Introduktion: En katastrof är omöjlig att förutse, däremot kan varje sjukvårdsinrättning samt varje individ genom övningar och planering förbereda sig till bästa förmåga. Socialstyrelsens definition av en katastrofsituation är den som tillämpats i denna studie. Argument kan ges för att katastrofer i Sverige eller Norden är något osannolikt. Den senaste katastrofsituationen skedde dock 2011 i Norge, en katastrofsituation som ställde enorma krav på sjukvården. Socialstyrelsen ställer krav på att samtliga landstingen ska ha en katastrofmedicinsk beredskap oavsett sannolikheten för en katastrof. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskestudenters upplevelse av att vara förberedd inför en katastrofsituation. Metod: Studien utformades efter en empirisk kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes på totalt deltog 16 sjuksköterskestudenter som läste termin 6. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Studien ingick i ett forskningsprojekt där ytterligare tre studier ingick. Resultat: Resultatet av sjuksköterskestudenters upplevelse för katastrof vissas genom två huvudkategorier; En känsla av ovisshet med följande underkategorier: Känslan av att det inte kommer att hända, En känsla av att vara otillräcklig, Att vara ansvarig och Att inte ha kontroll på situationen. Den andra huvudkategorin var; Att känna trygghet i sin kunskap med följande underkategorier: En önskan att utvecklas och Att inte lita på sin egen kunskap. Slutsats: Slutsatsen i studien visar att sjuksköterskestudenter inte upplever sig förberedda inför att medverka i en katastrofsituation. Denna upplevelse grundar sig i en känsla av ovisshet och att känna trygghet i sin kunskap. Finns en önskan hos deltagarna att simuleringstillfällen likt HLR även skulle genomföras utifrån olika situationer för att få en insikt i hur de skulle reagerar när tillgängliga resurser är otillräckliga till det aktuella vårdbehovet.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2010.

No description available.

Uppsatsen söker utveckla vilka svårigheter som kan uppstå vid ledning av en allvarlig händelse och utforskar dessa djupare för att se varför de uppstår. För att göra detta nyttjas en välanvänd implementeringsteori av Lundquist där tillämparen står i fokus. Teorin utgår från att implementering endast kan ske om tillämparen förstår, kan och vill utföra uppgiften på rätt sätt. För att med ett breddat perspektiv få svar på vilket eller vilka av det tre villkoren som förklarar bristerna vid ledning av en allvarlig händelse har det gjorts intervjuer med ambulanspersonal på ambulansstationen i Umeå och dessa har kompletterats med en genomgång av KAMEDOrapporter. De har sedan kategoriserats och tematiskt analyserats för att nå svar på frågeställningarna. Rapporterna genererade fem kategorier: dokumentering, samverkan mellan olika organisationer, kommunikation, fördelning till sjukhus och tydlig ledning. Intervjuerna lyfter utöver detta framförallt svårigheten att få kontroll över situationen och ha förmågan och möjligheten att ta ett steg tillbaka från det medicinska arbetet och tänka ett steg framåt. Vidare bekräftar intervjupersonerna de fyra kvalitetsindikatorerna som identifierats som bristande i tidigare studie. Anledningarna framstår främst som resursbrist i form av utrustning och personal samt möjlighet till repetition kombinerat med en ovilja att följa konceptet fullt ut i alla situationer. Detta trots att det i tal uttrycks en positiv inställning och en vilja att följa konceptet.

