No description available.

År 2013 berördes 1876 barn av vräkning och 504 av dessa barn och deras familjer blev vräkta från sin bostad. Att bli vräkt innebär att flytta från sin bostad med tvång. Regeringen formulerade 2007 en nollvision om att inga barn ska vräkas. I Sverige saknas skydd mot vräkning av barnfamiljer. Socialtjänsten är en instans som har vissa möjligheter att förhindra att barnfamiljer vräks dock stäcker sig inte deras möjligheter till alla led i vräkningsprocessen.   Denna studie syftar till att undersöka hur rättsliga instanser talar om barnfamiljer och resonerar kring deras situation i vräkningsärenden. Studien ska undersöka hur ett barnperspektiv tas tillvara samt vilka följder konstruktionerna kring den vräkningshotade barnfamiljen får. Studiens frågeställningar är: Hur konstrueras bilden av barn i rättsfallen? Hur konstrueras ett barnperspektiv i rättsfallen? Hur konstrueras bilden av föräldrar/vårdnadshavare i rättsfallen? Vilka följder får konstruktionerna av barn, barnperspektiv och vårdnadshavare? Den teoretiska utgångspunkten för denna studie är socialkonstruktionism. Metoden som använts i uppsatsen är diskursanalys och diskursteori och det empiriska materialet utgörs av 13 rättsfall från Svea hovrätt.    Resultatet och analysen visar att den typiska vräkningshotade barnfamiljen i materialet består av en ensamstående vårdnadshavare med barn och som hotas av vräkning på grund av problem med hyresbetalningen. Det stora mönstret i materialets definierade diskurs om den vräkningshotade barnfamiljen är att familjen inte konstrueras som en enhet av hovrätten. Vårdnadshavaren konstrueras som en ansvarslös hyresgäst. I de få fall där hovrätten talar om barnen är det endast som en del av en avvägning som görs, av vårdnadshavarna konstrueras barnen antingen som några som bara bor i bostaden eller som personer i behov av skydd. Familjens behov av att få bo kvar i bostaden argumenteras i vissa fall utifrån hela familjens behov och ibland särskilt utifrån barnens behov. Den typiska barnfamiljen i denna studie blir vräkt, vare sig de konstruerar ett behov av att få bo kvar eller inte.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur Umeå kommun arbetar mot vräkningar samt identifiera framgångsfaktorer mot detta. För att besvara detta syfte har vi undersökt vilka de viktigaste aktörerna är som arbetar mot vräkningar och hur deras samarbete ser ut, de bakomliggande orsakerna till varför personer blir vräkta samt vilket stöd som kan ges till de som riskerar att bli vräkta och som blivit vräkta. Litteratur i form av böcker, rapporter och artiklar utgjorde materialet för uppsatsen bakgrund och tidigare forskning. Vi utförde tre kvalitativa intervjuer med fyra intervjupersoner. De som intervjuades var en områdeschef från ett bostadsföretag, två tjänstemän från Kronofogden som arbetar med förebyggande insatser och en tjänsteman från socialtjänsten på försörjningsstöd. Materialet från intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. De huvudresultat vi kom fram till var att förebyggande arbete och samverkan var de viktigaste framgångsfaktorerna för att förhindra vräkningar. Aktörerna i denna uppsats arbetade för att i ett tidigt skedde uppmärksamma riskfaktorer för att kunna sätta in rätt stöd till de som riskerade att bli vräkta. För att kunna göra detta på bästa sätt krävdes det ett gott samarbete eftersom alla aktörer kommer in i ett vräkningsärende under olika tillfällen. Ett annat resultat vi kom fram till var att bristande kunskap, svag ekonomi och psykisk ohälsa var de främsta orsakerna som ökade risken för vräkningar.

