Övervikt och obesitas är ett växande problem världen över. I den perioperativa vården kommer fler patienter med obesitas att vårdas framöver. För att vårda säkert behöver anestesisjuksköterskan ha specifika kunskaper om hur övervikten påverkar patientens anatomi och fysiologi. De obesa patienterna har en minskad lungkapacitet och tenderar att ha en svårare luftväg. Anestesisjuksköterskan ansvarar för en individuell omvårdnad, genom att anpassa vården utifrån patientens specifika förutsättningar främjas patientsäkerhet. Syftet med magisteruppsatsen var att utforska anestesisjuksköterskans vårdande i pre- och intraoperativ vård av patienter med övervikt och obesitas. Metoden var en integrativ litteraturöversikt efter Whittemore och Knafl (2005). Resultatet baseras på vuxna patienter med BMI>25. Sökningar i Medline och CINAHL resulterade i 24 artiklar. Resultatet visade att tiden innan anestesi är av stor vikt för att förutse risker och kunna skapa en handlingsberedskap i teamet, att genomföra en preoperativ bedömning där flera faktorer vägs samman till en riskbedömning. Den obesa patienten riskerar att få onödigt mycket läkemedel om dosen Propofol inte korrigeras. Genom att positionera patienten i ”ramp position” optimeras förutsättningarna för en lyckad intubation. För att optimera oxygeninnehåll i blodet preoxygeneras patienten fördelaktigt med PEEP/CPAP och syrgas under apné ökar den säkra apnéperioden. När luftvägen ska säkras förbättrar videolaryngoskop insynen till glottis.

Bakgrund: Att bli akut sjuk och stå inför behovet av en akut operation kan vara en omskakande upplevelse för patienten som kan innebära känslor av oro och ångest. Med ett personcentrerat förhållningssätt finns goda möjligheter för anestesisjuksköterskan att tillgodose patientens behov av trygghet. För att kunna tillgodose patientens rättigheter och behov av trygghet behövs forskning som belyser anestesisjuksköterskans strategier för att tillgodose detta genom att minska den oro och ångest som patienten kan uppleva inför en akut operation.Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors strategier för att skapa perioperativ trygghet för patienter vid akut operation.Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes för att besvara syftet. Sex anestesisjuksköterskor intervjuades. Data har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Strategierna som anestesisjuksköterskorna tillämpar för att skapa perioperativ trygghet kan kategoriseras i tre huvudkategorier: ”Personcentrerade strategier”, ”strategier utifrån erfarenhet och kompetens” och ”strategier för att öka patientens delaktighet”. Anestesisjuksköterskorna beskrev att vårdrelationen är en förutsättning för att skapa trygghet. Vårdrelationen gjorde det möjligt att anpassa de strategier som kunde användas för att skapa trygghet. Kategorin strategier utifrån erfarenhet och kompetens beskriver hur anestesisjuksköterskan använder sig själv som redskap för att skapa trygghet genom sitt bemötande. I kategorin strategier för att öka patientens delaktighet beskrivs hur individanpassad samt löpande information kan skapa trygghet och göra patienten delaktig.Slutsats: Anestesisjuksköterskan kan med stöd av personcentrerade strategier såsom skapandet av en vårdrelation samt att individanpassa delar i den perioperativa vården skapa trygghet för patienten. Vidare har anestesisjuksköterskan olika strategier som kan tillämpas för att skapa trygghet för patienten. Till exempel att använda sig själv som redskap samt göra patienten delaktig. Studien bidrar också till att beskriva vad personcentrerad vård kan innebära inom den perioperativa verksamheten.