<p>Samhällets utveckling i kombination med förändringar inom hälso- och sjukvården ökar risken att drabbas av en allvarlig händelse. Hälso- och sjukvården måste därför anpassas för att kunna hantera situationer med ett stort skadeutfall, i samma utsträckning som en oväntad minskning av tillgänglig kapacitet, till exempel vårdplatsbrist. Genom att hitta svagheter i verksamheten så ökar möjligheterna att åtgärda dessa och därmed förmågan att kunna upprätthålla de ordinarie målen för vård och behandling av patienter vid en allvarlig händelse. Syftet med denna studie var att utveckla och testa en arbetsmetod för att systematiskt kunna analysera och utvärdera katastrofmedicinsk beredskap, samt identifiera, orsaksbestämma, åtgärdsanalysera och mäta förmågan att hantera de för Landstinget i Östergötland (LiÖ) väsentliga områdena av katastrofmedicinskt beredskap. För detta ändamål utvecklades en arbetsmetod genom att kombinera en av Katastrofmedicinskt Centrum skapad strukturmall med den metod som Patientsäkerhetsenheten inom LiÖ använder sig av vid riskanalyser. Strukturmallen utgår ifrån Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2005:13) om vad Hälso- och sjukvården särskilt bör uppmärksamma i relation till vad dess verksamhet skall baseras på. Resultatet visar att strukturmallen i kombination med patientsäkerhetsmetoden ger möjlighet att systematiskt utföra riskanalyser inom de identifierade områdena av katastrofmedicinsk beredskap. Arbetsmetoden bidrog till en samsyn om olika begrepps betydelse, samt identifiering och värdering av för den katastrofmedicinska beredskapen förekommande risker. En fortsatt utveckling av metoden krävs för att kunna analysera och utvärdera effekter av riskminskande åtgärder.</p> / <p>The aim of the study was to develop and test a new methodology for a systematic analysis of disaster preparedness in the County Council of Östergötland. The aim was also to identify, categorise and create measurability of the surge capacity within important fields of the disaster preparedness of the County Council of Östergötland.</p><p>The methodology is based on the use of a template developed by the Centre for Teaching and Research in Disaster Medicine and Traumatology (KMC), in combination with a validated patient risk assessment tool. The KMC template is based on national regulations and guidelines issued by the Swedish National Board of Health and Welfare. The template includes, in accordance with the board, what disaster preparedness should pay particular attention to in the planning process, in relation to the different components of disaster preparedness.</p><p>The results demonstrate that the template in combination with the risk assessment tool made it possible for an expert group to systematically conduct risk analysis within the identified areas of the disaster preparedness. Future development of this methodology will be needed in order to analyse and evaluate the effects of risk mitigation measures.</p>

The science of disaster medicine is more a descriptive than analytical type. Research, in most instances, has not employed quantitative methods and there is very sparse knowledge based on analytical statistics. One consequence of this is that similar mistakes are repeated over and over. Lessons that should be learned are merely observed. Moreover, there are almost no practical or ethical ways in which randomised controlled studies can be performed. The management, command and control of situations on different levels of hierarchy has eldom been evaluated and there have been no standards against which performance can be evaluated. Furthermore, the documentation of decisions and staff work is rarely sufficient enough to evaluate command and control functions. Setting standards that may be used as templates for evaluation and research is an issue that is constantly being addressed by leading experts in the field of disaster medicine and this is also an important issue that is expressed in the Utstein Template. Swedish National Board of Health and Welfare, templates of performance indicators were developed. These were tested on reports available from incidents, and our conclusion was that documentation in this form was not adequate enough for use in this method of evaluation. Documentation must be improved and data probably need to be captured and stored with the help of information systems. A template developed for the evaluation of medical command and control at the scene was tested in standardised examinations. When using this template in this setting it was possible to obtain specific information on those aspects of command and control that need to be improved. An information system using on-line Internet technique was studied twice. The first study concluded that in spite of technical disturbances the system was acceptable to the organisation but could not yet be recommended for use during major incidents. The second study concluded that the retrieval of information was, in all respects not as good as the control system, a conventional ambulance file system. In a study of staff procedure skills during training of management staffs in command and control it was concluded that documentation during training sessions was not adequate and this lack of staff procedure skills could possibly be a contributing factor to the fact that lessons in command and control are not learned from incidents. Conclusions in thesis are that measurable performance indicators can be used in the training of command and control. If performance indicators are to be used in real incidents and disasters, functioning information systems have to be developed. This may lead to a better knowledge of command and control and could possibly contribute to a process where lessons are learned and mistakes are not repeated.

