The current thesis investigated the relationship between Vietnamese parents of children with a disability and special educators who worked with these parents in both mainstream and special schools in Melbourne Metropolitan Regions of the state of Victoria, Australia. The key objective of the study was to research the role of the parent-educator (interpersonal) relationship and its interrelatedness with the task: two major components of a home-school partnership. The research question that guided this study was 'How does the parent-educator relationship influence the operation of a family-centered home-school partnership?' With partnerships involving parents of diverse cultural backgrounds, investigating cultural influences on the partnership were an integral part of the research process. A qualitative interpretive approach was employed in searching for perceptions of involved parties about their home-school partnerships. The design selected was multiple embedded case studies with purposeful sampling. Influences on home-school partnership were investigated from a multidimensional perspective and were described and interpreted from the views of both parents and educators. The findings indicated that the relationship played a much more significant role than the task in the successfulness of an intercultural home-school partnership. Without a mutual understanding of home-school communication, the collaboration was far from productive or even did not work out. There was also evidence that a harmonious parent-educator interpersonal relationship did not seem to have any influence on the effectiveness of a home-school partnership without parent-educator mutual understanding and agreement in terms of goals and roles expectations. The need for the educators to be more appropriately equipped with cultural training and family-centered principles also arose from the study findings.

<p>In international development cooperation of today there is a great multitude of NGOs in Developing countries that are financed by Western donors. Facing criticism of imperialism and lack of local anchorage the concept of partnership has been introduced which is based on mutual cooperation where the local partner is the one responsible to define problems and implement the work. The Swedish International Development Agency - Sida has practised partnership for over ten years. This study looks at the perception and function of this policy from Swedish organizations point of view by interviewing representatives from four organisations working under Sida cooperating with foreign partners. Findings reveals a great difference between aim and reality where the equality partnership refers to is absent. The main obstacles were to create an open dialogue and that Sida turn down applications based on local needs as they don’t fit their current trends. Power-inequalities created by economic resources cannot be ignored and the traditional roles of donor and receiver with a paternalistic undertone persists. The partnership approach needs to be reconsidered in terms of definition and extent if it is to be realistic and beneficial for both parts.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att belysa olika uppfattningar om den internationella handelns betydelse för fattiga länder, samt att undersöka om EU:s Economic Partnership Agreements (EPA) är en möjlighet eller ett hinder för fattiga länders utveckling. Frågeställningarna är:</p><p>1.Hur kan internationell handel påverka fattigdom och utveckling?</p><p>2.Hur kan EPA påverka de fattiga länder som avtalen berör?</p><p>Det finns många olika teorier om hur handel uppkommer och fungerar. Merkantilismen menar att export är bättre för ett land än import. Liberalismen ligger i grunden för hur det ekonomiska samhället är uppbyggt med handel och konkurrens. Teorin om komparativa fördelar förklarar hur länders olika resurser kan leda till handel som gynnar alla inblandade länder. Den strategiska handelsteorin utvecklar teorin om komparativa fördelar genom att ta med andra viktiga variabler i teorin. Den visar på att handelsfördelar kommer ur en komplex verklighet där även politiska beslut inverkar. Teorin om internationell konkurrenskraft visar också på hur konkurrenskraft kommer från många olika variabler.</p><p>Fördelar med handel är till exempel stordriftsfördelar, ökad konkurrens, spridning av kunskap och teknik, samt sänkta priser. Frihandel kritiseras bland annat för att man anser att fattiga och rika länder inte konkurrerar på samma villkor eftersom fattiga länder har sämre förutsättningar i utgångsläget.</p><p>EPA-avtalen är tänkta att bli bättre och mer flexibla avtal, anpassade till AVS-ländernas (länder i Afrika, Västindien, och Stilla Havet) speciella förutsättningar. De ska tackla alla handelshinder, från tullar till regler. Målen är mer handel, mer investeringar och bättre konkurrenskraft för AVS-länderna. Kritik har dock riktats mot att AVS-länderna kommer att förlora en viktig inkomst om tullarna sänks, och mot EU:s vilja att ta med de så kallade Singaporefrågorna (investeringar, konkurrens och offentlig upphandling) i avtalen, eftersom de tros minska AVS-ländernas politiska handlingsutrymme. Mycket kritik riktas också mot EU:s subventioner, främst till jordbruket, som gör att konkurrensen blir väldigt orättvis om handeln släpps fri. Lokala producenter i AVS-länderna riskerar att slås ut om de tvingas konkurrera med billig import från EU.</p><p>Internationell handel påverkar fattigdom och utveckling på många sätt, detta syns inte minst på de olika förväntningarna på hur EPA kommer att påverka AVS-länderna. EPA öppnar upp för många nya möjligheter genom regional integration och skapandet av större marknader. Men med ökad öppenhet kommer också ökad sårbarhet och det är viktigt att de svagaste får tillgång till skydd vid en handelsliberalisering. Producenter i AVS-länderna kan tjäna på billigare importerade inputs, men de kan också slås ut av ökad konkurrens från billig import. EPA-avtalen måste vara väldigt genomtänkta och anpassade efter lokala förhållanden för att kunna minska fattigdomen. Men även EU menar att omställningen för AVS-länderna kan bli svår ur ett socialt och ekonomisk perspektiv.</p>

