No description available.

No description available.

Past research into optimism and pessimism has tended to view these constructs as polar opposites of a fixed personality trait that function in mutually exclusive ways. In the field of child development in particular, this has led to theory-driven work that not only accepts this dichotomy but also uses it to drive and explicate larger issues of resilience and vulnerability. The current thesis challenges the assumptions underpinning this conceptual framework, and, through the use of divergent methodologies, seeks to establish children’s optimism as a dynamic and adaptive process with predictive value during the developmental period. In the first two studies, predictors and correlates of putative dispositional optimism and pessimism in children and adolescents were examined. A significant age-related decline in optimism was found, but importantly a degree of functional independence between optimism and pessimism was also observed. The third study elicited more specific optimistic expectancies using a vignette methodology. This was seen to share some congruence with the earlier measures of dispositional optimism, but the study also elucidated some of the parameters and realism constraining children’s optimism. Again an age-related decline in optimism was demonstrated that was distinct from any associated changes in pessimism. The fourth and final study involved a pilot examination of the dimensionality of the optimism construct, confirming its functional independence from pessimism, and also demonstrating the fluidity and receptivity of children’s optimistic processes from an intervention perspective. From these various studies, it is concluded that optimistic and pessimistic processes in children and adolescents reflect functionally distinct pathways and drive different aspects of vulnerability and well-being. A reconfiguration of the extant theory in this area seems warranted. Based on this conceptual and methodological critique, a preliminary proposal is put forward towards a more substantive approach to the development of optimism and pessimism during childhood and adolescence. / http://proxy.library.adelaide.edu.au/login?url= http://library.adelaide.edu.au/cgi-bin/Pwebrecon.cgi?BBID=1317136 / Thesis (Ph.D.) -- University of Adelaide, School of Psychology, 2008

<p>Syftet med studien var att undersöka om det optimistiska/pessimistiska personlighetsdraget hos kvinnor med bröstcancer förändras av att genomgå en strålbehandlingsserie. Studien hade en jämförande design och urvalet var ett bekvämlighetsurval. Undersökningsgruppen bestod av 67 kvinnor i åldern 30 till 86 år med behandlingsbar bröstcancer. Kvinnornas personlighetsdrag skattades före och efter strålbehandlingsserien med hjälp av ett validerat mätinstrument, LOT-R. Enkäten bestod av tio påståenden som besvarades med hjälp av en fem-gradig skala ( 0="Stämmer inte alls,..., 4="Stämmer precis"). Poängen summerades för att få en totalsumma, en "optimistpoäng" (0-24 poäng). För att tolka resultatet skapades sedan fyra kategorier - stor pessimist (0-6 poäng), liten pessimist (7-12 poäng), liten optimist (13-18 poäng) samt stor optimist (19-24 poäng). Majoriteten av kvinnorna hamnade, både före och efter behandlingsserien, i kategorin "liten optimist". Medianpoängen var 17 poäng före och 18 poäng efter behandlingsserien. Skattningarna före respektive efter strålbehandlingsserien jämfördes med hjälp av Wilcoxon's signed ranked test. Resultatet visade att ingen signifikant skillnad fanns mellan skattningarna före respektive efter strålbehandlingsserien (p=0.141; Z=-1.471). Studiens huvudresultat var att bland kvinnor med behandlingsbar bröstcancer är det optimistiska/pessimistiska personlighetsdraget stabilt och förändras inte av att genomgå en strålbehandlingsserie.</p> / <p>The aim of the study was to evaluate if the optimistic/pessimistic trait among women with breast cancer are changed by undergoing radiation treatment. The study had a comparative design and the sample was selected through convenience sampling. The sample consisted of 67 women in the age 30 to 86 years with treatable breast cancer. The optimistic trait was estimated before and after the radiation treatment by means of a validated scale, LOT-R. The questionnaire is a ten-item self report measure, responded to on a scale of five (0="Strongly disagree", …, 4="Strongly agree"). The points were summarized to get a total, an “optimistic score” (0-24 points). Four categories were created to interpret the result: major pessimist (0-6 points), small pessimist (7-12 points), small optimist (13-18 points) and major optimist (19-24 points). A majority of the women was in the category “small optimist” both before and after the treatment. The median score was 17 points before the radiation treatment, and 18 points after the treatment. The estimation before as well as after the radiation treatment was compared by means of Wilcoxon’s signed ranked test. The result showed no significant difference between the estimations before and after the radiation treatment (p=0.141; Z=-1.471). The main result of the study was that the optimistic trait is stable among women with treatable breast cancer, and does not change by undergoing radiation treatment.</p>

