Bakgrund: Inför en operation där en patient ska sövas är en fri luftväg av största betydelse för att bibehålla alla vitala funktioner. Att etablera en fri luftväg kan göras med hjälp av olika metoder, bland annat svalgtub, nästub, maskventilation, larynxmask eller endotrakeal intubation. För att hantera luftvägarna måste anestesisjuksköterskan kunna behärska olika tekniker för att assistera och helt ta över ventilationen, men även ha kunskap kring vilka komplikationer som kan uppstå i samband med detta. Postoperativa halsbesvär, eller POST, kan uppstå efter operationen vilket innebär att patienten upplever smärta i halsen samt hosta och heshet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om patienterna upplever postoperativ halssmärta efter säkerställande av fri luftväg med larynxmask eller endotrakealtub. Samt undersöka om det är någon skillnad i upplevd smärta mellan användandet av endotrakeal intubation och larynxmask. Metod: Studiedesignen är en kvantitativ enkätstudie. Enkäten består av sammanlagt 13 frågor, varav nio hämtades från patienternas journal. Frågorna som patienterna fick svara på är utformade med ja- eller nejsvar samt med NRS-skalan. Resultat: Nästan en fjärdedel av deltagarna uppgav smärta både 1–2 timmar och 6–8 timmar postoperativt. Vid det första frågetillfället var det signifikant skillnad mellan könen då fler kvinnor upplevde smärta men vid 6–8 timmar fanns det ingen signifikans. I användandet av endotrakealtub eller larynxmask hittades ingen statistisk skillnad i upplevelsen av smärtan. Diskussion: Tidigare forskning har gett stora variationer i antalet patienter som upplever smärta i halsen och inte heller gett någon slutsats huruvida det gör mer eller mindre ont med endotrakealtub eller larynxmask då det finns begränsad forskning kring ämnet. Skillnaden i upplevelsen av smärtan hos könen skulle kunna förklaras av anatomiska skillnader. Anestesisjuksköterskan bör arbeta aktivt för att förebygga vårdskador för att minimera risken för psykosocialt och fysiskt lidande för patienten som kan uppkomma av smärta. Detta är av stort värde för patienten då upplevelsen av smärta leder till försämrad sårläkning och att behandla smärta leder till kortare vårdtider.

Introduktion: Operationssjuksköterskors arbete äger rum under olika tjänstgöringstider. Utifrån deras specialistkompetens föreligger ett eget ansvar för patientens perioperativa omvårdnad och säkerhet men också ett gemensamt ansvar med övriga professioner i operationsteamet. God kommunikation och ett bra samarbete inom operationsteamet har visat sig vara faktorer som gynnar patientsäkerheten. Att arbeta vissa tjänstgöringstider kan påverka patientsäkerheten negativt. Syfte: Syftet var att undersöka och jämföra uppfattningar om patientsäkerhet hos operationssjuksköterskor med olika tjänstgöringstid. Metod: En deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes med kvantitativ design på fyra sjukhus i mellersta Sverige. Datainsamling skedde via enkäter baserat på en modifierad version av ett validerat instrument, kompletterat med två studiespecifika frågor med en följdfråga vardera. Resultat: Helhetsbedömningen av patientsäkerheten skilde inte mellan operationssjuksköterskor med olika tjänstgöringstider. Däremot ansåg de, att tjänstgöra oregelbunden arbetstid hade en positiv inverkan på samarbetet och kommunikationen i operationsteamet. Konklusion: Samarbetet och kommunikationen i operationsteamet ansågs skilja mellan de olika tjänstgöringstiderna. Deltagare ansåg att arbete oregelbunden tjänstgöringstid innebar ett mer aktivt arbete för att öka patientsäkerheten. Vilket även bidrog till ett bättre samarbete och kommunikation mellan professionerna i operationsteamet, något som kan leda till en positiv inverkan på patienters säkerhet.

Tidigare studier visar att överrapportering mellan operation och postoperativ avdelning är ett kritiskt moment för patientsäkerheten, och överrapportering mellan operation och postoperativ avdelning är ofta ofullständig avseende informationsöverföring. Den här studiens syfte var att undersöka om personalgrupperna som medverkar i överrapporteringen från operationsavdelning till postoperativ avdelning skattar någon skillnad i kvalitén på överrapportering när operationssjuksköterskan medverkar i rapporten. Metoden var en kvantitativ observationsstudie, personal och observatör fick via enkäter skatta kvalitén på 60 st. överrapporteringen mellan operation och postoperativ avdelning vid ett Centrallasarett i södra Sverige. Resultatet visade att kvalitén på överrapporteringen ej uppvisar några signifikanta skillnader vid operationssjuksköterskans medverkan. Studiens resultat visade att kvalitén på rapporten ej uppvisar några skillnader vid operationssjuksköterskans medverkan. Postop-sköterskorna skattade informationsöverföringen som något förbättrad när operationssjuksköterskorna medverkade, men det behövs mer forskning för att klargöra skillnaderna.

