Bakgrund: I Sverige ökade prevalensen av rupturer grad IV från 2,6% till 4,2% mellan åren 1994-2004. Årligen är det cirka tretusen kvinnor som drabbas av bristningar av grad III och IV i Sverige. Det är en stor spridning mellan Sveriges olika förlossningsavdelningar.Syfte: Syftet var att beskriva åtgärder för prevention av perinealbristningar av grad III och grad IV vid normal förlossning på samtliga förlossningsavdelningar i Sverige.Metod: Deskriptiv kartläggningsstudie med induktiv ansats. Det är en nationell studie som riktar sig till Sveriges alla förlossningsavdelningar. Endast perinealbristning av grad III och grad IV berördes.Resultat: Totalt deltog 38 av 47 (81%) av Sveriges förlossningsavdelningar i studien. Respondenterna var chefsbarnmorskor, avdelningschefer och enhetschefer. Av deltagande förlossningsavdelningar var det 12 (32%) som har någon form av vårdprogram för perinealskydd, många svarar att barnmorskorna utför perinealskydd på rutin. Dock var det inte vedertaget att alltid hålla perinealskydd vid 8% av avdelningarna. 18 avdelningar svarade JA på frågan om särskilda handgrepp användes och då uppgavs Ritgens handgrepp, det norska handgreppet och det finska handgreppet. 74 % använder sig av även andra metoder än handgrepp, framför allt värme (varma handdukar, dukar, handskar, kompresser) som hålls över perineum. Många tog upp vikten av god kommunikation och att hjälpa kvinnan att krysta i rätt tid. Förlossningsställningar som många använde sig av var sidoläge och knästående, medan andra hävdade att knästående ej användes pågrund av den ökande risken för bristningar. 71% av deltagande avdelningar får kontinuerlig utbildning och då nämndes främst workshops och utbildningsdagar.Slutsats: Metoder för att skydda perineum varierar mellan förlossningsavdelningarna i Sverige. På flera av Sveriges förlossningsavdelningar är det inte vedertaget att alltid använda perinealskydd vid normal förlossning. Vad som orsakar detta tros vara att en del barnmorskor, under utbildningen, fått lära sig att inte hålla perinealskydd.Klinisk implikation: Nationella rikitlinjer angående perinealskydd skulle vara av värde för att kunna erbjuda kvinnan vård på samma villkor landet över. Det är av stor vikt att den förlösande barnmorskan är uppmärksam på riskfaktorerna.

Bakgrund: Perineala bristningar är vanligt förekommande vid vaginal förlossning. Bristningar kan leda till bland annat smärta i underlivet som i sin tur kan påverka den sexuella hälsan negativt. Befintlig forskning visar att en förlossningsställning kan påverka både uppkomsten samt graden av bristning, dock framkommer inte förklaring om varför. Syfte: Undersöka barnmorskors uppfattning av förlossningsställningens betydelse för perineala bristningar under utdrivningsskedet. Metod: Studien baseras på en fenomenografisk forskningsmetod där tio intervjuer har genomförts med barnmorskor från sex olika förlossningsavdelningar i södra och mellersta Sverige. Resultat: Förlossningsställningen uppfattas av barnmorskor kunna avlasta trycket mot perineum, undvika ett utdraget utdrivningsskede, vara avgörande för kvinnors kroppskontroll samt bidra till ett långsamt framfödande, vilket uppfattas minska risken för uppkomst av perineala bristningar. Förlossningsställningen uppfattas även kunna öka belastningen mot perineum, minska kvinnors möjlighet att själv kontrollera sin kropp samt bidra till spänd muskulatur i bäckenbotten, vilket uppfattas öka risken för perineala bristningar. I denna studie belyser även barnmorskor värdet av kommunikation med de födande kvinnorna under utdrivningsskedet. Detta uppfattas vara en av de viktigaste faktorerna för att förebygga perineala bristningar. Konklusion: Barnmorskor uppfattar att förlossningsställningen har olika betydelser för perineala bristningar. De för också ett resonemang kring varför och hur bristningar kan uppkomma samt förebyggas relaterat till olika förlossningsställningar. / Background: Perineal tears are common in vaginal delivery. The injury can lead to vaginal pain, which in turn can affect the sexual health negatively. Existing research shows that a birth position can influence both the onset and the degree of rupture, but does not reveal the explanation of why. Aim: Investigate midwives perception of the birth positions significans to perineal tearing during the second stage of labor. Method: The study is based on a phenomenographical research where ten interviews were conducted with midwives from six maternity hospitals in southern and central Sweden. Result: Birth positions is perceived by midwives to relieve pressure on the perineum, avoid prolonged second stage of labor, be crucial to women's body control and contribute to a slow birth, which is perceived to reduce the risk of perineal tearing. The birth position perceived also to be able to increase the pressure against the perineum, reduce women's ability to control their body and contribute to tense muscles in the pelvic floor, which is perceived to increase the risk of perineal tearing. This study also highlights the value of midwives communication with women giving birth during the second stage of labor. This is perceived to be one of the most important factors for the prevention of perineal tearing. Conclusion: Midwives perceive that birth position has different meanings for perineal tearing. Midwives also reason why and how perineal tearing can occur and be prevented related to different birth positions.

