Bakgrund: På en operationssal är teamarbetet viktigt, dels för att arbetet ska fungera men också för att säkerställa patientsäkerheten. En viktig aspekt i teamarbetet är att de perioperativa sjuksköterskorna känner att de andra i teamet har förståelse för deras arbetsuppgifter. Syfte: Syftet med studien var att belysa perioperativa sjuksköterskors upplevelser av teamarbetet utifrån förståelse för deras arbetsuppgifter. Metod: En kvalitativ induktiv intervjustudie genomfördes med 16 perioperativa sjuksköterskor från tre små till mellanstora sjukhus i södra Sverige. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Studien visar att det finns flera saker som påverkar teamarbetet och sjuksköterskorna upplever att även om förståelsen för deras arbete från andra teammedlemmar oftast är bra, finns det möjligheter till förbättring. Ur resultatet framträdde det övergripande temat självständighet förutsätter delaktighet, med kategorierna yrkesroll, samverkan, arbetsmiljö och patientsäkerhet och därtill hörande underkategorier. Slutsats: Nyttan är att ge perioperativ personal en insikt i vad som kan underlätta teamarbetet. Det behövs fortsatt forskning inom ämnet, men det är också viktigt att utbildningar och arbetsplatser satsar på att träna teamarbete för att öka kunskapen och förståelsen mellan professionerna. / Background: In an operating theatre teamwork is important, partly to get the job done, but also to ensure patient safety. An important aspect of teamwork is that perioperative nurses feel that the other members of the team understand their work assignments. Aim: The aim of this study was to highlight perioperative nurses' experiences of teamwork based on an understanding of their work assignments. Method: A qualitative inductive interview study was conducted with 16 perioperative nurses from three small to medium-sized hospitals in southern Sweden. The data were analyzed based on a qualitative latent content analysis. Results: The study shows that there are several aspects that affect teamwork and nurses feel that although understanding of their work assignments from other team members usually are good, there are possibilities for improvement. The overall theme independence requires participation emerged from the result, as well as the categories profession, collaboration, work environment and patient safety with related subcategories. Conclusion: To give perioperative personnel an insight into what might facilitate teamwork can be beneficial.  Further research on the topic is required, but it is also important that schools and workplaces practice teamwork to increase knowledge and understanding between different professions.

Introduktion: Anestesi på barn ställer anestesisjuksköterskan inför en komplex situation. Barn är oroliga inför det okända som ska hända. För att minska oron behöver anestesisjuksköterskan reducera deras nivå av oro. Föräldrarna tryggar barnen och tillsammans med dem ska anestesisjuksköterskan delge barnen trygghet. Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter i att bemöta och lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. Metod: En kvalitativ intervjustudie, innehåll analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 8 anestesisjuksköterskor med varierande ålder och yrkeserfarenhet. Resultat: Anestesisjuksköterskornas erfarenheter visade att skapa trygghet, ha ett avledande tillvägagångsätt och att utgå ifrån den egna professionen var viktigt för att bemöta och lindra oro. Att samarbeta med föräldrarna, skapa en relation till barnet och ha bra preoperativa förberedelser tycktes skapa trygghet hos både barnet och föräldern. De använde sig av avledande strategier för att flytta den negativa oron till något positivt. Den erfarenhet som anestesisjuksköterskorna hade gav dem en trygg grund i de situationer som inte var fullt så optimala. Då det inte fanns några färdiga mallar i hur de ska bemöta och lindra oro hos barn ansåg de flesta att ”fingertoppskänslan” har stor betydelse. Det viktiga var att hela tiden anpassa sig till barnet och ta den tid som behövdes. Slutsats: Studien belyste anestesisjuksköterskans erfarenhet av att bemöta och lindra oro hos barn. