Syfte: Att ur anestesisjuksköterskans perspektiv beskriva övergången mellan anestesi och den tidiga postoperativa fasen.                                                                                                                  Bakgrund: Anestesisjuksköterskan har befogenhet att inducera, underhålla och självständigt avsluta anestesier i samråd med anestesiolog. Under anestesins avslutande sker en övergång till en tidig postoperativ fas där patienten återfår medvetandet, återhämtar fullgod motorik och luftvägarnas vitala skyddsreflexer. Vissa riskmoment finns sedan tidigare väl definierade även om forskning avseende tidsperioden är begränsad. Anestesisjuksköterskan finns hela tiden närvarande vid patientens sida och har därför en unik möjlighet att beskriva denna övergång. Design: Studien har en deskriptiv design med kvalitativ ansats.                                                                                                            Metod: Femton strategiskt utvalda anestesisjuksköterskor från tre sjukhus i Mellansverige intervjuades. Datainsamlingen skedde under tiden juni till september 2012. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med induktiv kvalitativ innehållsanalys.                                                                                                         Resultat: Analys av insamlade data resulterade i det övergripande temat: Att vårda patienten mitt emellan två säkra platser. Anestesisjuksköterskorna beskrev hur de under övergången tog ansvar för såväl patientens vitala funktioner som för dennes välbefinnande och frånvaron av obehag. De beskrev en period där patienten var minst övervakad men ändå mest känslig. En period som förbereddes och planerades för att minska riskerna och kunna tillgodose patientens olika behov.                                                                                                            Konklusion: Resultatet av studien visar anestesisjuksköterskornas omfattande ansvar för patientens säkerhet och komfort under en kritisk tidsperiod. Ansvar som innefattade handlingsberedskap och övervakning i en utsatt miljö med begränsad tillgång till utrustning.                                                                                         Relevans för klinisk praktik: Studien belyser det komplexa vårdandet av patienten under övergången från anestesi till en tidig postoperativ fas.  Hur anestesisjuksköterskor övervakar, arbetar riskförebyggande och ger såväl medicinsk vård som omvårdnad av patienten under denna tidsperiod. En beskrivning som kan vara vägledande i arbetet att ytterligare förbättra omvårdnaden och identifiera potentiella patientsäkerhetsrisker i samband med det anestesiologiska omhändertagandet.

Hensikten med undersøkelsen er å få mer kunnskap om arbeidsrelatert stress blant anestesi-sykepleiere. Det er anvendt kvalitativ metode etter beskrivelse av Kvale. Studien har to forskningsspørsmål: Hva opplever anestesisykepleiere som stressfylt i sitt arbeid, og hvordan påvirker dette dem? Det er benyttet en semistrukturert intervjuguide for å besvare forskningsspørsmålene. Ti anestesisykepleiere fra tre ulike sykehus var respondenter. Resultatene viser at anestesisykepleiere opplever stress på fem områder: stress i pasientarbeidet, i forhold til medarbeidere, i forholdet til ledelse og administrasjon, stress som senior og i det fysiske arbeidsmiljøet. Stressende hendelser i pasientarbeidet og i samarbeidet med andre medarbeidere har ofte en temporær natur som påvirker anestesisykepleiernes helse lite hvis det er tid og anledning til å bearbeide opplevelsene. God sosial støtte er viktig for å redusere stress. Mangel på tid og redusert faglig oppdatering samtidig med økt personlig ansvar og økte ytre krav skaper en opplevelse av at man er under stadig sterkere press. Anestesisykepleierne opplever at de har lite innflytelse på de politiske, økonomiske og administrative rammene for arbeidet. / The aim of this study is to explore work-related stress among nurse anaesthetists. This qualitative study is conducted as described by Kvale. Two research questions were posed: What do nurse anaesthetists experience as stressful in their work, and how does this affect them? A semi-structured interview-guide was used to find answers to these questions. Ten nurse anaesthetists from three different hospitals participated in the study. The results show that nurse anaesthetists experienced stress in five areas: stress in situations of patient care, stress related to co-workers, stress related to leadership and administration, stress as a senior nurse anaesthetist and stress-factors in the environment. Stress related to situations in patient care and to co-workers seems to be of a temporary nature if the nurse anaesthetists are able to find time and opportunity to accommodate their experiences. Social support is important to reduce stress. Lack of time and reduced professional update together with increased personal responsibility and increasing demands from the surroundings creates an experience of being under ever increasing pressure. Nurse anaesthetists experience little influence on the political, economical and administrative frames of their work situation. / <p>ISBN 978-91-85721-21-4</p>

