Bakgrund: Globalt inom hälso- och sjukvården skadas årligen tusentals patienter, somliga med dödligt utfall. Majoriteten av dessa skador sker inom den perioperativa vården där operationssjuksköterskan har ett ansvar att minimera risken för att en vårdskada ska uppkomma. En viktig del inom patientsäkerhets- och förbättringsarbetet är avvikelserapportering och detta är således ett viktigt ämne för vidare forskning. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga inrapporterade avvikelser inom operationssjukvård samt att undersöka eventuellt samband mellan tidpunkt och avvikelseområde. Metod: Kvantitativ retrospektiv registerstudie. Studien innefattar Centraloperation i Skellefteå och Umeå universitetssjukhus samtliga operationsavdelningar. Avvikelserna samlades in via databasen Platina och materialet behandlades med hjälp av SPSS Statistics version 23. Resultat: Resultatet visade på en signifikant skillnad (p=,000) mellan för- och eftermiddag där förmiddag var vanligast förekommande tidsintervall för inrapportering av avvikelser. De tre vanligaste avvikelseområdena representerades av: Vård och rehabilitering, kommunikation och medicinsk teknik-produkt. Av de totalt 1621 inrapporterade avvikelserna så visade inte resultatet på något signifikant samband mellan tidsintervall och avvikelseområde. Ortopedoperation i Umeå var den klinik där de flesta avvikelser var inrapporterade samt den mest avvikelsefrekventa dagen var onsdag. Slutsats: En signifikant skillnad förelåg mellan antalet inrapporterade avvikelser under för- och eftermiddagar, med förmiddagar som mest frekvent. Inget signifikant samband kunde påvisas mellan tidsintervall och avvikelseområde, dock belyser båda resultaten trender i verksamheten som ur ett patientsäkerhetsperspektiv är av värde för vidare forskning. / Background: Globally within the health care system thousands of patients get injured annually, some with a deadly outcome. The majority of these injuries occur in the perioperative care, where the theatre nurse plays an important role in patient safety. An important part within patient safety and work enhancement is adverse event (AE) reporting and therefore makes it an important topic for further research. Objective: The aim of the study was to map reported AE’s in surgical care and to examine possible correlations between time and AE area. Method: Quantitative retrospective registry study. The study includes Central Operation in Skellefteå and Umeå University Hospital’s all surgical departments. The AE’s were collected through the database Platina and the material was processed with the help of SPSS Statistics version 23. Findings: The results showed a significant difference (p=,000) between morning and afternoon where morning was the most frequent. The three most common areas of AE's were represented by: Care and rehabilitation, communications and medical technology-product. Out of the total 1621 reported AE's the result showed no significant correlation between time interval and AE area. Orthopaedic surgery in Umeå was the clinic were the most AE’s was reported and the most AE frequent day was Wednesday. Conclusion: A significant difference between the numbers of reported AE's during mornings and afternoons was present, with mornings being the most frequent. No significant correlation could be found between the time interval and the AE area, both results however highlight trends in the business which from a patient safety perspective is of valuable for further research.

Background: Previous research describes patients that will undergo surgery express a lack of control that can give rise to feelings of insecurity. It is important for the patient to be seen, confirmed and listened to by nurse anaesthetists. Nurse anaesthetists are members of an operatingteam but have an independent role regarding making the patient feel secure during operation. Aim: To describe nurse anaesthetists experiences of creating safety in the patient session perioperatively. Method: An empirical qualitative study. Eleven (n = 11) nurse anaesthetists were interviewed with semi-structured open questions. The material was analyzed using manifest content analysis. Result: The result is described in two categories, being prepared and striving for a mutual relationship with the patient. Conclusion: Nurse anaesthetists need to be versatile, self-aware and have a personal feeling of security to be able to convey security to the patient. In order to be present in the patient session perioperatively and accepting the challenge of gaining the patients trust, it is essentiall that nurse anaesthetists prepair themselves mentally, practically and obtaining information about the patient. Experiences of creating security in the patient session was through embodied actions, confirmation and patient participation.  Theese actions resulted in a more secure patient.