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskan upplevde svårighet att bemöta oroliga barn samt att det var en svår situation de ställdes inför. Emellanåt kunde samarbetet med oroliga föräldrar vara svårt, dock kunde samarbetet förbättras om anestesisjuksköterskan och föräldern hade samma målbild. Det ställdes höga krav på kompetens och ödmjukhet samtidigt som anestesisjuksköterskan hade en viktig roll i att skapa trygghet hos barnen. / Introduction To prepare a child for anesthesia put the nurses in a complex situation. The child is worried about the unknow that is going to happen and therefore the nurse needs to reduce the child’s level of anxiety and worry. The parents are supposed to comfort the child and together with the nurse they should help the child to manage the difficult situation. Aim: Describe the anesthesia nurses experience in addressing and reducing anxiety in children who are about to undergo anesthesia. Method:A qualitative interview study of 8 nurses with different age and work experience where included and interviewed. Result: Based on the experience of the nurses it showed that the most important thing where to create comfort, use distractions and the ability to use their previous professional experience. To be able to cooperate with the parents, create a relationship with the child as well as excellent preoperative preparation seemed to create comfort in both the child and the parents. The nurses used distracting strategies to transfer the negative anxiety to something more positive.  Since there are no written guidelines of how to comfort children about to undergo anesthesia the nurses had to use and incorporate their previous experience as an anesthesia nurse. The nurses mentioned that it is crucial to be able to sense and evaluate the situation and then act based on the conclusion. The most important thing was to adapt and conform to the need of the child and not rush the process. Conclusion: The study highlighted the experience of the nurse’s preoperative care. The result showed that the nurses experienced difficulty to care for worried children as well as the complex situation they were presented with. Sometimes worried parents made the situation more complex for the anesthesia nurse since they were not able to cooperate and work together. However, the corporation could be improved if the anesthesia nurse and the parent had the same goal and a joint way of handling the situation. The anesthesia nurse were required to have high professional competence, advanced humility as well the ability to make sure that the child  is comfortable and relaxed.

Bakgrund: För att upprätthålla en så normal kvalitet på vården som möjligt och minska det psykiska och fysiska lidandet vid stora olyckor och katastrofer måste resurserna ledas och fördelas på ett annat sätt än i sjukvårdens vardagsorganisation. Detta medför en omställning i sättet att bedriva sjukvård på till katastrofmedicinsk metodik. Anestesisjuksköterskan är en viktig del i den katastrofmedicinska beredskapen men hur anestesisjuksköterskan själv uppfattar sin roll är ett sparsamt utforskat område. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattning om sin roll vid stora olyckor och katastrofer. Metod: En kvalitativ metod användes, där 10 semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter analys framkom fyra kategorier; vara en del i något större, vara närmast patienten, genom sin profession känna trygghet och medvetenhet och få förutsättningar att fungera i sin roll. Det genomgående temat i anestesisjuksköterskans uppfattningar är att genom sin profession vara en livsviktig nyckelfunktion med vilja att verka i den på bästa sätt. Konklusion: Anestesisjuksköterskan har en betydelsefull och komplex roll i den katastrofmedicinska beredskapsorganisationen men efterfrågar kunskap och utbildning för att kunna verka effektivt och säkert. Den katastrofmedicinska beredskapen måste lyftas och medvetandegöras i verksamheten.

