Perioperativ överrapportering associeras allt mer till säker vård, kvalitet och effektivitet. Bristande överrapportering medför en ökad risk för fördröjd- och felaktiga åtgärder, komplikationer och förlängd vårdtid för patienten. Fundamentals of Care används som teoretiskt stöd för att förstå och förklara vårdkontexten och dess påverkan på överrapporteringen samt belysa den enskilde anestesisjuksköterskans ansvar.  Syfte Syftet är att belysa anestesisjuksköterskans uppfattning om faktorer som påverkar överrapporteringen under den perioperativa vården.   Metodbeskrivning Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats. Metoden valdes då den ansågs lämplig för att på ett systematiskt sätt skapa en överblick över publicerad forskning inom området. PEO-modellen användes som stöd vid skapandet av studiens sökstrategier och guidade vilka nyckelord från syftet som var centrala i sökprocessen. Inkluderade artiklar analyserades med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).    Resultat De faktorer som påverkar överrapportering enligt anestesisjuksköterskors uppfattning utformade tre kategorier med tillhörande subkategorier. Faktorer relaterade till arbetsmiljö, faktorer relaterade till arbetskultur och faktorer relaterade till överrapporteringens innehåll. De faktorer som påverkar överrapporteringsprocessen härleds främst till organisationen och dennes ansvar att skapa en miljö och kultur som främjar utförlig överrapportering och somliga faktorer härleds till den enskilde anestesisjuksköterskan och dennes ansvar.   Slutsats Överrapporteringen är en komplex process där fler faktorer påverkar överrapporteringens kvalitet. Kunskap gällande vilka faktorer som påverkar överrapportering skapar medvetenhet, belyser förbättringsområden inom perioperativ överrapportering vilket bidrar till säker vård. / Background  Handover in perioperative care is increasingly associated with safe care, quality and efficiency.  Lack of handover entails an increased risk of delayed and incorrect measures, complications and extended care time for the patient. Fundamentals of care is used as theoretical support to understand and explain the care context and its impact on the handover as well as highlight the responsibility of the individual nurse anesthetist.    Aim   The purpose is to investigate the anesthesia nurse's perception of factors that influence handovers during perioperative care.     Methods  The study is a systematic review. The method was chosen as it was considered suitable for overview of published research in the field. The PEO model was used to design the study's search strategies and guided keywords was also central to the search process. 18 articles were analyzed using manifest qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004).     Results  The factors that influence the handover process according to the perception of anesthesia nurses formed three categories with associated subcategories. Factors related to work environment, factors related to work culture and factors related to the content of the handover. Factors that affect the handover process are mainly derived from the organization and its ability to create an environment that promotes detailed handover. Further some factors are derived from the individual nurse anesthetists and their responsibilities.    Conclusion  Handover is a complex process where several factors might affect the quality of the process. Knowledge regarding which factors that influence the handover process creates awareness, highlights areas for improvement within peri-operative handover and thereby contributes to safe care.

Bakgrund: Produktionen på en operationsavdelning utgår från att hålla vårdgarantin och samtidigt hantera alla akutfall som sker. Hela operationsteamet har ett delat ansvar för patientens perioperativa vård. I ett operationsteam ingår operatör, operationssjuksköterska, anestesisjuksköterska och en assisterande personal. Personcentrerad vård bygger på en interaktion mellan patient och vårdgivare och kan delas in i fyra delar; Att odla en bra kommunikation, Skapa en respektfull och medkännande vård, att patienterna engagerar sig i sin vårdgivare och integration av vården. Syfte: Undersöka den perioperativa sjuksköterskans erfarenhet av hur operationsteamets personcentrerade vård påverkas vid produktionsinriktad vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta intervjuer genomfördes baserade på en semistrukturerad intervjuguide. Insamlad data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kontroll fick informanterna genom förberedelse och tid till att skapa en helhet. Tidsstress fanns främst hos nyare medlemmar, men krav utifrån påverkar operationsteamet beroende på dess uppsättning av individer och erfarenhet. Operationsteamet gav personcentrerad vård i balans med att få operationen genomförd. Genom att skapa ett flöde gavs de bästa förutsättningar för produktivitet och för personcentrerad vård. Slutsats: Oftast påverkas inte bemötandet, utan möjlighet att uppfylls alla patienten behov. / Background: Production is about keeping the healthcare guarantee and at the same time handle all emergency cases that occur. The team has a shared responsibility for the patient's perioperative care, a team includes an operator, operating nurse, anesthesia nurse and an assisting staff. Person-centred care is based on interaction between patients and caregivers, divided into four parts; Cultivate a good communication, Create a respectful and compassionate care, Patients engage with their caregiver and Integration of care. Aim: Investigate the perioperative nurse's experience of how the surgical team's person-centered care is affected in production-oriented care. Method: A qualitative interview study with an inductive approach based on semi-structured interviewguide. Eight interviews were analyzed using a qualitative content analysis. Result: Control was given to the informants through preparation and time to create a entirety. Time stress was mainly present in newer members, but demands affect the surgical team depending on its set of individuals and experience. The team provided person-centred care in balance with getting the surgery completed. By creating a flow, the best conditions for production and person-centred care were provided. Conclusion: The treatment was not affected, but the opportunity to meet all the patient's needs.

