Thesis (M.S.)--University of North Texas, Aug., 2009. / Title from title page display. Includes bibliographical references.

La formation de patines noires riches en fer et/ou manganèse sur les édifices en grès est un phénomène observé pour une grande variété d’environnements mais qui n’est pas encore totalement compris. Le château de Lunéville, situé dans l’est de la France, est un cas d’étude intéressant puisqu'il présente des patines apparues pour différentes conditions : certaines semblent s’être formées naturellement alors que d’autres se sont développées sur des pierres ayant été exposées à un incendie. Ces dernières ont connu une élévation de leur température de surface, mais ont surtout été soumises à de grandes quantités d’eau lors de l’intervention des pompiers. Ce travail de thèse vise à mieux comprendre le phénomène de formation des patines en étudiant différents faciès de grès prélevés sur le château de Lunéville et en carrière. Afin d’appréhender l’influence des paramètres intrinsèques aux grès, des faciès patinés et non patinés ont été comparés d’un point de vue pétrophysique, chimique et minéralogique en s’appuyant sur des techniques d’analyse de laboratoire (microscopies optique et électronique avec sonde d’analyse dispersive en énergie, diffraction des rayons X, spectrométrie Raman, mesures de perméabilité, porosité et capillarité, ...), et sur de grands instruments (analyses par émission de rayons X induits par des particules (PIXE) sur l’accélérateur de proton AGLAE, analyses en micro-diffraction des rayons X et micro-spectrométrie d’absorption X (XANES) au synchrotron SOLEIL). En complément de cette caractérisation des blocs de pierre, les patines formées dans différents environnements ont également été comparées afin de dégager les paramètres extrinsèques dominants. Enfin, l’aspect dynamique de la libération du manganèse par les grès a été étudié, d’une part en menant des expériences de dissolution pour plusieurs pH, d’autre part en montrant qu’il était possible de recréer une patine de manganèse en laboratoire, par imbibition d’une éprouvette de grès. Les résultats obtenus permettent de proposer un modèle de formation des patines basé sur la dissolution des phases manganésifères initialement présentes dans les grès, puis la migration des ions libérés en solution dans le milieu poreux vers la surface des pierres / The formation of iron and/or manganese black patina on sandstone buildings is a phenomenon observed for various environments but which is not fully understood yet. The palace of Lunéville, in eastern France, is an interesting example because it has patinas that have developed in different conditions : some seem to have grown naturally while others have appeared on stones which were exposed to a fire. These stones experienced an increase of their surface temperature, but most of all, they were subjected to a substantial volume of water as part of attempts to extinguish the fire. The goal of this thesis is to understand the formation of the patinas by investigating different sandstone facies collected from the palace of Lunéville and from quarry. In order to understand the influence of the sandstones intrinsic parameters, the patinated and unpatinated facies were compared from petrophysical, chemical and mineralogical point of view, using laboratory techniques (optical and electron microscopy with energy dispersive X-ray spectroscopy, X-ray diffraction, Raman spectrometry, permeability, porosity and capillarity measurements, ...) and large instruments (Particle Induced X-ray Emission (PIXE) on the AGLAE proton accelerator, X-ray micro-diffraction analysis and X-ray absorption micro spectroscopy (XANES) at the SOLEIL synchrotron). In addition to this characterization, patinas coming from different environments were also compared in order to extract the main extrinsic parameters. Finally, the dynamical aspect of the release of manganese from the sandstones was investigated by conducting dissolution experiments at various pH, and by demonstrating the possibility to recreate a Mn patina in laboratory, using sandstone imbibition techniques. The results allow to propose a model for the patina formation based on the dissolution of the Mn-phases initially present in the sandstones’ bulks, followed by the migration through the porous network towards the surface of the ions released in the solution

<p>DVD finns tillgänglig på Kungl Konsthögskolans bibliotek. Masterarbetet består av en skriftlig och en gestaltande del. Alternativtitel angertitel på gestaltande del. </p>

Spur of the moment interactions with materials both familiar and unfamiliar establish my foundation for creating art. Exercising skills in painting, drawing, metal fabrication, welding, and ceramics I aim to mix mediums. By combing materials and processes I maintain a rhythm in creating art. Yelena Mass

No description available.

To investigate conditions of silver electroless deposition on silicon (100), optical microscope, atomic force microscope (AFM) and attenuated total reflection infrared spectroscopy (ATR-FTIR) spectroscopy were used. Twenty second dipping in 0.8mM AgNO3/4.9% solution coats a silicon (100) wafer with a thin film of silver nanoparticles very well. According to AFM results, the diameter of silver particles is from 50 to 100nm. After deposition, arithmetic average of absolute values roughness (Ra) increased from ~0.7nm to ~1.2nm and the root mean square roughness (Rq) is from ~0.8nm to ~1.5nm. SCN- ions were applied to detect the existence of silver on silicon surface by ATR-FTIR spectroscopy and IR spectra demonstrate SCN- is a good adsorbent for silver metal. Patina is the general name of copper basic salts which forms green-blue film on the surface of ancient bronze architectures. Patina formation has been found on the surface of platinum or ruthenium after several scans of cyclic voltammetry in 2mM CuSO4/0.1M K2SO4, pH5 solution. Evidence implies that oxygen reduction reaction (ORR) triggers the patina formation. ORR is an important step of fuel cell process and only few sorts of noble metals like platinum can be worked as the catalyst of ORR. Mechanisms of patination involving ORR were investigated by cyclic voltammetry, optical microscope, AFM, rotating disk electrode and other experimental methods: the occurrence of ORR cause the increase of local pH on electrode, and Cu2+ ions prefer to form Cu2O by reduction. Patina forms while Cu2O is oxidizing back to Cu2+.