Introduktion: Det ställs höga krav på anestesisjuksköterskan i mötet med ett barn inför anestesi. Många barn är rädda och anestesisjuksköterskan måste ha genomtänkta strategier att ta till för att minska risken för att anestesin ska bli en obehaglig upplevelse. Föräldrarna ska vara barnets trygghet och stöd och anestesisjuksköterskan måste kunna kommunicera även med dem. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av det preoperativa omhändertagandet av barn. Metod: En kvalitativ intervjustudie där intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes på tre sjukhus i södra Sverige under vintern 2017. Sammanlagt intervjuades 12 anestesisjuksköterskor med varierande yrkeserfarenhet. Resultat: Fem kategorier framkom i resultatet: Miljö, som beskriver teamarbetet och arbetsklimatet på operationssalen. Anestesisjuksköterskans förhållningssätt, hur anestesisjuksköterskan bemöter barnen och de utmaningar som finns inom barnanestesin. Barnets delaktighet, vilket beskriver barnets samarbete eller avsaknad av samarbete med anestesisjuksköterskan. Förberedelser där  både medicinska förberedelser, information och förberedelser av barnet innan operationsdagen ingår. Föräldrarnas roll, som beskriver hur föräldrarnas beteende påverkar barnen och föräldrarnas förmåga att hantera obehagliga situationer. Slutsats: De intervjuade anestesisjuksköterskorna upplevde sina arbetsuppgifter under barnanestesi som en stor utmaning, men även en källa till glädje och tillfredsställelse. De såg vinsten av en bra förberedelse och en god kommunikation med både barn och föräldrar som ett sätt att minska deras oro. Anestesisjuksköterskan har en central roll i samarbetet med övrig personal på salen och höga krav ställs på sociala färdigheter och ödmjukhet. Nyckelord: anestesisjuksköterska, anestesi, barn, föräldrar, preoperativt omhändertagande, oro, omvårdnad, erfarenhet / Introduction: High demands meet the nurse Anaesthetist (NA) when seeing a child before anaesthesia. Many children are afraid, and the NA must have thought through strategies to reduce the risk of making the anaesthesia a frightful experience for the child. Parents are a great source of security for the children, and the NA must be able to communicate with them too. Aim: To illuminate the NA:s experience of the preoperative care of children. Method: A qualitative interview study where the interviews content was analysed by qualitative content analysis. The interviews were performed on three different hospitals in the southern of Sweden in the winter of 2017. Altogether 12 NA were interviewed, with a variation of professional experience. Result: There were five categories that emerged from the result: Environment, that describes the teamwork and the work climate in the operating room. The NA:s approach, how the NA meets the child and the challenges in children´s anaesthesia. Children´s participation which describes the cooperation or lack of cooperation between the child and the NA. Preparation there both the medical preparations, information and the preparation of the child before the day of the operation are included. The parent´s role, that describes how the parent´s behavior affects the children and the parent´s ability to handle unpleasant situations. Conclusion: The NA:s that were interviewed experienced their tasks during children´s anaesthesia as very challenging, but also as a source of joy and satisfaction. They appreciated the importance of an open communication with both children and parents as a way of decreasing their anxiety. The NA has a prominent role in the interaction with the operating room personnel, and great demands are put on social skills and humility.

Background: Previous research describes patients that will undergo surgery express a lack of control that can give rise to feelings of insecurity. It is important for the patient to be seen, confirmed and listened to by nurse anaesthetists. Nurse anaesthetists are members of an operatingteam but have an independent role regarding making the patient feel secure during operation. Aim: To describe nurse anaesthetists experiences of creating safety in the patient session perioperatively. Method: An empirical qualitative study. Eleven (n = 11) nurse anaesthetists were interviewed with semi-structured open questions. The material was analyzed using manifest content analysis. Result: The result is described in two categories, being prepared and striving for a mutual relationship with the patient. Conclusion: Nurse anaesthetists need to be versatile, self-aware and have a personal feeling of security to be able to convey security to the patient. In order to be present in the patient session perioperatively and accepting the challenge of gaining the patients trust, it is essentiall that nurse anaesthetists prepair themselves mentally, practically and obtaining information about the patient. Experiences of creating security in the patient session was through embodied actions, confirmation and patient participation.  Theese actions resulted in a more secure patient.