Bakgrund: Idag utförs åtskilliga pediatriska operationer – i Sverige opererades omkring 90 000 barn mellan noll till fjorton år 2017. Att sövas och opereras är förmodligen bland det mest oroväckande ett barn kan vara med om inom sjukvården. Oro påträffas hos 50-75% av de barn som ska genomgå operation. Oro kan bland annat försvåra anestesin, ge ökat medicinskt behov och orsaka postoperativa komplikationer. Syfte: Syftet var att genom en systematisk litteraturstudie belysa strategier som förebygger och reducerar barns perioperativa oro. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Barn två till tolv år som skagenomgå eller har genomgått anestesi och operation. Artikelsökningar genomfördes i tre, för ämnesområdet, relevanta databaser. Resultat: Studien omfattar 25 resultatartiklar som visar på varierande strategier för att hantera barns perioperativa oro. Fem av dessa visade inte på någon överlägsen ororeducerande effekt i jämförelse med sedvanliga eller jämförande strategier. Information och distraktion utkristalliserades som huvudkategorier med tillhörande underkategorier. Multimedia var en framträdande underkategori som innefattade flera olika strategier. Några utstickande strategier var bland annat doftande inhalationsmasker och teaterframträdanden. Slutsats: Studien påvisar att det finns en variation i hur oro kan hanteras för att förebyggas och reduceras inom den pediatriska perioperativa vården. Strategierna inom underkategorin multimedia ter sig i denna studie mer framträdande vilket kan tyda på att de förekommer i större utsträckning inom denna vårdform. Det tydliggjordes dock att det inte finns en enda enskild strategi som anses vara vedertagen eller överlägsen andra. En icke-farmakologisk strategi skulle kunna föredras då den kan anses vara ett säkert, icke-invasivt och således behagligt alternativ till sedvanliga farmakologiska strategier såsom premedicinering. / Background: Today numerous paediatric surgeries are performed – In Sweden, 2017, approximately 90 000 children from zero to fourteen years of age underwent surgery/were operated on. To receive anaesthesia and have an operation is probably among the most disturbing and stressful a child can experience. Anxiety is found in 50-75% of children undergoing surgery. Anxiety can, among other things, complicate anesthesia, increase medical need and cause postoperative complications. Purpose: The aim was to elucidate strategies to prevent and reduce children’s perioperative anxiety through a systematic literature review. Method: A systematic literature review with quantitative approach. Children two to twelwe years of age who are to undergo or have undergone anesthesia and surgery. Article searches were carried out in three, for the subject area, relevant databases. Result: The study comprises 25 result articles that show varying strategies for dealing with children's perioperative anxiety. Five of these did not show any superior or reducing effect compared to conventional or comparative strategies. Information and distraction were distinguished as main categories. Multimedia was a prominent subcategory that included several different strategies. Some protruding strategies included scented inhalation masks and theater performances. Conclusion: There is a variation in how anxiety can be managed to be prevented and reduced in pediatric perioperative care. The strategies in the sub-category multimedia appear prominent in this study, which may indicate that these strategies occur to a greater extent within this form of care. It was made clear that there is no single individual strategy considered to be accepted or superior to others. A nonpharmacological strategy might be preferred as it can be considered a safe, non-invasive and thus pleasant alternative to conventional pharmacological strategies such as premedication.

No description available.