The electrochemical quartz crystal microbalance (EQCM) has been proven an effective mean of monitoring up to nano-scale mass changes related to electrode potential variations at its surface. The principles of operation are based on the converse piezoelectric response of quartz crystals to mass variations on the crystal surface. In this work, principles and operations of the EQCM and piezo-electrodes are discussed. A conductive oxide, ruthenium oxide (RuO2) is a promising material to be used as a diffusion barrier for metal interconnects. Characterization of copper underpotential deposition (UPD) on ruthenium and RuO2 electrodes by means of electrochemical methods and other spectroscopic methods is presented. Copper electrodeposition in platinum and ruthenium substrates is investigated at pH values higher than zero. In pH=5 solutions, the rise in local pH caused by the reduction of oxygen leads to the formation of a precipitate, characterized as posnjakite or basic copper sulfate by means of X-ray electron spectroscopy and X-ray diffraction. The mechanism of formation is studied by means of the EQCM, presenting this technique as a powerful in-situ sensing device.

Restaurering handlar om att spara något av det existerande och använda sig av det, om det så är en struktur, ett minne, en detalj eller den inre luftmassan. Frågan är varför man i vissa fall sparar en träbit från 1700-talet som är sned och sliten, när man skulle kunna byta ut den till en rak istället, men måla den i samma kulör. Det är alltså någonting i just den slitna träbiten som förmedlar något till oss. Kanske en känsla av att vi är del av en historia och ett sammanhang. I projekt som handlar om restaurering jobbar arkitekten med just hanteringen av historia men också skapandet av framtiden. Det är precis det som är kittlande, som Hidemark så bra formulerar det; ”...det förflutna finns ständigt i det närvarande, och tillsammans med nuet finns det på samma sätt i framtiden.”Synen på varje byggnad och varje restaurering som unik har på riktigt vuxit fram under 1900-talet. Sigurd Curman började formulera tankar kring att bevara ”tecken på historia” i en byggnad, som man kan kalla för patina, just för att den hade något, inte för att det inte fanns resurser till att putsa till den. Dessa idéer har fortsatt utvecklats och nådde sin höjdpunkt med Ove Hidemarks tankar om hur han ser på byggnader som att de alla har sin personlighet. Att sedan gestalta något som arkitekt i byggnaden, men samtidigt ha kvar respekten för objektets patina och tidigare liv, leder till att det enda rättvisa gentemot byggnaden blir att inte härma eller försöka kopiera utan skapa något som kan tala med det gamla och samexistera arkitektoniskt. Exempel på detta ser vi också i Neues museum genom Chipperfields arbete med ytorna och sin lågmälda komplettering av dem, på Skokloster slott genom Hidemarks respekt för alla tiders tillägg och de existerande och tillagda materialens relation, Lacaton &amp; Vassals beslut om att låta en park vara som den är och Rachel Whitereads bevarande av en byggnads minne genom ett avgjutet inre av den.      Arkitektens roll i ett restaureringsarbete blir att gå till objektet eller platsen och först och främst titta. Se vad som finns och formulera det genom ord, text, bild, skiss ritning etc. Genom att göra urvalet och gestalta det existerande tar arkitekten ställning och säger något om värdet på dessa ting. Det är ett maktutövande, rent ut sagt, att bestämma vad som är av värde att gestalta eller inte, men också vad som är av värde att låta leva vidare in i framtiden. Tyresö gymnasium är byggd i två etapper, 1978 respektive 1981. Vår uppgift från Arkitekturskolan innehåller ett program på 1500 kvm bostäder vilket man kan välja att lägga i gymnasiet då skolan ändå ska flytta från sina alltför stora lokaler. Denna linje har jag valt och min utgångspunkt är att utgå ifrån det som finns och bevara det så långt det går och att med enkla medel transformera en skola till bostäder. Jag vill testa min tes om att ett hem med tecken från vad det en gång varit är ett mer trivsamt hem än ett helt spår- och historielöst hem. Min metod är helt och hållet inspirerat av Ove Hidemark där jag försökt känna in byggnaden och undersöka den så mycket som det går. Jag har åkt dit och dokumenterat genom skiss, ritning och foto sådant som jag bedömt är av hög rumslig kvalité. Dessa stora och små delar av byggnaden har blivit min utgångspunkt för skapandet av de nya bostäderna. Jag har försökt rita bostäderna kring dessa delar så att varje lägenhet får sin speciella detalj som påminner om en tid som varit.     Spår som symboler av historia. / Restoration is about saving something of the existing and use it, whether it is a structure, a memory, a part or the internal air mass. The question is why, in some cases, save a piece of wood from the 1700s that are crooked and worn out, when you could replace it with a straight instead, but paint it the same color. There is something in that worn piece of wood that conveys something to us. Perhaps the feeling that we are part of a history and a context. In projects that are about restoration architects work with the handling of the history but also the creation of the future. That is what is so fascinating about restoration, as Ove Hidemark so great puts it; "... The past is constantly present in the moment, and with the present moment, it is in the same time in the future." The view of each building and each restoration as unique has really emerged during the 1900s. Sigurd Curman began to formulate ideas about preserving the "signs of history" in a building, which you can call patina, precisely because it had something, not because there were no resources to renovate it. These ideas have continued to develop and reached its peak with Ove Hidemarks thoughts on how he sees the buildings as they all have their own personality. To then shape something as an architect in the building while maintaining respect for the object's patina and past lives, means that the only justice towards it is not to mimic it or try to copy but to create something that can speak with the old and architecturally coexist. Examples of this are seen in the Neues Museum by Chipperfield´s and their work with surfaces and its low-key supplementing them, in Skokloster castle through Hidemark´s respect for the all-time additions and the existing and added materials relationshisp, Lacaton &amp; Vassals´ decision to leave a park as it was, and Rachel Whiteread´s conservation of a building through casted interior of it. The architect's role in the restoration work will be to go to the object or location, and first and foremost to look. See what is there and picture it in words, text, image, sketch drawing etc. By making the selection the architect says something about the value of these things. It is an exercise of power, to determine what is of value to shape or not, but also what is of value to let live on into the future. Tyresö upper secondary school was built in two phases, 1978 and 1981. Our mission from the School of Architecture includes a program of 1,500 sq.m. residential which you can choose to place inside the existing school. I have chosen this line and my starting point is to build on what exists and preserve it as much as possible. I have tried to, in simple ways, transform the school into housing. I have tested my theory that a home with signs from what it once was is a more enjoyable home than a home without any tracks at all. My method is inspired by Ove Hidemark from where I tried to get to know the building and investigate it as much as possible. I have gone there and documented through sketches, drawings and photos things that I considered are of high spatial quality. These large and small parts of the building have been my starting point for the creation of the new homes. I have tried to draw the dwellings around these parts so that each apartment has its special detail reminiscent of the past. Tracks that are signs of history.

