Det har varit möjligt att paketera tillgångar i bolag sedan reglerna om näringsbetingade andelar infördes år 2003. Att paketera en tillgång i ett bolag innebär att det bolag som äger tillgången placerar denna i ett helägt dotterbolag, exempelvis genom en underprisöverlåtelse, för att sedan avyttra andelarna i dotterbolaget istället för att sälja tillgången direkt. Genom att paketera tillgångar på detta vis kan moderbolaget avyttra tillgångar utan att försäljningsvinsten ska näringsbeskattas. I och med att det blir andelar i ett helägt dotterbolag som moderbolaget säljer kan dessa andelar ses som näringsbetingade andelar. En vinst på näringsbetingade andelar ska inte tas upp till beskattning. Lagstiftaren förutsåg att detta skulle bli en följd av införandet av reglerna om näringsbetingade andelar, men förfarandet har ansetts vara alldeles för komplicerat att lagstifta emot. Det vanligaste paketeringsförfarandet är att fastigheter paketeras i dotterbolag. Fastigheter är den tillgång som generellt har högst värde, vilket gör det mycket lönsamt att sälja dem genom ett paketeringsbolag. Paketeringsförfarandet har under åren utvecklats till att bolagen använder oäkta bostadsrättsföreningar i vilka de paketera bostadsrätter. Det har inte varit helt klart hur andelarna i de oäkta bostadsrättsföreningarna skattemässigt ska klassificeras, vilket har lett till en omfattande rättspraxis som fram till år 2019 saknade prejudikat. Det avgörande för om det ska vara lönsamt för bolag att paketera tillgångar är om andelarna i paketeringsbolaget ska klassas som lagertillgångar eller som kapitaltillgångar. Om andelarna ska klassas som lagertillgångar ska andelsförsäljningen tas upp till beskattning, men om de ska klassas som kapitaltillgångar kan de ses som näringsbetingade andelar, vilka är undantagna från beskattning. En stor del av klassificering av andelar baseras på tidigare rättspraxis för när en verksamhet ska ses som en byggnadsrörelse, när handel med fastigheter ska anses föreligga samt paketering av fastigheter. Syftet med denna uppsats har varit att klargöra vilka kriterier den skattemässiga klassificeringen av andelarna i oäkta bostadsrättsföreningar baseras på och alltså när andelarna ska ses som lagertillgång respektive kapitaltillgång. Genom att analysera ett flertal rättsfall på området är slutsatsen att detta görs genom samma bedömning som för byggnadsrörelse, handel med fastigheter och paketering av fastigheter. Det som avgör om andelarna ska ses som lagertillgångar eller kapitaltillgångar är om bolaget kan anses bedriva yrkesmässig handel med bostadsrätter. Det avgörs i sin tur genom att beakta antal sålda bostadsrätter, försäljningsfrekvensen, innehavstiden och bolagets syfte med förvärvet av bostadsrätterna. Prejudikatet HFD 2019 ref 47 klargjorde att en bostadsrätt inte kan jämställas med ett värdepapper samt att vägledning i andelsklassificeringen kan hämtas från rättspraxis rörande handel med fastigheter.