Bakgrund: Obstruktiv sömnapné en är sjukdom som innebär att man under nattsömnen drabbas av perioder då andningen upphör helt. För den drabbade kan detta leda till konsekvenser för den somatiska hälsan såväl som den psykiska. Tidigare forskning har även kunnat påvisa påverkan på patienternas livskvalité. Syftet med den här studien var att undersöka vilken inverkan obstruktivt sömnapnésyndrom har på hälsorelaterad livskvalitémen också psykisk hälsa hos patienter i Sverige samt om det finns skillnader mellan olika undergrupper Metod: Studien var en deskriptiv tvärsnittsstudie men kvantitativ ansats. I studien deltog 19 patienter med obstruktiv sömnapné och data samlades in via en enkät där det förutom ålder, kön, längd, vikt och dagsömnighet (Epworth sleepiness scale; ESS) också samlades in data om hälsorelaterad livskvalité (SF-12) och psykisk hälsa (HADS). Inklusionskriterier var patienter med obehandlad sömnapné som kom till Sömn- och andningcentrum på Akademiska sjukhuset för att prova ut en CPAP. Materialet analyserades med deskriptiv statistik genom bearbetning i datorprogrammet SPSS och jämförelser mellan grupper gjordes med hjälp av Mann Whitney U-test. Huvudresultat: I resultatet framkom att majoriteten av deltagarna i studien hade en sämre fysisk och psykisk hälsorelaterad livskvalité och att majoriteten upplevde att de hade ångestsymtom. Kvinnor med obstruktiv sömnapné visade mer depression- och ångestsymtom och patienter med sömnapné med samtidig fetma hade sämre fysisk hälsorelaterad livskvalité. Slutsats: Obstruktiv sömnapné är kopplat till både sämre hälsorelaterade livskvalité och psykiska symtom. Vidare forskning och ytterligare arbete med patientgruppen krävs för att förbättra vården för patienter med obstruktiv sömnapné. / Introduction: Obstructive sleep apnea is an illness which means that during nighttime-sleep, the patient experiences episodes in which she cease to breath. To the affected this can result in implications for both the somatic and the mental health. Earlier research also points towards the patient’s quality of life. The aim of this study was to examine how obstructive sleep apnea affect quality of life among patients in Sweden and if these patients experience effect on their mental health and if it’s differences between subgroups. Method: A quantitative cross sectional study was made. 19 patients with obstructive sleep apnea was participating and data was collected via forms that, beside age, sex, height, weight and day-sleepiness (Epworth sleepiness scale; ESS), also was based on the health related quality of life (SF-12) and mental health (HADS). Inclusion criteria was patients with nontreated sleep apnea that attended The Center for Sleep and Breathing at Akademiska sjukhuset to try out a CPAP. Collected data was analyzed with descriptive statistics by processing it in the computer program SPSS and comparisons between groups was made with Mann Whitney U-tests. Result: In the result it became apparent that the majority of the participants of the study had an inferior physical and mental health related quality of life and that the majority experienced anxiety. Women with obstructive sleep apnea showed more depression- and anxiety symptoms and patients with obesity had an inferior physical health related quality of life. Conclusion: Obstructive sleep apnea is tied to both health related quality of life and mental health. Further research and additional work with this patient group is needed to enhance the care of patients with obstructive sleep apnea.Keywords: Obstructive sleep apnea, quality of life, mental hea

Bakgrund: Obstruktiv sömnapné (OSA) är en vanlig och mycket utbredd sjukdom förknippad med betydande hälsoproblem, samsjuklighet och mortalitet. De flesta vuxna med OSA är utan diagnos och behandling. Primärvårdens distriktssköterskor spelar en viktig roll vid identifiering och vägledning av patienter med misstänkt OSA. Syfte: Syftet var att beskriva distriktsköterskans erfarenheter av att identifiera och vägleda patienter med misstänkt OSA inom primärvården. Metod: En kvalitativ ansats i form av en kvalitativ manifest innehållsanalys genomfördes där sju distriktssköterskor intervjuades. Analysprocessen genomfördes enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: I studien framkom fem kategorier: att möta patienten, att ställa rätt frågor, anhörig som motivator, att vidta åtgärder och att samverka med övrig vård. Distriktssköterskorna beskrev att de mötte patienterna med misstänkt OSA oftast antingen via telefonrådgivning eller på diabetesmottagningen. Deltagarna i studien belyste att det var viktigt att ställa rätt frågor till patienter och känna till de vanliga tecknen på OSA. Det framkom även att anhöriga hade en viktig roll vid identifiering av patienter med misstänkt OSA och fungerade som motivator. I studien upptäcktes även strävan efter att vägleda patienter med misstänkt OSA. Slutsats: För att underlätta arbete med OSA patienter i primärvården behövs forskning med fokus på