<p><strong>Problem:</strong> Vilka samarbetsfaktorer är viktiga för små svenska Outdoorleverantörer för långsiktig överlevnad på en konkurrensutsatt marknad?</p><p><strong>Syfte:</strong> Att analysera och utvärdera olika samarbetsfaktorer mellan leverantörer och återförsäljare inom den svenska Outdoorbranschen.</p><p><strong>Teori:</strong> Involveringsteori, Transaktionsmarknadsföring, Relationsmarknadsföring, Nätverksteori, Organisationsmodellen, Den värdeskapande processen och Totalkommunikation.</p><p><strong>Metod:</strong> Kvalitativ undersökning, deduktion, primärdata, intervjuer, semistrukturerad intervjuguide med kompletterande slutna frågor, strategiskt urval.</p><p><strong>Empiri:</strong> Haglöfs Scandinavia AB, Lundhags Skomakarna AB, Houdini Sportswear AB, Klättermusen AB, Playground Nordic AB, Addnature AB och Alewalds Sport AB.</p><p><strong>Resultat:</strong> Författarna upplever Ourdoorbranschen som en avslappnad och harmonisk bransch där social kompetens blir en viktig faktor för att skapa samarbeten över huvud taget. Leverantörer bör fokusera på leveranshantering, säljstöd och utbildning. Viktiga egenskaper hos leverantören för ett bra samarbete är ärlighet och öppenhet som bidrar till en bra kommunikation.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Då vi lever i en föränderlig värld är den lojalitet som man bygger upp genom interaktion och samarbeten av stor betydelse för små Outdoorleverantörer på den svenska marknaden. Skall man som leverantör överleva långsiktigt måste man jobba mer kring förståelsen för att driva branschen in i en utvecklande fas och inte förlita sig helt på den tillväxt som branschen länge haft. Som liten leverantör blir det därför viktigt att jobba med några färre djupa relationer istället för många mer ytliga. För att som liten leverantör skapa sig förståelse och därmed kunna öka sin anpassning bör man genom värdestjärnans principer ta fram mervärden tillsammans med återförsäljaren som är svåra för andra leverantörer att kopiera.</p>

Water resource issues continue to be a central focus of natural resource policy, due to the increasing pressures on water resources and the complex nature of water systems. There has been significant advancement in the recognition that water system health is dependent upon human activities and social understanding of the resource. This awareness has prompted the arrival of institutions that are concerned with helping society understand and support water resource improvement. Often referred to as watershed partnerships, these institutions typically function as collaborative bodies that highlight cooperation and water resource education. As resource pressures increase, so do the demands on these partnerships to produce tangible watershed improvement results. Assessments of watershed partnerships have therefore been developed to evaluate their work and results. The mainstream watershed partnership assessments have been criticized for their inability to capture partnership characteristics that lead to lasting watershed recovery and typically provide little insight for how these partnerships can improve. The need for partnership assessments that speak to these criticisms is becoming ever more imperative as we continue to confront modern water resource issues. This research focuses on the creation of an assessment tool that addresses these criticisms of conventional watershed assessments. The goals of this research were to 1) consult the literature concerned with partnership characteristics that lead to lasting watershed recovery, or sustainable water vi management 2) develop an assessment tool, based on the dominant themes found in the sustainable water management literature, and 3) test the tool on a mature local watershed partnership for future revision. The assessment tool that resulted from this research consists of two items: 1) a self-assessment survey concerned with structural and process elements of a partnership that lead to lasting watershed efforts, and 2) a survey guide that assists watershed management practitioners in understanding survey relevance and exploring their own structures and processes for improvement. These products were then tested and reviewed, which resulted in survey and survey guide revisions, and ultimately a practical and useful watershed partnership assessment tool.