Obesitas är ett växande problem världen över och definieras genom att Body Mass Index (BMI) är över 30. Antalet personer med obesitas ökar för varje år, både globalt och nationellt. Det ställer ökade krav på sjukvården, att möta behoven och ge högkvalitativ vård till denna patientgrupp. Att bli sövd är förenat med risker, att dessutom ha högt BMI ökar riskerna kring generell anestesi. Den förändrade anatomin och fysiologin hos personer med obesitas utgör en ökad risk vid generell anestesi. Detta är något som anestesisjuksköterskan måste vara förberedd på och kunna bemästra. Syftet med denna studie var att utforska generell anestesi hos vuxna patienter med obesitas. Metoden som användes var en integrativ litteraturöversikt och de 36 vetenskapliga artiklarna som mötte inklusionskriterierna analyserades med ett integrativt förhållningssätt. Resultatet visar på vikten av att ta tid till förberedelser, nyttja tiden väl, teamarbete samt viktspecifik justering av läkemedel för att uppnå framgångsrik generell anestesi hos patienter med obesitas. Ett videolaryngoskop ger stora fördelar vid intubering såväl som att positionera patienten för optimal insyn till stämbanden. Emellertid visar resultaten även att vikt endast är en av flera viktiga faktorer för anestesisjuksköterskan att ta hänsyn till, tillsammans med exempelvis ålder och kön. Det är viktigt att vårda hela patienten och inte fokusera för mycket på vikt för att inte riskera att missa andra viktiga faktorer i den perioperativa vården. / Obesity is a growing problem worldwide and it is defined by the Body Mass Index (BMI) being over 30. The number of people with obesity are increasing each year, both globally and nationally. This places increased demands on healthcare, to meet the needs and provide high quality care for this patient group. Being anesthetized is associated with risks and a high BMI increases the risks surrounding general anesthesia. The changed anatomy and physiology in patients with obesity constitute a risk when generally anaesthetizing. This is something the anesthetic nurse needs to be prepared for and be able to handle. The aim of this study was to explore general anesthesia in adult patients with obesity. The method used was an integrative literature review and the 36 scientific articles meeting the inclusion criteria were analyzed using an integrative approach. The results show the importance of taking time to prepare, time management, teamwork, and weight specific adjustment of medicine in order to create successful anesthesia. A video laryngoscope provides great benefits when intubating patient with obesity, as well as optimizing the position of the patient for a good view of the vocal cords. However, the results also show that weight is only one of several important factors to consider, such as gender and age. It is important to care for the whole patient and not focus too much on weight, thus risking overlooking other important aspects in the perioperative care.

Bakgrund: Hypotermi definieras som en kärntemperatur under 36 grader och är en vanlig komplikation i samband med anestesi. Hypotermi vid kirurgi är förknippat med ökad mortalitet och kan leda till komplikationer som innebär lidande, förlänger tid för återhämtning och orsakar ökade vårdrelaterade kostnader. Komplikationer på grund av hypotermi är exempelvis försämrad sårläkning, ökad risk för blödning och ökad incidens av infektioner. För många patienter innebär det ett lidande att frysa eftersom att vara kall är förknippat med känslor av utsatthet, sårbarhet och att få sämre vård. Olika metoder och hjälpmedel för att förhindra att hypotermi uppstår under anestesi finns att tillgå. I Sverige saknas specifika riktlinjer på nationell nivå. Forskning har visat att följsamheten till lokala riktlinjer är låg. Patienten behöver hjälp med att bibehålla adekvat kroppstemperatur och här har anestesisjuksköterskan en viktig uppgift. Syfte: Syftet var att sammanställa tillgängliga interventioner för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi.  Metod: En strukturerad litteraturöversikt med narrativ analys genomfördes. Informationssökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL.  Resultat: Tre grupper av värmebevarande metoder identifierades: aktiv, passiv och invasiv uppvärmning. Den mest förekommande metoden var aktiv värmning med forced-air warming, som också verkade vara den mest effektiva metoden för att bibehålla normal kroppstemperatur och förhindra hypotermi. Skillnaderna i effektivitet mellan metoderna varierade. Ingen aktiv eller passiv metod förhindrade hypotermi helt. Slutsats: Trots att effektiva metoder för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi finns och används är incidensen av hypotermi hög. Ytterligare forskning behövs för att undersöka orsaker till den höga incidensen. / Bakgrund: Hypotermi definieras som en kärntemperatur under 36 grader och är en vanlig komplikation i samband med anestesi. Hypotermi under operation är förknippad med ökad dödlighet och kan leda till komplikationer som skapar lidande, förlänger