Den här uppsatsens syfte är att öka förståelsen för hur en hemsk händelse som ett terrordåd kan påverka platskänslor för en plats som genom dådet blir en plats som kan förknippas med ett mörkt kulturarv. Uppsatsen studerar detta utifrån hur nyhetsmedia skriver om uppfattningarna om platsen Drottninggatan och vad för upplevelser människor har på platsen samt hur terrordådet blir ihågkommet. För att studera syftet i uppsatsen används en medieanalys där en mer specifik innehållsanalys genomförs för att granska nyhetsmedia. De teman som identifierades för att svara på syfte och frågeställningar är platskänsla, minne och helhet. Temat platskänsla gav två underteman vilket blev upplevelser och uppfattningar. Platskänslorna för Drottninggatan framställs främst med känslor av oro och rädsla för det som kan hända, även kärlek på platsen beskrivs vid rapportering av temat minne. Temat minne gav två underteman vilket är minnesceremonier och monument. Nyhetsmedia rapporterar om hur terrordådet är ihågkommet med hjälp av minnesceremonier och rapporterar om att ett monument kommer resas för att minnas dådet och offren. Studien belyser temat helhet där resultatet visar att det inte enbart är Drottninggatan som människor upplever påverkats av terrordådet den 7 april 2017 utan även andra delar i Stockholm eller platser med mycket människor.

Syftet med denna uppsats är att diskutera några av de minnespraktiker i efterdiktaturens Argentina som behandlar det kollektiva minnet av det Smutsiga Kriget och de som blev utsatta för tvångsförsvinnande. Praktikerna som studerats är Madres de Plaza de Mayo, minnesplatser upprättade i före detta fångläger och Parque de la Memoria. Uppsatsen anknyter till ett teoretiskt ramverk för kollektivt minne och kollektivt trauma, minnesmuseer och materiell kultur. Studien har utformats som en fallstudie. Materialet består av observationer, intervjuer och fotografier insamlade under fältarbete i Argentina 2017. Madres de Plaza de Mayo analyserades genom att använda teorier om lieux de mémoire framförda av Pierre Nora och minnesceremonier framförda av Paul Connerton. Minnesplatserna studerades utifrån ett minnesmuseumsperspektiv med hjälp av teorier av Paul Williams. Parque de la Memoria studerades utifrån teorier om krigsmonument framförda av Jay Williams. Madres de Plaza de Mayo kan förstås som lieu de mémoire eftersom de i sina artikulationer och aktioner är materiella, symboliska och funktionella. Genom dem bevaras de försvunna vid liv. Minnesplatserna presenterar ett mer ambivalent narrativ som placerar de försvunna i limbo. Parque de la Memoria är en plats för sorg och för att offentligt hedra dem som föll offer under det Smutsiga Kriget. Kontexten som dessa praktiker befinner sig i är komplex och de olika praktikerna uttrycker tre olika narrativ över de försvunna, som sträcker över spektrumet från liv till död. Detta är en tvåårig mastersuppsats i ämnet musei- och kulturarvsvetenskap / The purpose of this thesis is to discuss some of the memory-practices in post-dictatorial Argentina regarding the collective memory of the Dirty War and the people who were objects of forced disappearances. The practices studied are Madres de Plaza de Mayo, sites of memory established in former centres of detention and Parque de la Memoria. The thesis draws upon the theoretical framework of collective memory and collective trauma, memorial museums and material culture. The study was formed as a case study. The materials are observations, interviews and photographs, and were gathered through field work in Argentina in 2017. The Madres de Plaza de Mayo were analysed using theories on lieux de mémoire brought forward by Pierre Nora and commemoration ceremonies brought forward by Paul Connerton. The sites of memory were studied out of the perspective on memorial museums by Paul Williams. Parque de la Memoria was studied with theories on war memorials by Jay Winter. The Madres de Plaza de Mayo can be interpreted as lieu de mémoire due to their material, symbolic and functional dimensions. Through them, the disappeared are alive. The sites of memory present an ambivalent narrative. The narrative of the disappeared is that of a state of limbo. Parque de la Memoria is a park of mourning, placing the disappeared in a narrative of death. The situation of memory-practices in post-dictatorial Argentina is complex and the practices articulates three different narratives of the disappeared, ranging from life to death. This is a two-year master’s thesis in Museum and Cultural Heritage Studies

This thesis examines the debate regarding the establishment of a memorial to the victims of a national trauma; the terrorist attacks in Norway July 22, 2011. This thesis reflects on how different interest groups are treated regarding the memorial’s design according to the groups’ own opinions and arguments.The method chosen is a qualitative text analysis where a selection of material is used to formulate answers and opinions from the interest groups regarding the memorials purpose. Constructed argumentation are identified based on the perspectives regarding the issues.  The national memorial at Utøyakaia stands to remember the deceased and wounded, but also to give reflection upon terrorism and consequences of political extremism. This purpose is debated regarding on how this retelling of history should be presented at its authentic location.The interest groups are identified through the work since everyone’s involvement is not clear to all. Different forms of power and knowledge play a key role in these negotiations, where arguments and opinions are mixed through a private and professional character.  Appearance and location are the two biggest issues. Since these are most lacking in the agreements between the interest groups. The memorial should be beautiful and have associations to the island. This definition opens up to multiple ideas regarding its design which leaves no suggestion to feel justified.Utøya today is a name that brings association to the date and the place of the massacre. Utøya is an identity that has forever changed the island, AUF and the locals living in the area. It is both an authentic historical location and a memorial grove, a tourist attraction and a place where everyday life goes on through the trauma.  This is a two years’ master’s thesis in Museum and Cultural Heritage Studies.