distriktssköterskor samt gemensamma riktlinjer för utredning av patienter med misstänkt OSA anpassade för primärvårdspersonal. / Background: Obstructive sleep apnea (OSA) is a common and very spread disease associated with significant health problems, comorbidity and mortality. Most adults with OSA are without diagnosis and treatment. Primary care district nurses play an important role in identifying and guiding of patients with suspected OSA. Purpose: The purpose was to describe the district nurse's experience of identifying and guiding patients with suspected OSA in primary care. Method: A qualitative approach in the form of qualitative manifest content analysis was conducted where seven district nurses were interviewed. The analysis process was conducted according to Graneheim and Lundman's content analysis. Result: The study revealed five categories: to meet the patient, to ask the right questions, relative as motivator, to take workarounds and to interact with other care. District nurses described that they met the suspect OSA patients most often by telephone counseling or at the diabetes reception. The participants in the study illuminated the importance of how to ask the right questions to patients and to know the common signs of OSA. It was also found that relatives had an important role in identifying of patients with suspected OSA and they worked as motivators. The study also identified the strain for guiding patients with suspected OSA. Conclusion: In order to facilitate work with OSA- patients in the primary care, research is needed which is focusing on district nurses and common guidelines for investigating of patients with suspected OSA adapted for primary care staff.

Bakgrund: Obstruktiv sömnapné (OSA) är en sjukdom med återkommande andningsuppehåll i de övre luftvägarna till följd av delvis eller total tilltäppning av luftflödet vid sömn, vilket leder till en lägre syremättnad i blodet. Det är känt att OSA försämrar kognitiva funktioner såsom minne och inlärning. Det saknas evidens om samband mellan kognitiv funktion, grad av symptom och fysisk aktivitetsnivå.   Syfte: Att beskriva kognitiv funktion hos en grupp patienter med övervikt och OSA. Undersöka samband mellan kognitiv funktion (korttidsminne) och fysisk aktivitet på moderat till hög intensitet (MVPA) samt undersöka samband mellan kognitiv funktion och svårighetsgrad av OSA.   Metod: Studien är en tvärsnittsstudie med korrelerande design. Grad av OSA mättes med apné-hypopné-index (AHI), kognitiv funktion med sifferrepetitionstest och fysisk aktivitet med accelerometer. I studien inkluderades 86 patienter diagnostiserade med OSA (AHI >15), Body Mass Index (BMI) >25 och ha en självskattad fysisk aktivitetsnivå på mindre än 150 minuter per vecka.   Resultat: Resultatet av sifferrepetitionstestet i studien visade ett medelvärde på 15,7. Det fanns inget signifikant samband (r=-0,10, p=0,38) mellan mängden MVPA och kognitiv funktion hos patienter med OSA. Det fanns heller inget signifikant samband (r=0,09, p=0,40) mellan AHI och prestation på sifferrepetitionstestet.   Slutsats: Mängden fysisk aktivitet verkar inte ha någon effekt på kognitiv funktion. Det verkar inte heller finnas något samband mellan AHI och en patients kognitiva funktion. Ytterligare forskning på ämnet krävs för att kunna bekräfta resultatet från denna studie. / Background: Obstructive sleep apnea (OSA) is a disease with repeated episodes of partially or completely blocked airways during sleep, which leads to a lower blood saturation. OSA is known to decrease cognitive abilities like memory and learning. There is a lack of studies which investigate if there is an association between cognitive function, symptoms and physical activity in patients with OSA.   Purpose: To describe the cognitive function in a group of patients who are overweight and has OSA. Examine the association between cognitive function (short-term memory) and moderate to vigorous physical activity (MVPA) and examine the association between cognitive function and severity of OSA.   Method: This paper is a cross-sectional study with correlational design. The severity of the disease was measured with apnea-hypopnea index (AHI). The cognitive function was measured by digit span test and physical activity with an accelerometer. The study includes 86 patients diagnosed with OSA (AHI >15), with a BMI >25 and a self-assessed moderate intensity physical activity less than 150 minutes/week.   Results :The digit span test in this study showed a mean value of 15,7. There was no significant correlation (r=-0.10, p=0.38) between amount of MVPA and short-term memory in patients with OSA (p=0.38). There was neither any significant correlation (r=0.09, p=0.40) between patients AHI and the cognitive functions.   Conclusion: The amount of physical activity didn’t seem to have any effect on cognitive function. There doesn't seem to be any association between AHI and patients cognitive function. Further research is needed to confirm the results from this study.