Sverige ratificerade FN: s konvention om barnets rättigheter i juni 1990 och blev därmed bundet att respektera principerna och bestämmelserna i konventionen. I december 2010 godkände riksdagen den av regeringen föreslagna strategi som ska stärka barnets rättigheter i Sverige och som därmed ersätter den strategi som gällt sedan 1999. Strategin innehåller ett antal principer som bland annat syftar till att ett barnperspektiv ska införlivas i alla beslut och åtgärder som rör barn. Att ha ett barnperspektiv i sin yrkesutövning innebär bland annat att ha barnet i fokus samt att ta reda på hur barnet uppfattar sin situation. Därtill handlar det även om att göra barnkonsekvensanalyser vid beslut som rör barn. I strategin omnämns förutom kommuner och landsting också riksdag, regering och statliga myndigheter som viktiga för genomförandet av konventionen. Socialtjänsten är dessutom den myndighet som ytterst ska bevaka barnets rättigheter genom att utifrån lagstiftning agera till ett barns skydd. Tidigare forskning visar att risken för social och ekonomisk marginalisering ökar avsevärt när människor vräks och att det inte tas någon särskild hänsyn till barn vid vräkningar, vidare talas det inte alls om de barn som riskerar att vara med om att deras hem säljs vid en exekutiv auktion. En vräkning påverkar barnets hela livssituation och kan innebära att barnet måste bryta upp från sitt liv så som det känner det. Innan en vräkning verkställs föreligger en vräkningsprocess där flera aktörer är inblandade, vilka enligt ovan nämnda resonemang är ålagda att ha ett barnperspektiv i sitt yrkesutövande. Vi anser därför att det är viktigt att öka kunskap om hur dessa myndigheter har implementerat barnperspektivet i sitt arbete med vräkningshotade barnfamiljer. Vårt resultat visar att implementeringen av ett barnperspektiv inom socialtjänst, hyresnämnd och kronofogdemyndighet gällande vräkningshotade barnfamiljer av olika anledningar inte har fungerat, något som kan finna sin förklaring i de lagar och riktlinjer som dessa myndigheter främst har att förhålla sig till. Något som också försvårar praktiken är begreppets komplexa och ibland svårtydda innebörd. Vidare pekar resultatet också på att det finns motstridiga intressen gällande vems intressen man främst ska företräda.

Varje år vräks hundratals barn i Sverige. Detta trots att Sverige för 25 år sedan ratificerade Barnkonventionen, att barnets bästa är implementerat i svensk lag samt att Socialstyrelsen sedan år 2002 har haft ett särskilt uppdrag att förebygga vräkningar och att helt eliminera vräkningar av barn. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur barnets bästa tas i beaktande i domar som rör barnvräkningar och i verkställigheten av dessa. 34 domar har studerats och en intervju har genomförts med informanter från kronofogden i en skånsk kommun. Resultatet visar att barnet nämns i domar som rör vräkning men endast i ett fåtal fall i domskälen. I endast en av de studerade domarna nämns barnets bästa och påverkar utgången av fallet. Vidare framkommer det att kronofogden inte tar särskild hänsyn till om ett barn riskerar att vräkas, däremot läggs stor vikt vid ett gott bemötande och god kontakt med socialtjänst i dessa fall. / Each year, hundreds of children in Sweden get evicted. This despite the fact that the Swedish government 25 years ago confirmed the Convention on the Rights of the Child, the “best interest of the child” is implemented in Swedish law, and that the Health and Human Services Department since 2002 has been given the assignment to prevent evictions and to completely eliminate evictions of children. The purpose of this study is to examine how the best interest of the child are taken into account in judicial decision concerning children who are evicted and the executions of these decisions. 34 judicial decisions have been studied and one interview with representatives of the Swedish Enforcement Authority in a city in Skåne has been carried out. The result of this paper shows that children are mentioned in judicial decisions concerning evictions, however this is stated in only a few of them. In just one of the studied judicial decisions the best interest of the child is mentioned and this has influenced the outcome of the case. Furthermore, it appears that the Senior Enforcement Officer doesn’t take in consideration whether a child is likely to be evicted or not. The center of interest is on good treatment against the child and a specific contingence with social services is seen as necessary.

