Elektroniska tjänster utgör en stor del av marknadsekonomin i större delen av världen således även på den inre marknaden. Elektronisk handel, där elektroniska tjänster ingår, har under de senaste åren expanderat. U.S. Bureau of Census uppskattade att elektroniska tjänster genererat i drygt 600 miljarder kronor under år 2005. Det är en ökning med 24.6 % från föregående år. Statistiken visar endast handeln i USA, men ger ändå ett mått på den framfart som skett de senaste åren rörande elektronisk handel. Inom gemenskapen har rådet fastställt en rad harmoniseringsregler, främst i det sjätte mervärdesskattedirektivet . I syfte att harmonisera de mervärdesskatterättsliga reglerna för att undvika en snedvridning av konkurrensen mellan aktörer etablerade i olika medlemsstater. Den inre marknaden är förvisso avsedd för aktörer etablerade inom EU, men man kan inte bortse från det faktum att även aktörer i tredjeland har tillträde till den inre marknaden. För att utreda om aktörer från tredjeland gynnas framför aktörer etablerade i gemenskapen i tillhandahållande av elektroniska tjänster till icke skattskyldiga inom gemenskapen är bestämmandet av platsen av betydelse. Först fastställs om transaktionen faller inom ramen för artikel 2 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Där konstateras att mervärdesskatt skall betalas för tjänster som tillhandahålls inom landets territorium av en skattskyldig. För fastställande av ”landets territorium” hänvisas till artikel 3, se bilaga 4. Det andra steget är att konstatera om den som tillhandahåller tjänsten betraktas som skattskyldig enligt artikel 4.1, se bilaga 5 till uppsatsen. Är kriterierna i artikel 2 och 4 uppfyllda går man vidare till artikel 9 för bestämmandet av platsen. Ursprungslandsprincipen och destinationslandsprincipen ligger till grund för bestämmandet av vilken stat som har beskattningsrätt, först fastställs omsättningslandet och därigenom platsen för tillhandahållandet. Destinationslandsprincipen och ursprungslandsprincipen kräver ett förtydligande. Från början tillämpades ursprungslandsprincipen för att nå den inre marknaden. Destinationslandsprincipen är den rådande men kommissionens långsiktiga mål är att gå över till ursprungslandsprincipen. Trots detta ändras i dagsläget regler för att passa destinationslandsprincipen. Tillhandahållande av elektroniska tjänster existerade inte vid utformandet av det sjätte mervärdesskattedirektivet. Följaktligen saknades begreppet elektroniska tjänster i direktivet. Då rådet antog direktiv 2002/38/EG infördes begreppet elektroniska tjänster samt ett tydliggörande av vad som var att anse som platsen för tillhandahållande. Begreppsdefinitionen var dock inte uttömmande och rådet antog förordning 1777/2005 där elektroniska tjänster definieras både i förordningen samt tillhörande bilaga. Klassificeringen av elektroniska tjänster sker på samma vis oberoende av platsen för tillhandahållandet. Däremot skiljer sig bestämmandet av omsättningsland och platsen beroende på om en aktör är etablerad i en medlemsstat eller ej. Innan direktiv 2002/38/EG antogs kunde aktörer från tredjeland undgå mervärdesbeskattning då de tillhandahöll elektroniska tjänster till icke skattskyldiga i gemenskapen. Rådets intention vid antagande av direktivet var att undanröja snedvridning av konkurrensen samt att tydliggöra reglerna om platsen för tillhandahållande i de fall då aktörer var etablerade i tredjeland. Med direktiv 2002/38/EG antogs den regel som bestämmer platsen för tillhandahållande till den där aktören är registrerad. I samband med detta infördes den ordning vilken innebär att aktörer från tredjeland skall registrera sig för mervärdesskatt i en medlemsstat. Även det fasta driftstället har betydelse för bestämmande av platsen. I vissa fall är det fasta driftstället att anse som platsen och i andra fall är huvudkontoret platsen för tillhandahållande. Begreppet fast driftställe nämns i artikel 9 i det sjätte mervärdesskattedirektivet, men ingen definition ges av vad som omfattas eller vilka kriterierna är. För att fastställa detta är man hänvisad till EG-domstolens praxis då inget uttömmande svar ges i direktiven. Gällande elektroniska tjänster och inkomstskatterätt kan i vissa fall en server utgöra ett fast driftställe, det är inte möjligt inom mervärdesskatterätten. / Electronic commerce constitutes a big market economy in the world, therefore also in the internal market. Electronic commerce, which includes electronic services, has