Bakgrund: Den svårt skadade traumapatienten kräver ett multidisciplinärt och tvärprofessionellt omhändertagande vid ankomst till akutmottagningen. En av anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter är att delta i omhändertagandet av traumapatienter. Detta kräver att anestesisjuksköterskan kan arbeta i ett anpassat arbetstempo samt kunna arbeta tvärprofessionellt i en stressad miljö. Rött traumalarm ökar kraven på anestesisjuksköterskan som skall inneha fördjupade medicinska- och omvårdnadskunskaper vid omhändertagandet av traumapatienter. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur anestesisjuksköterskor upplevde deltagandet vid rött traumalarm. Metod: En kvalitativ design användes och besvarades med semistrukturerade intervjuer. Studien innefattade tio anestesisjuksköterskor från två mellanstora sjukhus i södra Sverige. Intervjuernas datamaterial analyserades med hjälp av en kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Anestesisjuksköterskor i studien beskrev ett engagemang till det akuta omhändertagandet samt en vilja till att leverera en kvalitativ vård. Traumaomhändertagandet upplevdes ibland som utmanande, framförallt om det var flertalet skadade eller om patienten var svårt skadad. Samtidigt beskrevs ett ansvar över att vara en resurs för teamet och en länk för patienten under omhändertagandet. Struktur och trygghet var viktiga faktorer till ett lyckat teamsamarbete. För att arbetet kring patienten skulle ske på ett systematiskt och patientsäkert sätt, betonade anestesisjuksköterskorna vikten av utbildning inom traumasjukvård. Slutsats: Anestesisjuksköterskans deltagande i rött traumalarm kräver god kunskap inom såväl traumasjukvård som förmågan till samarbete och kommunikation. Kommunikation och samarbete visade sig oftast fungera väl, men då brister uppstod påverkades traumaomhändertagandet negativt, vilket även innefattade patientsäkerheten. Studien visar att traumaledaren har en avgörande betydelse gällande teamets förmåga till ett lyckat traumaomhändertagande. / Background: The severely injured trauma patient requires a multidisciplinary and interdisciplinary medical care on arrival to the emergency department. One of the nurse anaesthetists tasks is to participate in the care of trauma patients. This requires that the nurse anaesthetists can work in an adapted pace of work and be able to work interdisciplinary in a stressed environment. Red-trauma emergency increases the demand for nurse anaesthetist who shall hold in-depth medical and nursing skills in the care of trauma patients. Objective: The aim of this study was to illustrate the nurse anaesthetist experiences of taking part in red-trauma alarm. Method: The study had a qualitative approach and was answered by semi-structured interviews. The study included ten nurse anaesthetists from two middle large hospitals in southern Sweden. The data from the interviews were analyzed by using a qualitative latent content analysis. Results: Nurse anaesthetists in the study described an attraction to the acute care and a desire to deliver quality care. Trauma care perceived sometimes as challenging, especially if it was the most damaged, or if the patient was seriously injured. At the same time the nurse anaesthetists described a responsibility as being a resource for the team and a link to the patient during care. Structure and security were important factors in a successful team collaboration. So, that the work around the patient would be done in a systematic and patient safely, the nurse anaesthetists emphasize the importance of education in trauma care. Conclusion: The nurse anaesthetist attending in red-trauma emergency requires good knowledge in both trauma care as the ability to co-operation and communication. Communication and co-operation shown to usually work well, but when the deficiencies arose impacted negatively trauma care, which also included patient safety. The study have shown that the trauma leaders expertise have an essential role for a successful trauma-care.