återhämtningstiden och orsakar ökade vårdrelaterade kostnader. Komplikationer på grund av hypotermi är till exempel försämrad sårläkning, ökad blödningsrisk och ökad förekomst av infektioner. För många patienter innebär frysning lidande eftersom förkylning är förknippad med känslor av exponering, sårbarhet och att få sämre vård. Olika metoder och hjälpmedel finns tillgängliga för att förhindra hypotermi uppstår under anestesi. I Sverige finns inga särskilda riktlinjer på nationell nivå. Forskning har visat att efterlevnaden av lokala riktlinjer är låg. Patienten behöver hjälp med att upprätthålla en tillräcklig kroppstemperatur, och här har anestesisjuksköterskan ett viktigt ansvar. Syfte: Målet var att sammanställa tillgängliga interventioner för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi. Metod: En strukturerad litteraturstudie med narrativ analys genomfördes. En informationssökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Tre grupper av värmebevarande metoder identifierades: aktiv, passiv och invasiv uppvärmning. Den vanligaste metoden var aktiv uppvärmning med påtvingad luftuppvärmning, vilket också visade sig vara den mest effektiva metoden för att upprätthålla normal kroppstemperatur och förhindra hypotermi. Skillnaderna i effektivitet mellan metoderna varierade dock. Ingen aktiv eller passiv metod förhindrade helt hypotermi. Slutsats: Även om effektiva metoder för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi finns och används, är förekomsten av hypotermi hög. Ytterligare forskning behövs för att undersöka orsakerna till den höga förekomsten. Sökord: Anestesi, kroppstemperatur, värmebevarande metoder, förebyggande och kontroll av hypotermi, oavsiktlig hypotermi, intraoperativ vård, kvantitativ, litteraturöversikt, perioperativ vård, kirurgi.

Bakgrund: Ungefär 20-30% av alla patienter som opereras får postoperativt illamående. I den postoperativa vården möter anestesisjuksköterskan dessa patienter och med hjälp av omvårdnadsprocessen försöker han eller hon hjälpa patienten att lindra lidandet genom att se patienten, finnas vid dennes sida samt ge patienten tid. Det finns flertalet riskfaktorer för att drabbas av postopertivt illamående där gasanestesi samt opioider är två av dem. Postoperativ illamående leder till ökad risk för komplikationer samt hindrar patienten från att påbörja mobilisering efter operation i god tid. Med opioidfri anestesi utesluts opioiden vilket skullle kunna hjälpa patienten att minska risken att drabbas av postopertivt illamående. Syfte: Syftet var att jämföra förekomsten av postoperativt illamående och tiden på den postoperativa avdelningen mellan patienter som sövts med opioidfri anestesi och opioidbaserad anestesi. Metod: Detta är en kvantitativ retospektiv registerstudie som har granskat data från en pågående randomiserad kontrollerad studie. Resultat: Det framkom inte någon signifikant skillnad i postoperativt illamående och kräkning mellan de olika anestesiformerna eller tiden patienterna vårdades postoperativt. Studien visar att opioidfri anestesi inte är sämre än opioidbaserad anestesi i förhållande till postoperativt illamående och kräkning. Hos de patienter som upplevde postoperativt illamående sågs en kortare vårdtid hos de som sövts med opioidfri anestesi jämfört med de patienter som sövts med opioidbaserad anestesi. Slutsats: Det framkom ingen skillnad i posoperativt illamående och kräkning beroende på om opioid användes eller ej. / Bakgrund: Cirka 20-30% av alla patienter som genomgår operation upplever postoperativt illamående och kräkningar (PONV). Vid postoperativ vård möter anestesisjuksköterskan patienten och kan med omvårdnad hjälpa patienten att lindra lidandet genom närvaro, närhet och pateince. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas av PONV, inklusive användning av flyktiga ämnen och opioider. Postoperativt illamående och kräkningar leder till ökad risk för komplikationer, viktigast patientmissnöje och försenad mobilisering. Med opioidfri anestesi utesluts opioiden, vilket kan hjälpa patienten att minska risken för postoperativt illamående och kräkningar. Sikta: Syftet med denna studie var att jämföra förekomsten av postoperativt illamående och kräkningar och tiden på den posoperativa avdelningen mellan patienterna som sövts med opioidfri och opioidbaserad anestesi. Metod: En kvantitativ retrospektiv studie genomfördes där data från en pågående randomiserad kontrollerad studie granskades. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i postoperativt illamående och kräkningar mellan de olika formerna av anestesi eller den tid patienterna vårdades postopertaovely. Således är opioidfri anestesi inte sämre än opioidbaserad anestesi i realtion till postoperativt illamående och kräkningar. När det gäller patienter som upplever postoperativt illamående och kräkningar behandlas de som är sederade med opioidfri anestesi under kortare tid postoperativt än patienter som är nedsövda med opioidfri anestesi. Slutsats: Ingen signifikant skillnad avseende PONV beroende på användning av opioider hittades.