expanded in the past years. In the end of year 2005, the U.S. Census Bureau estimated the total U.S. electronic commerce sales at $ 86.3 billion. This featured a 24.6 percent increase from the previous year 2004. Even though this is U.S. statistics, it gives a view of how electronic commerce has expanded the last years. Within the internal market, the Council of the European Union constituted a number of regulations on harmonisation, mainly in the Sixth VAT Directive . The purpose of harmonising the VAT regulations is to prevent distortion of the competition between suppliers established in the European Union. The internal market is intended for the suppliers established in the European Union, nevertheless suppliers from the countries outside the European Union have access to the internal market. The place of supply is of importance to investigate if a supplier from a country outside the European Union is in favour before a supplier established within the European Union in supply of electronic services to persons non-liable to tax. To investigate whether or not a supplier from a country outside the European Union benefit before suppliers established within the internal market the place of supply is of significance. The first question that arises is whether the transaction falls within the scope of article 2. Article 2 establishes that the subject to value added tax is the supply of services affected for consideration within the territory of the country by a taxable person. Article 3 es-tablishes the territory of the country, see attachment 4. The second step to clarify is if the person supplying the services is liable for tax according to article 4, see attachment 5. If the criteria for article 2 and 4 are satisfied the next step is article 9 and to establish the place of supply. To define the country with the right to tax, the establishment of the place of supply leads to the place of transaction. The principle of destination and principle of origin need to be explained. From the beginning, the Commission applied the principle of origin to reach the single market. In spite of the fact that the Commission’s long-term goal is to apply the principle of origin, rules are constantly changed to be applicable on the principle of destination. The supplying of electronic services did not exist when the Sixth VAT Directive was proposed. Therefore the concept of electronic services is not defined in the directive. When the Council of the European Union approved Directive 2002/38/EC , the concept of electronic services was classified and it was also made clear what is established as the place of supply. Notwithstanding the concept was not exhaustive and the Council of the European Union approved the regulation 1777/2005 in which electronic services are defined further, both in the regulation and in the attachment belonging to the regulation. The classifications of electronic services are independent of whether the supplier is established in a Member States or country outside the European Union. The place of supply depends on if the supplier is established in a Member State or outside the European Union. Before directive 2002/38/EC, a supplier from a country outside the European Union could escape value added tax when supplying services to non-liable tax persons. The Council of the European Parliaments intention to lay down the directive was to set aside dis-torted competition and to clarify the rules of the place of supply in situations when a sup-plier is established in a country outside the European Union. With directive 2002/38/EC the rule that decides the place of supply to the one where the supplier are registered were taken into force. In relation to that, a regulation was introduced where suppliers from a country outside the European Union shall register for value added tax in a Member State. The permanent establishment is of certain significance to establish the place. In some situations, a permanent establishment is considered as the place of supply and in others it is the head office. The classification of a permanent establishment is mentioned in article 9 in the Sixth VAT Directive but there is no definition of what it comprises or the criteria. To in-vestigate what a permanent establishment is one is referred to go through the European Court of Justices case-law. In income tax, there are situations when a server can constitute a permanent establishment, which is not possible in value added tax.