Bakgrund: Evidensbaserad vård är en indikator på god och säker vård. Att arbeta evidensbaserat är ett förhållningssätt som förutsätter kunskap och praktiskt handlande. Förhållningssättet innebär viljan att tillämpa bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap som underlag för vårdbeslut och det praktiska handlandet är processen i vilken sjuksköterskor tillämpar vetenskaplig kunskap. Anestesisjuksköterskor behöver vara rustade för att delta aktivt och ta ansvar för evidensprocessen i den anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors uppfattningar av evidensbaserad vård som förhållningssätt och process. Metod: En kvalitativ forskningsansats med fenomenografisk inriktning. Insamlad data från 18 kvalitativa intervjuer, som genomfördes med anestesisjuksköterskor från två sjukhus i Sverige, analyserades induktivt. Resultat: Tre beskrivningskategorier om anestesisjuksköterskors uppfattningar av evidensbaserad vård framträdde och presenteras i ett utfallsrum; Vårdkultur med fokus på vårdvetenskapens dolda funktion, Kunskap med ansvar och begränsningar och De goda handlingarna: att vilja bättre för patienten, Vårdkultur och vårdvetenskapens dolda funktion förefaller ha en övergripande position i förhållande till övriga beskrivningskategorier. Slutsats: För att förbättra den evidensbaserade vården och stärka anestesisjuksköterskornas profession kan insikten om de olika uppfattningarna mötas med utbildning och kunskapsöverföring. Särskilt viktigt är att stärka den egna professionen genom att värdera det vårdvetenskapliga evidensbegreppet. / Background: Evidence-based practice is an indicator of best practice. Evidence-based practice is an approach that requires knowledge and practical action. The approach is the willingness to apply the best available scientific knowledge as a basis for clinical decisions, and practice is the process in which nurses apply scientific knowledge. Nurse anesthetist’s need to be equipped to participate actively and take responsibility for the evidence process in the anesthetic care. Aim: To describe the nurse anesthetist’s’ perceptions of evidence-based practice as an approach and a process. Method: A qualitative research design with a phenomenography approach. Data from 18 qualitative interviews, conducted with nurse anesthetists from two hospitals in Sweden, were analyzed inductively. Findings: Three descriptive categories of nurse anesthetist’s perceptions of evidence-based practice appeared presented in an outcome space: Culture in healthcare settings: focusing on the hidden function of caring science, Knowledge with responsibility and limitations, and Good actions: To want better for the patient. The culture in healthcare settings and the hidden function of caring science seems to have an overall position in relation to the other descriptive categories. Conclusions: In order to improve evidence-based practice and strengthen the profession of nurse anesthetists, the insight of different perceptions can be met with education and knowledge. Particularly important is to strengthen the nurse anesthetist’s profession by appraising the concept of caring science.

Introduktion: Operationssjuksköterskor har begränsade möjligheter till att möta patienten och studier fokuserar huvudsakligen på den intraoperativa vården. Operationssjuksköterska möter patienten ett kort ögonblick strax innan operationen och oftast tillsammans med övriga i operationsteamet. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskans erfarenheter av möten med patienten under den perioperativa vårdprocessen. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie. Totalt genomfördes sex intervjuer med operationssjuksköterskor med minst tre års yrkeserfarenhet, verksamma vid ett sjukhus i mellersta Sverige. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier med tillhörande underkategorier som beskrev operationssjuksköterskans möte med patienten inom perioperativ vård: Etablera en första kontakt - ge sig till känna, skapa en vårdrelation, att göra patienten delaktig i vården; Att säkerställa patientens vård - att förhindra att patienten utsätts för skador, ha möjlighet att kunna utvärdera genomförda omvårdnadsåtgärder; Att bevara patientens integritet – viljan att göra gott. Slutsats: I mötet med patienten skapas en vårdrelation, vilket medför att patienten blir delaktig i vården och operationssjuksköterskan ges möjlighet att kunna planera, genomföra och utvärdera genomförda omvårdnadsåtgärder, vilket bidrar till utveckling av patientens vård och operationssjuksköterskans kompetens. / Introduction: Operating theatre nurses have limited opportunities to meet the patient and studies focuses mainly on the intraoperative care. Operating theatre nurse meets the patient briefly just before the surgery together with other members of the surgical team. Aim: The aim of the study was to describe operating theatre nurse´s experiences of meeting with the patient during the perioperative nursing process.Method: The study was a qualitative interview study. In total six interviews with operating theatre nurses with at least three years of professional experience and were working at a hospital in central Sweden. The data was analysed through a content analysis. Results: The analysis revealed three categories with associated subcategories that described the operating theatre nurses´ meeting with the patient in the perioperative care: To establish a first contact – to make themselves known, to create a care relationship, making the patient involved in care; To ensure patient care – to prevent patient exposure to injuries, having the opportunity to evaluate the implemented care measures; To preserve patient privacy – wanting to do good. Conclusion: In the meeting with the patient a care relationship is created, which makes the patient involved in the care and the operating theatre nurse is given the opportunity to plan, to implement and to evaluate the implemented care measures, which contributes to the development of the patient´s care and the operating theatre nurse´s competence.

