Med syftet att säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män och att jämlikhet skall råda mellan olika etniska grupper får EU:s länder göra avsteg från likabehandlingsprincipen. Detta avsteg ger därmed medlemsländerna möjlighet att tillämpa positiv särbehandling. För att positiv särbehandling skall kunna tillämpas krävs det att vissa specifika kriterier som utmynnats ur EU – domstolens praxis uppfylls. Dessa avser att lika eller nästintill lika meriter skall föreligga, en objektiv bedömning skall ske, en egenskap får inte vara automatiskt avgörande samt att särbehandlingen skall stå i proportion till ändamålet. Uppfylls inte dessa kriterier anses otillåten diskriminering föreligga. Gränsen mellan positiv särbehandling och indirekt diskriminering är tydlig på så sätt att kriterier för vardera begrepp existerar dock flyter kriterierna till viss del samman och gränsen dem emellan kan uppfattas som oklar.  Genom regleringar i dagens Diskrimineringslag tillåts positiv särbehandling på grund av kön i arbetslivet samt i högskolan. Positiv särbehandling på grund av etnicitet anses dock vara förbjudet. Den största orsaken till denna skillnad beror i huvudsak på möjligheten att kunna kategorisera människor är svårare gällande etnicitet än kön. Detta då inget befintligt kategoriseringssystem existerar till skillnad från kön som avser man och kvinna. Denna problematik är den största orsaken till att kön samt etnicitet regleras olika. Tidigare tillät även Högskoleförordningen att positiv särbehandling på grund av kön tillämpades i högskolan vilket dock ändrades år 2010. Denna förändring bör inte påverka tillämpningen av positiv särbehandling på grund av kön då Diskrimineringslagen innehar en högre rättslig status. Skulle denna ändring leda till ett förbud samtidigt som positiv särbehandling på grund av kön i arbetslivet är tillåtet borde rekryteringen av det underrepresenterade könet påverkas. / With the aim of ensuring equality between men and women and that equality should prevail between different ethnic groups, EU countries can lapse from the principle of equality. That lapse, thereby, give member countries the opportunity to apply positive action. Positive action requires that some specific criteria that come from the EU - case-law are met. These claim that equal or almost equal qualification would be, an objective assessment shall be, a property may not be automatically decisive and that special treatment should be proportionate to the purpose. If these criteria are not fulfilled unlawful discrimination exists. The line between positive action and indirect discrimination is evident in that the criteria for each concept exist, however, these criteria are essentially that they can be perceived as unclear. The regulations in today´s Discrimination law allow positive action on the basis of sex in the workplace and in university. Positive action due to ethnicity is considered to be prohibited. The main reason for this difference is mainly due to the ability to categorize people is more difficult regarding ethnicity than gender. This is because no existing classification systems exist, unlike sex, which refers to male and female. This problem is the major cause of that gender and ethnicity have different rules. Earlier also the University constitution permitted that positive action based on sex was applied in university but this was changed in 2010. This change should not affect the application of positive action based on sex, because the Discrimination law has a higher legal status. If this change led to a ban, while positive action based on sex in the workplace is allowed the recruitment of underrepresented gender would be affected.