Background: The registered nurses specific area of competence is nursing care, which must be performed in a trusting relationship with the patient. Within perioperative care nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses work with varied specific tasks to provide patient good care, before, during and after surgery. Sometimes they care for patients with advanced abdominal cancer, whose surgery is crucial for the prognosis of their illness. This means they care for patients directly before and directly after they receive their updated prognosis. Sometimes this surgery for advanced abdominal cancer is considered inoperable shortly after start of surgery, abdominal cancer is often detected at a late stage due to diffuse symptoms. The survival rate after surgery is often short, and palliative care is therefore often initiated. Aim: To describe nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses experiences when caring for patients directly after surgery whose abdominal cancer was deemed inoperable. Method: Explorative qualitative studied design. Data collection, focus group discussions with nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses. Analysed using qualitative content analysis. Results: The result is described with three overarching themes. Feeling of inadequacy whitch described the feeling of not wanting to lie, of identifying with patients of the same age, insufficient information and that body language can inadvertently transmit information. Creating strategies describes the difficulty in answering questions and the need for recovery. A feeling of increased security is about the opportunity to prepare and feeling that the conversation with the patient is facilitated. The three themes are based on eight underlying categories. Discussion: No previous research could be found, whitch may indicate that the research question of the study is unique. The use of focus groups as a method was experienced positively, but the prevailing pandemic has affected the possibility of including participants. The experiences of nurse anaesthetists, registered nurses, assistant nurses was shown to be similar, probably unintentially provide to the fact that all participants worked with perioperative care. Conclusion: Nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses considered it challenging to care for patients with inoperable abdominal cancer. The main challenge was to care for the patients of same age and to respond to patients questions without inadvertently conveying information with body language. / Bakgrund: Den legitimerade sjuksköterskans specifika kompetensområde är omvårdnad, vilken skall utföras i en förtroendefull relation till patienter. Inom perioperativ vård arbetar anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor med olika specifika arbetsuppgifter för att ge patienter god omvårdnad inför, under och efter operation. Ibland vårdas patienter med avancerad bukcancer, vars operation är avgörande för sjukdomens prognos, vilket innebär att de vårdar patienter både direkt innan beskedet om prognos och direkt efter. Det händer att patienter som skall opereras för avancerad bukcancer, ibland bedöms inoperabla en kort tid efter att operationen påbörjats. Bukcancer upptäcks ofta i sent skede på grund av diffusa symtom. Överlevnaden efter operation bedöms i dessa fall kort, vilket betyder att palliativ vård ofta behöver initieras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors, legitimerade sjuksköterskors och undersköterskors upplevelser av att vårda patienter direkt postopertivt vars operation avbrutits pga. inoperabel bukcancer. Metod: Explorativ kvalitativ studiedesign. Datainsamling, fokusgruppsdiskussioner med anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor. Analys enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån tre övergripande tema, Känsla av otillräcklighet, som handlar om att inte vilja ljuga, att jämnåriga patienter berör, om otillräcklig information och att kroppsspråket oavsiktligt kan överföra information. Skapa strategier beskriver svårigheten att bemöta frågor och behov av återhämtning och Känsla av ökad trygghet handlar om möjlighet att förbereda sig och en känsla av att samtalet med patienter underlättas. De tre tema baseras på åtta underliggande kategorier. Diskussion: Ingen tidigare forskning kunde hittas, vilket kan betyda att föreliggande studies forskningsfråga är unik.Fokusgruppsdiskussion som metod upplevdes positivt, men rådande pandemi anses ha påverkat möjligheten att inkludera ytterligare deltagare. Upplevelserna hos anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor visade sig vara liknande, troligtvis relaterat till att samtliga deltagare arbetade med perioperativ vård. Slutsats: Anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor upplevde att det var en utmaning att vårda patienter med inoperabel bukcancer. Utmaningen bestod främst i att vårda jämnåriga patienter och att bemöta frågor utan att med kroppspråket oavsiktligt förmedla information.