Barn som ska opereras upplever den okända situationen som stressfylld och obehaglig. Denna litteraturstudies syfte var att belysa vad anestesisjuksköterskan kan göra för att minska oro och rädsla för barn och föräldrar i samband med anestesi. Efter analys av 16 artiklar blev resultatet fyra kategorier; information, åtgärder i förberedelsefasen, åtgärder vid anestesitillfället och bedömning av oro. Informationen ska vara omfattande och detaljrik och även beröra den postoperativa smärtlindringen. Internetprogram kan vara bra komplement till traditionell information. Goda resultat ses med åtgärder i förberedelsefasen. De kan vara utformade på olika sätt, vilka alla syftar till att öka delaktighet och reflektionsmöjligheter hos föräldrar och barn. Olika metoder kan användas i den direkta omvårdnaden som att förbättra vårdpersonalens bemötande av barnen. Ett annat är att använda avledande moment i form av clowner. För bedömning av oro kan barnens och föräldrarnas beteende bedömas i realtid. På så sätt identifieras oroliga barn och föräldrar. Resultatet i studierna visar på att oroliga barn vill ha mer omfattande information inför anestesi och operation än vad som ges idag. Att åldersanpassa och individanpassa information och att arbeta med perioperativ dialog är sätt att kvalitetshöja omvårdnaden.

No description available.

Introduction: Hypothermia emerges under surgery when the patient is exposed against thecold and is anesthetic treatment, where their is not functioning properly. Complications canarise due to hypothermia, in worst case scenario the patient dies. It is important för alloperating theatre professions to know the preventive methods and how to remedyhypothermia. Aim: The aim of the study is to describe what experiences the operatingtheathre team have about hypothermia during the perioperative care. Method: Qualitativeinterview study with inductive approach. A total of 16 operating theatre personnel ofdifferent professions were interviewed. The interviews were analyzed with qualitativecontent analysis. Result: The result is built up using two main categoires, hypothermia is aproblem and to successful prevent hypothermia. Of these main categories, six subcategorieswere designed. Conclusion: The fact that hypothermia still occurred at the surgery wasseen as a problem and suffering for the patients. Adherence to guidelines regardinghypothermia was essential to avoid patients being affected. There was disagreement aboutcertain preventive measures. Possessing knowledge and experience was successful inpreventing hypothermia, while a lack of knowledge and experience contributed to increasedrisks of patients being affected.

I Sverige lever 1,9 miljoner med någon form av hjärt- och kärlsjukdom. De som drabbas av hjärtsjukdom kan behöva åtgärdas med öppen hjärtkirurgi. Hjärtkirurgi är en framgångsrik intervention inom hjärt- och kärlsjukvård. Patienterna kan möta många olika psykiska och fysiska utmaningar som följer med interventionen. Sjuksköterskan bör ha en förståelse för patientens upplevelser vid öppen hjärtkirurgi, för att kunna hjälpa till att optimera vården runt dessa patienter. Syftet är att undersöka patienters psykiska och fysiska upplevelser i samband med öppen hjärtkirurgi. Studiens metod är en litteraturöversikt med systematisk sökning. Sjutton vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats inom området har inkluderats. Dessa studier är publicerade mellan 2009–2019. Databaser som använts vid sökning är CINAHLcomplete och PubMed. Dataanalysen gjordes utifrån en integrerad dataanalys. Resultatet presenterar att patienterna upplever stor oro i samband med operationen. Fysisk sårbarhet uppstår i samband med smärta och fysiska begränsningar och påverkade livskvaliteten negativt. Ett stort informationsbehov finns och patienterna värderar specifikt anpassad information högt. Många upplever bättre livskvalité efter operationen och upplever att det är viktigt med stöd från sjuksköterskan. Slutsatsen var att flera studier belyser vikten av en god relation mellan patienten och vårdgivaren. Detta skapades genom tillit och förtroende till vårdpersonalen och då patienterna kände delaktighet i sin egen vård. Patienter som upplevde ångest och oro innan operationen,skattade också i högre utsträckning ångest och oro efter operationen. Att vara smärtfri, vara fri från komplikationer samt att kunna klara av vardagliga fysiska aktiviteter var de mest betydelsefulla faktorerna för förbättrad livskvalitet. Sekundärpreventiv information och att arbeta personcentrerat bidrar till att patienterna kunde känna sig trygga. Genom ökaddelaktighet och kunskap kan vårdpersonalen vägleda patienterna genom psykiska och fysiska utmaningar i samband med öppen hjärtkirurgi. Sjuksköterskan spelade en viktig roll ipatienternas totala upplevelse av vårdkvalitén. Nyckelord: CABG, Upplevelse, Hjärtkirurgi, Postoperativ vård