Health care is increasingly complex, which increases the demand for knowledge and expertise. Despite this, the share of specialized nurses, including anaesthesia nurses, has decreased from 65% to 48% from year 1995 to year 2008, according to statistics from the National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) in 2010. Studies indicate that there may be various factors in the work environment that anaesthesia nurses, choose to leave the anaesthesia profession. The purpose of this study was to examine how anaesthesia nurses experienced the physical and psychosocial work. The study was conducted as a descriptive study with qualitative approach. The question guide consisted of semistructured questions relevant to the purpose of the study. The interviews were transcribed and analyzed using manifest content analysis. A total of 20 anaesthesia nurses from five Central Swedish hospitals of varying size were interviewed. Anaesthesia nurses' physical and psychosocial work environment includes many stressors such as physical hard work in confined spaces, production and fulfillment, requirements and lack of control, varying relations to managers, hierarchies, team work, a lot of responsibilities, including supervision of students. The deep interest in the work, and the experience of doing an important work, offsetting to a minor part the anaesthesia nurses' work environment's negative expressions, and was a driving force to continue to work on. The results of this study should be supported by further research and investigate both the psychosocial and physical work environment for anaesthesia nurses and the impact on their psychosocial health. / Sjukvården blir alltmer komplex, vilket ökar kraven på kunskap och specialistkompetens. Trots detta har andelen specialistutbildade sjuksköterskor, däribland anestesisjuksköterskor enligt statistik från Socialstyrelsen 2010, minskat från 65% till 48% åren 1995-2008. Studier indikerar att det kan finnas faktorer i arbetsmiljön som gör att anestesisjuksköterskor av olika orsaker väljer att lämna anestesiyrket. Syftet med denna studie var att undersöka hur anestesisjuksköterskor upplevde sin fysiska och psykosociala arbetsmiljö. Studien genomfördes som en deskriptiv studie med kvalitativ ansats. Frågeguiden bestod av semistrukturerade frågor relevanta för studiens syfte. Intervjuerna transkriberades och analyserades med manifest innehållsanalys. Totalt intervjuades 20 anestesisjuksköterskor från fem mellansvenska sjukhus av varierande storlek. Anestesisjuksköterskors vardag som innebar hårt fysiskt arbete i begränsade utrymmen, höga produktionskrav, bristande kontroll, varierande förhållande till chefer, hierarkier, teamarbete, handledning av studenter och mycket ansvar för patienten var en bra grogrund för stress. Det djupa intresset för arbetet, och upplevelsen av att vara betydelsefull, uppvägde till viss del anestesisjuksköterskornas arbetsmiljös negativa yttringar, och var en drivkraft att arbeta vidare.     Resultatet av denna studie bör styrkas med ytterligare forskning med syfte att undersöka både den fysiska och psykosociala arbetsmiljön för anestesisjuksköterskor, då resultat visar att fysiska faktorer även ger utslag på den psykosociala hälsan.

Forty to sixty percent of all children having surgery experience preoperative anxiety. Preoperative anxiety is a risk factor for negative behavioural changes postoperative. It is of importance to find strategies in the interaction with the child to reduce anxiety. The overall aim was to describe CRNA's interaction with the child in relation to anxiety during anaesthesia induction and to describe the translation process of m-YPAS into Swedish and the testing of the psychometric properties in a Swedish context. In paper I an explorative qualitative approach with CIT was used and 32 CRNAs were interviewed. Experiences described were about the organisation which included effect of information, teamwork and time. Other experiences were grouped around interrelations such as, communication, meeting both anxious and calm children and experiences of use of physical restraint. Actions taken to reduce anxiety were optimizing the situation, as acting according to the situation, it could mean altering routines, though always without jeopardizing the safety of the child, preparing ahead and using distraction. Creating interpersonal interaction such as, creating contact, participation and using collaboration with the child, parents and colleagues. In paper II m-YPAS was translated into Swedish using cross cultural back translation. The psychometric properties of m-YPAS were tested in two phases. In phase I 52 children were assessed in real time by two SRNAs and one CRNA using m-YPAS and NAS. In phase II 98 video films of children were assessed by experienced CRNAs in the same way as in phase I. The psychometric properties of m-YPAS were good. Conclusion: In the interaction between CRNAs and the child, being flexible and sensitive to the child, taking the role of the child, and acting according to the need of the child were cornerstones in reducing preoperative anxiety and avoiding use of physical restraint. The m-YPAS can be used as an educational tool to enhance the anaesthetist's ability to interpret the child's anxiety. The m-YPAS is a valid and reliable assessment instrument to examine the efficiency of interventions and compare the result of research between cultures.

