It is widely known that the racial and ethnic composition of the United States is diverse and it is predicted that this diversity will become more pronounced in the decades ahead. Conversations about diversity and its effect on public health and the healthcare system are underway and likely to continue in the future. Enhancing the diversity of the healthcare workforce has the potential to make a positive difference as race/ethnicity and language concordance improves the provider-patient interaction. Across all racial and ethnic backgrounds, there are individuals with the desire and ability to become highly skilled healthcare providers providing access to care for an increasingly diverse population, but many lack knowledge of how to navigate the required path to accomplish their goal. Fortunately, educational institutions can enhance social capital through their ability to provide a network of diverse, learned individuals who can provide access to information, resources and educational opportunities to students who desire the knowledge of how to advance through the educational system and become a healthcare provider. For decades, pipeline programs have been designed and offered with the intent to inspire and prepare students to pursue careers as healthcare providers by affording opportunities to link educational experiences and guidance from learned individuals to careers in the healthcare professions. The Professional Studies Enhancement Program (PSEP) is a pre-matriculation pipeline program that began in the 1970s and was offered annually during the summer until 2015. The intent of the PSEP was to recruit and retain students from underrepresented minority (URM) backgrounds for the profession of optometry by promoting a successful transition from the undergraduate educational experience to the healthcare educational experience. The purpose of this qualitative research is to gain a deep understanding of the experiences of participants in the PSEP. Three fundamental goals guided this study. First, to understand the personal lived-experiences of the participants during the PSEP. Second, to understand if the PSEP influences the professional development of the participants. Third, to understand if the PSEP contributes to the creation of social capital for the participants. Twenty-four optometrists who completed the PSEP prior to entering their optometry program volunteered to participate in a one-on-one semi-structured interview that was audio recorded. The audio interviews were converted into transcripts and coded using qualitative analysis software. A secondary coder provided clarity checks by independently reviewing portions of the interview transcripts in conjunction with the coding schema created by the primary coder. The study findings reveal that the personal experiences of the participants are rooted in the connections made with individuals associated with the PSEP, the attributes of the program and the successful personal growth and personal commitment needed to complete the program. Additionally, the findings illustrate that the PSEP influenced the professional development of the participants including academic success in professional school, setting personal career goals and creating awareness about the personal and professional responsibilities of being a URM healthcare provider. Finally, the findings illustrate how participants currently value the PSEP as professionals, notable influencers from the PSEP are acknowledged, valued organizations and activities, along with perspectives on the value of mentoring are also shared. Interwoven throughout the findings are valuable insights about the PSEP contributes to the creation of social capital. Analysis of the findings reveals the answer to each of the three research questions posed in this study. First, the overall lived-experiences of the 24 PSEP participants interviewed for this study are characterized by the creation of deep and enduring interpersonal relationships and the realization of the academic rigor of the doctor of optometry program. Second, the experiences reported by the 24 participants for this study indicate that the PSEP