The purpose of this study was to examine whether the degree of discipline in social services may be the reason why more children are evicted in one municipality in Stockholm, compared to another. Since our purpose was to study the degree of discipline in social services work with eviction cases where children are concerned, discipline is therefore a central part of the study. The interest in the subject arose from our prior understanding that social services approach to discipline may affect the extent of evictions. In order to answer the study’s question at issue, a qualitative interview was conducted to create an understanding of the discipline and a vignette study was conducted to compare the social workers assessments in two municipalities in Stockholm, Högstad and Lågby. The study's interviews and vignette study was complemented with previous research related to the topic. The theoretical perspective was the basis for the analysis of the empirical study and consisted interconnection of theory by Michel Foucaults as well as Greta Marie Skaus and Erich Fromms perspective which helped us create a better understanding of the discipline in social services. In conclusion, we discussed thoughts and ideas that arose during the study and the results show, among other things, obvious elements of discipline in social services. Additional knowledge from the study contributed to increased understanding was in which way the social services approach to discipline affects their assessments in eviction cases where children are concerned.

With a history of racial discrimination, which inevitably led to illegal occupations of private and public land and subsequent violent evictions, South Africans have enjoyed constitutional protection against illegal and forcible evictions since the mid-1990s. Sweden, a country considerably less accustomed to illegal occupations, does not guarantee the same protection against forcible evictions. However, the recent influx of Roma from Romania and Bulgaria to Sweden without the means to support themselves has resulted in an increase of illegal occupations and led to evictions from publicly owned land. This paper examines: (i) how the case of South Africa relates to the situation in Sweden, (ii) the extent of legal protection offered by Sweden relating to the right to housing and (iii), whether when carrying out such evictions, Sweden respects European legislation and precedent. The results show that South African and European courts have interpreted the right to housing as a right to alternative accommodation for illegal occupants. With no constitutional right to housing in Sweden, legislation only guarantees the right to housing for holders of a permanent right of residence. For EEA citizens, such as Romanians or Bulgarians, the right of residence is conditional. In the absence of a legal obligation to consider the situation of illegal occupiers or to provide alternative accommodation, there seems to be a gap in Swedish legislation; leading to a failure on the behalf of the state to adhere to European commitments and to protect those most vulnerable in society.

<p>From the filing of an application to evict to the final execution of an eviction order is a long and complicated process. This raises questions about how the actors involved experience and act during this process. The general aim of the study was to describe and analyse this process from the respective perspectives of the landlords, the social services and the individuals (families) facing eviction in three municipalities in the county of Stockholm. The issues discussed are how the landlords and the social welfare offices are organised, their work procedures, respective scopes of action and resources, and how individuals facing eviction cope with their life situation.</p><p>The material for the study consists of qualitative interviews with nine handling officers at six landlord offices, fifteen social workers at three social welfare offices, twelve individuals who were facing eviction and fifteen observations of conversations between social workers and individuals who were facing eviction. The analytic framework used consists of perspectives and concepts derived from organisation theory – Human Service Organizations and street-level bureaucrats – and theories on coping. A main result of the study is that the work procedures of the professionals are standardised in many ways and are characterised by similar procedures for classifying and categorising the individuals facing eviction, irrespective of how the three municipalities have organised their work. Another main result is that the primarily interests of the individuals facing eviction are to meet what they experience to be their children’s needs, and to avoid eviction. Further, the individuals experience as stressful their life situation marked by the threat of eviction in combination with reduced financial resources that make it difficult for them to meet their children’s needs. The study has identified two types of strategies that individuals facing eviction use in order to cope with their life situation and to achieve their interests. These are emotion-focused strategies and problem-focused strategies, which are described and discussed.</p>

I have conducted a review on four countries in Scandinavia and the goal was to create a better understanding about what has caused homelessness in this countries. The result shows that the causes of homelessness can be explained by a variety of reasons. The most common causes of homelessness were related to mental illness and drug abuse. There where also other causes of homelessness, which was considered normal in Scandinavia. Examples of other causes were eviction, unemployment, housing policy, housing shortage, payment of debts, separations and family problems.

Lite modern forskning har gjorts kring gestaltningen av romer i Sverige och därför är det av stor vikt att lyfta upp och ifrågasätta journalisters och mediers makt och påverkan i kontexten av stereotypi och diskriminering. Om okunskaper och fördomar får spridas vidare eller lyfts upp och ifrågasätts kan ha stor inverkan på hur majoritetssamhället ser på romer och andra minoritetsgrupper i Sverige. Syftet med uppsatsen är således att lyfta upp och ifrågasätta journalisters och mediers makt och belysa graden av stereotypifiering som sker i medierapporteringen.