Syftet med denna uppsats är att belysa olika uppfattningar om den internationella handelns betydelse för fattiga länder, samt att undersöka om EU:s Economic Partnership Agreements (EPA) är en möjlighet eller ett hinder för fattiga länders utveckling. Frågeställningarna är: 1.Hur kan internationell handel påverka fattigdom och utveckling? 2.Hur kan EPA påverka de fattiga länder som avtalen berör? Det finns många olika teorier om hur handel uppkommer och fungerar. Merkantilismen menar att export är bättre för ett land än import. Liberalismen ligger i grunden för hur det ekonomiska samhället är uppbyggt med handel och konkurrens. Teorin om komparativa fördelar förklarar hur länders olika resurser kan leda till handel som gynnar alla inblandade länder. Den strategiska handelsteorin utvecklar teorin om komparativa fördelar genom att ta med andra viktiga variabler i teorin. Den visar på att handelsfördelar kommer ur en komplex verklighet där även politiska beslut inverkar. Teorin om internationell konkurrenskraft visar också på hur konkurrenskraft kommer från många olika variabler. Fördelar med handel är till exempel stordriftsfördelar, ökad konkurrens, spridning av kunskap och teknik, samt sänkta priser. Frihandel kritiseras bland annat för att man anser att fattiga och rika länder inte konkurrerar på samma villkor eftersom fattiga länder har sämre förutsättningar i utgångsläget. EPA-avtalen är tänkta att bli bättre och mer flexibla avtal, anpassade till AVS-ländernas (länder i Afrika, Västindien, och Stilla Havet) speciella förutsättningar. De ska tackla alla handelshinder, från tullar till regler. Målen är mer handel, mer investeringar och bättre konkurrenskraft för AVS-länderna. Kritik har dock riktats mot att AVS-länderna kommer att förlora en viktig inkomst om tullarna sänks, och mot EU:s vilja att ta med de så kallade Singaporefrågorna (investeringar, konkurrens och offentlig upphandling) i avtalen, eftersom de tros minska AVS-ländernas politiska handlingsutrymme. Mycket kritik riktas också mot EU:s subventioner, främst till jordbruket, som gör att konkurrensen blir väldigt orättvis om handeln släpps fri. Lokala producenter i AVS-länderna riskerar att slås ut om de tvingas konkurrera med billig import från EU. Internationell handel påverkar fattigdom och utveckling på många sätt, detta syns inte minst på de olika förväntningarna på hur EPA kommer att påverka AVS-länderna. EPA öppnar upp för många nya möjligheter genom regional integration och skapandet av större marknader. Men med ökad öppenhet kommer också ökad sårbarhet och det är viktigt att de svagaste får tillgång till skydd vid en handelsliberalisering. Producenter i AVS-länderna kan tjäna på billigare importerade inputs, men de kan också slås ut av ökad konkurrens från billig import. EPA-avtalen måste vara väldigt genomtänkta och anpassade efter lokala förhållanden för att kunna minska fattigdomen. Men även EU menar att omställningen för AVS-länderna kan bli svår ur ett socialt och ekonomisk perspektiv.

In international development cooperation of today there is a great multitude of NGOs in Developing countries that are financed by Western donors. Facing criticism of imperialism and lack of local anchorage the concept of partnership has been introduced which is based on mutual cooperation where the local partner is the one responsible to define problems and implement the work. The Swedish International Development Agency - Sida has practised partnership for over ten years. This study looks at the perception and function of this policy from Swedish organizations point of view by interviewing representatives from four organisations working under Sida cooperating with foreign partners. Findings reveals a great difference between aim and reality where the equality partnership refers to is absent. The main obstacles were to create an open dialogue and that Sida turn down applications based on local needs as they don’t fit their current trends. Power-inequalities created by economic resources cannot be ignored and the traditional roles of donor and receiver with a paternalistic undertone persists. The partnership approach needs to be reconsidered in terms of definition and extent if it is to be realistic and beneficial for both parts.

