Rätten att ingå avtal, att välja avtalspart, att bestämma avtalets innehåll och att avstå från att ingå avtal kallas avtalsfrihet. Avtalsfriheten är en grundläggande rättsprincip i Sverige. En annan viktig rättsprincip är pacta sunt servanda, dvs. att avtal ska hållas. Dessa två principer bidrar till förutsebarhet genom vetskapen om att man är fri att ingå avtal med vem och om vad man vill samt att man kan förutse att avtalet kommer att hållas alternativt att man får ersättning för avtalsbrott. Förutsebarhet är viktigt i ett rättssäkert samhälle. En rättsprincip som strider mot avtalsfriheten och pacta sunt servanda är pactum turpe. Pactum turpe innebär avtal som strider mot lag eller goda seder. Finner en domstol att ett avtal omfattas av principen pactum turpe innebär det att talan som grundas på avtalet ska avvisas och parterna kan därmed inte genom domstolsbeslut kräva att motparten fullgör avtalet. På så sätt erhåller man inte rättsordningens skydd. Ett exempel där det är uppenbart att pactum turpe föreligger är avtal om mord. En talan om fullgörelse av ett sådant avtal skulle givetvis en domstol avvisa. Så enkelt är det dock inte alltid. Antag att en gravid kvinna sluter ett avtal med en man. Enligt avtalet ska kvinnan erhålla 25 miljoner kr från mannen efter utförd abort, men när kvinnan har utfört aborten får hon inga pengar av mannen. Frågan som uppstår nu är om kvinnan med hjälp av domstol kan kräva betalning enligt avtalet. Enligt avtalsfriheten är detta ett godtagbart avtal som ska hållas enligt pacta sunt servanda, men man kan dock fråga sig om det är i enlighet med goda seder att träffa avtal om abort på detta sätt. Det finns inga lagregler i Sverige, till skillnad från i exempelvis Norge och Danmark, för när avtal ska avvisas av domstol, utan det måste bedömas i varje enskilt fall. En svårighet som uppstår är hur man ska gå tillväga vid bedömningen när det inte finns någon tydlig lag som förklarar rättsläget vid avtal som strider mot lag eller goda seder.

No description available.

<p>Möjligheten att få en tvist prövad i domstol är en rättighet många ser som självklar. Vissa typer av tvister anses emellertid så främmande för rättsordningen att de inte förtjänar dess skydd. Hit hör fall av pactum turpe, det vill säga ett avtal vars innehåll står i strid med lag eller goda seder. Huruvida en talan grundad på ett sådant avtal skall avvisas av en domstol eller ej har varit denna uppsats syfte att utreda. I utländsk lagstiftning förekommer lagbestämmelser, enligt vilka avtal i strid med lag eller goda seder är ogiltiga. I Sverige har emellertid lagstiftaren inte ansett en sådan bestämmelse lämplig. Avtal i strid med lag eller goda seder anses däremot ogiltiga enligt allmänna rättsgrundsatser. Det är inte möjligt att ge ett generellt svar på frågan huruvida en avvisning i fall av pactum turpe skall ske. Det enda fall där en avvisning säkert bör ske är när en talan grundar sig på ett avtal med ett uppenbart brottsligt syfte och innehåll, exempelvis ett avtal om att begå ett mord. Av praxis har framkommit att en avvisning däremot inte är det självklara tillvägagångssättet när det är fråga om en talangrundad på ett avtal vars huvudsyfte är fullt legitimt, exempelvis avtal om köp av städtjänster, men där vissa moment i avtalsinnehållet är brottsliga, exempelvis att ersättningen består av"svart"betalning. Vad gäller avtal i strid med goda seder gäller först och främst att utröna vilka dessa seder är. Det kan konstateras att goda seder är ett föränderligt begrepp och avgörs efter ett samhälles moraluppfattning. Begreppet är inte bara föränderligt över tiden, utan även mellan olika kulturer. I Sverige är avtal om prostitution ett klassiskt exempel på avtal i strid med goda seder. Även avtal om spel och vad anges i doktrinen som exempel. Att döma av praxis skall allmänna domstolar vara än mer restriktiva med avvisningar av talan grundade på avtal i strid med goda seder. En avvisning av en talan grundad på ett pactum turpe innebär att avtalet inte får några som helst rättsverkningar. Det kan varken bli fråga om påföljder för kontraktsbrott eller om fullgörelse av avtalet. Därför är det nödvändigt med en ytterst restriktiv tillämning av regeln om pactum turpe. En generell regel huruvida en talan grundad på ett avtal i strid med lag eller goda seder skall avvisas eller ej kan emellertid inte uppställas, utan en bedömning måste ske i varje enskilt fall.</p>