<p><strong><p>Sammanfattning</p><p>Likabehandlingsprincipen är en mänsklig rättighet av stor vikt. För att tillför-säkra likabehandling finns det uppställda förbud mot diskriminering. Ibland räcker det inte med diskrimineringsförbud, utan aktiva åtgärder måste vidtas för att främja jämlikheten i samhället. De undantag från diskrimineringsförbu-den som finns i såväl EU-rätten som i den svenska rätten öppnar upp för möj-ligheten att tillämpa positiv särbehandling i syfte att skapa ett mer jämlikt sam-hälle. Det primära syftet med denna uppsats är att utreda var gränsen går mel-lan positiv särbehandling och olaglig diskriminering.</p><p>Användandet av positiv särbehandling är omdebatterat och frågan om möjlig-heten ska tillämpas är kontroversiell. Motståndarna hävdar att den diskrimine-ring som lagstiftaren initialt ville bli av med kommer tillbaka i samband med att särbehandlingen tillämpas. De anser inte att det är möjligt att skapa jämlik-het genom att någon blir bortvald på bekostnad av någon annan. Förespråkarna däremot anser att den positiva särbehandlingen är nödvändig för att uppnå jäm-likhet och att åtgärder i likhet med positiv särbehandling måste finnas. De häv-dar att fördelarna med positiv särbehandling är så stora att de uppväger de nackdelar som de bortvalda drabbas av.</p><p>Formuleringen av såväl diskrimineringsförbuden som av undantagsreglerna till dessa förbud är svepande och deras tillämpningsområde går inte att utläsa ur lagstadgandena. När klarhet inte ges i lagtexten har det istället varit upp till EU-domstolen och de svenska domstolarna att avgöra var gränsen går mellan positiv särbehandling och olaglig diskriminering. Det som framkommit vid domstolsprövningarna är att den starka formen av positiv särbehandling, även kallad kvotering, inte är tillåten enligt varken EU-rätten eller svensk rätt. Kvo-tering som metod är för ingripande genom att den ger automatiskt och ovillkor-ligt företräde, utan möjlighet att välja någon annan än de som utsetts som efter-satta eller underrepresenterade.</p><p>Tillåtligheten av så kallad vanlig positiv särbehandling måste bedömas från fall till fall. EU-domstolen har uppställt ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att särbehandlingen ska omfattas av undantagen till diskrimineringsförbu-den. Åtgärderna som vidtas ska bland annat stå i proportion till ändamålet och när en jämförelse görs mellan de med likvärdiga eller nästan likvärdiga meriter måste det finnas utrymme att beakta personernas samtliga personliga förhål-landen. Det ska med andra ord inte handla om att ge någon automatiskt företrä-ii</p><p>de, utan om mer talar för att en sökande som inte är underrepresenterad eller eftersatt ska väljas så ska den möjligheten finnas. Tillåtligheten är beroende av vilka omständigheter som råder i varje enskilt fall, vilket gör att något generellt svar inte kan ges på frågan om när positiv särbehandling får tillämpas.</p><p>Slutsatsen är att den starka formen av positiv särbehandling, kvotering, alltid utgör olaglig diskriminering när metoden används. Den vanliga formen av po-sitiv särbehandling däremot utgör inte olaglig diskriminering under förutsätt-ning att de villkor som uppställts av EU-domstolen är uppfyllda i varje enskilt fall. En individuell bedömning måste alltid genomföras för att få ett svar på frågan om den positiva särbehandlingen är tillåten eller som den utgör olaglig diskriminering.</p><p>Slutligen är min åsikt att den positiva särbehandlingen inte kan ses på det sätt som den gör idag. Det är inte svart eller vitt utan mycket beror på hur särbe-handlingen tillämpas. Den positiva särbehandlingen, tillsammans med andra åtgärder, kan utgöra ett fungerande instrument för att främja jämlikheten. Det viktigaste är enligt min mening att den positiva särbehandlingen inte är det enda redskap som används samt att särbehandlingen tillämpas i de situationer där den kan få störst resultat.</p></strong></p>

Sammanfattning Likabehandlingsprincipen är en mänsklig rättighet av stor vikt. För att tillför-säkra likabehandling finns det uppställda förbud mot diskriminering. Ibland räcker det inte med diskrimineringsförbud, utan aktiva åtgärder måste vidtas för att främja jämlikheten i samhället. De undantag från diskrimineringsförbu-den som finns i såväl EU-rätten som i den svenska rätten öppnar upp för möj-ligheten att tillämpa positiv särbehandling i syfte att skapa ett mer jämlikt sam-hälle. Det primära syftet med denna uppsats är att utreda var gränsen går mel-lan positiv särbehandling och olaglig diskriminering. Användandet av positiv särbehandling är omdebatterat och frågan om möjlig-heten ska tillämpas är kontroversiell. Motståndarna hävdar att den diskrimine-ring som lagstiftaren initialt ville bli av med kommer tillbaka i samband med att särbehandlingen tillämpas. De anser inte att det är möjligt att skapa