<p>Syftet med den här uppsatsen är att visa hur vi kan förstå oss själva som kvinnor och män utan att betrakta kön som något naturligt och inneboende.</p><p>Kön är sociala och kulturella konstruktioner och vi lever i ett heteronormativt samhälle där könsskillnaden är genomgripande – vi utgår från heterosexualitet som den normala sexualiteten och vi skiljer på människor i kvinnor och män.</p><p>Genom att analysera mina egna minnen i ett minnesarbete undersöker jag mina erfarenheter av könsnormer. Hur har normer kring manlighet kommit till uttryck under min grundskoletid och hur har de påverkat mitt beteende och min självuppfattning?</p><p>Minnesarbetets fokus ligger på egna erfarenheter och reflektioner, men i förlängningen är syftet att bygga kollektiva identiteter där traditionella förhållanden betraktas på nya sätt.</p> / <p>The purpose of this thesis is to show how we can understand ourselves as women and men without regarding gender as being something self-evident and inherent.</p><p>Gender is a social and cultural construction and we live in a hetero normative society where differences in gender are allinclusive – we act on the assumption that heterosexuality is the normal state of sexuality and that humans are separated into men and women.</p><p>By analysing my own memories in a memory work, I explore my own experiences of gender standards. How was the standard of what is masculine manifested during my time in compulsory school? In addition, in what way has it influenced my own behaviour and self-perception?</p><p>The focus of the memory work lies in my own experiences and reflections; however, in the prolongation the purpose is to build collective identities where traditional contexts are perceived in new ways.</p>

<p>Föreliggande D-uppsats är en kvalitativ studie vilken handlar om kvinnor som valt att inte skaffa barn, men även om kvinnor som på ett eller annat är tveksamma till moderskapet, eller av olika skäl skaffat barn sent i livet. Respondenterna har i många avseenden känt sig som avvikare från normen där man vid en viss ålder och med vissa förutsättningar förväntas bilda familj. Följaktligen har studien därmed också kommit att avse det jag valt att kalla det omhuldade moderskapet, och varför detta är så uppvärderat, förväntat och ur samhälleligt perspektiv betraktat som självklart. Kvinnornas berättelser har visat att moderskapet inte alltid är självklart och inte heller önskat. Den teoretiska ramen omfattar sådant som kan leda till ökad förståelse för varför moderskapet är så uppvärderat och varför frivillig barnlöshet – så kallad barnfrihet – är nedvärderat och icke önskvärt. Studien berör också alternativa levnadssätt som inte inbegriper kärnfamilj, samt den enligt färsk statistik sjunkande nativiteten. Resultatet ger indikationer på ett samhälle där barn och familj inte är nödvändiga ingredienser, men också paradoxalt nog på att en antimodern nyfamilism står stark och outmanad – lika solid som självständigheten hos kvinnorna i studien visat sig vara.</p><p>  </p>

Föreliggande D-uppsats är en kvalitativ studie vilken handlar om kvinnor som valt att inte skaffa barn, men även om kvinnor som på ett eller annat är tveksamma till moderskapet, eller av olika skäl skaffat barn sent i livet. Respondenterna har i många avseenden känt sig som avvikare från normen där man vid en viss ålder och med vissa förutsättningar förväntas bilda familj. Följaktligen har studien därmed också kommit att avse det jag valt att kalla det omhuldade moderskapet, och varför detta är så uppvärderat, förväntat och ur samhälleligt perspektiv betraktat som självklart. Kvinnornas berättelser har visat att moderskapet inte alltid är självklart och inte heller önskat. Den teoretiska ramen omfattar sådant som kan leda till ökad förståelse för varför moderskapet är så uppvärderat och varför frivillig barnlöshet – så kallad barnfrihet – är nedvärderat och icke önskvärt. Studien berör också alternativa levnadssätt som inte inbegriper kärnfamilj, samt den enligt färsk statistik sjunkande nativiteten. Resultatet ger indikationer på ett samhälle där barn och familj inte är nödvändiga ingredienser, men också paradoxalt nog på att en antimodern nyfamilism står stark och outmanad – lika solid som självständigheten hos kvinnorna i studien visat sig vara.