En medlemsstat inom Europeiska Unionen (EU) ska anpassa de nationella bestämmelserna för att möta de EU-rättsliga bestämmelserna. Ett exempel på en sådan reglering är mervärdesskatten. Syftet med regleringen av mervärdesskatten har varit att skapa och stimulera en inre marknad inom EU, utan skillnader mellan medlemsländerna. Mervärdesskatten har harmoniserats genom mervärdesskattedirektivet som medlemsstaternas är förpliktigade att implementera. Implementering av ett direktiv ger medlemsstaterna möjligheten att själva tolka och avgöra tillvägagångssättet, så länge direktivets syfte uppnås. Dock har flertalet talan om fördragsbrott uppkommit i Europeiska Unionens domstol, grundat på kommissionens åsikt om att medlemsstater har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt mervärdesskattedirektivet. Därav uppkommer frågan hur den konstitutionella grunden för EU ger medlemsstaterna eget handlingsutrymme att tolka och implementera bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet utifrån EU:s fördrag, rättspraxis och principerna om neutralitet, legalitet, likabehandling och lojalitet. Rättspraxis behandlar områdena för mervärdesskattegrupper och reducerade skattesatser. Det kan konstateras att medlemsstaterna har ett begränsat handlingsutrymme för implementering av mervärdesskattedirektivets bestämmelser. EU:s fördrag, principer och praxis ger inte medlemsstaterna något större utrymme att själva tolka och implementera bestämmelserna. Vidare framgår att det finns en osäkerhet kring tillämpningsområdet och vidden av neutralitetsprincipen, vilket gör att medlemsstaterna inte kan försäkra sig ett större skydd mot fördragsbrott i frågan om implementering av mervärdesskattedirektivet. Därmed finns en rättsosäkerhet i frågan om medlemsstaternas handlingsutrymme gällande implementeringen av mervärdesskattedirektivet bestämmelser vilket även påverkar varje enskild medborgare inom EU. / As a member of the European Union (EU), nations commit to accommodate its national legislation to EU law. An example of this is the regulation of value added tax (VAT). The purpose with the regulation of VAT is to create and stimulate the internal market within EU, without differences between the member states. The VAT is harmonized through the VAT Directive, which every member state is obligated to comply with. The implementation of a directive imposes an opportunity for the member states to make their own interpretations and determine how the implementation shall be handled, as long as the result of the directive is fulfilled. However, several claims have been raised in the Court of Justice of the European Union, claiming failure to fulfil an obligation under the Directive on the common system of VAT. This is based on the Commission’s view that member states do not comply with its obligations within the VAT Directive. Thereby arises the question of; how the constitutional rights of EU actually gives the member states an opportunity to interpret the implementation of the VAT Directive into national legislation. In the thesis this question is set in relation to EU Treaties, legal principals and an analysis of case law in the areas of VAT groups and reduced tax rates. The thesis concludes that the member states have a limited discretion for implementation of the VAT Directive. EU Treaties, principles and case law do not give the area of discretion that has been interpreted. Furthermore there is an uncertainty about the area of application and the principle of neutrality. Therefore member states cannot ensure protection against failure to fulfil an obligation under the Directive on the common system of VAT. Thus, there is a legal uncertainty in the question of discretion regarding the implementation of the VAT Directive, which affects all citizens within the EU.