jämlik-het genom att någon blir bortvald på bekostnad av någon annan. Förespråkarna däremot anser att den positiva särbehandlingen är nödvändig för att uppnå jäm-likhet och att åtgärder i likhet med positiv särbehandling måste finnas. De häv-dar att fördelarna med positiv särbehandling är så stora att de uppväger de nackdelar som de bortvalda drabbas av. Formuleringen av såväl diskrimineringsförbuden som av undantagsreglerna till dessa förbud är svepande och deras tillämpningsområde går inte att utläsa ur lagstadgandena. När klarhet inte ges i lagtexten har det istället varit upp till EU-domstolen och de svenska domstolarna att avgöra var gränsen går mellan positiv särbehandling och olaglig diskriminering. Det som framkommit vid domstolsprövningarna är att den starka formen av positiv särbehandling, även kallad kvotering, inte är tillåten enligt varken EU-rätten eller svensk rätt. Kvo-tering som metod är för ingripande genom att den ger automatiskt och ovillkor-ligt företräde, utan möjlighet att välja någon annan än de som utsetts som efter-satta eller underrepresenterade. Tillåtligheten av så kallad vanlig positiv särbehandling måste bedömas från fall till fall. EU-domstolen har uppställt ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att särbehandlingen ska omfattas av undantagen till diskrimineringsförbu-den. Åtgärderna som vidtas ska bland annat stå i proportion till ändamålet och när en jämförelse görs mellan de med likvärdiga eller nästan likvärdiga meriter måste det finnas utrymme att beakta personernas samtliga personliga förhål-landen. Det ska med andra ord inte handla om att ge någon automatiskt företrä-ii de, utan om mer talar för att en sökande som inte är underrepresenterad eller eftersatt ska väljas så ska den möjligheten finnas. Tillåtligheten är beroende av vilka omständigheter som råder i varje enskilt fall, vilket gör att något generellt svar inte kan ges på frågan om när positiv särbehandling får tillämpas. Slutsatsen är att den starka formen av positiv särbehandling, kvotering, alltid utgör olaglig diskriminering när metoden används. Den vanliga formen av po-sitiv särbehandling däremot utgör inte olaglig diskriminering under förutsätt-ning att de villkor som uppställts av EU-domstolen är uppfyllda i varje enskilt fall. En individuell bedömning måste alltid genomföras för att få ett svar på frågan om den positiva särbehandlingen är tillåten eller som den utgör olaglig diskriminering. Slutligen är min åsikt att den positiva särbehandlingen inte kan ses på det sätt som den gör idag. Det är inte svart eller vitt utan mycket beror på hur särbe-handlingen tillämpas. Den positiva särbehandlingen, tillsammans med andra åtgärder, kan utgöra ett fungerande instrument för att främja jämlikheten. Det viktigaste är enligt min mening att den positiva särbehandlingen inte är det enda redskap som används samt att särbehandlingen tillämpas i de situationer där den kan få störst resultat.

Bakgrund: Allt fler konsumenter genomför sina inköp på nätet. E-handeln fortsätter att ha en stigande trend och det finns inga tecken på att det mattas av. Konsumenter som gör sina inköp i fysiska butiker har insett hur praktiskt det är att sitta hemma i lugn och ro och beställa sina produkter online. Den stigande e-handeln har också medfört att allt fler utför sina läkemedelsinköp på nätapotek. Även om det finns många legitima och godkända nätapotek så förekommer det också en hel del olagliga, som enligt lag inte får sälja läkemedel. Dessa olagliga nätapotek har dålig kvalitetskontroll och därför är sannolikheten stor att kunderna inhandlar förfalskade läkemedel som kan orsaka allvarliga biverkningar och vara potentiellt hälsofarliga.Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning universitetsstudenter och icke-studenter kan urskilja ett lagligt nätapotek från illegala nätapotek. I detta arbete genomförs också en systematisk litteraturöversikt för att utreda vilka metoder som kan få bukt med försäljningen av olagliga läkemedel från illegala nätapotek.Metod: Litteratursökningen genomfördes i de välrenommerade databaserna för vetenskapliga publikationer, PubMed och CINAHL. Litteraturstudiens resultat baseras på 13 artiklar varav 4 artiklar med hög kvalité, 7 artiklar med medel och 2 artiklar med låg kvalité. I litteraturstudien utvärderades artiklarnas kvalité med SBU:s granskningsmallar. I enkätstudien deltog 200 respondenter varav 100 universitetsstudenter (sjuksköterske-, biomedicin- och kriminologistudenter) och 100 icke-studenter. Den statistiska analysen av enkätundersökningen utfördes med IBM SPSS Statistics 25.Resultat: Litteraturstudien visade på 4 viktiga metoder för att minimera försäljningen av förfalskade läkemedel. Dessa metoder är globalt samarbete, höjda straffskalor, upplysning till konsumenter och införsel av teknik som försvårar tillverkningen av förfalskade