Syftet med föreliggande studie var att undersöka relationer mellan subjektivt välbefinnande, optimism och copingstrategier. Ett ytterligare syfte var att undersöka eventuella skillnader mellan män och kvinnor angående dels vilka copingstrategier som används, dels skillnader i sambandet mellan copingstrategier, optimism och subjektivt välbefinnande. Studien var baserad på ett stickprov med 106 studenter på grundnivå i olika ämne vid en högskola. Kortversioner av frågeformulären som mäter copingstrategier, optimism och subjektivt välbefinnande delades ut och besvarades enskilt. En multipel korrelationsanalys visade på en modell i vilken coping och optimism förklarade 20% av variansen i subjektivt välbefinnande. Vidare visade resultatet att det inte finns skillnader mellan män och kvinnor när det gäller subjektivt välbefinnande och optimism. Däremot fanns det könsskillnader angående emotionellt stöd, instrumentellt stöd, ventilering av känslor och humor. Copingstrategier medierade inte effekterna av optimism på subjektivt välbefinnande. Subjektivt välbefinnande påverkas till stor del av individens syn på framtiden och livet.

Syftet med studien var att undersöka om det optimistiska/pessimistiska personlighetsdraget hos kvinnor med bröstcancer förändras av att genomgå en strålbehandlingsserie. Studien hade en jämförande design och urvalet var ett bekvämlighetsurval. Undersökningsgruppen bestod av 67 kvinnor i åldern 30 till 86 år med behandlingsbar bröstcancer. Kvinnornas personlighetsdrag skattades före och efter strålbehandlingsserien med hjälp av ett validerat mätinstrument, LOT-R. Enkäten bestod av tio påståenden som besvarades med hjälp av en fem-gradig skala ( 0="Stämmer inte alls,..., 4="Stämmer precis"). Poängen summerades för att få en totalsumma, en "optimistpoäng" (0-24 poäng). För att tolka resultatet skapades sedan fyra kategorier - stor pessimist (0-6 poäng), liten pessimist (7-12 poäng), liten optimist (13-18 poäng) samt stor optimist (19-24 poäng). Majoriteten av kvinnorna hamnade, både före och efter behandlingsserien, i kategorin "liten optimist". Medianpoängen var 17 poäng före och 18 poäng efter behandlingsserien. Skattningarna före respektive efter strålbehandlingsserien jämfördes med hjälp av Wilcoxon's signed ranked test. Resultatet visade att ingen signifikant skillnad fanns mellan skattningarna före respektive efter strålbehandlingsserien (p=0.141; Z=-1.471). Studiens huvudresultat var att bland kvinnor med behandlingsbar bröstcancer är det optimistiska/pessimistiska personlighetsdraget stabilt och förändras inte av att genomgå en strålbehandlingsserie. / The aim of the study was to evaluate if the optimistic/pessimistic trait among women with breast cancer are changed by undergoing radiation treatment. The study had a comparative design and the sample was selected through convenience sampling. The sample consisted of 67 women in the age 30 to 86 years with treatable breast cancer. The optimistic trait was estimated before and after the radiation treatment by means of a validated scale, LOT-R. The questionnaire is a ten-item self report measure, responded to on a scale of five (0="Strongly disagree", …, 4="Strongly agree"). The points were summarized to get a total, an “optimistic score” (0-24 points). Four categories were created to interpret the result: major pessimist (0-6 points), small pessimist (7-12 points), small optimist (13-18 points) and major optimist (19-24 points). A majority of the women was in the category “small optimist” both before and after the treatment. The median score was 17 points before the radiation treatment, and 18 points after the treatment. The estimation before as well as after the radiation treatment was compared by means of Wilcoxon’s signed ranked test. The result showed no significant difference between the estimations before and after the radiation treatment (p=0.141; Z=-1.471). The main result of the study was that the optimistic trait is stable among women with treatable breast cancer, and does not change by undergoing radiation treatment.

Den föreliggande studien syftade till att utvärdera behandlingseffekten av den kognitiva beteendeterapin som bedrivs av terapeutkandidater vid psykoterapimottagningen på Karlstads universitet, med fokus på hälsorelaterad livskvalitet. Dessutom ämnade studien undersöka effekter på optimism och symptombild. Upprepad mätning användes och studien innefattade en behandlingsgrupp (n = 21), som erhöll kognitiv beteendeterapi under i genomsnitt 10,7 sessioner och en kontrollgrupp (n = 14), som stod på väntelista i genomsnitt 8,6 veckor. Resultatet av studien antyder en förbättring hos klienterna i behandlingsgruppen avseende delar av hälsorelaterad livskvalitet och optimism samt en minskning av ångestsymptom. Efter närmare 11 terapisessioner förbättrades klienterna i behandlingsgruppen signifikant avseende allmän hälsa (p = 0,028) och uppvisade en signifikant ökning gällande optimism (p = 0,027). Dessutom förbättrades klienterna beträffande flera områden inom psykisk hälsa samt uppvisade en minskning av ångestsymptom. Samtidigt pekar studien på att en viss förbättring sker även inom kontrollgruppen, vilket kan bero på den initiala terapeutiska kontakten, förväntanseffekt eller spontanremission. Studien indikerar att kognitiv beteendeterapi utförd av terapeutkandidater kan ha en positiv effekt på delar av HRQOL och optimism.

Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns något samband mellanintolerans mot osäkerhet och optimism samt om det fanns något samband mellan intolerans motosäkerhet och smärtkatastrofiering. Utöver det ville vi undersöka om det fanns något sambandmellan upplevd stress under beteendetestet Beads task och förväntningar på kallvattentestet.Våra hypoteser var att vi skulle finna ett negativt samband mellan intolerans mot osäkerhet ochoptimism samt ett positivt samband mellan intolerans mot osäkerhet och smärtkatastrofiering.Vi trodde även att vi skulle finna ett positivt samband mellan upplevd stress under Beads taskoch negativa förväntningar på kallvattentestet. Studien utfördes genom tre enkäter som mätteintolerans mot osäkerhet, optimism och smärtkatastrofiering. Utöver det användes Beads taskför att mäta observerbara beteenden associerade med intolerans mot osäkerhet. Deltagarnabestod av 60 universitetsstudenter, varav 30 män och 30 kvinnor. Resultaten visade att det fannsett negativt samband mellan optimism och intolerans mot osäkerhet samt ett positivt sambandmellan intolerans mot osäkerhet och smärtkatastrofiering. Sålunda tenderar optimistiskapersoner att vara mindre intoleranta mot osäkerhet medan personer med hög grad avsmärtkatastrofiering är mer intoleranta mot osäkerhet. Tidigare studier har visat att optimistiskapersoner har lättare att hantera svåra situationer och att personer med hög grad avsmärtkatastrofiering har mer katastroftankar som leder till oro i osäkra situationer, vilket går ilinje med vårt resultat. / The purpose of this study was to investigate the relationship between intolerance ofuncertainty, optimism and pain catastrophizing. Furthermore we wanted to investigate therelationship between distress during the behavioral test Beads task and expectations on the ColdPressor Task. We hypothesized that we would find a negative relationship between intoleranceof uncertainty and optimism and a positive relationship between intolerance of uncertainty andpain catastrophizing. Furthermore we hypothesized that we would find a positive relationshipbetween distress during Beads task and negative expectations on the Cold Pressor Task. Theconvenient sample consisted of 60 university students, 30 males and 30 females. Ourresults showed a negative relationship between optimism and intolerance of uncertainty and apositive relationship between intolerance of uncertainty and pain catastrophizing. Thusoptimistic individuals tend to be less intolerant to uncertainty when individuals with a highlevel of pain catastrophizing are more intolerant to uncertainty. Previous studies showed thatoptimistic individuals have a better way of coping with difficult situations, and that individualswith a high level of pain catastrophizing have more catastrophizing related thoughts whichcause worrying in uncertain situations, which is in line with our results.

Research has shown that both optimism and gender affects how we deal with different types of pain, however, it is still unclear which factor has the greatest impact on pain perception and pain tolerance. This study examined which variable, optimism or gender, had the greatest impact on pain. This study used both a convenience and snowball sampling consisting of a total of 45 students, 21 women and 24 men aged 19-39 years old. Optimism was measured by Life Orientation Test Revised and to measure pain perception, a cold pressor task was used. The results showed no significant differences between men and women in pain perception or pain tolerance. The results did not show any difference between optimists and pessimists regarding pain perception and pain tolerance either. These findings contradicted previous research and therefore the measurement instrument reliability in this study was questioned.

The financial cost for health care and lost productivity due to chronic pain has been estimated at over $70 billion per year. Researchers have attempted to discover the psychosocial and personality factors that discriminate between people who learn to cope well with chronic pain and those who have difficulty adjusting. The purpose of the present study was to examine the effects of perceived locus of control and dispositional optimism on chronic pain treatment outcomes. Subjects reported significantly lower post-treatment pain levels as compared with pre-treatment levels (M = 0.66, SD = 1.58), t(45) = 2.85, p = .007 (two-tailed), but decreased pain was not associated with scores on the internality dimension of the Pain Locus of Control Scale (PLOC) or on the Life Orientation Test-Revised (LOT-R) (a measure of dispositional optimism). Overall, participants' increased coping ability was associated with scores on the LOT-R, but not with scores on the internality dimension of the PLOC. Subjects with the lowest pre-treatment scores on the LOT-R demonstrated significantly greater increases in post-treatment coping ability than those with the highest scores (F(2,40) = 3.93, p < .03). Participants with the highest pre-treatment scores on both the PLOC internality dimension and the LOT-R demonstrated greater post-treatment coping ability (F(2,32) = 4.65, p < .02), but not less post-treatment pain than other subjects. Participants' post-treatment LOT-R scores were significantly higher than their pre-treatment scores (M = 2.09, SD = 3.96), t(46) = 3.61, p = .001 (two-tailed), but post-treatment PLOC internality scores were not significantly higher than pre-treatment scores. Implications of these results are discussed.