<p>Elektroniska tjänster utgör en stor del av marknadsekonomin i större delen av världen således även på den inre marknaden. Elektronisk handel, där elektroniska tjänster ingår, har under de senaste åren expanderat. U.S. Bureau of Census uppskattade att elektroniska tjänster genererat i drygt 600 miljarder kronor under år 2005. Det är en ökning med 24.6 % från föregående år. Statistiken visar endast handeln i USA, men ger ändå ett mått på den framfart som skett de senaste åren rörande elektronisk handel.</p><p>Inom gemenskapen har rådet fastställt en rad harmoniseringsregler, främst i det sjätte mervärdesskattedirektivet . I syfte att harmonisera de mervärdesskatterättsliga reglerna för att undvika en snedvridning av konkurrensen mellan aktörer etablerade i olika medlemsstater. Den inre marknaden är förvisso avsedd för aktörer etablerade inom EU, men man kan inte bortse från det faktum att även aktörer i tredjeland har tillträde till den inre marknaden.</p><p>För att utreda om aktörer från tredjeland gynnas framför aktörer etablerade i gemenskapen i tillhandahållande av elektroniska tjänster till icke skattskyldiga inom gemenskapen är bestämmandet av platsen av betydelse. Först fastställs om transaktionen faller inom ramen för artikel 2 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Där konstateras att mervärdesskatt skall betalas för tjänster som tillhandahålls inom landets territorium av en skattskyldig. För fastställande av ”landets territorium” hänvisas till artikel 3, se bilaga 4. Det andra steget är att konstatera om den som tillhandahåller tjänsten betraktas som skattskyldig enligt artikel 4.1, se bilaga 5 till uppsatsen. Är kriterierna i artikel 2 och 4 uppfyllda går man vidare till artikel 9 för bestämmandet av platsen.</p><p>Ursprungslandsprincipen och destinationslandsprincipen ligger till grund för bestämmandet av vilken stat som har beskattningsrätt, först fastställs omsättningslandet och därigenom platsen för tillhandahållandet. Destinationslandsprincipen och ursprungslandsprincipen kräver ett förtydligande. Från början tillämpades ursprungslandsprincipen för att nå den inre marknaden. Destinationslandsprincipen är den rådande men kommissionens långsiktiga mål är att gå över till ursprungslandsprincipen. Trots detta ändras i dagsläget regler för att passa destinationslandsprincipen.</p><p>Tillhandahållande av elektroniska tjänster existerade inte vid utformandet av det sjätte mervärdesskattedirektivet. Följaktligen saknades begreppet elektroniska tjänster i direktivet. Då rådet antog direktiv 2002/38/EG infördes begreppet elektroniska tjänster samt ett tydliggörande av vad som var att anse som platsen för tillhandahållande. Begreppsdefinitionen var dock inte uttömmande och rådet antog förordning 1777/2005 där elektroniska tjänster definieras både i förordningen samt tillhörande bilaga. Klassificeringen av elektroniska tjänster sker på samma vis oberoende av platsen för tillhandahållandet. Däremot skiljer sig bestämmandet av omsättningsland och platsen beroende på om en aktör är etablerad i en medlemsstat eller ej.</p><p>Innan direktiv 2002/38/EG antogs kunde aktörer från tredjeland undgå mervärdesbeskattning då de tillhandahöll elektroniska tjänster till icke skattskyldiga i gemenskapen. Rådets intention vid antagande av direktivet var att undanröja snedvridning av konkurrensen samt att tydliggöra reglerna om platsen för tillhandahållande i de fall då aktörer var etablerade i tredjeland.</p><p>Med direktiv 2002/38/EG antogs den regel som bestämmer platsen för tillhandahållande till den där aktören är registrerad. I samband med detta infördes den ordning vilken innebär att aktörer från tredjeland skall registrera sig för mervärdesskatt i en medlemsstat.</p><p>Även det fasta driftstället har betydelse för bestämmande av platsen. I vissa fall är det fasta driftstället att anse som platsen och i andra fall är huvudkontoret platsen för tillhandahållande. Begreppet fast driftställe nämns i artikel 9 i det sjätte mervärdesskattedirektivet, men ingen definition ges av vad som omfattas eller vilka kriterierna är. För att fastställa detta är man hänvisad till EG-domstolens praxis då inget uttömmande svar ges i direktiven. Gällande elektroniska tjänster och inkomstskatterätt kan i vissa fall en server utgöra ett fast driftställe, det är inte möjligt inom mervärdesskatterätten.</p> / <p>Electronic commerce constitutes a big market economy in the world, therefore also in the internal market. Electronic commerce, which includes electronic services, has expanded in the past years. In the end of year 2005, the U.S. Census Bureau estimated the total U.S. electronic commerce sales at $ 86.3 billion. This featured a 24.6 percent increase from the previous year 2004. Even though this is U.S. statistics, it gives a view of how electronic commerce has expanded the last years.