Securing the interactions between plants, animals, microorganisms and the physical environment forms the foundation of sustainable development (Global Biodiversity Strategy, World Resources Institute, 1992). Facing the ongoing depletion of the natural resources, new strategies to ensure biodiversity conservation were developed. The establishment of protected areas by governmental authorities rarely led to successful results, in terms of environmental protection and social justice (Alcorn, 1993). A shift of thinking in the 1970s allowed the conservationists to see the indigenous peoples no longer as barrier to biodiversity conservation but as the holders of complex and historical knowledge of the natural environment. Consequently, partnerships were developed between governments and indigenous communities within the protected areas. This study investigates the results of the creation of partnership, whether it is a good means to achieve biodiversity conservation or not, and under which conditions it can be successful. It also aims to find the perceived benefits and potential limitation of cooperation. Through the analysis of two case studies: the World Heritage site in Laponia, Sweden and the Kaa-Iya del Gran Chaco National Park in Bolivia, the study finds that partnership for biodiversity conservation is utterly related to social and political claims: because a successful partnership cannot be imposed from above, a process towards indigenous peoples’ right to self-determination must be initiated.

This dissertation presents the findings of an exploratory collective case-study examining corporate innovations arising from voluntary dyadic engagement between UK firms and nonprofit organisations (NPOs) focused on social issues. Whilst the extant literature demonstrates that pro-active engagement with NPOs can assist firms innovate, there has been no empirical work which explores the relationship between the engagement and the innovation outcome: a gap which this research addresses. In doing so, it illustrates how concepts and constructs from the innovation management literature can be applied usefully to the stakeholder and cross-sector collaboration field. To date, empirical studies addressing firm-NPO engagements have concentrated overwhelmingly on partnerships to address environmental issues. This study provides insights into cross-sector engagements focused on addressing social issues. Using a form of analytic induction to evaluate qualitative case-data from ten dyadic engagements, this dissertation addresses the question: “how do firms innovate through engagement with social issues nonprofit organisations?” The research found that product and service innovations resulted from engagements where the firm had an external stakeholder orientation and was focused on delivering tangible demonstrations of corporate responsibility. Process innovations, by contrast, were produced from engagements where firms had an internal stakeholder orientation. Two distinctions were noted in the innovation process, too. Firstly, a more exploratory approach to dyadic engagement activities, which resulted in an emergent innovation process; and secondly, a focused and pre-determined search activity to exploit the resources of the nonprofit partner which demonstrated a more planned innovation process. In addition, two distinct boundary spanning roles were identified: in dyads with no direct management involvement in the engagement, the role was associated with formal responsibilities from senior management to „manage‟ innovation opportunities and outcomes. In dyads where senior management were involved, there was no such formality; the boundary spanner acted to „facilitate‟ search and exploration to locate opportunities for innovation through idea exchange. The application of innovation constructs to the business and society field has enabled firm engagement with nonprofit stakeholders to be examined through a new lens and demonstrated how firms innovate from such relationships. In particular it has highlighted the key role played by the firm boundary spanner (relationship manager) and how this role alters depending on senior management involvement: a distinction which has not been made in the extant literature and would benefit from further examination.

Our study is focused on how the public sector can collaborate with the private sector on a certain issue. The public sector wanted to create a project to increase bicycling in the municipality of Kalmar. Our problem was to develop a sustainable way to collaborate between the two parties. We managed to present a suggestion on how the public sector with communication could improve their Public Relations with the private sector and therefore letting the parties benefit from their differences, thus making it possible to release synergy.Using semi-structured interviews and a workshop, we could clarify the values and attitudes of the parties to bring forth the core values to develop a shared vision. Where the identified differences were found, we used a dialog strategy based on intercultural conflict management as a communication tool. The result was exemplified with things that were expressed in the interviews, and we presented a framework on how to think when choosing the right type of collaboration model for the specified activity.