Bakgrund: Genom perioperativt arbetssätt vårdar anestesi- och operationssjuksköterskortillsammans patienten före, under och efter ingreppet. Urakut kejsarsnitt är ett komplextingrepp med fokus att rädda liv. Komplikationer kan uppstå, vilket leder till att ingreppetsnabbt skiftar i intensitet. Specialistsjuksköterskor försätts då i en position där det ställskrav på stresstålighet och kompetens. Båda bidrar med sin unika spetskompetens och sittperioperativa förhållningssätt, vilket kan lindra lidande för patienten. Detta gör anestesiochoperationssjuksköterskor till en viktigt medarbete i teamet. Syfte: Syftet med studien var att belysa specialistsjuksköterskors upplevelse under denperioperativa vården vid urakut kejsarsnitt. Metod: I studien användes kvalitativ metod där datamaterialet analyserades med kvalitativinnehållsanalys. Datamaterialet bygger på intervjuer som genomfördes med fyraanestesisjuksköterskor och fyra operationssjuksköterskor.Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre kategorier; den relationsinriktadeomvårdnaden, en utmanande arbetssituation samt teamets betydelse med sjuunderkategorier.Konklusion: I resultatet framkommer att genom att vara en trygg person kan en godpatientrelation upprätthållas, när värdighet visas för patienten kan det minska lidande.Kommunikation och känna stöttning inom teamet är viktigt för att samarbetet ska fungera.När arbetssituationen är utmanande vid exempelvis komplikationer medför detta stress.Scenarioträning kan ge möjligheten till kompetenshöjning och ge mer trygghetspecialistsjuksköterskors arbetsroll. / Background: Through perioperative nursing, nurse anaesthetist and theatrical nurse together care for the patient before, during and after surgical procedure. Emergency caesarean section (Ecs) is a complex situation where focus is to save lives. Complications can occur, leading to a rapid change in work intensity. The special nurses are then placed in a position where there is a demand for stress resistance and competence. Both contribute with their unique competence and perioperative nursing, which can alleviate suffering for the patient. This makes the nurse anaesthetist and theatrical nurse`s an important part of the team. The aim: The aim of the study was to elucidate the experience of special nurses during theperioperative care of the Ecs. Method: The study used a qualitative method where the data material was analyzed with qualitative content analysis. The data is based on interviews conducted with four nurse anaesthetist and four theatrical nurse s. Results: Three categories emerged from the analysis; the relational care, a challenging work situation, the importance of the team with eight subcategories. Conclusion: The result point out by being a confident person a good patient relationship can be maintained, when dignity is shown it can reduce suffering for the patient.Communication and support within the team is important for the collaboration to work.When work situation is challenging this causes stress. Scenario training can provide the opportunity for skills enhancement and provide more security for the specialist nurse's jobrole.

Introduktion: Hypotermi uppstår under operation när patienten är exponerad för kyla och är under anestesi, där deras temperaturreglering fungerar suboptimalt. Komplikationer kan uppstå på grund av hypotermi, i värsta fall kan patienten avlida. Det viktigt att alla professioner inom operationsvården behärskar förebyggande metoder och hur hypotermi åtgärdas. Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationsteamets erfarenheter rörande hypotermi inom perioperativt vård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sammanlagt intervjuades 16 personer med olika professioner inom operationsteamet. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av två huvudkategorier, Hypotermi är ett problem och Att framgångsrikt förebygga hypotermi. Utifrån dessa huvudkategorier formades sex underkategorier. Konklusion: Att hypotermi fortfarande förekom i samband med operation sågs som ett problem och lidande för patienterna. Följsamhet till riktlinjer gällande hypotermi var essentiellt för att undvika att patienter drabbades. Det rådde oenighet om vissa förebyggande åtgärder. Att inneha kunskap och erfarenhet var framgångsrikt för att förebygga hypotermi medan en brist på kunskap och erfarenhet bidrog till ökade risker för att patienterna drabbades.

