Bakgrund: Synen på neuropsykiatriska tillstånd har under århundranden präglats av förutfattade meningar. Orsaken till autismspektrumtillstånd har varit svår att med säkerhet fastställa och än idag omges den av myter, osanningar och felaktigt dragna slutsatser. Föräldrar har anklagats för allt från dålig uppfostran och emotionell försummelse till att ha utsatt barnet för skadliga miljögifter. Det har även felaktigt påståtts finna ett samband mellan autism och trippelvaccinet MMR. Forskning kring autismspektrumtillstånd har inriktats på den medicinska definitionen som neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, dock finns det lite forskning riktad mot förståelsen av den individuella upplevelsen och erfarenheten av att ha denna diagnos. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa erfarenheter av att leva med autismspektrumtillstånd. Metod: Till litteraturstudien har tio kvalitativa artiklars innehåll granskats och analyserats. Sökningar av artiklar gjordes i databaserna Cinahl, Scopus och PsycINFO, utifrån Ebsco. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och tio subkategorier. Kategorierna är: 1. Känsla av att vara annorlunda 2. Risk för att bli utstött 3. Lära sig leva med sin diagnos AST. Konklusion: Forskning på neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har fram till nyligen inriktats på att beskriva och definiera yttre manifestationer, medan de subjektiva upplevelserna inte fått lika mycket uppmärksamhet. Ny forskning bör inriktas på att fördjupa kunskapen av de erfarenheter personer med AST har och sätta dessa i fokus. För att bättre förstå personen med AST bör forskare och professionella inom hälso- och sjukvården lyssna aktivt och vara medveten om sin egen roll i mötet.

Multipel skleros (MS) är en sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet genom att hämma nervimpulser. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, koordinationsstörningar eller förlamningar och kroppsliga funktioner kan i längden avta. Det finns två typer av MS; skovvis förlöpande MS och progressiv MS. Uppsatsen är en narrativ studie som baseras på fyra självbiografier skrivna av svenska kvinnor med sjukdomen MS. Syftet är att beskriva kvinnornas upplevelser om att leva med diagnosen. Vårdvetenskapliga begrepp som livsvärld och lidande beskrivs och åskådliggörs, samt vilken roll och betydelse den vårdande sjuksköterskan har i såväl bemötande som omvårdnad. Analysen av de fyra självbiografierna resulterade i fyra teman som framställs i resultatet, vilka är: förnekelse – skuld – skam, rädsla, omgivningens attityder och insikt och försoning. Resultatet innehåller citat från självbiografierna för att illustrera författarnas upplevelser. Slutligen diskuteras områden som förnekelse av diagnosen, bearbetningsprocessen och acceptans. I diskussionen beskrivs även betydelsen av stöd och den drabbades behov av information, men även behovet av ökade kunskaper om MS hos allmänsjuksköterskan för att kunna ge en god omvårdnad.