Denna uppsats undersöker vad lärare och pedagogisk personal på historiska institutioner tänker om elevers studiebesök på platser med historisk anknytning. Dessutom undersöker vi huruvida historiska studiebesök kan främja elevernas historiemedvetande utifrån teorin om historiemedvetandets fem processer. Utifrån intervjuer med lärare på högstadieskolor såväl som pedagogisk personal på historiska besöksmål har vi funnit att det finns tydliga värden i att göra historiska studiebesök samt vissa problem och hinder. Utöver detta har vi funnit att elevers historiemedvetande under vissa förutsättning kan främjas av att de får göra dylika besök.

Detta arbete syftar till att undersöka hur skolbesök till kulturarvsinstitutioner kan bidra till att utveckla elevers historiemedvetande. Genom intervjuer med lärare och museipedagoger har vi empiriskt fastställt att det finns olika faktorer som bidrar till historiemedvetande. För det första visar empirin på att elevers förkunskaper inför skolbesök har betydelse för den kognitiva nivån på de reflekterande samtal som genomförs på kulturarvsinstitutioner. För det andra visar detta arbete att museipedagogers arbetssätt bidrar till historiemedvetande, dels genom de fysiska och rumsliga tillgångar som det finns på kulturarvsinstitutioner, men också genom museipedagogers ämneskompetens, kunskapsförmedling och historiesyn. För det tredje är samarbetet mellan museipedagoger och lärare en nyckelfaktor för ett lärande besök. Detta samarbete kan delas in i olika kategorier och berör delar som referensgrupper, lärarhandledningar och praktiskt samarbete under skolbesöket.

Denna studie har som syfte att undersöka hur elever uttrycker sig och interagerar i och efter mötet med historieförmedling i en virtuell museikontext som lärandemiljö. Detta för att analysera om elevernas nyfikenhet på historia kan stimuleras samt för att vidare analysera om eleverna anser att det kan bidra till att de utvecklar kunskaper om det förflutna genom möten med historiska platser och olika människors berättelser. Det virtuella museibesöket har främst analyserats utifrån ett elevperspektiv genom att undersöka elevernas attityder och åsikter kring historieförmedlingen och lärandetillfället med hjälp av observationer, fokusgrupper och en enkätstudie. Både den kvalitativa och kvantitativa datan har analyserats med hjälp av en multimodal modell för en lärsekvens samt en historididaktisk modell för historieförmedling som kommunikation. Resultatet visar att eleverna i mötet med det virtuella museibesöket uppmärksammar levnadsvillkor för människor under epoken som museet behandlar. Vidare förhåller de sig positiva till det virtuella besöket och de flesta elever menar att de finner besöket spännande och lärorikt. Den mulitmodala modellen bekräftar elevernas uppfattning om att besöken är lärorika. På så sätt visar resultatet att elevernas nyfikenhet och lärande i historia kan stimuleras med hjälp av de virtuella besöken. Vidare kan eleverna i mötet med museet utveckla förmågor i historia som främst berör den historiska referensramen och historiebruk.

Museum beskrivs ofta som en plats där lärande främjas och engagemang, motivation och intresse väcks. I läroplanen framgår att elever ska få möta miljöer utanför skolan som kan berika undervisningen och att de utifrån upplevelser ska ges möjlighet att få en inblick i naturvetenskapens värld. Dock verkar studier av lågstadieelevers lärande inom naturvetenskap i informella lärmiljöer som muséer vara relativt sällsynta. Därför syftar denna studie till att undersöka yngre elevers lärande om livets utveckling under ett digitalt besök och ett fysiskt besök på två muséer och hur de använder sina erfarenheter från museibesöken i efterföljande klassrumsarbete. Data i studien samlades in genom deltagande observation av elever i tre parallellklasser i årskurs 2. Två museibesök och två undervisningstillfällen med efterarbete i respektive klass observerades. Vid tre av dessa tillfällen studerades eleverna i mindre grupper, bestående av fyra elever i varje klass. Transkriptioner från elevers och lärares samtal analyserades utifrån praktiska epistemologier för att undersöka elevers meningsskapande under aktiviteterna. Resultatet visar att, i mötet med utställningarna och muséets resurser, lärde sig eleverna om ett flertal aspekter rörande livets utveckling och skapade mening gällande centrala aspekter i biologisk evolution, såsom anpassningar, överlevnad, kamouflage och utveckling. Analysen visar att eleverna under efterarbetet kunde använda erfarenheter från museibesöken till att befästa och fördjupa sina kunskaper gällande både begrepp, processer och händelser som påverkat livets utveckling. Under efterarbetet hade även elevers dokumentation, i form av bildstöd från tidigare museibesök, stor betydelse. Resultatet visar också att läraren, genom användning av konstruktiva frågor och stöttning, har en central roll för de yngre elevernas meningsskapande.