</p><p>Within the internal market, the Council of the European Union constituted a number of regulations on harmonisation, mainly in the Sixth VAT Directive . The purpose of harmonising the VAT regulations is to prevent distortion of the competition between suppliers established in the European Union. The internal market is intended for the suppliers established in the European Union, nevertheless suppliers from the countries outside the European Union have access to the internal market. The place of supply is of importance to investigate if a supplier from a country outside the European Union is in favour before a supplier established within the European Union in supply of electronic services to persons non-liable to tax.</p><p>To investigate whether or not a supplier from a country outside the European Union benefit before suppliers established within the internal market the place of supply is of significance. The first question that arises is whether the transaction falls within the scope of article 2. Article 2 establishes that the subject to value added tax is the supply of services affected for consideration within the territory of the country by a taxable person. Article 3 es-tablishes the territory of the country, see attachment 4. The second step to clarify is if the person supplying the services is liable for tax according to article 4, see attachment 5. If the criteria for article 2 and 4 are satisfied the next step is article 9 and to establish the place of supply.</p><p>To define the country with the right to tax, the establishment of the place of supply leads to the place of transaction. The principle of destination and principle of origin need to be explained. From the beginning, the Commission applied the principle of origin to reach the single market. In spite of the fact that the Commission’s long-term goal is to apply the principle of origin, rules are constantly changed to be applicable on the principle of destination.</p><p>The supplying of electronic services did not exist when the Sixth VAT Directive was proposed. Therefore the concept of electronic services is not defined in the directive. When the Council of the European Union approved Directive 2002/38/EC , the concept of electronic services was classified and it was also made clear what is established as the place of supply. Notwithstanding the concept was not exhaustive and the Council of the European Union approved the regulation 1777/2005 in which electronic services are defined further, both in the regulation and in the attachment belonging to the regulation. The classifications of electronic services are independent of whether the supplier is established in a Member States or country outside the European Union. The place of supply depends on if the supplier is established in a Member State or outside the European Union.</p><p>Before directive 2002/38/EC, a supplier from a country outside the European Union could escape value added tax when supplying services to non-liable tax persons. The Council of the European Parliaments intention to lay down the directive was to set aside dis-torted competition and to clarify the rules of the place of supply in situations when a sup-plier is established in a country outside the European Union.</p><p>With directive 2002/38/EC the rule that decides the place of supply to the one where the supplier are registered were taken into force. In relation to that, a regulation was introduced where suppliers from a country outside the European Union shall register for value added tax in a Member State.</p><p>The permanent establishment is of certain significance to establish the place. In some situations, a permanent establishment is considered as the place of supply and in others it is the head office. The classification of a permanent establishment is mentioned in article 9 in the Sixth VAT Directive but there is no definition of what it comprises or the criteria. To in-vestigate what a permanent establishment is one is referred to go through the European Court of Justices case-law. In income tax, there are situations when a server can constitute a permanent establishment, which is not possible in value added tax.</p>

Uppsatsen behandlar frågorna om vad en komplex tjänst är, vilka kriterier som EU-domstolen ställer upp för att klassificera komplexa tjänster som ett eller flera tillhandahållanden enligt mervärdesskatterätten, vilka kriterier som tillämpas vid klassificeringen av den komplexa tjänsten diskretionär portföljförvaltning samt om svensk rätt kan anses förenlig med EU-rätten.