Samhällets utveckling i kombination med förändringar inom hälso- och sjukvården ökar risken att drabbas av en allvarlig händelse. Hälso- och sjukvården måste därför anpassas för att kunna hantera situationer med ett stort skadeutfall, i samma utsträckning som en oväntad minskning av tillgänglig kapacitet, till exempel vårdplatsbrist. Genom att hitta svagheter i verksamheten så ökar möjligheterna att åtgärda dessa och därmed förmågan att kunna upprätthålla de ordinarie målen för vård och behandling av patienter vid en allvarlig händelse. Syftet med denna studie var att utveckla och testa en arbetsmetod för att systematiskt kunna analysera och utvärdera katastrofmedicinsk beredskap, samt identifiera, orsaksbestämma, åtgärdsanalysera och mäta förmågan att hantera de för Landstinget i Östergötland (LiÖ) väsentliga områdena av katastrofmedicinskt beredskap. För detta ändamål utvecklades en arbetsmetod genom att kombinera en av Katastrofmedicinskt Centrum skapad strukturmall med den metod som Patientsäkerhetsenheten inom LiÖ använder sig av vid riskanalyser. Strukturmallen utgår ifrån Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2005:13) om vad Hälso- och sjukvården särskilt bör uppmärksamma i relation till vad dess verksamhet skall baseras på. Resultatet visar att strukturmallen i kombination med patientsäkerhetsmetoden ger möjlighet att systematiskt utföra riskanalyser inom de identifierade områdena av katastrofmedicinsk beredskap. Arbetsmetoden bidrog till en samsyn om olika begrepps betydelse, samt identifiering och värdering av för den katastrofmedicinska beredskapen förekommande risker. En fortsatt utveckling av metoden krävs för att kunna analysera och utvärdera effekter av riskminskande åtgärder. / The aim of the study was to develop and test a new methodology for a systematic analysis of disaster preparedness in the County Council of Östergötland. The aim was also to identify, categorise and create measurability of the surge capacity within important fields of the disaster preparedness of the County Council of Östergötland. The methodology is based on the use of a template developed by the Centre for Teaching and Research in Disaster Medicine and Traumatology (KMC), in combination with a validated patient risk assessment tool. The KMC template is based on national regulations and guidelines issued by the Swedish National Board of Health and Welfare. The template includes, in accordance with the board, what disaster preparedness should pay particular attention to in the planning process, in relation to the different components of disaster preparedness. The results demonstrate that the template in combination with the risk assessment tool made it possible for an expert group to systematically conduct risk analysis within the identified areas of the disaster preparedness. Future development of this methodology will be needed in order to analyse and evaluate the effects of risk mitigation measures.

Bakgrund Barn finns ofta bland de drabbade i samband med allvarliga händelser och har utifrån ålder och mognadsgrad behov som skiljer dem från vuxna i dessa situationer. Sjukvårdspersonal anger att det är svårare och mer påfrestande att hantera situationer där flera barn drabbats, men sjukvårdens förmåga kan optimeras om barnaspekter uppmärksammas rutinmässigt vid utformning av katastrofmedicinsk beredskap. Internationella rapporter anger att barnaspekter ofta förbises vid utformning av katastrofmedicinsk beredskap, men ämnet är bristfälligt kartlagt i Sverige. Syfte: Att undersöka om barnperspektivet uppmärksammas vid utformning av katastrofmedicinsk beredskap på regional nivå. Metod: Enkätstudie där populationen utgjordes av Sveriges 21 beredskapssamordnare på regional nivå. Resultat: I studien deltog samtliga beredskapssamordnare på regional nivå i Sverige (n=21). 16 av 20 deltagare angav att katastrofmedicinsk beredskap kan utformas efter barnets särskilda behov i hög grad. 19 av 21 deltagare uppgav dock att katastrofmedicinsk beredskap endast i liten grad är anpassad för barn. Medverkan av barnsjukvården ses som en viktig faktor för att säkerställa sjukvårdens katastrofmedicinska förmåga inför allvarliga händelser som drabbar barn. 20 av 21 deltagare angav dock att barnsjukvården är representerad endast i liten grad vid planering av katastrofmedicinsk beredskap på regional nivå. Vid risk- och sårbarhetsanalyser och systematisk kvalitetssäkring uppgav 18 av 21 respektive 17 av 18 deltagare att barnaspekter uppmärksammas i liten grad. Sex av 21 landsting/regioner synliggör barnaspekter i regional katastrofmedicinsk plan. Slutsats: Barnperspektivet uppmärksammas endast i begränsad omfattning vid utformning av regional katastrofmedicinsk beredskap. Studien påvisar nödvändigheten av att uppmärksamma och utveckla sjukvårdens katastrofmedicinska förmåga med fokus på barnets särskilda behov. / Introduction: Children are often among the victims in major incidents and have specific needs that separate them from adults in these situations. Healthcare personnel often find events including children more demanding than events only affecting adults. The health care, thus, has to integrate child aspects in all phases of disaster planning. International reports suggest that planning for disaster medical preparedness often fails to consider the special needs of children, but there is a lack of Swedish research in this field. Objective: To investigate if the child perspective is considered in regional disaster medical planning in Sweden. Method: A questionnaire was sent to the 21 regional disaster planning officers in Sweden. Results: All of the regional disaster planning officers in Sweden participated in the study (n=21). 16 of 20 participants claimed that child aspects can be integrated in disaster preparedness to a large extent. However, 19 of 21 planners indicated that disaster preparedness is adjusted to the needs of children only to a small extent. Participation of pediatric personnel in disaster medical planning was seen as an important step to ensure optimal preparedness for events including children. 20 of 21 planners stated that this is the case only to a small extent. Participants claimed that risk and vulnerability analysis (18 of 21) and quality assurance (17 of 18) reflects the needs of children to a small extent. Six of 21 participants claimed that pediatric aspects were integrated in regional disaster medical plans. Conclusion: The child perspective is considered only to a small extent in regional disaster medical planning in Sweden. This study indicates the need to highlight and develop the disaster medical capability with focus on the special needs of the pediatric population.