Bakgrund: Obstruktiv sömnapné (OSA) innebär luftflödeshinder under sömnen vilket leder till andningsuppehåll. OSA är vanligast förekommande vid övervikt och hos män. Individer med OSA lider oftare av depression än övriga befolkningen. Fysisk aktivitet har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för depression. Syfte: Att undersöka om förändring av fysisk aktivitet korrelerar med förändring av självskattade depressiva symptom, samt om det finns skillnader gällande kön eller intensitetsnivå. Metod: En retrospektiv, deskriptiv, korrelerande och jämförande studie. Data inhämtades från en tidigare studie. Fysisk aktvitet och självskattade depressiva symptom mättes med SenseWear Pro3 Armband respektive MADRS-S vid baslinjen och vid 6 månaders uppföljning. Resultat: Ett samband mellan ökning av fysisk aktivitet och minskning av MADRS-S-poäng förelåg, r= -0,27, p=0,04. Uppdelat på kön förstärktes sambandet hos männen, r= -0,35 (p=0,02). För kvinnorna förelåg ett samband mellan en ökning av fysisk aktivitet och en ökning av MADRS-S-poäng, r=0,7 ej statistiskt signifikant, p=0,16. Det fanns ingen skillnad i MADRS-S-poäng mellan grupperna på måttlig 5 (5,5) median (kvartilavstånd), respektive hög fysisk intensitetsnivå 4,5 (9,25), p= 0,68. Konklusion: Det förelåg ett samband mellan ökning av fysisk aktivitet och minskning av MADRS-S-poäng. Gällande skillnader mellan kön och intensitetsnivå gjorde det låga antalet kvinnor och högintensivt aktiva att inga slutsatser gick att dra. / Background: Obstructive sleep apnea (OSA) is obstruction of airflow during sleep leading to respiratory arrest. OSA is most common with obesity and among men. Individuals with OSA have a higher depression rate than the rest of the population. Physical activity (PA) has proven to be an effective treatment for depression. Aim: To investigate whether change in PA correlates with change in self-assessed depressive symptoms and if there are differences regarding gender or intensity levels. Method: A retrospective, descriptive, correlative and comparative study. Data was obtained from a previous study. PA and self-assessed depressive symptoms were measured with SenseWear Pro3 Armband and MADRS-S at baseline and at 6 months follow-up. Results: There was a correlation between an increase of PA and a decrease of MADRS-S score, r = -0.27, p = 0.04. The correlation for men was stronger r = -0.35 (p = 0.02). Women had a correlation between an increase in PA and an increase of MADRS-S score, r = 0.7 not statistically significant, p = 0.16. There was no difference in MADRS-S score between the groups performing PA at moderate intensity 5 (5.5) median (interquartile), respectively high intensity 4.5 (9.25), p=0.68 Conclusion: The results showed a correlation between an increase in PA and a reduction of MADRS-S score. Regarding differences between genders or intensity levels the low number of women and physically active at high intensity meant no conclusions could be drawn.

No description available.