Bakgrund: Anestesi och operation är en stor händelse för många patienter och kan leda till rädsla och oro där höga krav ställs på anestesisjuksköterskans förmåga att kommunicera och bemöta patienterna professionellt. Patienterna överlämnar sig själva och sin kropp i någon annans händer, detta kan skapa känslor av maktlöshet och utsatthet. Oro är något alla människor erfar någon gång och är en del av livet. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av oro perioperativt. Metod: En litteraturstudie där urval skett med inklusions- och exklusionskriterier och datainsamling har utförts genom systematisk sökning. Resultatet består av elva kvalitativa artiklar som har granskats och analyserats enligt Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) riktlinjer. Resultat: Resultaten presenteras i tre huvudkategorier. Förlorad autonomi, Rädsla för operationen och dess resultat samt Ovisshet inför framtid. Resultatet visar att i upplevelsen av oro finns vissa återkommande mönster som kan gestalta sig i känslor av att förlora kontrollen över sig själv och sin kropp, av sårbarhet och utsatthet, av rädsla för operationen exempelvis att vakna och att dö under anestesin och operationen. En osäkerhet beskrevs i väntan på operation där behovet av att få information varierade. Patienterna beskrev även en osäkerhet över sin rehabilitering samt hur livskvaliteten skulle vara efter operation. Slutsats: Alla känslor som skapar oro i samband med en operation kan skapa ett lidande för patienten. En viktig del som framkommer i studiens resultat är att dessa olika känslor ofta uppstår på grund av att patienterna inte vet vad som ska hända. Detta visar att tydlig information är viktigt för att kunna lindra patientens oro och lidande perioperativt. Där spelar anestesisjuksköterskor en stor roll i att ge denna information och skapa ett förtroende hos patienten. Genom att lindra patientens oro preoperativt kan patienternas mående postoperativt påverkas. / Background: Anesthesia and surgery are a major event for many patients that can lead to fear and anxiety where high demands are placed on the anesthesia nurse's ability to communicate and respond to patients professionally. Patients surrender themselves and their bodies in someone else's hands, this can create feelings of powerlessness and vulnerability. Anxiety is a part of life and something everyone experience. Aim: The purpose was to describe patients´ experiences of perioperative anxiety.   Method: A literature study where selection with inclusion and exclusion criteria and data collection have been carried out through systematic searches. The result consists of eleven qualitative articles that have been analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) recommendations.   Results: The results are presented in three main categories. Lost autonomy, Fear of the operation and its results, and Uncertainty for the future. The result shows that in the experience of anxiety there are certain recurring patterns that can manifest themselves in feelings of losing control of oneself and one's body, of vulnerability and of being exposed, of fear of the operation, for example, of waking up and of dying during anesthesia and surgery. An uncertainty was described while waiting for surgery where the need to obtain information varied between patients. Patients also described uncertainty about their rehabilitation as well as what the quality of life would be after surgery.   Conclusion: All feelings that create anxiety in connection with an operation can create a suffering for the patient. An important part that is evident in the study's results is that these different emotions often arise because patients do not know what is going to happen. This shows that distinct information is important in order to relieve the patient's anxiety and suffering perioperatively. Anesthesia nurses play a major role in providing this information and creating patient confidence. By alleviating the patient's concerns preoperatively, the patients' well-being can be affected postoperatively.