influences and guides the participants to assume the role of a professional-in-training through meaningful interactions with notable influencers. These influencers inspire these burgeoning professionals to be conscious of and purposeful in their individual development. This conscious and purposeful individual development leads to the creation of outstanding professionals who provide eye care to the public and concurrently engage in personally valued professional organizations and activities. Third, for these 24 participants the PSEP creates social capital through quality collective interactions with peers, upper class students, faculty members and program leaders allowing accepted norms and available resources to be known to the participants. This transfer of knowledge allows these PSEP participants to successfully navigate the rigor of the optometry program and graduate to become optometrists and members of the profession, ultimately increasing the number of URM optometrists available to serve patients and shape healthcare policy. Additionally, the interviewees personal, lived-experiences reveal attributes of the PSEP that closely align with those of a particular HBCU recognized for its success in creating social capital for its students and graduates. / Educational Leadership

<p><p><strong>Bakgrund: </strong>World Health Organization, WHO, har i sina studier visat att det globalt finns 279 miljoner människor med synnedsättning, av dessa beror 98 miljoner på okorrigerade refraktionsfel och representationen är störst i utvecklingsländer hos personer över 50 år.</p><p><strong>Syfte:</strong> Syftet med denna studie var att ta reda på vilken förbättring i avståndsvisus hjälpsökande i Bolivia får med begagnade glasögon från Vision for all, VFA, och samtidigt titta på hur fördelningen av refraktionsfel ser ut i jämförelse med andra delar av världen.</p><p><strong>Metod & Material</strong>: Projektet utfördes i samarbete med VFA under en resa till Bolivia i april 2010. Tre städer i Bolivia besöktes och försökspersonerna fick själva söka upp undersökningsplatsen. En enklare synundersökning, där bästa sfäriska styrka togs fram binokulärt, utfördes av tre optikerstudenter och en legitimerad optiker. Snellen E-hake användes tillsammans med provbåge, provglas och flipprar. Resultatet journalfördes och analyserades och jämfördes sedan med studier från andra delar av världen.</p><p><strong>Resultat</strong>: I studien ingår 1083 försökspersoner mellan 6 och 92 år, varav 622 var emmetropa, 300 hyperopa, ≥ +0,25D, och 161 myopa, ≥-0,25D. Medelvärdet på fri/habituell visus hos hela populationen var 0,81±0,24, där 16,4% av försökspersonerna hade fri/habituell binokulär visus på 0,5 eller högre. När bästa korrektion tagits fram hade 89,3% binokulär visus på 0,8 eller högre. Medelvärdet på korrigerad visus för hela populationen var 0,91±0,14, vilket är en signifikant förbättring (p<0,001). Då man jämförde resultatet med studier från andra delar av världen såg man att hyperopi förekomsten i Bolivia var högre än i alla andra studier. Myopi förekomsten påminde mest om den i USA i de äldre åldergrupperna och Afrika i de yngre åldergrupperna.</p><p><strong>Slutsats</strong>: Studien visar att VFA med hjälp av en enkel synundersökning och begagnande glasögon gör en förbättring i visus hos människorna i Bolivia. Förbättringen innebär inte bara ett bättre seende utan även en bättre livskvalitet och ökad möjlighet till utbildning och arbete.</p></p>

<p><strong>Syfte</strong>: Denna undersökning utreder om polariserande Suncovers skulle kunna påverka djupseendet.</p><p><strong>Metod</strong>: Mätningarna genomfördes på tre meters avstånd med en modifierad variant av Frisby Davis Distance Stereotest och med jämförande mätningar mellan bruna Suncovers från Polaroid, gråa Suncovers från Polaroid och utan solskydd. Undersökningarna gjordes på 36 frivilliga försökspersoner som alla hade samsyn och inte mer visusskillnad mellan ögonen än 0,1 med en synskärpa över 0,9 Snellen-visus.</p><p><strong>Resultat</strong>: Utan solglasögon var medelvärdet på stereoseendet för försökspersonerna 16,0´´ ± 10,7´´. Med polariserande Suncovers blev det en försämring, denna försämring var 2,8´´ med gråa Suncovers (p = 0,08) och 5,4´´ med bruna Suncovers (p = 0,02).</p><p><strong>Slutsats</strong>: Med de bruna Suncovers fanns en signifikant försämring i jämförelse med utan Suncovers även om skillnaden var liten. Att det är en större påverkan med bruna Suncovers än med gråa kan möjligtvis bero på att de bruna till skillnad mot de gråa absorberar våglängderna ojämnt över det synliga spektrumet.</p>