No description available.

Möjligheten att få en tvist prövad i domstol är en rättighet många ser som självklar. Vissa typer av tvister anses emellertid så främmande för rättsordningen att de inte förtjänar dess skydd. Hit hör fall av pactum turpe, det vill säga ett avtal vars innehåll står i strid med lag eller goda seder. Huruvida en talan grundad på ett sådant avtal skall avvisas av en domstol eller ej har varit denna uppsats syfte att utreda. I utländsk lagstiftning förekommer lagbestämmelser, enligt vilka avtal i strid med lag eller goda seder är ogiltiga. I Sverige har emellertid lagstiftaren inte ansett en sådan bestämmelse lämplig. Avtal i strid med lag eller goda seder anses däremot ogiltiga enligt allmänna rättsgrundsatser. Det är inte möjligt att ge ett generellt svar på frågan huruvida en avvisning i fall av pactum turpe skall ske. Det enda fall där en avvisning säkert bör ske är när en talan grundar sig på ett avtal med ett uppenbart brottsligt syfte och innehåll, exempelvis ett avtal om att begå ett mord. Av praxis har framkommit att en avvisning däremot inte är det självklara tillvägagångssättet när det är fråga om en talangrundad på ett avtal vars huvudsyfte är fullt legitimt, exempelvis avtal om köp av städtjänster, men där vissa moment i avtalsinnehållet är brottsliga, exempelvis att ersättningen består av"svart"betalning. Vad gäller avtal i strid med goda seder gäller först och främst att utröna vilka dessa seder är. Det kan konstateras att goda seder är ett föränderligt begrepp och avgörs efter ett samhälles moraluppfattning. Begreppet är inte bara föränderligt över tiden, utan även mellan olika kulturer. I Sverige är avtal om prostitution ett klassiskt exempel på avtal i strid med goda seder. Även avtal om spel och vad anges i doktrinen som exempel. Att döma av praxis skall allmänna domstolar vara än mer restriktiva med avvisningar av talan grundade på avtal i strid med goda seder. En avvisning av en talan grundad på ett pactum turpe innebär att avtalet inte får några som helst rättsverkningar. Det kan varken bli fråga om påföljder för kontraktsbrott eller om fullgörelse av avtalet. Därför är det nödvändigt med en ytterst restriktiv tillämning av regeln om pactum turpe. En generell regel huruvida en talan grundad på ett avtal i strid med lag eller goda seder skall avvisas eller ej kan emellertid inte uppställas, utan en bedömning måste ske i varje enskilt fall.

<p>Since the pactum de non cedendo is prohibitory by its nature and operation, our law should have proceeded with caution when determining its effect. This, unfortunately, is not what transpired in the locus classicus decision. Nor did subsequent cases correct this fatal ratio. The distressing truth is that the old authorities, upon whom the locus classicus judgment is based, were in all probability not writing about pacta de non cedendo. Strangely enough, when this was suggested by an academic in the field, it elicited no response. The lack of response evidences a lack of interest in the topic in general, partly due to the uncertain state of affairs in which the pactum de non cedendo operates, and partly due to the courts&rsquo / unwillingness to rectify the situation. Despite the waning interest, the pactum de non cedendo is prevalent and appears in many types of contracts, most recently in the powerhouse factoring industry, and cannot simply be swept under the rug. This dissertation breathes new life into the pactum de non cedendo and discusses its validity and effect from a fresh perspective: A commercial perspective with a strong influence from American law. Hopefully this re-evaluation of the pactum de non cedendo will re-capture the attention of academics and judges alike, so that those in the position to do so, will re-consider its validity and effect.</p>

No description available.