läkemedel. Enkätundersökningen påvisar att konsumenter i allmänhet har dålig kunskap om hur nätapotekens legitimitet kan utrönas. Resultatet från enkätundersökningen visar att endast 38 % universitetsstudenter och 19 % icke-studenter klarade av att identifiera det lagliga nätapoteket.Konklusion: Arbetet med att motverka försäljningen av förfalskade läkemedel är omfattande. Fler länder måste vara involverade i det globala samarbetet för att motverka försäljningen från olagliga nätapotek. Det behövs också bättre kunskapsspridning till konsumenterna gällande vilka kännetecken som utmärker lagliga respektive olagliga nätapotek. Resultatet från enkätundersökningen visar också på att konsumenterna behöver upplysas. / Background: Customers that are making their purchases online are increasing. Online shopping continues to have a rising trend and there are no signs that it will decrease. Customers who make their purchases at physical stores have realized how practical it is to sit at home in peace and order their products online. This rising e-commerce has also resulted in that more and more people are doing their medical purchases at online pharmacies. Although there are many legitimate and authorized online pharmacies, there are also a lot of illegal online pharmacies that by law are not allowed to sell drugs. These illegal online pharmacies have poor quality control and therefore the likelihood are high that customers purchase falsified drugs that can cause serious side effects and are potentially dangerous to health.Purpose: The purpose of this essay is to investigate the extent to which university students and non-students can distinguish a legal online pharmacy from illegal online pharmacies. In this paper, a systematic review is also carried out to investigate which methods can counteract the illegal sales of pharmaceuticals from online pharmacies.Method: The systematic literature study was conducted by using the reputable databases for scientific publications, PubMed and CINAHL. The result of the literature study is based on 13 articles, of which 4 articles with high quality, 7 articles with medium quality and 2 articles with low quality. The quality of the articles was evaluated with SBU's review templates. In the survey, 200 respondents participated, of which 100 were university students and 100 non-students. The statistical analysis in the survey was performed with IBM SPSS Statistics 25.Results: The literature study stated 4 important methods to minimize the sale of counterfeit medicines. These are cooperation globally, increased penalties, informing customers and introducing technologies that complicates the production of falsified drugs. The survey shows that consumers generally have poor knowledge of how to identify a legitimate online pharmacy. The results of the survey show that only 38% of university students and 19% of non-students managed to identify the legal online pharmacy.Conclusion: The work to counteract the sale of counterfeit medicines is extensive. More countries must be involved in the globally cooperation to counteract sales from illegal online pharmacies. There is also a need to increase the customers’ knowledge about the characteristics that distinguish legal and illegal online pharmacies.

With a history of racial discrimination, which inevitably led to illegal occupations of private and public land and subsequent violent evictions, South Africans have enjoyed constitutional protection against illegal and forcible evictions since the mid-1990s. Sweden, a country considerably less accustomed to illegal occupations, does not guarantee the same protection against forcible evictions. However, the recent influx of Roma from Romania and Bulgaria to Sweden without the means to support themselves has resulted in an increase of illegal occupations and led to evictions from publicly owned land. This paper examines: (i) how the case of South Africa relates to the situation in Sweden, (ii) the extent of legal protection offered by Sweden relating to the right to housing and (iii), whether when carrying out such evictions, Sweden respects European legislation and precedent. The results show that South African and European courts have interpreted the right to housing as a right to alternative accommodation for illegal occupants. With no constitutional right to housing in Sweden, legislation only guarantees the right to housing for holders of a permanent right of residence. For EEA citizens, such as Romanians or Bulgarians, the right of residence is conditional. In the absence of a legal obligation to consider the situation of illegal occupiers or to provide alternative accommodation, there seems to be a gap in Swedish legislation; leading to a failure on the behalf of the state to adhere to European commitments and to protect those most vulnerable in society.