The purpose of this study was to: (a) examine if the relation between motivation and exercise is moderated by exercise specific self-efficacy (b) examine if the relation between motivation and exercise is moderated by mental toughness. The data collection was via a non-random convenience sample and snowball sample. The study used a quantitative cross-sectional design with 51 participants (24 men and 27 women), where the participants were between the ages 18-30 (M=23.8, SD=3.2). The results showed that exercise specific self-efficacy had a positive statistical significant correlation with self-determined exercise motivation (r = .63, p<.01) and total exercise amount (r = .47, p<.01). The result also showed that mental toughness had a positive statistical significant correlation with self-determined exercise motivation (r = .33, p<.05) and total exercise amount (r = .37, p<.01). However, the results showed no statistically significant moderating effect of exercise specific self-efficacy respectively mental toughness on the relationship between exercise motivation and amount of exercise. It is proposed that broader and more developing studies are needed within the subject and to investigate more potential underlying factors that could affect the relationship between exercise motivation and amount of exercise. The information in the following study can result in more people being able to sustain their exercise behaviour and that more people succeed with their exercise goals. / Syftet med studien var att: (a) undersöka om self-efficacy modererar sambandet mellan motionsmängd och självbestämmande motionsmotivation samt (b) undersöka mental tuffhet modererar sambandet mellan motionsmängd och självbestämmande motionsmotivation. Insamlingen av data skedde via ett icke slumpmässigt bekvämlighetsurval och snöbollsurval. Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie med 51st deltagare (24 män och 27 kvinnor), där deltagarna var mellan åldrarna 18-30 år (M=23,8, SD=3.2). Resultatet visade att motionsspecifik self-efficacy hade ett positivt statistiskt signifikant samband med självbestämmande motionsmotivation (r = .63, p<.01) och motionsmängd (r = .47, p<.01). Resultatet visade även att mental tuffhet hade ett positivt statistiskt samband med självbestämmande motionsmotivation (r = .33, p<.05) och motionsmängd (r = .37, p<.05). Däremot visade resultatet ingen statistiskt signifikant modererande effekt av motionsspecifik self-efficacy respektive mental tuffhet på sambandet mellan motionsmotivation och motionsmängd. Resultatet belyser vikten av att undersöka psykologiska faktorer som bidrar till utvecklingen av självbestämmande motionsmotivation och ökad motionsmängd. Det föreslås bredare och mer utvecklande studier kring området, samt att undersöka fler potentiella bakomliggande faktorer som kan påverka sambandet mellan motionsmotivation och motionsmängd. Detta kan medföra att fler människor lyckas bibehålla sitt träningsbeteende samt att fler människor lyckas nå sina motionsmål.

The purpose of this study was to investigate whether dispositional mindfulness moderates the relationship between autonomous motivation and training frequency. The study conducted was a cross sectional study in the form of a digital questionnaire survey, in which the participants filled in three different self assessment questionnaires that measured dispositional mindfulness (FFMQ), Autonomous motivation (BREQ-4) and average training frequency during a 7-day period (GODIN). The selection of participants consisted of 134 individuals (73.9% women and 26.1% men) between the ages of 18-58 (M = 39.61; SD = 11.6). The result of the study was non-significant, which indicates that dispositional mindfulness does not moderate the relationship between autonomous motivation and training frequency. The relationship between these three variables is in previous studies relatively underrepresented, therefore more studies (e.g. experimental and longitudinal studies) should be conducted to be able to draw a definitive conclusion about the effect mindfulness has on the relationship between motivation and training frequency. Since this study diminishes the statement of training frequency being positively affected by mindfulness, future studies could suggestively shift focus and conduct deeper investigations about whether mindfulness affects other aspects of training (e.g. performance or regulation of emotions). This study does not indicate any practical implications, but in the long term, the result of this study could be used as a building block to conclude how mindfulness could be a useful and low-cost tool for sustainable practice of physical activity in the long term, which WHO (2020) demands. / Syftet med denna studie var att undersöka huruvida dispositionell mindfulness kan moderera självbestämmande motivation gentemot motionsmängd. Undersökningen som genomfördes var en digital enkätundersökning i tvärsnittsdesign, där samtliga deltagare under ett tillfälle fyllde i tre olika formulär som representerade respektive variabel, det vill säga dispositionell mindfulness (FFMQ), självbestämmande motivation (BREQ-4) och genomsnittlig motionsmängd på en sju dagars-period (GODIN). Urvalet bestod av 134 individer (73,9% kvinnor och 26.1% män) mellan åldrarna 18-58 (M = 39.61; SD = 11.6). Resultatet blev icke-signifikant, vilket indikerar att dispositionell mindfulness inte modererar relationen mellan självbestämmande motion och motionsmängd. Denna relation mellan dessa tre specifika variabler är relativt outforskad, därav behövs fler framtida studier i form av exempelvis experimentella och longitudinella studier för att kunna dra en definitiv slutats kring mindfulness effekt på relationen mellan motivation och motionsmängd. Eftersom denna studie försvagar påståendet att just motionsmängd blir positivt påverkat av mindfulness, kan framtida studier förslagsvis skifta fokus och djupare undersöka huruvida mindfulness påverkar andra aspekter av motion, exempelvis prestation eller emotionsreglering. Denna studie ger inga direkta praktiska implikationer, men långsiktigt kan detta resultat agera som en byggsten kring huruvida mindfulness eventuellt kan användas som ett hjälpmedel till vad WHO (2020) efterfrågar, nämligen ett priseffektivt verktyg till främjandet av långsiktigt och hållbart utövande av fysisk aktivitet.