Bakgrund Oavsiktlig hypotermi hos patienter i samband med kirurgi är mycket vanligt förekommande. Det perioperativa teamet har en viktig roll att med hjälp av kunskap och tillgänglig utrustning förebygga hypotermi. Syftet med studien var att belysa aspekter som kan påverka arbetet med att förebygga hypotermi i samband med kirurgi, utifrån operations- och anestesisjuksköterskors erfarenheter. Metod Intervjuer med fyra operationssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor analyserades för att belysa deras aspekter på hypotermi hos patienter i samband med kirurgi. En kvalitativ ansats valdes och innehållsanalys gjordes. Resultat Resultatet består av sex kategorier: Att kommunicera om en bra miljö för alla, Prioritering av åtgärder, Betydelsen av respekt och kommunikation för samarbetet, Kunskap och medvetenhet, Rutiner, riktlinjer och checklistor samt Ny arbetskultur. Dessa kategorier visar att kunskap om hypotermi finns men att det många gånger beror på samarbetet i det perioperativa teamet om åtgärder vidtas eller ej. Alla kategorier berör olika aspekter av att arbeta i team. Att arbeta tillsammans i team framträder som ett genomgående tema. Slutsats Resultatet visar att kulturen i ett team, både kan vara en styrka och en svaghet för arbetet med att förebygga hypotermi. För att komma till rätta med det förebyggande arbetet mot hypotermi krävs insatser för ett förbättrat teamarbete bl.a. genom en förändrad arbetskultur. / Background Inadvertent hypothermia in patients during surgery is very common. The perioperative team has an important role to use the knowledge and the equipment available to prevent hypothermia. The aim of the study was to illustrate aspects that can affect efforts to prevent hypothermia during surgery, based on operating theatre and anesthesia nurses' experiences. Method Interviews with four operating theatre nurses and four nurse anesthetists were analyzed to illustrate aspects of hypothermia in patients during surgery. A qualitative approach was chosen with a content analysis. Results The result showed six categories: Communicating for a good environment for everyone, Prioritizing actions, The importance of respect and communication for cooperation, Knowledge and awareness, Routines, guidelines and checklists and New work culture. These categories showed that knowledge of hypothermia exists but often it depends on the cooperation within the perioperative team whether an action is done or not. All categories relate to different aspects of working in teams. Throughout all categories Working together in a team emerges as a theme. Conclusion The result showed that the culture in a team, can be both a strength and a weakness for working with prevention of hypothermia. It requires action for improved teamwork for example through a change in the work culture.

Att genomgå anestesi och operation kan vara en oförutsägbar och smärtsam upplevelse för barn. Det är vanligt att barn upplever oro preoperativt vilket kan leda till negativa följder för barnet såsom ökad postoperativ smärta och psykologiska besvär. Det innebär en utmaning för anestesisjuksköterskan som ska utföra anestesin och samtidigt kunna inge barnet lugn och trygghet. Tidigare forskning visar på positiva effekter av olika preoperativa förberedelser, samt kontinuitet genom den perioperativa dialogen. Anestesisjuksköterskors erfarenheter och strategier i mötet med barnet har dock inte studerats  i  någon  större  utsträckning,  trots  att  det  finns  en bred  erfarenhet  hos verksamma anestesisjuksköterskor som möter barn dagligen i sitt yrke. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter och strategier för att lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. För att svara på syftet genomfördes semistrukturerade intervjuer med fyra anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i västra Sverige. Intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier. Den första huvudkategorin handlade om att ”Optimera och anpassa mötet med barnet” och innefattade kategorierna ”Bygga upp en kontakt med barnet”, ”Situationsanpassa” samt ”Respektera barnets autonomi”. Den andra huvudkategorin  handlade  om  att  ”Optimera  omgivningen”  och  innefattade kategorierna ”Samspelet med föräldrarna” samt ”Yrkesrollen”. Kategoriernas innehåll presenterades  i  tillhörande  subkategorier.  Att  läsa  av,  vara  följsam  och  anpassa strategier efter barnets behov var något som genomsyrade resultatet, vilket är i linje med den tidigare forskning som finns. Studiens resultat kan trots ett litet urval ge en ökad förståelse för hur man kan lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi.