Bakgrund: Barnmorskan ska vårda och stödja kvinnan genom hela förlossningsprocessen. Situationer kan uppkomma under förlossningen där olika åtgärder kan behöva utföras som exempelvis episiotomi i samband med att föregående fosterdel framföds. Studier visar att både fördelar och nackdelar är assosierade med episiotomi. Det är därför viktigt att barnmorskor vet sitt resonemang kring episiotomi när resultaten av studier varierar eftersom barnmorskan har ansvar för den födande kvinnan. Syfte: Att undersöka barnmorskors resonemang kring episiotomi. Metod: Semistrukturerade intervjuer med nio barnmorskor som analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras i ett tema, En berg- och dalbana, innehållande två kategorier, Blandade känslor till episiotomi samt Det säkra före det osäkra, dessa utmynnade i sex underkategorier. Barnmorskorna ansåg att episiotomi inte var något som skulle utföras i onödan och med erfarenhet upplevde barnmorskorna det lättare att avgöra när episiotomi hade en positiv effekt på förlossningsprocessen. Konklusion: Barnmorskorna var restriktiva i utförandet av episiotomi och att det endast var i speciella situationer det ansågs vara nödvändigt med ingreppet. Tålamod var en viktig egenskap för en barnmorska och tillsammans med en ökad arbetslivserfarenhet var det lättare att avgöra när den födande kvinnan var i behov av episiotomi. / Background: The midwife will care for and support the woman throughout the childbirth process. There may occur situations during childbirth when certain measures, like episiotomy, need be taken in relation to the advance of the fetus. Studies reveal different advantages, as well as disadvantages associated with episiotomy. Given the multitude of opinions with regards to episiotomy, it is important that midwives have a clear stance on the procedure since they are in charge of the woman who is giving birth. Aim: To investigate midwives' reasoning on the subject of episiotomy. Method: Semi-structured interviews with nine midwives. The data underwent qualitative content analysis, and inductive approach was applied. Results: The results present a theme, A roller coaster, containing two categories, Varied attitudes to episiotomy and The secure before the insecure, these resulted in six subcategories. The midwives felt that episiotomy should not be conducted unless absolutely necessary. Midwives further felt that growing experience helped them to determine in what situations episiotomy would have a positive effect on the childbirth process. Conclusion: The midwives are cautious about the use of episiotomy reserving it for special situations when the procedure is deemed absolutely necessary. Patience, an important characteristic for a midwife, in conjunction with work experience made it easier to determine when the woman giving birth was in need of episiotomy.

Syfte: Att kartlägga hur barnmorskor arbetar för att förebygga uppkomsten av perinealbristningar i samband med förlossning. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie där data samlades in genom en webbaserad enkätundersökning och sammanställdes med deskriptiv statistik. Resultat: Totalt deltog 86 barnmorskor, som grupperades om de arbetat ≤7 år eller >7 år. Medelvärdet för antal verksamma år var tre år (M=2,97) för gruppen ≤7 år respektive 18 år (M=18,05) för gruppen >7 år. Barnmorskorna som arbetat ≤7 år ansåg att hög arbetsbelastning påverkade uppkomsten av perinealbristningar och att omsorgsfull närvaro och c greppet var faktorer som motverkade uppkomsten av perinealbristningar. Barnmorskorna som arbetat >7 år följde PM/riktlinjer och förberedde inte kvinnorna med krystningssamtal i början av förlossningen. Båda grupperna använde norska handgreppet och majoriteten höjde barnets huvud vid framfödandet. Slutsatser: Barnmorskor använde ett handgrepp som inte var baserat på evidens eller praktisk erfarenhet. Barnmorskor med längre yrkeserfarenhet förberedde inte kvinnor i början av förlossningen, detta kan ses som bristande empowerment eller att barnmorskor med längre yrkeserfarenhet har lättare att göra en individuell bedömning. Barnmorskor med kortare yrkeserfarenhet ansåg att forcerad förlossning påverkade uppkomsten av perinealbrisningar. Barnmorskor vill ha mer utrymme åt kunskapsutbildning och lära av varandra, vilket kan stärka barnmorskors empowerment. / Aim: Investigate how midwives work to protect perineal tears during labour. Method: Quantitative cross-sectional study, data were collected through a webbased survey and compiled with descriptive statistics. Result: Total of 86 midwives participated, the mean value of active years as midwives in group ≤7 years was (M = 2,97) years. In group >7 years the mean value was (M = 18,05) years. Midwives ≤7 years considered high workload affected the onset of perineal tears and careful attendance and c grip were factors that counteracted of perineal tears. Midwives >7 years followed PM/guidelines and did not prepare women at beginning of labour. Midwives in both groups used the Norwegian hand grip and the majority of midwives raised the baby’s head during delivery. Conclusions: Midwives used a non-evidence based handgrip or practical experience. Midwives with longer experience did not prepare women at the beginning of labour, this can be seen as a lack of empowerment or that midwives with longer experience have easier to make an individual assessment. Midwives with shorter experience considered that forced delivery affected the onset of perineal tears. Midwives want more knowledge and learning from colleagues which can strengthen midwives empowerment.