Bakgrund: Runt om i världen och på svenska sjukhus och , överrapporteras dagligen flertaletpostoperativa patienter mellan anestesi-och intensivvårdssjuksköterskor. Vad somkommunicerats har stor betydelse för patienternas fortsatta vård och sjuksköterskornasupplevelse av överrapportering. Bristande överrapportering kan få konsekvenser som sämrevårdkvalité och ökad risk för komplikationer för patienterna. Syfte: Att beskriva anestesi-ochintensivvårdssjuksköterskors upplevelser av överrapportering av postoperativa patienter. Metod:Intervjuer genomfördes i form av fokusgrupper, en med anestesisjuksköterskor och en medintensivvårdssjuksköterskor. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Fem huvudkategorier: Behov av att dubbelkolla och dubbeldokumentera, att inte veta vilkeninformation som är relevant och sakna förståelse för varandra, att den postoperativaavdelningen är rörig och orsakar störningar i överrapportering, attoperationssjuksköterskornas överrapportering är viktig och behov av att överrapportera vidpatienterna och upprätthålla fullständig sekretess. Slutsats: Tydliga rutiner behövs gällande vadpostoperativ överrapportering ska innehålla, samt utveckling av samarbete mellan de som deltar iöverrapportering. Behov av att kunna genomföra överrapportering vid patienterna men ändåupprätthålla sekretess var ett komplext område. Operationssjuksköterskans deltagande iöverrapportering var ett av de största förbättringsområden som framkom denna studie.

Preoperativ ångest är en vanlig upplevelse hos patienter som ska genomgå kirurgiska ingrepp och kan orsaka patienten lidande och negativa konsekvenser på individ- och samhällsnivå. Anestesisjuksköterskan ska erbjuda en personcentrerad vård av hög kvalitet grundad i livsvärldsperspektivet och ge en stödjande individualiserad perioperativ omvårdnad till patienter som upplever de här känslorna, för att kunna lindra lidande och främja hälsa samt välbefinnande. Farmakologiska behandlingar kan medföra oönskade bieffekter, därför är det relevant att undersöka effektiviteten av icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder för att lindra patienters preoperativa ångest. Metoden som har tillämpats är en systematisk litteraturöversikt med en narrativ dataanalys av 24 kvantitativa studier. Resultatet tyder på att icke farmakologiska strategier som musik, Virtual Reality (VR), aromaterapi, akupunktur och akupressur kan lindra patienters preoperativa ångest och vara värdefulla tilläggande verktyg i den perioperativa omvårdnaden, även om fler studier om olika typer av kirurgiska ingrepp med både kvinnor och män behövs för att stärka fynden. Slutsatserna indikerar att genomförandet av studier i nordiska länder kan bidra till ökad kunskap och förtroende för de här alternativen hos vårdpersonal. Användandet av de här omvårdnadsåtgärderna kan leda till en minskning av farmakologiska behandlingar för att hantera preoperativ ångest, vilket främjar god hälsa och välbefinnande samt gynnar hållbar utveckling. / Preoperative anxiety is a common experience among patients undergoing surgical procedures and can cause patient suffering and negative consequences at both individual and societal levels. The nurse anaesthetist must provide high quality person-centered care grounded in the lifeworld perspective and offer supportive, individualized perioperative nursing care to patients experiencing these feelings, aiming to alleviate suffering, promote health and enhance well-being. Pharmacological treatments may entail undesirable side effects, hence, it is relevant to examine the effectiveness of non-pharmacological nursing interventions in alleviating patients' preoperative anxiety. The method that has been applied is a systematic literature review with a narrative data analysis of 24 quantitative studies. The findings suggest that non-pharmacological strategies such as music, Virtual Reality (VR), aromatherapy, acupuncture, and acupressure can alleviate patients' preoperative anxiety and serve as valuable adjunctive tools in perioperative care, although further studies involving various types of surgical procedures with both genders are needed to substantiate the findings. The conclusions indicate that conducting studies in Nordic countries can contribute to increased knowledge and confidence in these alternatives among healthcare professionals. Implementing these nursing interventions may lead to a reduction in pharmacological treatments for managing preoperative anxiety, thereby promoting good health and well-being and fostering sustainable development.

