No description available.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur Umeå kommun arbetar mot vräkningar samt identifiera framgångsfaktorer mot detta. För att besvara detta syfte har vi undersökt vilka de viktigaste aktörerna är som arbetar mot vräkningar och hur deras samarbete ser ut, de bakomliggande orsakerna till varför personer blir vräkta samt vilket stöd som kan ges till de som riskerar att bli vräkta och som blivit vräkta. Litteratur i form av böcker, rapporter och artiklar utgjorde materialet för uppsatsen bakgrund och tidigare forskning. Vi utförde tre kvalitativa intervjuer med fyra intervjupersoner. De som intervjuades var en områdeschef från ett bostadsföretag, två tjänstemän från Kronofogden som arbetar med förebyggande insatser och en tjänsteman från socialtjänsten på försörjningsstöd. Materialet från intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. De huvudresultat vi kom fram till var att förebyggande arbete och samverkan var de viktigaste framgångsfaktorerna för att förhindra vräkningar. Aktörerna i denna uppsats arbetade för att i ett tidigt skedde uppmärksamma riskfaktorer för att kunna sätta in rätt stöd till de som riskerade att bli vräkta. För att kunna göra detta på bästa sätt krävdes det ett gott samarbete eftersom alla aktörer kommer in i ett vräkningsärende under olika tillfällen. Ett annat resultat vi kom fram till var att bristande kunskap, svag ekonomi och psykisk ohälsa var de främsta orsakerna som ökade risken för vräkningar.

With a history of racial discrimination, which inevitably led to illegal occupations of private and public land and subsequent violent evictions, South Africans have enjoyed constitutional protection against illegal and forcible evictions since the mid-1990s. Sweden, a country considerably less accustomed to illegal occupations, does not guarantee the same protection against forcible evictions. However, the recent influx of Roma from Romania and Bulgaria to Sweden without the means to support themselves has resulted in an increase of illegal occupations and led to evictions from publicly owned land. This paper examines: (i) how the case of South Africa relates to the situation in Sweden, (ii) the extent of legal protection offered by Sweden relating to the right to housing and (iii), whether when carrying out such evictions, Sweden respects European legislation and precedent. The results show that South African and European courts have interpreted the right to housing as a right to alternative accommodation for illegal occupants. With no constitutional right to housing in Sweden, legislation only guarantees the right to housing for holders of a permanent right of residence. For EEA citizens, such as Romanians or Bulgarians, the right of residence is conditional. In the absence of a legal obligation to consider the situation of illegal occupiers or to provide alternative accommodation, there seems to be a gap in Swedish legislation; leading to a failure on the behalf of the state to adhere to European commitments and to protect those most vulnerable in society.

Lite modern forskning har gjorts kring gestaltningen av romer i Sverige och därför är det av stor vikt att lyfta upp och ifrågasätta journalisters och mediers makt och påverkan i kontexten av stereotypi och diskriminering. Om okunskaper och fördomar får spridas vidare eller lyfts upp och ifrågasätts kan ha stor inverkan på hur majoritetssamhället ser på romer och andra minoritetsgrupper i Sverige. Syftet med uppsatsen är således att lyfta upp och ifrågasätta journalisters och mediers makt och belysa graden av stereotypifiering som sker i medierapporteringen.