En ny komplex aspekt i frågan om vattenkvalité är ackumuleringen av organiska föroreningar.Den begränsade utbredningen av vattenrening i Brasilien såväl som i andra utvecklingsländervisar på ett tydligt behov av utveckling av billiga och effektiva metoder för provtagning ivatten. Bristen på den här typen av metoder försvårar idag möjligheterna att kontrolleravattenkvalitén och på så vis även arbetet med att säkerställa de sanitära förhållandena ivattentillgångar. Det här examensarbetet innehåller en sammanfattande genomgång avprinciperna för den passiva provtagningsmetoden med namnet ”Diffusive Gradients in Thin‐Films (DGT)”, som direktöversatt får det svenska namnet ”Diffusiva gradienter i tunnfilmer”.När metoden används för provtagning för att upptäcka olika organiska ämnen i vattnetbenämns den som o‐DGT.Målet med detta arbete är att ta fram en metod med målet att specifikt upptäcka olika typerav nya framväxande organiska föroreningar som i de flesta fall förekommer bara i väldigt lågakoncentrationer i vår miljö. Grundliga undersökningar genomfördes för att få svar på huruvidabiokol kan fungera som den bindande agenten i DGT apparatur och verka för att kunnaupptäcka och identifiera dessa ämnen på ett effektivt sätt.Resultaten från de undersökningar som genomförts hittills visar på att biokol har godpotential att tillämpas som bindande agent i filter för bruk i o‐DGT apparatur. De organiskaföreningarna av intresse i denna studie kunde alla detekteras, kvantifieras och identifieras.För optimering av provtagningsmetoden bör vidare studier vid varierande förhållanden medhänsyn till pH, temperatur och jonkoncentration genomföras, såväl som studier av detbindande lagrets egenskaper i förhållande till koncentration av biokol och lagrets tjocklek.Detta för att kunna optimera tekniken, och förhoppningsvis bidra till ett konventionelltanvändande av biokol på adsorberande agent i o‐DGT anordningar i framtiden. / A new complex aspect in the matter of water quality is the occurrence of emerging organicpollutants and contaminants in waste water. The currently low extent to which treatment ofwaste water is performed in Brazil, and in the world as a whole, there is a considerable needfor development of cheap and accurate in‐situ sampling methods for far‐reaching studies ofsurface water quality. The lack of such methods today makes the maintenance andestablishing of sanitary safety difficult. This diploma work gives a brief introduction to thebasic principles of the passive sampling method known as Diffusive Gradient in Thin‐films(DGT). A method that could be useful for such monitoring of quality in water bodies worldwide.The aim of this study is to develop a method, for the detection of organic emerging pollutantsand contaminants – i.e. compounds, which usually are present at very low concentrationswhen found in the environment as a result of human activity. More specifically, this workinvestigates the potential and usefulness of the application of DGT devices in detection oforganic compounds that can affect human health and ecosystems, even at lowconcentrations, however, their effects still are in need of further investigations.This study focuses on both purely technical as well as practical points of views. The efficiencyof organic DGT (o‐DGT) with biochar as the adsorbing agent is examined targeting thedetection of organic pollutants and contaminants in surface water. In this sense, the specificaim of the work is to evaluate the performance of biochar as adsorbing agent. This workshowed that the performance of biochar as the adsorbing agent in binding layers in o‐DGTsample devices can be considered as satisfactory since all compounds of interest in this studywas successfully detected, quantified an identified. Further investigations in the future areneeded to determine the effects of varying pH, temperature and ion concentration in thedeployment media, as well as the properties of the binding layer in relation to concentrationof biochar and the thickness of the layer. These in order to optimize the method for in‐situwater sampling, aiming conventional use of biochar as the adsorbing agent in the future.