Vad är det i gamla industrimiljöer som fascinerar oss? Finns det ett värde i att bevararostiga portar, slitna fasader och sprucken asfalt där gräset tränger igenom? Viundersöker fenomenet bevarande av gamla industrimiljöer i stadsnära hamnområden,och hur dessa miljöer tas till vara i en urban omgestaltningsprocess. Med stöd av befintligforskning och intervjuer undersöker vi bevarande utifrån antikvariska- och estetiskautgångspunkter. Platsen vi valt som studieobjekt är Varvsstaden i Malmö, som förnärvarande genomgår en större omvandling, där den gamla industrimiljön anpassas tillnya urbana användningsområden.Vår analys visar att begreppet bevarande bär med sig olika förväntningar hos olika aktöreri stadsbyggnadsprocessen, och att det därför är meningsfullt att utvidga diskussionen kring begreppet. / What is it in old industrial environments that fascinates us? Is there a value in preservingrusty doors, worn facades and cracked asphalt where the grass penetrates? We want toinvestigate how different preservation strategies affect design transformations in urbanharbour areas. With the help of literature and interviews, we examine conservation basedon antiquarian- and aesthetic points of departure. The place we chose as a study object isthe Varvsstaden area in Malmö, which is currently undergoing a major transformation,where the old industrial environment is adapted to new urban uses.Our analysis show that the term conservation entails different expectations among variousstakeholders in the urban development process, and that it is therefore meaningful toextend the discussion about the concept.

Studying the societal and spatial implications of dirt and its inherent out-of-placeness brought forth a heuristic exploration of heterotopic spatial qualities within the realm of architecture. Taking on the metaphorical role of dirt, the prison is juxtaposed with its societally defined counterpart, the museum. An architectural form began to take place via the implementation of interpretations and a general ambiguity derived from the strange merger of the two ‘counterparts’. The Prison of Stained Acceptance questions and tests boundaries of acceptance within societal stigmatization of otherness, furthermore, inquires the efficacy of out-of-placeness on humanity indoctrinated into a defined good/clean and bad/dirty. With a focus on humaneness and egality, the prison tests the possible outcomes within the occurrence of power shift – from a governing/guarding body to the inmates and architecture. The heterotopic nature of the proposal perhaps raises more questions than it answers, however, it became imperative to sprout a debate within its eclecticism. Rather than defending a direct conclusion this thesis focuses on provocation and thought.