<p>En vanlig undersökning som optiker använder för att mäta forier är von Graefes metod med kontinuerlig presentation.<strong></strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att mäta repeterbarheten på denna metod för att kunna dra en slutsats angående hur optiker bör utföra mätningarna samt hur många mätningar som rimligtvis bör utföras för att ett pålitligt mätresultat ska fås. Syftet var även att kontrollera storleken på forierna samt refraktionens påverkan på repeterbarheten.</p><p><strong>Metod: </strong>Studien är baserad på 32 personer i åldrarna 19 till 32år. Undersökningen började med en anamnes, kontroll av samsyn samt en synundersökning. Efter det mättes horisontal- samt vertikalfori på sex meters håll respektive 0,4 meters håll. Varje fori mättes tre gånger för att repeterbarheten skulle kunna undersökas. Efter forimätningarna fick deltagarna svara på några frågor angående deras upplevelse av undersökningarna.</p><p><strong>Resultat: </strong>Det 95%-iga konfidensintervallet för horisontalforierna var ±1,86D respektive ±1,74D för avstånd respektive nära håll, samt ±0,12D  respektive ±0,18D för vertikalforierna. Olika personer visade däremot olika bra repeterbarhet. Korrelationen mellan horisontalfori, refraktion, repeterbarhet och vertikalfori var mycket dålig, då den låg mellan 0,08 och 0,45 för de olika faktorerna.</p><p><strong>Slutsats: </strong>För att få ett så exakt värde som möjligt på forierna bör minst tre mätningar utföras på vardera fori och ett medelvärde beräknas. Skillnaden mellan de olika mätningarna bör inte vara för stor då det påverkar medelvärdet i hög grad. Om detta är fallet bör ytterligare mätningar göras för att avgöra vilket värde som är missvisande.</p>

<p><p><strong>Syfte</strong>: Syftet med denna studie är att undersöka hur stora forierna och tropierna är hos de människor som söker hjälp för sin syn hos Vision for all i Bolivia.</p><p><strong>Metod</strong>: En enkel subjektiv refraktion utfördes binokulärt. Efter utprovad korrektion gjordes ett covertest på avstånd för att se om patienten hade någon fori eller tropi. Om någon fori eller tropi upptäcktes mättes denna upp med ett prismacovertest.</p><p><strong>Resultat</strong>: Av 1118 undersökta personer var det 58 som hade en fori som mättes upp. 9 personer hade någon form av tropi och 8 av tropierna mättes upp. 52 av forierna var exofori och 6 var esofori. Storlekarna på exoforierna som uppmättes var mellan 2Δ och 14Δ, där 2Δ var vanligast förekommande. Storlekarna på esoforierna som uppmättes var mellan 2Δ och 35Δ. 1042 personer hade ortofori.</p><p><strong>Slutsats</strong>: Studien visar att medelvärdet bland forierna var 2.33Δ exofori. Studien visar även att förekomsten av både forier och tropier är mindre i jämförelse med resultat från tidigare studier.</p></p>

Over 60 proteins have been detected in the tear film and among these lysozyme has attracted the greatest attention. Several techniques for elucidating the identity, quantity and conformation of lysozyme deposited on soft contact lenses have been developed. Lysozyme also deposits on the newly introduced silicone hydrogel (SH) lens materials, but in extremely low levels compared to conventional hydrogel lenses. Hence, a major analytical complication with the study of the SH contact lens materials relates to the minute quantity of deposited lysozyme. The first project of this thesis involved the development of a method whereby lysozyme mass extracted from SH lens materials would be preserved over time and would be compatible with an optimized Western blotting procedure. This methodological development was incorporated into a clinical study (CLENS-100?? and Silicone Hydrogels ? CLASH study) wherein the difference in the degree of total protein, the difference in lysozyme deposition and activity recovered from lotrafilcon A SH lens material when subjects used surfactant containing rewetting drops (CLENS-100??) versus control saline was investigated. The remaining experiments were in vitro experiments wherein the lenses were doped in artificial lysozyme solution containing ¹²⁵I-labeled lysozyme. These experiments were performed to gain insight into the kinetics of lysozyme deposition on SH lens materials and also the efficacy of a reagent in extracting lysozyme from SH lens materials. A protocol was developed whereby the percentage loss of lysozyme mass found on lotrafilcon A SH lenses was reduced from approximately 33% to <1% (p<0. 001), following extraction and resuspension. The results from the CLASH study demonstrated that when subjects used a surfactant containing rewetting drop instead of a control saline drop total protein deposition (1. 2??0. 7 ??g/lens versus 1. 9??0. 8 ??g/lens, p<0. 001), lysozyme deposition (0. 7??0. 5 ??g/lens versus 1. 1??0. 7 ??g/lens, p<0. 001) and percentage lysozyme denaturation (76??10% versus 85??7%, p=0. 002) were all reduced. The results from the kinetics study demonstrated that lysozyme accumulated rapidly on etafilcon A lenses (1 hr, 98??8 ??g/lens), reached a maximum on the 7th day (1386??21 ??g/lens) and then reached a plateau (p=NS). Lysozyme accumulation on FDA Group II and SH lenses continued to increase across all time periods, with no plateau being observed (p<0. 001). The results from the extraction efficiency study showed that 0. 2% trifluoroacetic acid/ acetonitrile was 98. 3??1. 1% and 91. 4??1. 4% efficient in extracting lysozyme deposited on etafilcon A and galyfilcon lenses, while the lysozyme extraction efficiency was 66. 3??5. 3 % and 56. 7??3. 8% for lotrafilcon A and balafilcon lens materials (p<0. 001). The results from these studies re-emphasize that novel SH lens materials are highly resistant to protein deposition and demonstrate high levels of biocompatibility.

Bakgrund: World Health Organization, WHO, har i sina studier visat att det globalt finns 279 miljoner människor med synnedsättning, av dessa beror 98 miljoner på okorrigerade refraktionsfel och representationen är störst i utvecklingsländer hos personer över 50 år. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på vilken förbättring i avståndsvisus hjälpsökande i Bolivia får med begagnade glasögon från Vision for all, VFA, och samtidigt titta på hur fördelningen av refraktionsfel ser ut i jämförelse med andra delar av världen. Metod &amp; Material: Projektet utfördes i samarbete med VFA under en resa till Bolivia i april 2010. Tre städer i Bolivia besöktes och försökspersonerna fick själva söka upp undersökningsplatsen. En enklare synundersökning, där bästa sfäriska styrka togs fram binokulärt, utfördes av tre optikerstudenter och en legitimerad optiker. Snellen E-hake användes tillsammans med provbåge, provglas och flipprar. Resultatet journalfördes och analyserades och jämfördes sedan med studier från andra delar av världen. Resultat: I studien ingår 1083 försökspersoner mellan 6 och 92 år, varav 622 var emmetropa, 300 hyperopa, ≥ +0,25D, och 161 myopa, ≥-0,25D. Medelvärdet på fri/habituell visus hos hela populationen var 0,81±0,24, där 16,4% av försökspersonerna hade fri/habituell binokulär visus på 0,5 eller högre. När bästa korrektion tagits fram hade 89,3% binokulär visus på 0,8 eller högre. Medelvärdet på korrigerad visus för hela populationen var 0,91±0,14, vilket är en signifikant förbättring (p&lt;0,001). Då man jämförde resultatet med studier från andra delar av världen såg man att hyperopi förekomsten i Bolivia var högre än i alla andra studier. Myopi förekomsten påminde mest om den i USA i de äldre åldergrupperna och Afrika i de yngre åldergrupperna. Slutsats: Studien visar att VFA med hjälp av en enkel synundersökning och begagnande glasögon gör en förbättring i visus hos människorna i Bolivia. Förbättringen innebär inte bara ett bättre seende utan även en bättre livskvalitet och ökad möjlighet till utbildning och arbete.