No description available.

No description available.

Introduktion: Hypotermi uppstår under operation när patienten är exponerad för kyla och är under anestesi, där deras temperaturreglering fungerar suboptimalt. Komplikationer kan uppstå på grund av hypotermi, i värsta fall kan patienten avlida. Det viktigt att alla professioner inom operationsvården behärskar förebyggande metoder och hur hypotermi åtgärdas. Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationsteamets erfarenheter rörande hypotermi inom perioperativt vård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sammanlagt intervjuades 16 personer med olika professioner inom operationsteamet. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av två huvudkategorier, Hypotermi är ett problem och Att framgångsrikt förebygga hypotermi. Utifrån dessa huvudkategorier formades sex underkategorier. Konklusion: Att hypotermi fortfarande förekom i samband med operation sågs som ett problem och lidande för patienterna. Följsamhet till riktlinjer gällande hypotermi var essentiellt för att undvika att patienter drabbades. Det rådde oenighet om vissa förebyggande åtgärder. Att inneha kunskap och erfarenhet var framgångsrikt för att förebygga hypotermi medan en brist på kunskap och erfarenhet bidrog till ökade risker för att patienterna drabbades.

Patientsäkerhet och vårdkvalitet är centralt i all perioperativ omvårdnad. Begreppen används ofta i den perioperativ omvårdnad, men de har inte en fast definition. För att kunna förstå begreppens mening i den perioperativa kontexten genomfördes ett scoping litteraturstudie med utgångspunkt i forskning från perioden 2011 till 2021. Litteraturstudien utfördes utifrån Arksey och O’Malley (2005) metodbeskrivning. Syftet var att beskriva hur begreppen patientsäkerhet och vårdkvalitet används perioperativt. Litteratursökningen identifierade 27 relevante artiklar. Dessa artiklar var kvantitativa, kvalitativa och litteraturstudier. De täcker ett brett spektrum av olika tillvägagångssätt och resultat. Resultaten av den tematiska analysen bekräftar att det inte finns en universell definition av begreppen. Istället verkar de bero på vilken metodik forskarna har använt i sin forskning. Studien identifierade hinder och möjligheter relaterad till dokumentation och kommunikation, efterlevnad av evidensbaserade riktlinjer, arbetsmiljö och arbetsbelastning, operationssjuksköterskans egenmakt, missuppfattade roller i operationsteamet och de sköra patienterna. Operationssjuksköterskornas funktion är att giva personcentrerad vård och göra högkvalitativa överlämningar. Slutsatsen är att det finns forskningsmöjligheter, särskilt kring teatervårdssköterskors intraoperativa roll. Studien visar att det finns ett behov av ytterligare riktad forskning inom området.

Patienter inför operation känner ofta oro, ångest och rädsla. Den komplexa och tekniska operationsmiljön kan skapa oro, ångest och rädsla för det okända. Denna fysiska och psykiska stress kan leda till ökad postoperativ smärta, längre sjukhusvistelse och en ökad användning av smärtstillande läkemedel. I den snabba och utmanade operationsmiljön kan operationssjuksköterskor ha svårt att förbereda sig noggrant för att ge optimal omvårdnad. Att involvera patienten, skapa utrymme för deras önskemål och ge dem en känsla av delaktighet i vården är avgörande för att minska oro, ångest och rädsla samt förbättra den perioperativa vården. Syftet med studien var att beskriva perioperativa interventioner som kan lindra oro, ångest och rädsla hos patienter. Det är en systematisk litteraturstudie med kvantitativ design. Databaserna Cinahl och Scopus tillämpades. 12 artiklar analyserades utifrån Bettany-Saltikov & McSherrys (2016) analysmodell för kvantitativ metod. Resultatet består av fem kategorier: musikterapi och bildspel skapar en lugnande och stödjande miljö, virtuell verklighet som avledning, avslappningsövningar, aromaterapi – ett sätt att skapa inre närvaro och närhet som stöd. Studien visade att interventioner, såsom musikterapi, bildspel, VR, avslappningsmetoder, aromaterapi och närhet, är fördelaktiga för att minska oro, ångest och rädsla i perioperativ vård. Kombinationer av dessa interventioner visar positiv resultat. Anpassning av interventioner efter patienternas individuella preferenser är viktig. Personcentrerad vård och omtänksamma vårdåtgärder bidrar till att minska oro, ångest och rädsla, vilket kan förbättra även den postoperativa återhämtningen.