Bakgrund: tidigare forskning visar på flera risker vid läkemedelshantering inom anestesi som resulterar i smittspridning vilket orsakar vårdrelaterade infektioner. Detta leder till lidande för patienter samt förlängda vårdtider och därmed ökade vårdkostnader. Delvis beror detta på riskfaktorer som bedöms som tämligen enkla att förebygga då de i huvudsak handlar om följsamhet till basala hygienrutiner. Inom anestesin finns stor utbredning och ökad förekomst av användandet av intravenös anestesi baserad på propofol. Propofol är ett gynnsamt medium för bakterietillväxt och således känsligt för kontamination och ska handhas aseptiskt. Syfte: undersöka anestesisjuksköterskors följsamhet till och uppfattningar av aseptiska hygienrutiner vid iordningställande och administrering av propofol. Metod: prospektiv kvantitativ tvärsnittsstudie med deduktiv ansats. I studien observerades 22 anestesisjuksköterskor som även fick skatta sin egen uppfattning om aseptiskt handhavande i en enkät. Resultat: studien påvisar brister i följsamhet till både basala hygienrutiner och aseptiskt handhavande av propofol. Konklusion: brister i följsamhet till aseptik medför risk för vårdrelaterade infektioner och således lidande för patienter. / Background: previous research shows evidence of multiple risks while administering drugs in an anesthetic context which lead to in iatrogenic contamination and health-care related infections. This leads to increased patient suffering, prolonged hospitalization, and increased health-care costs. Partly, this is caused by risk factors which are considered reasonably easy to prevent, preventative by compliance to basic hygiene routines. Within anesthetic care there is broad usage and increased prevalence of propofol-based intravenous anesthesia. Propofol has a predisposition for microbiological growth which means that it is sensitive to contamination, and should be handled aseptically. Aim: examine nurse anesthetists’ compliance to and perceptions of aseptic hygiene routines when preparing and administering propofol. Method: prospective quantitative cross-sectional study with a deductive approach. In this study, 22 nurse anesthetists were observed and were later asked in a questionnaire, to estimate their own perceptions of aseptic conduct while handling propofol. Result: the result demonstrates lack of adherence both in basic hygiene routines and aseptic handling of propofol. Conclusion: lack of adherence to aseptic routines concludes a risk for iatrogenic infections thus leading to patient suffering.

Att söva barn kan vara en utmaning för anestesisjuksköterskan då barn ofta är oroliga inför en operation. Oron kan orsaka lidande hos barnet och väcka ett medlidande hos anestesisjuksköterskan vilket kan orsaka en värdekonflikt mellan önskan att respektera barnets ovilja att sövas och viljan att hjälpa barnet. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser av att söva oroliga barn. Metoden var semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Detta ledde fram till fyra kategorier och tio subkategorier. Kategorierna var Känsla av att ta hand om hela familjen, Betydelsen av att skapa kontakt med barnet, Känsla av att förutsättningar påverkar sövningen och Den etiska utmaningen i att söva oroliga barn. Resultatet visar att det upplevs viktigt att ta hand om hela familjen och inte bara barnet. Anestesisjuksköterskan behöver lugna oroliga föräldrar och etablera en god kontakt med barnet, anpassad efter barnets individuella behov. Goda förutsättningar, såsom gott teamarbete och erfarenhet, är viktiga aspekter som underlättar sövningen av oroliga barn. Anestesisjuksköterskan kan uppleva misslyckanden om det inte går att lugna barnet och att behöva tvångssöva ett barn kan orsaka skuldkänslor och stress. Om operationen är nödvändig och barnet måste sövas mot sin vilja upplevs det viktigt att ha gjort sitt bästa och med barnets bästa i fokus. / Inducing general anesthesia in pediatric patients can be challenging as pediatric patients often experience anxiety before undergoing surgery. Anxiety can be distressing for the child that in turn might affect the nurse anesthetist causing stressful emotions. It might also cause a conflict of values between the nurse anesthetist’s desire to respect the child’s wish to avoid undergoing anesthesia and the desire to care for the child. The objective of the study was to investigate nurse anesthesiologists’ experiences of inducing general anesthesia in anxious pediatric patients. The method was semi-structured interviews with qualitative content analysis and inductive approach. Four categories and ten subcategories emerged. The categories were: The notion of providing care for the whole family, The importance of establishing a nurse-patient relation with the child, The notion that working under proper conditions affects the induction of anesthesia and Ethical challenges in inducing a state of general anesthesia in anxious children. Results show that the nurse anesthetists feel it important to provide care for the whole family and not just to the child. The nurse anesthetist needs to calm anxious parents while establishing a beneficial patient relation, tailored after the needs of the child. Working under favorable conditions facilitates inducing general anesthesia in anxious children. The nurse anesthetists experience feelings of failure when they do not succeed in calming anxious children. Failing to calm the patient can also cause stress and feelings of guilt. In the case of non-elective surgery where a state of general anesthesia must be induced against the will of the child, the nurse anesthetists experience that it is important to do the best of their ability while focusing on what is best for the child.