Att genomgå anestesi och operation kan vara skrämmande för många barn då de utsätts för något okänt, oförutsägbart och de känner att de tappar kontrollen. Oroliga barn utgör en utmaning för anestesisjuksköterskan då det innebär att barnen samarbetar i mindre grad. Anestesisjuksköterskan har kort om tid vid mötet med ett barn innan operation för att skapa en god kontakt och få barnet att samarbeta. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att söva barn. Metoden som valdes var öppna intervjuer, åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på ett sjukhus i västra Sverige. Intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Det som är utmärkande för studiens resultat bygger på förberedelse som skapar kontroll för oförutsedda händelser, och förmågan hos anestesisjuksköterskan att anpassa sig efter barnets individuella behov. I resultatet framkom två huvudteman. Det första huvudtemat handlar om ”Skapa de bästa förutsättningar utifrån den omgivande miljön” och innefattade kategorierna ”Handlingsberedskap”, ”Närvaron av föräldrar”. Det andra huvudtemat handlade om ”Skapa de bästa förutsättningarna i mötet med barnet” och innefattade kategorierna ”Etablera kontakt med barnet” och ”Respektera barnet”. Kategoriernas innehåll presenterades i tillhörande underkategorier. Slutsatsen i studien blev den för att kunna hantera ett barns oro är erfarenhet och förmågan att läsa av ett barn viktigt för anestesisjuksköterskan. Att ha handlingsberedskap, vara följsam och att kunna anpassa sig efter barnets individuella behov är några egenskaper som en anestesisjuksköterska bör besitta, vilket stämmer med den tidigare forskningen. När anestesisjuksköterskan etablerar en god kontakt med barnet blir det en trygghet för dem båda vid induktionen.

Att vårda barn inför operation kräver att anestesisjuksköterskan kan förstå barnets livsvärld och bemöta eventuell oro. Första gången som ett barn kommer i kontakt med sjukvården kan upplevas som skrämmande. Hur barnet blir bemött har en stor betydelse för framtida besök. Med bra förberedelse skapar anestesisjuksköterskan trygghet och underlättar inför operationen för både barnet och deras föräldrar. Informationen till barnet är en viktig del i den preoperativa delen och måstes anpassas till barnets ålder. Humor och fantasi har stor effekt på barns förmåga att klara av rädsla. Anestesiinduktion är stressande för många barn och därmed bör anestesisjuksköterskan ha ett vårdande förhållningssätt för att minska vårdlidande. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskans erfarenheter av att vårda barn i samband med anestesi. Kvalitativ metod med öppna intervjuer av sju anestesisjuksköterskor har används. Intervjuerna har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Det som är utmärkande för studiens resultat bygger på förberedelse som skapar kontroll för oförutsedda händelser, och förmågan att använda sig av fantasi och kreativitet. Resultatet presenteras under de generiska kategorierna; Förberedelse, Följsamhet och Öppenhet. Det perioperativa vårdandet av barn kräver följsamhet till det unika barnet och dess behov samtidigt som en övergripande kontroll bibehålles om något oväntat inträffar. Vårdandet förutsätter anestesisjuksköterskan totala och aktiva uppmärksamhet och bekräftelse erhålls direkt om ett vårdmöte har etablerats – eller inte etablerats. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Sverige och det har visat sig att många vårdskador uppstår i den perioperativa vården. Bristande kommunikation har visat sig vara en vanlig orsak till vårdskador. Tidigare forskning visar på att införandet av kommunikationshjälpmedel främjar kommunikationen och ökar patientsäkerheten, men trots införandet fortsätter vårdskadorna att öka. Syfte: Syftet är att belysa faktorer som främjar och säkerställer god kommunikation inom det intraoperativa teamet för att öka patientsäkerheten. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats användes för att svara på syftet. Sökningar gjordes i två vetenskapliga databaser, CINAHL och PubMed. Totalt 16 vetenskapliga primärartiklar inkluderades, data extraherades och analyserades i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Resultatet är en konklusion av två kategorier; faktorer som främjar kommunikation och faktorer som säkerställer kommunikation. Resultatet visar att införandet av exempelvis WHO:s checklista främjar kommunikationen och ökar patientsäkerheten.  Slutsats: Kommunikationen främjas och patientsäkerheten ökar genom införandet av kommunikationshjälpmedel men för att kommunikationen ska säkerställas behövs det strategtiska lösningar för att de ska användas korrekt.

Operationssjuksköterskan träffar dagligen patientersom ska genomgå någon form av kirurgi. Många patienter upplever rädsla och oroi den perioperativa perioden där operationssjuksköterskan har som uppgift attskapa en tillitsfull relation och vara ett stöd för patienten. Humor har visatsig ha en positiv inverkan på interaktionen mellan patient och vårdare. Syfte: Att sammanställa kunskap om hur patientenoch sjuksköterskan kan uppleva humor i omvårdnaden och hur humor kan användassom ett kommunikationsredskap. Metod: Metodenvar litteraturstudie. De 14 inkluderade artiklarna syntetiserades med hjälp avNoblit & Hare’s beskrivning av metasyntes med arbetets syfte somutgångspunkt. Resultat: Humor ikommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten ger god respons då detanvänds vid rätt tillfälle. Det framkom att humor kunde verka somrelationsskapande och underlätta kommunikationen. Patienten kunde med hjälp avhumor ge uttryck för- och hantera känslor. Slutsats: Ökad kunskap omhumor och dess användning i kommunikationen kan verka som ett välfungeranderedskap i kommunikationen mellan operationssjuksköterskan och patienten