EG-rätten är en egen rättsordning som har företräde framför den nationella rätten, vilket innebär att medlemsstaterna har en skyldighet att följa EG-rätten. Förverkligandet av målet om att skapa en inre marknad inom EG förutsätter ett gemensamt system för mervärdesskatt. Flera direktiv har antagits för att harmonisera mervärdesskatten inom gemenskapen. Mervärdesskatt är en generell konsumtionsskatt som skall bäras av slutkonsumenten. Ett avdragssystem säkerställer att skattebördan vältras framåt för att slutligen belasta slutkonsumenten. En skattskyldig person som förvärvar varor till sin verksamhet medges därmed avdrag för ingående mervärdesskatt. Vid uttag eller användning av dessa varor för privat ändamål skall den skattskyldiga personen behandlas som en slutkonsument. Motsvarande regler återfinns även när en skattskyldig person tillhandahåller tjänster för privat ändamål. Uttagsbeskattning skall ske för att förhindra att en skattskyldig person uppnår en otillbörlig fördel genom att undvika beskattning på den egna konsumtionen. Uttagsbeskattning sker genom att transaktionerna likställs med tillhandahållande av varor och tjänster mot ersättning. Enligt uttagsbestämmelserna i mervärdesskattelagen aktualiseras uttagsbeskattning när en skattskyldig person tillhandahåller en vara eller en tjänst utan ersättning eller mot en ersättning som understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. I målet Gåsabäck från år 2005 konstaterar EG-domstolen att uttag för privat ändamål inte kan föreligga, enligt artiklarna 16 och 26.1 b i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person tillhandahåller varor eller tjänster mot en faktisk ersättning och detta även när ersättningen understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Således är mervärdesskattelagens uttagsbestämmelser inte förenliga med EG-rätten. Trots domen i målet Gåsabäck beslutar Skatterättsnämnden i ett förhandsbesked från år 2007 att uttagsbeskattning skall ske, enligt artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person låter de anställda använda företagets personbilar mot en symbolisk ersättning. Skatterättsnämnden anser att beslutet inte strider mot EG-rätten eftersom det är fråga om användning av en vara i rörelsen och inte, såsom i målet Gåsabäck, tillhandahållande av en tjänst. Frågan är om förhandsbeskedet strider mot EG-rätten. Omständigheter i målet Gåsabäck tyder på att uttagsbeskattning aldrig kan aktualiseras när en ersättning utgår för en transaktion. / The European Community, EC, constitutes a new legal order, the European Community law, EC law. In situations of conflicts between national law and Community law, the EC law has supremacy, which means that the Member States are obliged to follow the EC law. The attainment of the objective of establishing an internal market within the EC presupposes a common system of value added tax, VAT. Several directives have been admitted for harmonising the VAT in the Community. VAT is a general tax on consumption, where the final consumer carries the burden of the tax. A deduction system ensures that the tax burden is brought forward until it reaches the final consumer. If the taxable person has been able to deduct input VAT on purchase of goods used for his business and then apply or use those goods for his own private use, the taxable person will be treated as a final consumer. Similarly, the taxable person will be treated as a final consumer when he supplies services for his own private use. To ensure that taxable persons do not take unfair advantage by avoiding tax on self-consumption, the transactions shall be treated as supplies of goods or services for consideration. The purpose of treating the transactions as supplies of goods or services for consideration is to ensure that VAT is a tax on final consumption. According to the Swedish VAT act, the application of goods or services for private use is to be understood to mean supplies of goods or services either free of charge or for a consideration which is less than the cost price of the goods or services supplied. In the case Gåsabäck 2005 the European Court of Justice concludes that supplies of goods and services that are effected for an actual consideration can not be regarded as an application of goods or services for private use according to articles 16 and 26.1 b of the VAT directive. This is also applied if that consideration is less than the cost price of the goods or services supplied. Consequently, the Swedish VAT act is inconsistent with the EC law. In a prelimi-nary decision of 19 January 2007, the Skatterättsnämnden decides that the use of goods forming part of the assets of a business shall, according to article 26.1 a of the VAT directive, be treated as a supply of services for consideration, although an actual consideration is paid for the transaction. The Skatterättsnämnden consider that the decision is consistent with the EC law since there are not the same services as in the case Gåsabäck. The question is if the decision is inconsistent with the EC law. Circumstances in the case Gåsabäck indicates that transactions that are effected for an actual consideration can never be regarded as an application of goods or services for private use.