Purpose: In Sweden, there are area that are polluted and in need of remediation. However, soil remediation processes have a negative secondary impact on the climate. There are various soil remediation methods to apply, of which dig and dump are the most frequently used. The method involves although high emissions of carbon dioxide. By increased use of alternative soil remediation methods, such as biological soil remediation methods, can lead to reduced impact on the climate. When choosing a remediation method, sustainability is increasingly integrated, but most decisions are still based on other factors. Psychological, social and institutional barriers are considered to have counteracted the assumption of a sustainable behaviour. Therefore, further research on stakeholder attitudes may promote the implementation of such behaviour. The aim of the work is to present suggestions for improvement on how the climate impact can be reduced in soil remediation projects. Method: The study was performed as a qualitative survey. Empirical data was obtained in verbal form through the methods literature review, document analysis and interview. From an available group, six respondents were selected who represent significant stakeholders in soil remediation projects. Stakeholders were private and public clients, contractors, consultants and regulators. Analysed documents were reports from the Swedish Environmental Protection Agency that is about the post-treatment of contaminated areas in Sweden. Findings: The study indicates that biological soil remediation methods have a lower impact on the climate than dig and dump. Furthermore, it appeared that the main factors in choosing a soil remediation method was type of contamination, time for remediation and when contamination is detected in projects. According to this background, biological methods are less applied than dig and dump. However, the study presents suggestions for improvements of how biological alternatives can be encouraged, for instance are more reference objects needed where biological soil remediation methods have been applied. Implications: One conclusion from the study is that existing regulations should be changed to make landfill more difficult and to facilitate re-use of polluted masses, and the fees for landfill should be increased. In addition, more reference objects need to be generated in Sweden that validate that biological soil remediation methods achieve acceptable levels of pollution. Furthermore, stakeholders in soil remediation projects should cooperate more, even across national borders, and together venture to try biological soil remediation methods. Limitations: The result is only valid for biological soil remediation methods and dig and dump for organic pollutants in soil. The study includes few respondents from av geographic limited available group, which means that the result cannot be generalized with certainty. Therefore, the study should be regarded as exploratory and the results thereafter. / Syfte: I Sverige återfinns områden som är förorenade och i behov av efterbehandling, dock har marksaneringsprocesser en negativ sekundär påverkan på klimatet. Det finns olika markasaneringsmetoder att tillämpa varav schakt och deponering är den mest frekvent använda. Emellertid innebär metoden höga utsläpp av koldioxid. Tillämpning av alternativa åtgärder, såsom biologiska marksaneringsmetoder, kan bidra till lägre koldioxidutsläpp. Vid val av saneringsmetod integreras hållbarhet alltmer, men de flesta besluten baseras ändå på andra faktorer. Psykologiska, sociala och institutionella hinder anses ha motverkat antagandet av ett hållbart beteende. Därför kan fortsatt forskning om intressenters inställning främja implementering av ett sådant beteende. Målet med arbetet är att presentera förbättringsförslag på hur klimatpåverkan kan minskas vid marksaneringsprojekt. Metod: Arbetet utfördes i form av en kvalitativ kartläggning. Insamling av empiri skedde i verbal form genom datainsamlingsmetoderna litteraturstudie, dokumentanalys och intervju. Ur en tillgänglig grupp valdes sex stycken respondenter som representerar betydande intressenter vid marksaneringsprojekt. Intressenterna var privat- och offentlig beställare, entreprenör, konsult samt tillsynsmyndigheter. Dokument som analyserades var rapporter från Naturvårdsverket som behandlar efterbehandling av förorenade områden i Sverige.  Resultat: Studien indikerar att biologiska marksaneringsmetoder har lägre klimat-påverkan än schakt och deponering. Vidare framgick att de främsta faktorerna vid val av marksaneringsmetod var typ av förorening, saneringstid och när föroreningen upptäcks i projekt. Med denna bakgrund tillämpas biologiska åtgärder mer sällan än schakt och deponering. Emellertid presenterar studien förbättringsförslag till hur tillämpning av biologiska alternativ kan främjas, bland annat behövs fler referensobjekt där biologiska marksaneringsmetoder tillämpats.  Konsekvenser: En slutsats från studien är att gällande regelverk bör förändras för att försvåra deponering och underlätta återanvändning av förorenade massor samt bör avgifterna för deponering höjas. Dessutom behöver fler referensobjekt genereras i Sverige som påvisar att biologiska marksaneringsmetoder uppnår godkända föroreningshalter. Vidare bör intressenterna vid marksaneringsprojekt samarbeta mer, även över nationella gränser, för att tillsammans våga tillämpa biologiska mark-saneringsmetoder.  Begränsningar: Resultatet är endast giltigt för biologiska marksaneringsmetoder samt schakt och deponering av organiska föroreningar i mark. Studien inkluderar få respondenter ur en geografiskt begränsad tillgänglig grupp, vilket gör att resultatet inte med säkerhet kan generaliseras. Därmed bör studien betraktas som utforskande och resultatet därefter.