Alla barn i förskolan har en rättighet att få sin röst hörd men denna rättighet är inte i allasituationer vare sig självklar eller enkel att iscensätta. Styrdokument för förskolan lyfter alladenna rättighet men i verksamheten visar sig grupper av barn där denna rättighet är svår attuppfylla. En av dessa grupper är barn i ofrivillig tystnad och det är den grupp barn som dettaarbete kommer att fokusera på.Syftet för denna studie är att inom förskolans kontext undersöka, kartlägga och synliggöra denkompetens yrkesverksamma inom förskolans verksamhet besitter gällande barn i ofrivilligtystnad samt vilka arbetssätt de nyttjar kring barn i ofrivillig tystnad för att gynna derasdelaktighet. Detta syfte ämnade vi att uppnå genom en studie av jämförande karaktär medsemistrukturerade intervjuer som metod för datainsamling. Vi har i denna studie genomfört sexstycken intervjuer med tre olika yrkesgrupper, förskollärare, specialpedagoger och logopeder.Studiens resultat belyser att det finns både kompetens och etablerade arbetssätt i förskolansverksamhet för att stötta barn i ofrivillig tystnad. Resultatet belyser dock även att det hospedagoger råder en osäkerhet kring begreppsförståelse samt om dessa arbetssätt är tillräckliga.De yrkesverksamma lyfter även fram en oro över faktumet att barn i ofrivillig tystnad inte alltidfår det stöd de behöver eller att detta stöd blir fördröjt på grund av att dessa barn beskrivs somblyga barn istället för barn i ofrivillig tystnad. Denna studies resultat visar på förekomsten avdetta, både på grund av kompetensbrist och ett sätt att bortförklara ett barns tystnad, och lyfterfram vikten av att begreppsförståelsen och kompetensen för indikatorer för ofrivillig tystnadbehöver stärkas inom förskolans verksamhet för att barn i ofrivillig tystnad ska möjliggörastillgång till det stöd de behöver och har rätt till. För varje barn har en rättighet att göra sin röst hörd. / To have their voice heard is a right that every child in preschool has but this fundamental rightis not always apparent or easy to realize in every situation or context. Regulatory documentsfor preschool all highlight this right but the preschools establishment however shows a numberof groups of children where this right proves difficult to fulfill. One of these groups is childrenin involuntary silence and it is this group of children this paper will be focusing on.The purpose for this study is to within the preschool context research, map out, and visualizethe competence witch staff within preschool establishments have regarding children ininvoluntary silence as well as the methodology which are being applied with children ininvoluntary silence to benefit their level of participation. This purpose we aim to achieve by themeans of a comparative study with semistructured interviews as its method of data collection.In this study we have done six interviews with three occupational groups, preschool teachers,special educators and speech therapists.The results of this study show that within preschool establishments both competence and wellestablished methodology exist to support children in involuntary silence. However the resultsalso show an insecurity among educators regarding terms and whether or not their methodologyis sufficient. The staff also emphasizes their worry over the fact that children in involuntarysilence far too often don’t receive the support they need or that this support is delayed due toinstances where these children are described as shy instead of as children in involuntarysilence. This study shows the occurrence of this both due to a lack of competence and as a wayto appropriate a child’s silence and thereby raises the importance of a strengthened knowledgeof terms and indicators for involuntary silence in preschool establishments to enable access tothe support these children need and have a fundamental right to. Because every child has a rightto make their voice heard.