<p>EG-rätten är en egen rättsordning som har företräde framför den nationella rätten, vilket innebär att medlemsstaterna har en skyldighet att följa EG-rätten. Förverkligandet av målet om att skapa en inre marknad inom EG förutsätter ett gemensamt system för mervärdesskatt. Flera direktiv har antagits för att harmonisera mervärdesskatten inom gemenskapen.</p><p>Mervärdesskatt är en generell konsumtionsskatt som skall bäras av slutkonsumenten. Ett avdragssystem säkerställer att skattebördan vältras framåt för att slutligen belasta slutkonsumenten. En skattskyldig person som förvärvar varor till sin verksamhet medges därmed avdrag för ingående mervärdesskatt. Vid uttag eller användning av dessa varor för privat ändamål skall den skattskyldiga personen behandlas som en slutkonsument. Motsvarande regler återfinns även när en skattskyldig person tillhandahåller tjänster för privat ändamål. Uttagsbeskattning skall ske för att förhindra att en skattskyldig person uppnår en otillbörlig fördel genom att undvika beskattning på den egna konsumtionen. Uttagsbeskattning sker genom att transaktionerna likställs med tillhandahållande av varor och tjänster mot ersättning.</p><p>Enligt uttagsbestämmelserna i mervärdesskattelagen aktualiseras uttagsbeskattning när en skattskyldig person tillhandahåller en vara eller en tjänst utan ersättning eller mot en ersättning som understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. I målet Gåsabäck från år 2005 konstaterar EG-domstolen att uttag för privat ändamål inte kan föreligga, enligt artiklarna 16 och 26.1 b i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person tillhandahåller varor eller tjänster mot en faktisk ersättning och detta även när ersättningen understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Således är mervärdesskattelagens uttagsbestämmelser inte förenliga med EG-rätten. Trots domen i målet Gåsabäck beslutar Skatterättsnämnden i ett förhandsbesked från år 2007 att uttagsbeskattning skall ske, enligt artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person låter de anställda använda företagets personbilar mot en symbolisk ersättning. Skatterättsnämnden anser att beslutet inte strider mot EG-rätten eftersom det är fråga om användning av en vara i rörelsen och inte, såsom i målet Gåsabäck, tillhandahållande av en tjänst. Frågan är om förhandsbeskedet strider mot EG-rätten. Omständigheter i målet Gåsabäck tyder på att uttagsbeskattning aldrig kan aktualiseras när en ersättning utgår för en transaktion.</p> / <p>The European Community, EC, constitutes a new legal order, the European Community law, EC law. In situations of conflicts between national law and Community law, the EC law has supremacy, which means that the Member States are obliged to follow the EC law. The attainment of the objective of establishing an internal market within the EC presupposes a common system of value added tax, VAT. Several directives have been admitted for harmonising the VAT in the Community.</p><p>VAT is a general tax on consumption, where the final consumer carries the burden of the tax. A deduction system ensures that the tax burden is brought forward until it reaches the final consumer. If the taxable person has been able to deduct input VAT on purchase of goods used for his business and then apply or use those goods for his own private use, the taxable person will be treated as a final consumer. Similarly, the taxable person will be treated as a final consumer when he supplies services for his own private use. To ensure that taxable persons do not take unfair advantage by avoiding tax on self-consumption, the transactions shall be treated as supplies of goods or services for consideration. The purpose of treating the transactions as supplies of goods or services for consideration is to ensure that VAT is a tax on final consumption.</p><p>According to the Swedish VAT act, the application of goods or services for private use is to be understood to mean supplies of goods or services either free of charge or for a consideration which is less than the cost price of the goods or services supplied. In the case Gåsabäck 2005 the European Court of Justice concludes that supplies of goods and services that are effected for an actual consideration can not be regarded as an application of goods or services for private use according to articles 16 and 26.1 b of the VAT directive. This is also applied if that consideration is less than the cost price of the goods or services supplied. Consequently, the Swedish VAT act is inconsistent with the EC law. In a prelimi-nary decision of 19 January 2007, the Skatterättsnämnden decides that the use of goods forming part of the assets of a business shall, according to article 26.1 a of the VAT directive, be treated as a supply of services for consideration, although an actual consideration is paid for the transaction. The Skatterättsnämnden consider that the decision is consistent with the EC law since there are not the same services as in the case Gåsabäck. The question is if the decision is inconsistent with the EC law. Circumstances in the case Gåsabäck indicates that transactions that are effected for an actual consideration can never be regarded as an application of goods or services for private use.</p>