Bakgrund: I akuta situationer sammanflätas olika professioners kunskaper för att möta den akut sjuka patienten. Att vara anestesisjuksköterska på en operationsavdelning kan innebära ett ansvar för en larmtelefon och ställer höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att ansvara för larmtelefonen samt medverka vid larmsituationer. Metod: En kvalitativ metod valdes och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Åtta intervjuer hölls med anestesisjuksköterskor på ett medelstort sjukhus i västra Sverige. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman: Att utmanas och utvecklas i sin profession, Ett strukturerat arbetssätt, Scenarioträning skapar trygghet och Vikten av kollegialt stöd. Dessa delades in i åtta subteman. Konklusion: Att ansvara förlarmtelefonen har visat sig vara utvecklande för anestesisjuksköterskan och följer Benners omvårdnadsteori. Ett strukturerat arbetssätt ökar förutsättningarna för ett bra patientomhändertagande och skapar trygghet för anestesisjuksköterskan i larmsituationen. Samarbetet främjas av god kommunikation och ett tydligt ledarskap. Att få stöttning av erfarna kollegor i larmsituationen är en trygghet som har stor betydelse när anestesisjuksköterskan är ny i yrkesrollen. Simuleringsträningar förbättrade kommunikationen i teamet. Även möjlighet till reflektion har en stor betydelse för anestesisjuksköterskan. / Background: In emergency situations, the knowledge of different professionals is united to meet the acutely ill patient. Being an nurse anaesthetist in an operating room may involve a responsibility for an emergency phone which demands high competence in the nurse anaesthetist. Aim: The aim of the study was to describe the nurse anaesthetist’s experiences of being responsible for the emergency phone and participate in alarm situations. Method: A qualitative method was selected and data were collected through semi-structured interviews. Eight interviews were conducted with nurses anaesthetist’s at a medium-sized hospital in western Sweden. The data material was analyzed with qualitative content analysis. Results:The analysis resulted in four themes: To be challenged and developed in their profession, A structured way of working, Scenario training generates safety and The importance of collegial support. These were divided into eight subthemes. Conclusion: To be responsible for the emergency phone has proven to be developing for the nurse anaesthetist and follows Benner's nursing theory. A structured way of working increases the conditions for good patient care and generates safety for the nurse anaesthetist in the alarm situation. The collaboration is promoted by good communication and distinct leadership. Getting support from experienced colleagues in the alarm situation felt as a safety and were significant for the anesthesia nurse who were new to the professional role. Simulation training improved the communication in the team, and the opportunity for reflection proved to be of great importance to the anesthesia nurse.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans främsta uppgift vid traumalarm är att säkra fria luftvägar. Hur anestesisjuksköterskor hanterar dessa situationer är individuellt och vårdandet ställer krav på teamarbete, tydlig kommunikation, ledarskap och möjlighet till debriefing. Tidigare forskning visar att dessa element är viktiga för att skydda patientsäkerheten under traumalarm. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av traumalarm på akutmottagning och hur de hanterar dessa situationer. Metod: Kvalitativ ansats med beskrivande design. Ändamålsenligt urval har använts för att inkludera tio anestesisjuksköterskor från två sjukhus i Mellansverige. Semistrukturerade intervjuer har genomförts. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier; Trygghet i yrkesprofessionen, Teamarbetes betydelse och Debriefing och beskrivna under åtta subkategorier; Att känna sig mentalt förberedd, Att känna trygghet i yrkesrollen, Att behålla lugnet, Att ha ett koncept att följa, Att ha ett tydligt ledarskap, Att ha en tydlig kommunikation, Att få prata med kollegor och att få återkoppling på sin insats, vilka speglade anestesisjuksköterskors upplevelser av traumalarm på akutmottagning samt hur de hanterade dessa situationer. