Rapporten handlar om lutens kretslopp på Södra Cell Värö, dess betydelse för pappersmassaproduktionen samt riskerna som finns vid användning av lut. Lut används när pappersmassa framställs på Södra Cell Värö (sulfatprocess). Kokeriet kokar träflis, tunnlut (svartlut) och vitlut. Luten tillsätts för att lösa upp ligninet i träfibrerna. Lignin är som ett lim som håller ihop träfibrerna. Lutvätskan som lämnar kokeriet kallas för tunnlut och indunstningen torkar tunnluten i flera steg. När luten har torkats kallas den för brännlut (tjocklut) och förbränns i sodapannan. Smältan från sodapannan blandas med svaglut och bildar grönlut. I grönluten tillsätts bränd kalk och bildar kalkmjölk. Ur kalkmjölken separeras vitlut och mesa. Vitluten återinförs till kokeriet och kretsloppet fortsätter. Luten har stor betydelse för produktionen av pappersmassa på Södra Cell Värö. Om någon del i lutkretsloppet inte fungerar tvingas hela fabriken att stanna. Användning av lut är inte riskfritt. Lut är ett frätande ämne och det räcker med små kvantiteter för att orsaka stor skada. Därför är det viktigt att rätt skyddsutrustning används och respekt visas. Om Södra Cell Värö inte skulle använda lut skulle tillverkningsprocessen se annorlunda ut. Mekanisk process eller sulfitprocess skulle användas istället. Fördelarna med att använda lut är att kvalitén på pappersmassan blir bättre. Därför får pappersmassan ett större användningsområde. Nackdelarna med att använda lut är dels risken för olyckor, dels att vedutbytet endast är 50 %. Syftet med rapporten är att ge läsaren lärdom om hur lutens kretslopp fungerar och lutens betydelse på ett massabruk som Södra Cell Värö samt informera om vilka risker det finns vid arbete med lut.

En ökad levervikt kan ge en indikation på toxisk stress hos fiskar. I denna undersökning jämfördes levervikt hos sandskädda (Limanda limanda) kring utsläppsområdet för pappersmassabruket Södra Cell Värö med ett referensområde ca. 10 km norrut. Det togs även lever- och muskelvävnadsprov för en grundläggande undersökning för närvaro av kadmium. Detta då kadmium tidigare har konstaterats i utsläppsvattnet från det berörda bruket och för att denna tungmetall lätt ansamlas i just levern. Totalt undersöktes 290 individer och 56 vävnadsprov togs från 28 av dessa (14 från utsläppsområdet och 14 från referensområdet). Undersökningen kunde påvisa en signifikant skillnad mellan områdena där en högre levervikt återfanns hos fiskarna kring bruket. Denna skillnad tyder på att det finns en förekomst av toxiska ämnen i området. Undersökningen gällande kadmium gav inga signifikanta resultat, trots det kan närvaro av kadmium inte uteslutas. Vi kan inte heller utesluta andra tungmetaller samt dioxiner och PAH (polycykliska aromatiska kolväten), vilka också kan ge upphov till en ökad vikt och skador på lever. / An increased liver weight can be an indicator of toxic stress of fish. In this study, liver weight of common dab (Limanda limanda) from the area around the effluent of the pulp mill Södra Cell Värö and a reference area approx. 10 kilometers north, were compared. Liver and tissue samples for a basic study for the presence of cadmium were also taken. The reason being that cadmium has been proven present in the effluent water in earlier studies and that this is a heavy metal that easily accumulates in the liver. In total 290 individuals were included in the study and 56 tissue samples were taken from 28 of these (14 from each area). A significant difference between the areas was confirmed with the highest liver weight being within the area of the effluent, suggesting a presence of toxic substances. The result from the study regarding cadmium was deemed inconclusive, and the presence can therefore not be ruled out. The presence of other heavy metals, dioxins and PAHs (polycyclic aromatic hydrocarbons) can also not be ruled out, as they too can cause an increase in liver weight and damage to the liver.

Syftet med denna uppsats har gått ut på att reda ut hur Svaneholms Bruk överlevde lågkonjunkturen på 70-talet, hur ledningen resonerade och vilka åtgärder de vidtog. Under denna tid då de främst producerade träfiberskivor rådde osäkerhet på deras marknad samtidigt som lågkonjunkturens och den otillfredsställande svenska krishanteringens konsekvenser fortfarande hade effekt. Genom att kvalitativt kolla igenom protokoll förda av företaget tillsammans med en bok författad av en före detta chef för företaget har ledningens resoneranden, vilka åtgärders som vidtogs och hur företaget i slutändan överlevde kommit fram i uppsatsen. För det mesta genom åren var det en överkapacitet på deras icke förädlade träfiberskivor som rådde, alltså att marknaden producerade fler skivor än vad som efterfrågades. Låg efterfrågan ledde till lageruppbyggnad och låga inkomster. Ledningen upprepade gång på gång deras oro för detta. I slutändan, precis i linje med vad tidigare forskning sade, var det en kvalitetskontroll och en vidareförädling av deras träfiberskivor som ledde till företagets framgång. Efterfrågan på dessa produkter var inte bara högre, utan staten kom även att visa intresse för företagets förmåga att producera just dessa. Därför kunde företaget få in gott med kredit till investering för att vidare utvidga deras kapacitet för dessa produkter. Någon större nedskärning på kapacitet eller på anställda rådde inte, till skillnad från andra bruk. I övrigt hjälpte även devalveringen som staten gjorde av svenska kronan 1977, då en stor del av brukets marknad var exportmarknad.