Background: The registered nurses specific area of competence is nursing care, which must be performed in a trusting relationship with the patient. Within perioperative care nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses work with varied specific tasks to provide patient good care, before, during and after surgery. Sometimes they care for patients with advanced abdominal cancer, whose surgery is crucial for the prognosis of their illness. This means they care for patients directly before and directly after they receive their updated prognosis. Sometimes this surgery for advanced abdominal cancer is considered inoperable shortly after start of surgery, abdominal cancer is often detected at a late stage due to diffuse symptoms. The survival rate after surgery is often short, and palliative care is therefore often initiated. Aim: To describe nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses experiences when caring for patients directly after surgery whose abdominal cancer was deemed inoperable. Method: Explorative qualitative studied design. Data collection, focus group discussions with nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses. Analysed using qualitative content analysis. Results: The result is described with three overarching themes. Feeling of inadequacy whitch described the feeling of not wanting to lie, of identifying with patients of the same age, insufficient information and that body language can inadvertently transmit information. Creating strategies describes the difficulty in answering questions and the need for recovery. A feeling of increased security is about the opportunity to prepare and feeling that the conversation with the patient is facilitated. The three themes are based on eight underlying categories. Discussion: No previous research could be found, whitch may indicate that the research question of the study is unique. The use of focus groups as a method was experienced positively, but the prevailing pandemic has affected the possibility of including participants. The experiences of nurse anaesthetists, registered nurses, assistant nurses was shown to be similar, probably unintentially provide to the fact that all participants worked with perioperative care. Conclusion: Nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses considered it challenging to care for patients with inoperable abdominal cancer. The main challenge was to care for the patients of same age and to respond to patients questions without inadvertently conveying information with body language. / Bakgrund: Den legitimerade sjuksköterskans specifika kompetensområde är omvårdnad, vilken skall utföras i en förtroendefull relation till patienter. Inom perioperativ vård arbetar anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor med olika specifika arbetsuppgifter för att ge patienter god omvårdnad inför, under och efter operation. Ibland vårdas patienter med avancerad bukcancer, vars operation är avgörande för sjukdomens prognos, vilket innebär att de vårdar patienter både direkt innan beskedet om prognos och direkt efter. Det händer att patienter som skall opereras för avancerad bukcancer, ibland bedöms inoperabla en kort tid efter att operationen påbörjats. Bukcancer upptäcks ofta i sent skede på grund av diffusa symtom. Överlevnaden efter operation bedöms i dessa fall kort, vilket betyder att palliativ vård ofta behöver initieras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors, legitimerade sjuksköterskors och undersköterskors upplevelser av att vårda patienter direkt postopertivt vars operation avbrutits pga. inoperabel bukcancer. Metod: Explorativ kvalitativ studiedesign. Datainsamling, fokusgruppsdiskussioner med anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor. Analys enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån tre övergripande tema, Känsla av otillräcklighet, som handlar om att inte vilja ljuga, att jämnåriga patienter berör, om otillräcklig information och att kroppsspråket oavsiktligt kan överföra information. Skapa strategier beskriver svårigheten att bemöta frågor och behov av återhämtning och Känsla av ökad trygghet handlar om möjlighet att förbereda sig och en känsla av att samtalet med patienter underlättas. De tre tema baseras på åtta underliggande kategorier. Diskussion: Ingen tidigare forskning kunde hittas, vilket kan betyda att föreliggande studies forskningsfråga är unik.Fokusgruppsdiskussion som metod upplevdes positivt, men rådande pandemi anses ha påverkat möjligheten att inkludera ytterligare deltagare. Upplevelserna hos anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor visade sig vara liknande, troligtvis relaterat till att samtliga deltagare arbetade med perioperativ vård. Slutsats: Anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor upplevde att det var en utmaning att vårda patienter med inoperabel bukcancer. Utmaningen bestod främst i att vårda jämnåriga patienter och att bemöta frågor utan att med kroppspråket oavsiktligt förmedla information.

