välja ut vilka ord man ska satsa på att eleverna ska lära sig. Förslagsvis ämnesövergripande ord som eleverna kan stöta på i många ämnen och sammanhang. / Isaksson, Anders and Karlsson, Sara (2020). Retrieval practice or contextual learning?-An intervention study on vocabulary learning in high school students with language impairment. Special Education Program, Department of School Development and Leadership, Learning and Society, Malmö University, 90 credits.Expected knowledge contribution: Children with developmental language disorder (DLD) find it difficult to learn and understand words. They also often have limitations in the depth of vocabulary. Swedish curricula and syllabuses are permeated by demands on linguistic abilities. Knowledge of course and curriculum words is important for both literacy and classroom learning. It has been known for long that vocabulary interventions can be effective for younger children and for children with language impairment. Strategies and principles for intervention with the aim of increasing the deep understanding of words have been developed, but most of them are both small-scale and limited. The study is important because there are currently very few studies that have evaluated teaching strategies that can promote vocabulary in a Swedish school context. From a theoretical perspective, this study can thus contribute to an understanding of how high school students with DLD learn new words and to what extent learning is dependent on context or active retrieval / rehearsal. In a didactic perspective, the results of the study may provide new knowledge about how teaching should be planned to promote vocabulary development in students with DLD.Purpose: to evaluate the potential of the methods retrieval practice and contextual learning in promoting learning of new words for students with language impairment. Questions: 1. What effect does teaching according to the method of retrieval practice have on the development of vocabulary for high school students with language impairment? 2. What effect does teaching according to the method have on contextual learning on the development of vocabulary for high school students with language impairment? Theory: The study is based on two partially contrasting theories for vocabulary learning, retrieval practice and contextual learning. Retrieval practice involve repeated retrieval through self-testing of new words as part of the learning. The theory is based on the idea that one learns the meaning of a word through repeated retrieval from memory. Contextual learning is based on the idea that one learns words best by encountering it in many different contexts and thereby gradually build an increased understanding of the word based on contextual clues. Method: a quantitative method based on a repeated within-group design that measures students' knowledge of words before and after intervention through the two methods contextual learning and retrieval practice. Selection: The interventions were carried out for two consecutive academic years in a total of three high school classes (approx. 5 - 10 pupils / class) at a school for pupils with DLD. Results: The students knew more words after the interventions than before themAn increase was seen in both the processed target words and the unprocessed control words. The largest change after the effort was seen on the target words in retrieval practice, which indicates that the students learned words somewhat better with that method than with the method contextual learning. However, there were differences at the individual level where some students were better served by contextual learning. Special educational implications: Although some positive effect regarding target and control words for both methods could be seen, the effect is relatively small in relation to time spent. It is therefore important that educators who try to develop the vocabulary of pupils with language impairment are aware that these pupils have a harder time extracting meaning from context than pupils with typical language development. The method could therefor on an initial stage lead to an excessive flow of information that could cause problems for the target group. Active retrieval through retrieval practice has an effect on memory, but more information linked to each word is necessary to be able to understand and use the word in various contexts. It is also important that teachers have knowledge about the fact that vocabulary learning for students with language impairment does not occur implicitly. They also need support in the process through explicit learning. In addition, a large amount of repetition is required for students with language impairment to consolidate new words. Teaching should therefore together choose what words to invest in for students to learn. Suggestively interdisciplinary words that students may encounter in many subjects and contexts.

Som offentlig arbetare inom välfärdssektorn under en kommunal styrning arbetar boendestödjare iorganisationer, vilka har mål som grundar sig på lagar, regler och riktlinjer. Boendestödjaren förväntashålla sig inom dessa ramar i sitt uppdrag samtidigt som de ska se till kundens individuella situationoch behov. I detta behövs en helhetssyn där beslut bör fattas så nära kunden som möjligt och därmedarbetares kunskap och erfarenhet tas tillvara. Studien fokuserar på vilka faktorer som formarboendestödjarens reella handlingsutrymme, där studiens syfte är att undersöka om det finns någotsamband mellan subjektivt handlingsutrymme, kunskap, arbetsvillkor och kontextuellt lärande. Dettaför att undersöka hur boendestödjares reella handlingsutrymme formas i den dagliga verksamheten.Detta görs utifrån en kvantitativ studie. Datainsamlingen skedde med en enkätundersökning somskickades ut till boendestödjare verksamma inom kommunala socialpsykiatrins LSS boende. Studienomfattar sex olika kommuner i Sverige. Resultat visade på signifikant samband mellan lärande ocharbetsvillkor. Studien visade även på signifikant samband mellan handlingsutrymme och lärande. Ingasamband kunde påvisas mellan kunskap och handlingsutrymme, arbetsvillkor och lärande. Resultatentillsammans med tidigare forskning visar att kontextuellt lärande och det subjektivahandlingsutrymmet handlar till stor del om boendestödjarens egna subjektiva konstruktioner ochinställning till lärande. / <p>2020-06-05</p>

I den här uppsatsen har medarbetarintroduktionen undersökts ur introduktionsmentorers perspektiv. Dessa mentorer har haft ett formellt uppdrag för att introducera medarbetare och lära upp nytillkomna medarbetare i arbetsuppgifterna. Intervjuade mentorer arbetade inom en större tillverkningsindustri där arbetet präglats av standardisering och tidsoptimering. Uppsatsen vilar på kvalitativ ansats och sex mentorer har intervjuats med semistrukturerade intervjuunderlag. Dessa intervjuer har analyserats och förklarats med hjälp av aktuella handlingsteoretiska modeller inom pedagogik. Resultatet av uppsatsen visar att mentorer till stor del utformar introduktionsprocessen efter sin egen uppfattning om vad som är lämpligt. Det pedagogiska rummet konstrueras efter mentorns uppfattning om tillgängligt handlingsutrymme i den meningsbärande kontext mentor och adept befinner sig. I vissa fall ökar det pedagogiska utrymmet utanför det mentorns upplevda förväntningar av organisationen. I andra fall begränsas det pedagogiska utrymmet på grund av mentorns upplevda inskränkning av handlingsutrymmet. Slutsatsen är att det formella handlingsutrymmet inte nödvändigtvis överensstämmer med organisationens givna handlingsutrymme. Primärt formas det pedagogiska rummet efter mentorns uppfattningar och värderingar. Detta resulterar i att mentorns pedagogiska interventioner kan falla utanför deras pedagogiska uppdrag. De pedagogiska interventionerna beskrivs även de med hjälp av det teoretiska ramverket, inom respektive handlings- och lärandenivå.