Insatstiden vid prehospital sjukvårdsledning mellan 2010–2016 visar på att tid mellan händelsens inträffande och första avtransporterade patient på olycksplats, är för lång i jämförelse med rekommendationer inom traumaforskning. Författaren identifierade flera orsaker. Fokus i aktuell förbättringsansats kom att ligga på den prehospitala sjukvårdsledarens beslutsfattande förmåga. Ett beslutsstöd utvecklades från en kvalitetssäkrad bedömningsmall och provades via intervention i utbildning. Här rapporteras den vetenskapliga utvärderingen av deltagarnas självskattade förmågor före och efter utbildningen. Syftet med förbättringsarbetet var att utveckla och förbättra ett beslutsstöd och utbildningen av det, för snabbare initial insats vid prehospital sjukvårdsledning. Studiens syfte var att belysa om beslutsstödet upplevdes göra någon skillnad mellan deltagarna som använde beslutsstöd och de som ej använde beslutsstöd. Förbättringsarbetet bestod av ett test i befintlig prehospital sjukvårdsledarutbildning. Sjukvårdsledarens användning av beslutsstödet studerades via en mellangruppsdesign i befintlig utbildningsverksamhet genom observationsstudie som analyserades via styrdiagram. Studien innehöll en kvantitativ enkätstudie med egenskattad förmåga där svaren genomgick en statistisk analys via SPSS och MANOVA samt en fokusgruppsintervju som genomgick en kvalitativ analys med deduktiv-induktiv ansats. Prehospitala sjukvårdsledarens tid till beslut noterades bli kortare i flera fall vid användning av beslutsstöd. Positiva upplevelser av beslutsstödet förmedlades av deltagarna. Ingen signifikant skillnad mellan gruppernas egenskattade förmågor konstaterades efter analysen av enkätsvaren. Beslutsstödet kan tidseffektivisera insatsen vid prehospital sjukvårdsledning, vilket leder till att drabbade får ett snabbare omhändertagande. Bättre förutsättningar skapas för drabbade att få inhospital vård inom traumaforskning rekommenderad tid.

Arbetet har genomförts på uppdrag av Katastrofmedicinskt Centrum. Syftet var att utforska vilka möjligheter det finns med digitala simuleringsverktyg för stötta kollaborativt lärande och testande av hälso- och sjukvårdsorganisationers katastrofmedicinska sjukvårdsledningsförmåga. Utgångspunkten har varit dagens analoga simuleringsverktyg. Katastrofmedicinska händelser förekommer sällan vilket skapar behovet att kunna återskapa och öva på dessa, tidigare studier har visat på brister sjukvårdsledning i vårdkedjan som minskat patientsäkerheten. Forskningsansatsen var forskning-genom-design (Research through Design, RtD). Designutforskningen resulterade i fyra olika designkoncept, assisterande faciliteringsverktyg, ökade kontrollmöjligheter, enkel interaktion, och ökade träningsmöjligheter. Designkoncepten stärker samarbetet mellan deltagarna och ökar tiden spenderad på att utföra aktiviteter på sjukvårdsledningsnivå samt hjälper facilitatorer att planera och genomföra nya typer av övningar. Designprocessen visade också att digitala simuleringsverktyg bör ses som kompletterande istället för ersättare av analoga verktyg då det analoga materialet har andra styrkor. På så sätt kan styrkorna med digitala verktyg användas till fullo.