Bakgrund: Informationsöverföring sker kontinuerligt i den perioperativa vården. Det anses vara ett riskmoment när patient och information överförs till ny personal och vårdenhet. Kontinuitet, kvalitet, effektivitet och patientsäkerhet uppnås genom att operationssjuksköterskan initierar och genomför adekvat informationsöverföring i samband med patientens kirurgiska ingrepp. Syfte: Var att belysa den perioperativa sjuksköterskans upplevelser av informationsöverföring, pre- och postoperativt. Metod: En litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultatet baseras på analysen av tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet påvisade att det fanns flertalet brister i den perioperativa informationsöverföringen och att den upplevdes som komplex. Resultatet redovisades i tre huvudkategorier; Utspridd och bristfällig information, Förutsättningar för informationsöverföring samt Människans inverkan på informationsöverföring. Slutsats: Många faktorer påverkar informationsöverföringen pre- och postoperativt utifrån den perioperativa sjuksköterskans upplevelser. Då medlemmar av det kirurgiska teamet inte alltid medverkar vid den postoperativa patientöverlämningen  finns en risk för att kirurgisk information kan gå förlorad. När  informationsöverföringen brister kan det ge upphov till negativa konsekvenser för patienten. / Background: The transfer of information within perioperative care, is a continuous process. When a patient, together with the relevant patient-information is transferred to a new carer and care unit, there is considered to be an element of risk involved. Continuity, quality, efficiency and patient safety will be achieved when the operating theatre nurse initiates and implements an adequate transfer of information, in connection with the patient’s surgical procedure. Aim: To illustrate how perioperative nurses experience the pre and postoperative transfer of information. Method: A systematic literature review in accordance with  Bettany-Saltikov and McSherry (2016).  The result is based on an analysis of twelve qualitative, scientific articles. Results: The study results demonstrate that there are several deficiencies during the transfer of perioperative information, and that it is perceived as complex. The results are presented in three main categories; Scattered and inadequate information, Prerequisites for information transfer and The human influence on information transfer. Conclusion: Based on the experiences of the perioperative nurses, there are many factors which influence the pre and postoperative transfer of information. As members of the surgical team do not always participate in the postoperative patient handover, there is a risk that surgical information may be lost. There can be negative consequences for the patient when the transfer of information is inadequate.

Bakgrund: Under ett kirurgiskt ingrepp är patienten många gånger sövd och täckt av draperingsmaterial. Operationssjuksköterskan har spetskompetens gällande omvårdnaden kring patienten i samband med kirurgiska ingrepp. I den högteknologiska operationsmiljön blir operationssjuksköterskans arbete fokuserat till det kirurgiska såret under operationen. I denna situation riskerar patienten att uppfattas som ett objekt och inte som en unik människa. Syfte: Studiens syfte var att undersöka operationssjuksköterskans förhållningssätt till hela människan under arbetet i operationssåret. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och elva operationssjuksköterskor från två olika sjukhus i södra Sverige intervjuades med semistrukturerade intervjufrågor. Datamaterialet analyserades med latent innehållsanalys i enlighet med Erlingsson och Brysiewicz (2017). Resultat: Det genomgående temat i resultatet var Se människan under draperingen.Operationssjuksköterskorna beskrev att noggrant förarbete och förtroendefullt samarbete med kollegor var en förutsättning för att utföra sitt arbete i operationssåret. De var ständigt vaksamma på förändringar kring patienten och försvarade patienten och den utsatta kroppen under operationen. Även under arbetet i operationssåret var operationssjuksköterskorna medvetna om hela människan som låg under draperingen och operationssjuksköterskans fokus i operationssåret tar avstamp i intresse för patienten och det bästa operationsresultatet. Slutsats: Operationssjuksköterskorna är ständigt medvetna om hela patienten under arbetet i operationssåret. Deras patientfokus och drivkraft att göra det bästa för patienten, även i situationer då de måste ägna operationssåret all uppmärksamhet, genererar en god vård för patienten i samband med operation och ger en positiv bild av operationssjuksköterskans yrke. / Background: During a surgical procedure, the patient is often anesthetized and covered with draping material. The operating theatre nurse has expertise regarding the care of the patient in connection to surgical procedures. In the technological environment, the operating theatre nurse's work is focused on the surgical wound, during the operation. In this situation, there is a risk that the view of the patient will change from being a person into an object, and will not be seen as a human being. Objective:This study aims to investigate the operating theatre nurse’s attitude towards the whole picture of the human being during the work in the surgical wound. Method: The study was conducted with a qualitative interview method with an inductive approach, and eleven operating theatre nurses from two different hospitals in southern Sweden were interviewed with semi-structured interview questions. The data material was analyzed with latent content analysis in accordance with Erlingsson and Brysiewicz (2017). Result: The recurring theme in the result was See the human being beneath the draping. The operating theatre nurses described that careful preparation and trust in colleagues were a prerequisite in performing their work in the surgical wound. They were constantly alert to changes around the patient, and guarded the patient and the exposed body during the operation. Even during the work in the surgical wound, the operating theatre nurses were aware of the patient who was beneath the draping and the focus in the surgical wound was due to the concern of the patient, and the best surgical result. Conclusion: The operating theatre nurses are constantly aware of the whole person when they focus during the work in the surgical wound. Their patient focus is to do what is best for the patient. Even in situations when attention must be paid to the work in the wound, it is always due to the concern of the patient and gives a positive image of the profession of the operating theatre nurse.