Background: Intensive Care and Anaesthetists Nurses are, through their profession and the COVID-19 pandemic, predisposed to suffering from Compassion Fatigue (CF). CF develops as stressors exceed the ability to cope with the demands of caring and has been associated with organisational factors. When nurses develop CF, healthcare organisations and patients suffer. The individual nurse becomes negatively affected and may develop a turnover intention, which is particularly worrying due to the current shortage of specialist nurses. Motive: In Sweden, there is a lack of knowledge about Intensive Care and Anaesthesia Nurses’ CF with focus on organisational factors and turnover intention.  Aim: to measure Intensive Care and Anaesthesia nurses’ Compassion Fatigue and explore its correlation with organisational support and turnover intention in the context of Swedish healthcare in the aftermath of the COVID-19 pandemic. Methods: This is a cross-sectional correlation study. 79 specialist nurses answered a web-based survey which included, among other instruments, the Professional Quality of Life Scale. Spearman's rank, Kruskal-Wallis and Mann-Whitney U were used in the statistical analysis in jamovi. Result: Specialist nurses had moderate Compassion Satisfaction (CS) while CF, measured as Burnout (BO) and Secondary Traumatic Stress (STS), was low. CS was negatively correlated with BO. Intensive Care Nurses and female nurses had higher STS. Current job turnover intention was associated with CS, BO and Perceived Organizational Support (POS). Nursing profession turnover intention was associated with CS and CF. In addition to current-job turnover, POS was correlated to CS and BO.   Conclusion: The Professional Quality of Life is a useful tool to monitor the trends in specialist nurses’ wellbeing. POS has the potential to improve several issues simultaneously, increasing CS and reducing BO and turnover intention. Future research should therefore focus on POS as well as explore CS potential to minimise BO. / Bakgrund: Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskor är, genom deras yrke och COVID-19-pandemin, predisponerade att lida av empatitrötthet. Empatitrötthet utvecklas i takt med att stressfaktorer överstiger förmågan att klara av omvårdnads utmaningar och har förknippats med organisatoriska faktorer. När sjuksköterskor utvecklar empatitrötthet drabbas hälso- och sjukvårdsorganisationer samt patienter. Den individuella sjuksköterskan blir negativt påverkad och intention till egenuppsägning kan utvecklas, vilket är särskilt oroande på grund av den rådande bristen på specialistsjuksköterskor. Motiv: I Sverige, saknas det kunskap om Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet med fokus på organisatoriska faktorer och intention till egenuppsägning. Syfte: Att mäta Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet och utforska dess korrelation med organisatoriskt stöd och intention till egenuppsägning i kontexten av svensk hälso- och sjukvård efter COVID-19-pandemin. Metod: En korrelationsstudie har genomförts med tvärsnittsstudiedesign. 79 specialistsjuksköterskor besvarade en webbaserad enkät som bland annat inkluderade skalan Professional Quality of Life (ProQOL). Spearman's rank, Kruskal-Wallis och Mann-Whitney U användes för genomförandet av statistikanalysen i dataprogrammet jamovi. Resultat: Specialistsjuksköterskorna hade måttlig medkänsle-tillfredsställelse medan empatitrötthet, mätt som utbrändhet och sekundär traumatisk stress, var låg. Medkänsletillfredsställelse var negativt korrelerat med utbrändhet. Intensivvårdssjuksköterskor och kvinnliga sjuksköterskor hade högre sekundär traumatisk stress. Egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet var associerad med medkänsletillfredsställelse, utbrändhet och upplevt organisatoriskt stöd. Egenuppsägningsintention från sjuksköterskeyrket var associerat med medkänsletillfredsställelse och empatitrötthet. Utöver egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet så var upplevt organisatoriskt stöd korrelerat till medkänsletillfredsställelse och utbrändhet. Slutsats: ProQOL är ett användbart instrument för att bevaka förändringar i specialistsjuksköterskornas välbefinnande. Organisatoriskt stöd har potential att förbättra flera problem samtidigt genom att öka medkänsletillfredsställelse och reducera utbrändhet samt egenuppsägningsintention. Framtida forskning bör därför fokusera på upplevt organisatoriskt stöd samt att utforska potentialet av medkänsletillfredsställelse för att minimera utbrändhet.