Background: Person-centred care is a care model that favors the whole person to be seen, not only the disease. Caring person-centred means giving time and listening the patient about their health problems. This promotes the patients’ involvement in their care and that the care is based on the patients’ story. Patients and relatives experience that receiving insufficient time and information about the patient’s state of health makes person-centred care downgraded. Aim: To describe nurses' experiences of providing person-centred care. Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis where eleven caring science articles used for result analysis. Results: Nurses experienced that the relationship with patients and the right conditions for person-centred care were basics for caring person-centred. Seeing the person behind the patient and motivating patients’ participation enabled a person-centred approach. Collaborating with colleagues, devoting more time to patients and personal conditions were both an opportunity and an obstacle to provide a person-centred caring. Conclusion: Seeing the person behind the patient and making patients involved is central in caring person-centred. It also requires the right conditions such as extra time, knowledge and functional cooperation for providing appropriate person-centred care. / Bakgrund: Personcentrerad vård är en vård som möjliggör att hela personen ses, inte bara sjukdomen. Att vårda personcentrerat innebär att ge tid till och lyssna på patienter om sitt hälsoproblem. Detta leder till patientdelaktighet och till att vården utgår från patientensberättelsen. Patienter och anhöriga upplever att de inte får tillräcklig med tid och information om patientens hälsotillstånd, vilket gör att personcentrerad vård kan bli nedprioriterad. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes där elva vårdvetenskapliga artiklar användes till resultatanalys. Resultat: Sjuksköterskor erfor att relationen till patienter och rätt förutsättningar för personcentrerad vård var grunden till att kunna ge personcentrerad vård. Att se personen bakom patienten och motivera patientdeltagande i sin egen vård möjliggjorde personcentrerat arbetssätt. Att samarbeta med kollegor, ägna mer tid till patienter och personliga förutsättningar var både möjlighet och hinder för att vårda utifrån personcentrerat arbetssätt. Slutsats: Att se personen bakom patienten och göra patienter delaktiga i sin vård är centralt för att kunna vårda personcentrerat. Det krävs även rätt förutsättningar så som mer tid, kunskap och fungerande samarbete för att kunna ge adekvat personcentrerad vård.

Bakgrund: Patienter och anhöriga vill ha själsligt stöd från sjuksköterskor när patienter vårdas i livet slut. Sjuksköterskans stöd kan visas genom samtal, tydlig kommunikation, empati, förståelsen att utföra religiösa ritualer och viljan att finnas till för patienten och dess anhöriga. Problemformulering: Tidigare forskning visar också att patienter och anhöriga är i behov av själsligt stöd från sjuksköterskorna. Sjuksköterskans erfarenheter av att ge själslig omvårdnad bör undersökas för att skapa ytterligare kunskaper inom ämnet. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge själslig omvårdnad till patienter vid livets slut. Metod: En allmän litteraturöversikt utfördes. Sju kvalitativa och tre kvantitativa artiklar granskades. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl+ och PubMed. Resultat: Majoriteten av sjuksköterskorna var eniga om att utbildning inom själslig omvårdnad var nödvändig för att utveckla kunskapen om omvårdnad vid livets slut. Exempel på brister som sjuksköterskorna kunde se inom den själsliga omvårdnaden var brist på kunskap, brist på vilja, rädsla och tidsbrist. Sjuksköterskorna ansåg att själsligt stöd var viktigt för både patient och anhöriga. Slutsats: Ytterligare forskning inom området krävs för att bredda sjuksköterskors kunskap om själslig omvårdnad vid livets slut.Vidareutbildningsinsatser inom ämnet bör utvecklas och implementeras i omvårdnaden. / Background: Patients and their relatives want to receive more soul support when patients receive end of life care. Nurses support can be shown through conversation, clear communication, empathy, understanding religious rituals and the will to be there for the patients and their relatives. Problem: Previous research shows that patients and their relatives need soul support from nurses. Nurses experiences of giving soul support needs to be examined to create further knowledge. Purpose: The purpose is to describe nurses’ experiences of giving soul support to patients with end of life care. Method: A general literature review was performed. Seven qualitative and three quantitative articles were reviewed. The articles were searched in Cinahl+ and PubMed. Result: Most of the nurses agreed that further education in soul care was needed to evolve knowledge about end of life care. Examples of shortcomings that the nurses could see in soul care was lack of knowledge, lack of will, fear, and lack of time. The nurses feel that soul care is important for both the patient and their relatives. Conclusion: Further research is needed to broaden the knowledge of soul support in end of life care for nurses. Further education in the subject should be developed and implemented in the care.

Bakgrund: Vårdrelationen kräver en ömsesidighet där både sjuksköterskan och patienten är delaktiga i relationen. Sjuksköterskan behöver både ha insikt samt förståelse för vad som krävs för att kunna skapa en god vårdrelation för att därmed kunna vårda patienten på bästa möjliga sätt. Problem: Relationen mellan patienten och sjuksköterskan kan påverka patientens upplevelse av hälsa, mående och återhämtning. Ett problemen som kan uppstå är när vårdrelationen mellan dessa parter inte anses vara god på grund av bristande kommunikation mellan parterna. Syfte:Att beskriva erfarenheter av vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metod:Allmän litteraturöversikt bestående av tolv artiklar som är kvalitativa. Resultat: Sjuksköterskorna beskriver att det finns olika faktorer som antingen kan hindra vårdrelationen eller som kan bidra till vårdrelationen. De hindrande faktorerna är brist på tid, stress samt bristande kunskap. De faktorer som kan bidra till en god vårdrelation är personcentrerad vård, sjuksköterskornas närvaro samt olika strategier. Slutsats: Sjuksköterskorna har de kunskaper som krävs för att kunna skapa en god vårdrelation. Dock finns det flera olika faktorer som hindrar sjuksköterskorna från att skapa denna relation, bland annat tidsbrist och stress. / Background: The caring relationship requires mutuality where both the nurse and the patient are involved in the relationship. The nurse needs to be insightsful and have understanding of what it requires to create a good carerelationship in order to care for the patient in the best possible way. Problem: The relationship betweeen the patient and nurse can influence the patient's experience of health, well-being and recovery. There’s a problem that can arise when the care relationship between both parties is not concidered good due to, for example, lack of communication between the parties. Aim: To describe experiences of the care relationship between nurse and patient from the nurse’s perspective. Method: A litterature review consisting of twelve articles, all of which are qualitative. Results: The nurses described that there are various factors that can either hinder the care relationship or that can contribute to the care relationship. The hindering factors are lack of time, stress and lack of knowledge. The factors that can contribute to a good care relationship are personcentered care, the nurse’s presence and various strategies that the nurses have. Conclusion: The nurses have the knowledge that requires to be able to establish a good care relationship. However, there are several different factors that prevent nurses from establish this relationship, for instance lack of time and stress.