Syfte: Denna undersökning utreder om polariserande Suncovers skulle kunna påverka djupseendet. Metod: Mätningarna genomfördes på tre meters avstånd med en modifierad variant av Frisby Davis Distance Stereotest och med jämförande mätningar mellan bruna Suncovers från Polaroid, gråa Suncovers från Polaroid och utan solskydd. Undersökningarna gjordes på 36 frivilliga försökspersoner som alla hade samsyn och inte mer visusskillnad mellan ögonen än 0,1 med en synskärpa över 0,9 Snellen-visus. Resultat: Utan solglasögon var medelvärdet på stereoseendet för försökspersonerna 16,0´´ ± 10,7´´. Med polariserande Suncovers blev det en försämring, denna försämring var 2,8´´ med gråa Suncovers (p = 0,08) och 5,4´´ med bruna Suncovers (p = 0,02). Slutsats: Med de bruna Suncovers fanns en signifikant försämring i jämförelse med utan Suncovers även om skillnaden var liten. Att det är en större påverkan med bruna Suncovers än med gråa kan möjligtvis bero på att de bruna till skillnad mot de gråa absorberar våglängderna ojämnt över det synliga spektrumet.

En vanlig undersökning som optiker använder för att mäta forier är von Graefes metod med kontinuerlig presentation. Syfte: Syftet med studien var att mäta repeterbarheten på denna metod för att kunna dra en slutsats angående hur optiker bör utföra mätningarna samt hur många mätningar som rimligtvis bör utföras för att ett pålitligt mätresultat ska fås. Syftet var även att kontrollera storleken på forierna samt refraktionens påverkan på repeterbarheten. Metod: Studien är baserad på 32 personer i åldrarna 19 till 32år. Undersökningen började med en anamnes, kontroll av samsyn samt en synundersökning. Efter det mättes horisontal- samt vertikalfori på sex meters håll respektive 0,4 meters håll. Varje fori mättes tre gånger för att repeterbarheten skulle kunna undersökas. Efter forimätningarna fick deltagarna svara på några frågor angående deras upplevelse av undersökningarna. Resultat: Det 95%-iga konfidensintervallet för horisontalforierna var ±1,86D respektive ±1,74D för avstånd respektive nära håll, samt ±0,12D  respektive ±0,18D för vertikalforierna. Olika personer visade däremot olika bra repeterbarhet. Korrelationen mellan horisontalfori, refraktion, repeterbarhet och vertikalfori var mycket dålig, då den låg mellan 0,08 och 0,45 för de olika faktorerna. Slutsats: För att få ett så exakt värde som möjligt på forierna bör minst tre mätningar utföras på vardera fori och ett medelvärde beräknas. Skillnaden mellan de olika mätningarna bör inte vara för stor då det påverkar medelvärdet i hög grad. Om detta är fallet bör ytterligare mätningar göras för att avgöra vilket värde som är missvisande.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur stora forierna och tropierna är hos de människor som söker hjälp för sin syn hos Vision for all i Bolivia. Metod: En enkel subjektiv refraktion utfördes binokulärt. Efter utprovad korrektion gjordes ett covertest på avstånd för att se om patienten hade någon fori eller tropi. Om någon fori eller tropi upptäcktes mättes denna upp med ett prismacovertest. Resultat: Av 1118 undersökta personer var det 58 som hade en fori som mättes upp. 9 personer hade någon form av tropi och 8 av tropierna mättes upp. 52 av forierna var exofori och 6 var esofori. Storlekarna på exoforierna som uppmättes var mellan 2Δ och 14Δ, där 2Δ var vanligast förekommande. Storlekarna på esoforierna som uppmättes var mellan 2Δ och 35Δ. 1042 personer hade ortofori. Slutsats: Studien visar att medelvärdet bland forierna var 2.33Δ exofori. Studien visar även att förekomsten av både forier och tropier är mindre i jämförelse med resultat från tidigare studier.