<p>Since the pactum de non cedendo is prohibitory by its nature and operation, our law should have proceeded with caution when determining its effect. This, unfortunately, is not what transpired in the locus classicus decision. Nor did subsequent cases correct this fatal ratio. The distressing truth is that the old authorities, upon whom the locus classicus judgment is based, were in all probability not writing about pacta de non cedendo. Strangely enough, when this was suggested by an academic in the field, it elicited no response. The lack of response evidences a lack of interest in the topic in general, partly due to the uncertain state of affairs in which the pactum de non cedendo operates, and partly due to the courts&rsquo / unwillingness to rectify the situation. Despite the waning interest, the pactum de non cedendo is prevalent and appears in many types of contracts, most recently in the powerhouse factoring industry, and cannot simply be swept under the rug. This dissertation breathes new life into the pactum de non cedendo and discusses its validity and effect from a fresh perspective: A commercial perspective with a strong influence from American law. Hopefully this re-evaluation of the pactum de non cedendo will re-capture the attention of academics and judges alike, so that those in the position to do so, will re-consider its validity and effect.</p>

Magister Legum - LLM (Public Law and Jurisprudence) / Prior to 2010, as a result of a sluggish global economy, the amalgamation and merger procedure in South Africa was active although it was at an all-time low.1 However, in 2010, there was an increase in amalgamation and merger activity in South Africa which was more pronounced in cross-border deals in South Africa and general corporate restructurings.2 As a result of this, as well as the developed infrastructure that was placed in preparation for the FIFA 2010 World Cup, the country attracted more and more foreign markets to invest in South Africa which contributed to the increasing rate of amalgamations and mergers.3 Nevertheless, the global recession has also contributed to the increase in amalgamations and merger activity as many companies in South Africa have merged to buck the negative trend that most companies find themselves in, increase their revenue and work with each other to advance the position of the company on a par with those of its competitors. However, there are various other reasons as to why companies consolidate their assets and liabilities. Recently, Tiso Blackstar, a merged investment holding company, consolidated their assets, liabilities and skills between Blackstar Plc and Tiso Investment Holdings to expand its operations and to seek investment opportunities in Africa which is boasting with economic growth.4 The company was of the opinion that the merger would not only enhance its scale and profitability, but it would also put the group on a new growth path.5 There are many benefits in which companies may reap from amalgamations and mergers, but elucidating them is beyond the scope of this research.

Magister Legum - LLM / Since the pactum de non cedendo is prohibitory by its nature and operation, our law should have proceeded with caution when determining its effect. This, unfortunately, is not what transpired in the locus classicus decision. Nor did subsequent cases correct this fatal ratio. The distressing truth is that the old authorities, upon whom the locus classicus judgment is based, were in all probability not writing about pacta de non cedendo. Strangely enough, when this was suggested by an academic in the field, it elicited no response. The lack of response evidences a lack of interest in the topic in general, partly due to the uncertain state of affairs in which the pactum de non cedendo operates, and partly due to the courts' unwillingness to rectify the situation. Despite the waning interest, the pactum de non cedendo is prevalent and appears in many types of contracts, most recently in the powerhouse factoring industry, and cannot simply be swept under the rug. This dissertation breathes new life into the pactum de non cedendo and discusses its validity and effect from a fresh perspective: A commercial perspective with a strong influence from American law. Hopefully this re-evaluation of the pactum de non cedendo will re-capture the attention of academics and judges alike, so that those in the position to do so, will re-consider its validity and effect. / South Africa