Bakgrund: Anestesiinduktion av barn kräver särskild kompetens hos anestesisjuksköterskan. Trygghet och tillit behöver skapas i mötet med barnet, vilket kan utgöra en utmaning om mötet är kort och intensivt. Barns förmåga att samarbeta och delta i förberedelser och vid anestesiinduktionen påverkas av barnets ålder och utvecklingsnivå. Bristande följsamhet och samarbetsvilja hos barnet kan leda till att tvång tillämpas i samband med induktionen, vilket kan väcka varierande tankar och känslor hos anestesisjuksköterskan. Tidigare forskning fokuserar främst på barn och föräldrars upplevelse av anestesiinduktionen. Genom att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse kan ett bredare perspektiv på fenomenet belysas och kunskapen inom barnanestesi fördjupas.Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att anestesiinducera barn.Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats har genomförts. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier med 10 underkategorier som formade två övergripande teman: att skapa goda förutsättningar inför anestesiinduktionen vilket innefattade att etablera kontakt, anpassa förberedelser samt att samverka med föräldrarna. Det andra temat var att möta och hantera utmaningar vilket innefattade handlingsberedskap och professionell utmaning.Slutsats: Att anestesiinducera barn kan vara både stimulerande och utmanande. Goda förutsättningar inför anestesiinduktionen främjas av en tillitsfull relation med barnet och föräldrarna, där leken utgör ett viktigt verktyg för att skapa delaktighet och lärande. Genom handlingsberedskap och strategier kan oron för komplikationer minskas. Anestesiinducering av barn kan ge upphov till etiska dilemman samt innebära en yrkesmässig påfrestning hos anestesisjuksköterskan. / Background: Anaesthesia induction of children requires special skills of the anaesthetic nurse, both physiological and emotional. The anaesthetic nurse needs to create security and trust in the meeting with the child, which can pose a challenge if the meeting is short and intense. Children's ability to cooperate and participate in preparations and in connection with the anesthesia is affected by the child's age, level of development and unique conditions. Lack of adherence and willingness to cooperate in the child can lead to the application of coercion in connection with the induction, which provokes different thoughts and feelings in the anesthesia nurse. Previous research focuses primarily on children and parents' experience of anaesthesia. By describing the anesthesia nurse's experience, a broader perspective on the phenomenon can be highlighted and knowledge in pediatric anesthesia increased.Aim: The aim of the study was to describe the anesthesia nurse's experience of anesthetize children.Method: To answer the purpose of the study, a qualitative method with an inductive approach was used. The data collection consisted of semi-structured interviews with 12 informants and the material was analyzed according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis.Results: The analysis resulted in five main categories with ten subcategories that shaped two overarching themes. The first theme was to create good conditions for the anesthesia induction, which included establishing a contact, adapting preparations and collaborating with the parents. The second theme was to meet and manage challenges, which included readiness to act and handling a professional challenge.Conclusion: Anesthetizing children can be both stimulating and challenging. Good conditions can be created through preparation, play and the establishment of contact with the child and its parents. The worry of complications can be reduced through readiness to act and strategies. Anesthetizing children can give rise to ethical dilemmas as well as involve a professional strain on the anaesthetic nurse.