Syftet med den här uppsatsen är att visa hur vi kan förstå oss själva som kvinnor och män utan att betrakta kön som något naturligt och inneboende. Kön är sociala och kulturella konstruktioner och vi lever i ett heteronormativt samhälle där könsskillnaden är genomgripande – vi utgår från heterosexualitet som den normala sexualiteten och vi skiljer på människor i kvinnor och män. Genom att analysera mina egna minnen i ett minnesarbete undersöker jag mina erfarenheter av könsnormer. Hur har normer kring manlighet kommit till uttryck under min grundskoletid och hur har de påverkat mitt beteende och min självuppfattning? Minnesarbetets fokus ligger på egna erfarenheter och reflektioner, men i förlängningen är syftet att bygga kollektiva identiteter där traditionella förhållanden betraktas på nya sätt. / The purpose of this thesis is to show how we can understand ourselves as women and men without regarding gender as being something self-evident and inherent. Gender is a social and cultural construction and we live in a hetero normative society where differences in gender are allinclusive – we act on the assumption that heterosexuality is the normal state of sexuality and that humans are separated into men and women. By analysing my own memories in a memory work, I explore my own experiences of gender standards. How was the standard of what is masculine manifested during my time in compulsory school? In addition, in what way has it influenced my own behaviour and self-perception? The focus of the memory work lies in my own experiences and reflections; however, in the prolongation the purpose is to build collective identities where traditional contexts are perceived in new ways.

Den här uppsatsen är resultatet av ett minnesarbete som gjordes med fyra svenska kvinnor, alla i en ålder över 74 år. Syftet var att förstå mer om varför lågutbildade kvinnor har kortare livslängd än grupper med högre utbildning. Genom att utgå från minnesarbete och kombinera det med intervju och narrativt berättande vidareutvecklade jag metoden. I samtal med kvinnorna har jag skrivit ned deras minnen om bland annat stress. Dessutom har jag också skrivit egna minnen av att gå i skolan.Kvinnornas minnen berättar om hur de gör anpassningar för att upprätthålla respektabilitet. Respektabiliteten sammanvävs till viss del av familjerelationer. Som barn kan de bli familjens skam om de misslyckas med att förhålla sig till normer. Som vuxna tar de ansvar för barn och partners respektabilitet. Kvinnorna i minnena gör till stor del dessa anpassningar i tystnad. De förkroppsligar djupt rotade normer och vissa av dem har innan minnesarbetet inte talat med någon utomstående om livshändelser de påverkats starkt av.Skolan, som ofta begripliggörs som välfärdens framgångssaga (Sohl 2014), analyseras och förstås i den här uppsatsen som något mer problematisk. Även om dess manifesta funktion är undervisning så separerar den individer och ger dem olika förutsättningar. Kvinnorna berättar också om en klassamhörighet där det gäller att inte sticka ut och överprestera i skolan (jmf Skeggs 1997/1999, Berggren 2001) varför skolan också blir en arena där klasstillhörigheter förstärks (Bourdieu &amp; Passeron 1977; Adkins &amp; Skeggs 2004). Skolan är också en arkitektur (Sharma 2014) vars konstruktion i stor utsträckning bärs upp av tid.Analysen talar för att den lågutbildade kvinnans tidslighet har särskilda villkor, vilket skapar en temporal maktobalans. Denna obalans är en bidragande orsak till att lågutbildade kvinnor inte har någon egentlig utveckling av livslängd. Den lågutbildade kvinnan blir oftare förälder tidigt och ägnar sitt professionella liv åt omsorgs- och serviceyrken. I hemmet så väl som på arbetet förväntas hon omkalibrera (Sharma 2014) sin tid till förmån för andras tidsligheter. Omkalibreringar som påfrestar och skapar ohälsa, sjukdom och dödlighet. Omkalibreringen står i relation till den skevhet (Österholm 2012) hennes position håller till normativitet. Dessutom påverkas denna omkalibrering av respektabilitet (Skeggs 1997/1999) då de åligger dem som feminina subjekt att göra anpassningar. För att vara en respektabel kvinna och duktig flicka krävs omkalibrering.