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Globalt sett drabbas cirka 70-80 procent av alla kvinnor av någon typ av bristning i underlivet när de föder sitt första barn och dessa skador kan orsaka både smärta och lidande. Det är av stor vikt att barnmorskor och obstetriker känner till det kvinnliga könsorganets anatomi så att både diagnostisering och handläggning av bristningar blir korrekt. Forskning kring hur dessa skador skall kunna undvikas är ständigt pågående. En av de många frågor som ställs är huruvida förekomsten av dessa skador minskar när barnmorskan utför perinealskydd och hur detta används när kvinnan föder i vatten. Vattenfödsel är ett omdiskuterat ämne och forskare har olika uppfattning om dess för- och nackdelar. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva utfallet och handläggningen av perinealbristningar vid vattenfödslar. Metod: En kvantitativ ansats har använts och information ifrån 123 kvinnors förlossningsjournaler har sammanställts. Alla kvinnorna födde sina barn i vatten på BB Sophia eller Södra BB från mars 2014 till mars 2015. Bristningsgrad har beskrivits i tabeller och diagram i förhållande till variablerna paritet, barnets vikt, utdrivningsskedets längd, barnets huvudomfång, tid för bad, BMI, ålder och suturering. Resultat: Betydligt fler av förstföderskorna drabbades av perinealbristning än vad omföderskorna gjorde. Av de kvinnor som fick en grad 3 eller grad 4 bristning hade alla längre utdrivningsskeden och var förstföderskor. Nio procent av kvinnorna i studien fick en grad 3 bristning vilket ses som en hög siffra. Av de totalt 101 kvinnorna som fick någon typ av perinealbristning lämnades tio stycken osuturerade och nästan hälften av barnmorskorna som besvarat enkäten använde sig av perinealskydd vid vattenfödslar. Slutsats: Att vara förstföderska ökar risken för perinealbristningar oavsett om kvinnan föder i vatten eller inte. Utdrivningsskedets längd kan ha betydelse samt även om barnmorskan använder perinealskydd eller inte. Vad som i övrigt påverkar utfallet av bristningar vid vattenfödsel är inte säkerställt. Mer forskning i ämnet behövs.

Background: Sphincter injury is serious complication in connection to vaginal childbirth. Desire to avoid vaginal birth again is seen in women who previously suffered from a sphincter injury. Objective: To identify and evaluate obstetric guidelines in Sweden regarding sphincter injury in relation to childbirth Method: Content analysis with a combination of a deductive and inductive approach. Results: The most frequently occurring risk factors and prevention with help of perineal protection were described in the guidelines. The physician made diagnosis and repaired the sphincter injury at the theatre.  Complications such as coital pain and anal incontinence were described in the guidelines. Paracetamol and diclofenac was most common analgesic regimen given for pain. Prophylaxis such as antibiotic treatment and laxative were common. Information given to women was described. Follow-up by physician, midwife and physiotherapist was recommended after four weeks to six months. For future birth a cesarean section was recommended. Conclusion: The guidelines were constructed in the same way and had to a large extent similar content. The authors of the present work recommend a national guideline. / Bakgrund: Sfinkterskada är en allvarlig komplikation i samband med vaginal förlossning. Önskan om att undvika vaginal förlossning igen ses hos kvinnor som tidigare drabbats av sfinkterskada. Syfte: Syftet med studien var att ta reda på om det fanns riktlinjer gällande sfinkterskada i samband med förlossning vid Sveriges förlossningskliniker samt sammanställa och granska innehållet i riktlinjerna. Metod: Innehållsanalys med en kombination av deduktiv och induktiv ansats. Resultat: Av de 39 kliniker som svarade hade 31 riktlinjer gällande sfinkterskada. I riktlinjerna beskrevs vanligast förekommande riskfaktorer samt prevention med hjälp av perinealskydd. Läkaren ställde diagnos och utförde reparation av sfinkterskadan på operationsavdelningen. Komplikationer som samlagssmärta och anal inkontinens fanns beskrivet i riktlinjerna. Paracetamol och diklofenak var den vanligast förekommande smärtlindringen. Profylax som antibiotikabehandling och laxantia gavs av de flesta förlossningskliniker. Information till den nyförlösta kvinnan beskrevs. Uppföljning hos läkare, barnmorska och sjukgymnast rekommenderades efter fyra veckor till sex månader. Vid kommande graviditet och förlossning föredrogs kejsarsnitt. Slutsats: Riktlinjerna var uppbyggda på samma sätt och hade till stor del liknande innehåll. Författarna till föreliggande fördjupningsarbete efterfrågar en nationell riktlinje.