För en icke-finansiell värdepappersrörelse föreligger det en ovisshet avseende hur, när och på vilket sätt en gränsdragning mellan handel med- och förvaltning av värdepapper ska företas. Problematiken grundar sig i att en värdepappersrörelses värdepapper presumeras utgöra lagertillgångar istället för, som i normalfallet, kapitaltillgångar. För en icke-finansiell värdepappersrörelse, dvs. ett bolag som huvudsakligen handlar med värdepapper för egen räkning, yttrar sig gränsdragningsproblematiken t.ex. då bolaget även företar riskkapitalistinvesteringar. Frågan som uppkommer vid en sådan blandad verksamhet är således om riskkapitalistinvesteringarna ”smittas” av rörelseverksamheten eller om de kan, separat, klassificeras som kapitaltillgångar i form av näringsbetingade andelar. Genom en analys av förarbeten och rättspraxis kan det klargöras att innehav i dotter- och intressebolag samt innehav som betingas av organisatoriska skäl skatterättsligt ska klassificeras som kapitaltillgångar. Det föreligger dock en osäkerhet avseende när kravet på organisatoriska skäl ska anses uppfyllt, vilket ytterligare försvårar en bedömning. För innehav som inte betingas av organisatoriska skäl har det genom rättspraxis utarbetats ett flertal bedömningsgrunder, kriterier, vilka ska ligga till grund för en bedömning avseende om en värdepappersrörelses innehav skatterättsligt ska anses utgöra en lager- eller en kapitaltillgång. Vidare har det framkommit att en bedömning ska ske in casu. Det har i rättspraxis däremot inte utarbetats någon enhetlig linje för hur kriterierna ska tillämpas vid en helhetsbedömning. Ur en icke-finansiell värdepappersrörelses perspektiv torde dock ett långsiktigt innehav, en avsaknad av varaktig och regelbunden handel och en skillnad i omfattningen av innehaven tyda på att värdepapperna utgör kapitaltillgångar vilka kan komma att klassificeras som näringsbetingade andelar. Avslutningsvis kan det dock konstateras att den rådande osäkerheten avseende komplexiteten och avsaknaden av tydliga riktlinjer som fastställer hur en gränsdragning mellan värdepappershandel och värdepappersförvaltning bör företas medför att icke-finansiella värdepappersrörelser inte bara spekulerar i värdepapper utan även i den skattemässiga klassificeringen av dess tillgångar.

The introduction of contracts for difference, CFDs, in the Nordic market has meant a tremendous freedom for both large investors and small investors. CFDs, like many other financial derivatives, allow speculation on price movements in virtually all global markets with easy access to leverage, which is the same as borrowed capital. CFDs carry high risk and hence should only be used by qualified traders.  Swedish CFD providers have been criticized for mass marketing their services with lack of regard for the industry's sustainability. The legal requirements placed on CFD providers for customer's creditworthiness and knowledge are also said to be weak, given the products complexity and high risk. Thus, the purpose with this research is to respond to the criticism by examining the level of risk management, and the level of strategic awareness among CFD traders. The epistemological orientation of this research conforms to the philosophy of positivism, and the research approach is consistent with the deductive approach. The research is based on a quantitative data collection method were a survey was carried out with CMC Markets’ customers with 233 respondents.After examining the usage of risk management tools, position sizing and monitoring; the results suggest that the level of risk management among CFD traders is moderately high. For a trading strategy to function, and hence be successful, it is important that traders are consistent with the various components that a trading strategy consists of. After examining to what extent the CFD traders positions are based on rules and signals as well as loyalty to them, to what extent they optimize their trading strategy, and lastly to what extent they use available strategy methods I came to the conclusion that there is a relatively low level of strategic awareness.Keywords: CMC Markets, Finance, CFDs, Investment, Derivative, Securities Trading, CFD Trading, Stocks, Risk management, Strategic awareness, Trading strategy, Technical analysis, Fundamental analysis

Det har varit möjligt att paketera tillgångar i bolag sedan reglerna om näringsbetingade andelar infördes år 2003. Att paketera en tillgång i ett bolag innebär att det bolag som äger tillgången placerar denna i ett helägt dotterbolag, exempelvis genom en underprisöverlåtelse, för att sedan avyttra andelarna i dotterbolaget istället för att sälja tillgången direkt. Genom att paketera tillgångar på detta vis kan moderbolaget avyttra tillgångar utan att försäljningsvinsten ska näringsbeskattas. I och med att det blir andelar i ett helägt dotterbolag som moderbolaget säljer kan dessa andelar ses som näringsbetingade andelar. En vinst på näringsbetingade andelar ska inte tas upp till beskattning. Lagstiftaren förutsåg att detta skulle bli en följd av införandet av reglerna om näringsbetingade andelar, men förfarandet har ansetts vara alldeles för komplicerat att lagstifta emot. Det vanligaste paketeringsförfarandet är att fastigheter paketeras i dotterbolag. Fastigheter är den tillgång som generellt har högst värde, vilket gör det mycket lönsamt att sälja dem genom ett paketeringsbolag. Paketeringsförfarandet har under åren utvecklats till att bolagen använder oäkta bostadsrättsföreningar i vilka de paketera bostadsrätter. Det har inte varit helt klart hur andelarna i de oäkta bostadsrättsföreningarna skattemässigt ska klassificeras, vilket har lett till en omfattande rättspraxis som fram till år 2019 saknade prejudikat. Det avgörande för om det ska vara lönsamt för bolag att paketera tillgångar är om andelarna i paketeringsbolaget ska klassas som lagertillgångar eller som kapitaltillgångar. Om andelarna ska klassas som lagertillgångar ska andelsförsäljningen tas upp till beskattning, men om de ska klassas som kapitaltillgångar kan de ses som näringsbetingade andelar, vilka är undantagna från beskattning. En stor del av klassificering av andelar baseras på tidigare rättspraxis för när en verksamhet ska ses som en byggnadsrörelse, när handel med fastigheter ska anses föreligga samt paketering av fastigheter. Syftet med denna uppsats har varit att klargöra vilka kriterier den skattemässiga klassificeringen av andelarna i oäkta bostadsrättsföreningar baseras på och alltså när andelarna ska ses som lagertillgång respektive kapitaltillgång. Genom att analysera ett flertal rättsfall på området är slutsatsen att detta görs genom samma bedömning som för byggnadsrörelse, handel med fastigheter och paketering av fastigheter. Det som avgör om andelarna ska ses som lagertillgångar eller kapitaltillgångar är om bolaget kan anses bedriva yrkesmässig handel med bostadsrätter. Det avgörs i sin tur genom att beakta antal sålda bostadsrätter, försäljningsfrekvensen, innehavstiden och bolagets syfte med förvärvet av bostadsrätterna. Prejudikatet HFD 2019 ref 47 klargjorde att en bostadsrätt inte kan jämställas med ett värdepapper samt att vägledning i andelsklassificeringen kan hämtas från rättspraxis rörande handel med fastigheter.