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna beskrev en mental trygghet i yrkesrollen baserad på tidigare erfarenheter. Teamarbete och tydlig kommunikation var viktigt för samarbetet vid traumalarm. Otydligt ledarskap och brist på struktur bidrog till minskat samarbete. Det framkom även att debriefing med kollegor var betydelsefullt. Formell debriefing och mer tid för återkoppling och traumateamövningar efterfrågades. / Background: The main task of nurse anaesthetists during trauma calls is to secure the patients airway. How they experience and handle these situations are individual and depend on teamwork, communication, leadership and the possibility for debriefing. Previous studies have shown that these elements are of importance to ensure patient safety during trauma calls. Aim: To describe nurse anaesthetist’s experiences of trauma calls on the emergency room and how they cope with these situations. Method: Qualitative approach and descriptive design was used. Ten nurse anaesthetists from two hospitals in the middle part of Sweden were included. Data were collected through semi-structured interviews and analysed with qualitative content analysis. Findings: Based on the data collected three main categories emerged; Confident in the profession, The role of teamwork and Debriefing. These categories were described in eight subcategories; To be mentally prepared, To feel confident in the profession, To keep calm, To have a concept to follow, To have clear leadership, To have direct communication, To talk with colleagues and To get feedback on their efforts. These reflected nurse anaesthetist’s experiences of trauma calls in the emergency room and how they manage these situations. Conclusion: The nurse anaesthetists described mental confidence in the profession based on previous experience. Teamwork and communication was of importance for the cooperation in the emergency room, while unclear leadership and lack of structure contributed to less collaboration. It also emerged that debriefing with colleagues were of importance. Formal debriefing and more time for feedback were demanded.

Anestesisjuksköterskan hamnar i sitt yrkesutövande i många svåra situationer och utsätts ibland för kritiska händelser. Ofta är tid till reflektion och återhämtning knapphändig och stress kan uppstå. Vid brist på stöd kan omvårdnaden påverkas negativt. Få studier finns som belyser just denna yrkeskategori och dess behov. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors uppfattning om debriefing efter händelser som upplevs som kritiska. Studien har en kvalitativ ansats där sju intervjuer genomfördes med anestesisjuksköterskor, på tre operationsavdelningar i Skåne. Intervjuer analyserades utifrån Elo och Kyngäs induktiva innehållsanalys, och resultaten presenterades i fem huvudkategorier: betydelse av debriefing, behov av debriefing, alternativ till debriefing, organisationens betydelse samt debriefingens utformning. Resultaten visade att betydelsen och behovet av debriefing är stort då många situationer då debriefing behövs kan uppstå. Det är viktigt att debriefingen är rätt strukturerad och att arbetsledningen ger det stöd som krävs. Även negativa aspekter av debriefing belystes och vissa fall så kan alternativa stödsystem vara tillräckligt. I diskussionen integrerades resultaten med Antonovskys känsla av sammanhang (KASAM). Fler studier på just denna yrkesgrupps uppfattningar och upplevelser behövs för att belysa fler aspekter i ämnet, men även för att undersöka förekomst och grad av behov på fler operationsavdelningar på fler sjukhus. Även alternativa stödformer är av intresse att belysa. / Working as a nurse anaesthetist could mean getting involved in many difficult and critical events. There´s usually not much time to reflect and recuperate and sometimes stress could be experienced. A potential lack of support could have a negative impact on the caregiving. There are few studies about the nurse anaesthetist´s requirements regarding this topic. The purpose of the study was to explore nurse anaesthetist´s perceptions of debriefing after the events that are perceived as critical. The study had a qualitative approach where seven interviews with nurse anaesthetist´s were carried out in the setting of three surgical wards in Skåne. The interviews were analyzed following the inductive content analysis of Elo and Kyngäs, leading to five main categories: The importance of debriefing, the need of debriefing, alternative to debriefing, the importance of the organization, and the structure of the debriefing. The result showed a great importance and need of debriefing since many situations where debriefing is needed could arise. The structure of the debriefing is important, as well as the support of the staff management. Some negative aspects of debriefing emerged and sometimes alternative support systems could be sufficient. During the discussion the theory of Antonovsky´s Sense of coherence (SOC) was integrated. There´s a further need to explore more aspects of this precise group of nurses and their perceptions and experiences and also to examine the prevalence and degree of need of debriefing at other surgical wards and hospitals. It would also be of interest to illuminate alternative support systems.