I denna uppsats undersöks hur och varför begreppet Gud kontinuerligt används inom självhjälpsprogrammet Anonyma Narkomaner. Syftet med studien är att undersöka hur icke- religiösa människor tolkar och förhåller sig till religiösa ord och symboler. I uppsatsen diskuteras dessutom hur rituella aspekter möjliggör ett nyktert och drogfritt liv för medlemmarna i Anonyma Narkomaner, och en jämförelse görs mellan ett NA-möte och passageriter. Empirin består av insamlat material från intervjuer, observation och litteraturstudier, vilken har analyserats med hjälp av antropologiska teorier om symboler och ritualer.

Avhandlingens syfte är att undersöka övergången från förskoleklass till årskurs ett och hur barn lär känna och skapar mening om vad skola och förskoleklass är. Detta görs genom att studera hur övergången från förskoleklass till årskurs ett markeras genom olika aktiviteter och de processer i vilka barn tillsammans med andra barn, lärare och kontext skapar mening kring övergången. Det empiriska materialet består i huvudsak av deltagande observationer och fältanteckningar från fältarbete men också av intervjuer med barnen. Övergången analyseras med hjälp av teoretiska perspektiv på tid, passageriter och socialisation. Analysen visar att förskoleklass och årskurs ett genom att markeras som åtskilda också konstrueras som olika. Analysen visar också att tid och temporal orientering är viktigt för hur övergången från förskoleklass till årskurs ett förstås. Olika tidsaspekter (dåtid, nutid och framtid) används av barn och lärare för att ge mening till övergången. Den tidsaspekt som är mest framträdande är framtiden. Den används för att förstå övergången men övergången förstärker också fokus på framtiden.  Övergången från förskoleklass till årskurs ett kan förstås utifrån ett övergångsschema med en separationsfas, en liminal fas och en fas av införlivande. Även förskoleklassen som sådan kan förstås som en liminal övergångsfas i övergången från förskola till skola. Övergången är en kollektiv process där barn tillsammans gör övergång. Samtidigt innehåller övergången individuella aspekter och avvikelser från vad som framstår som  normalövergången. Sådana avvikande erfarenheter bidrar till hur den kollektiva övergången konstrueras. I dessa socialisationsprocesser konstrueras mening i samspel mellan barn, lärare och skola. Att barn orienterar sig mot skolans temporala ordning och deltar i socialiserande aktiviteter innebär att de på olika sätt konstrueras som elever men också att de konstruerar skola och övergången från förskoleklass till årskurs ett. / The aim of the thesis is to explore one of the first transitions that Swedish school children encounter and how children get to know and make sense of the school system. The point of departure is to study what activities are undertaken to mark the transition from preschool class to first grade and the meaning-making processes in which children are involved. Ethnographic data from two Swedish school settings are used in the study. The material contains participant observations and field notes from different school settings, as well as ethnographic interviews with the children. The transition is analysed using theoretical perspectives on time together with concepts such as rites of passage and socialization. The analyses show that the preschool class and first grade are marked as different in several ways during the transition process. The analysis also show that time is important for the meaning ascribed to the transition. Different aspects of time (past, present and future) are used to do and make sense of the transition. Talk about the future and activities pointing at the future are used to understand transition, but transition also strengthens the focus on the future. The transition from preschool class to first grade can be understood as a phase of separation, a liminal phase and a period of incorporation. But the preschool class itself can also be understood as a liminal phase, a time in between preschool and school. It was found that transitions constitute a collective process through which children do transition together. At the same time, transitions can be understood as multiple, as children deviate from a normal transition. Such deviant experiences further add to how a “normal” transition is understood. In socialization processes, meanings are constructed in interactions between children, teachers and school. Children’s orientation to the temporal order of school and their participation in socializing activities contribute to the construction of children as students, but also to the construction of school and transition.