Detta arbete behandlar kreativitetsbegreppet i styrdokumenten med fokus på matematik och slöjd. Syftet är att undersöka om samma definition och tillämpning av kreativitet finns i de båda ämnena. Det görs med hjälp utav begreppsanalys och diskursanalytiska verktyg, så som jämförelse av modalitetsmarkörer och analys av kunskapsformer. De texter som använts till analysen är förutom läroplan och respektive kursplan för grundskolan även de kommentarmaterial som följer med kursplanerna samt de nationella utvärderingarna som gjordes för matematik och slöjd 2003. Ur diskursanalysen framgick att matematik och slöjd i avseende av begreppet kreativitet tillhör två olika diskurser både när det gäller kreativitetsbegreppet och kunskapssyn och att det råder en hegemoni inom matematik som inte går att finna inom slöjd. Det framkom också att kreativitet med stor sannolikhet är en flytande signifikant som också bekräftar de separata diskurserna för matematik och slöjd. En viktig slutsats är att styrdokumenten bör ha en uttalad definition för begreppet kreativitet redan i läroplanen för att få en likvärdig elevbedömning inte bara mellan olika skolor utan också mellan ämnen. Samt att samhällets och synnerligen skolvärldens kunskapssyn bör vidgas från vetenskap-teoretisk kunskap till andra kunskapsformer så som praktisk-produktiv kunskap och vad Aristoteles kallar praktisk klokhet.

Modalitetsmarkörer används för att uttrycka bland annat värderingar och åsikter för påståenden i satser. I föreliggande studie är huvudsyftet att undersöka om det finns en relation mellan andraspråkselevers användning av modalitetsmarkörer och deras betyg. Materialet för studien hämtades från de nationella proven 2015 i kursen SVA 3 på gymnasiet. För att uppfylla syftet användes en kvantitativ metod som innefattade en granskning av 20 elevlösningar jämnt fördelade mellan en lägre respektive högre betygsgrupp. Efter granskningen applicerades en analys samt sammanställning av modalitetmarkörernas frekvens och funktion där betygsgruppernas resultat jämfördes med varandra. Studiens resultat visade att det fanns marginella skillnader mellan betygsgrupperna i både frekvens och funktion. Att det skulle finnas en relation mellan andraspråkselevers användning av modalitetmarkörer och betyg går således inte att fastställa utifrån resultatet som presenteras i denna studie.

Att undersöka elevlösningar och att ta del av verksamma gymnasielärares erfarenheter rörande elevers användning av modalitetsmarkörer i skrift ger en bild av kvinnliga och manliga gymnasieelevers hållningar gentemot satsers innehåll och eventuella likheter och skillnader skribenterna emellan. Föreliggande studies huvudsyfte är att undersöka frekvens och funktion hos modalitetsmarkörer i elevlösningar hämtade från 2015 års nationella prov i kursen svenska 3 i gymnasiet. Till syftet hör även att granska eventuella likheter och skillnader i frekvens och funktion hos modalitetsmarkörer mellan de kvinnliga och de manliga skribenterna. Studiens bisyfte är att undersöka tillfrågade gymnasielärares erfarenheter rörande kvinnliga respektive manliga elevers användning av modalitetsmarkörer i skrift. För att uppnå syftet formulerat för denna studie kombineras och kompletteras en kvantitativ metod med en kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden utgörs av en sammanställning och granskning av frekvens och funktion hos modalitetsmarkörer i 60 elevlösningar jämnt fördelade mellan könen. Studiens kvalitativa metod omfattas av kvalitativa intervjuer med en hög grad av strukturering i kombination med öppna frågor med tre legitimerade svensklärare. Resultaten visar på en låg frekvens av modalitetsmarkörer i både de kvinnliga och de manliga elevlösningarna. Majoriteten av samtliga modalitetsmarkörer signalerar en låg grad av sannolikhet och har således en trolighetsfunktion i satsen. Frekvensen och funktionen hos modalitetsmarkörerna skiljer sig på så vis marginellt mellan de kvinnliga och de manliga skribenternas texter. Den låga frekvensen och trolighetsfunktionen som den mest framträdande i elevers texter bekräftas ytterligare av studiens informanter, vilka vidare delar erfarenheten att modalitetsmarkörer är en viktig komponent i ett nyanserat förhållningssätt. Fynden från den kvantitativa materialbearbetningen och den kvalitativa materialbearbetningen överensstämmer således. Någon större språklig variation utifrån faktorn socialt konstruerat kön kan inte fastställas utifrån de kvantitativa och kvalitativa resultat som presenteras i denna studie.