Introduktion: Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och det ställer höga krav på operationssjuksköterskans omvårdnad för en hög patientsäkerhet i samband med operation. Syfte: Att undersöka operationssjuksköterskors upplevelser av språkproblem och kulturella aspekter i den perioperativa vården. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades och data samlades in via enskilda intervjuer med 10 operationssjuksköterskor, 8 kvinnor och 2 män, vid tre sjukhus i Mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta det insamlade materialet. Resultat: Genom analysen framkom det tre kategorier och åtta subkategorier. De tre  kategorierna var: Operationssjuksköterskan i den mångkulturella vården, Kommunikation och Kommunikationshjälpmedel. I resultatet framkom att hänsyn togs till patientens önskemål så långt det var möjligt om det inte påverkade patientsäkerheten. Operationer i intimare kroppsdelar upplevdes svårare än andra. Operationssjuk-sköterskorna upplevde sig begränsade när de inte kunde kommunicera med patienten. Patienten upplevdes oftast dåligt informerad innan operationen. Det ansågs säkrare att använda en professionell tolk än en anhörig som tolk. Det framkom önskemål från operationssjuksköterskorna om kommunikationshjälpmedel. Konklusion: Studien visade att språkproblem och kulturella aspekter påverkade operationssjuksköterskans perioperativa arbete. Det som upplevdes svårt var både att inhämta och förmedla information som hade betydelse för patientens perioperativa vård och patientsäkerhet. / Introduction: We are living in a multicultural society, which puts great importance on the theatre nurses´ care for patient´s security during surgery. Aim: To investigate the theatre nurses' experiences of language- and cultural issues in the perioperative care. Method: Qualitative method with inductive approach was applied and data was collected through individual interviews with ten surgical nurses, eight women and two men, at three hospitals in the Midwest part of Sweden. A qualitative analysis of the content was used to process the interviews. Results: The analysis resulted in three categories and eight subcategories. The three categories were: Theatre nurse in multicultural health care, Communication and Communication Aids. The result showed that patient's wishes were considered if they did not affect the safety of the patient. Operations in the intimate parts of the body felt harder than others. Theatre nurses felt restricted when they could not communicate with the patient. The patient own personal experience of information prior to the surgery wasn´t satisfactory. It was considered safer to use a professional interpreter than a family member as an interpreter. There were requests from the theatre nurses for communication aids. Conclusion: The study revealed that language- and cultural issues affect the theatre nurse perioperative work. They experienced difficulties in both collecting and disseminating information that had significance for perioperative patient care and patient safety.

Background: Participation is a fundamental concept within healthcare. Specifically vulnerable are patients who are about to undergo surgical procedures. The environment and care within a surgical ward, which is of a highly technogical nature, puts large demands on efforts to create participation for the patient. Aim: The purpose of this research was to investigate how the staff created participation in the care of the patients from when they arrived at the surgery unit until general anesthesia was conducted. Methods: A qualitative observational study was chosen to investigate the aim of the study. A total of twelve observations were performed. Data was collected with field notes and analyzed with qualitative content analysis. Results: The results consisted of four main themes; Participation through information, participation through fellowship, participation through encouragement and unestablished or lacking participation. Information were given to make the care and circumstances meaningful and comprehensible. The staff confirmed the patients’ needs and feelings in order to establish a fellowship. Encouraging the patient to use their own knowledge, experiences and physical resources also helped them to participate in their care. Conclusions: Information and fellowship were the dominating factors behind creating participation for the patient in their stay at the surgery unit. More time for planning and preparation before the patient arrives at the surgery unit will help optimize the patients participation until general anesthesia has been conducted / Bakgrund: Delaktighet är ett grundläggande begrepp inom sjukvården. Särskilt utsatta är patienter som ska genomgå kirurgiska ingrepp. Vården och miljön på en operationsavdelning är av en i hög grad teknologisk natur, vilken sätter stora krav i arbetet med att skapa delaktighet för patienten. Syfte: Syftet var att undersöka hur vårdpersonalen skapade delaktighet i omvårdnaden av patienter från mottagandet på operationsavdelningen, tills generell anestesi inletts. Metod: En kvalitativ observationsstudie genomfördes för att svara på studiens syfte.Totalt genomfördes tolv observationer. Datainsamlingen gjordes med fältanteckningar och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet delades in i fyra huvudkategorier; delaktighet genom information, delaktighet genom gemenskap, delaktighet genom uppmuntran och utebliven delaktighet. Patienterna fick information för att göra vården och dess omständigheter meningsfull och förståelig. Vårdpersonalen bekräftade patienternas behov och känslor i syfte att skapa gemenskap. Patienterna uppmuntrades att använda sina egna kunskaper, erfarenheter och fysiska resurser vilket hjälpte dem att vara delaktiga i sin vård. Slutsats: Resultatet i studien visar hur delaktighet för patienten kan skapas på en operationsavdelning innan generell anestesi inletts. Information och gemenskap var de främsta faktorerna i att skapa delaktighet i en högteknologisk miljö som kan vara svår att begripa. För att förbättra patienternas delaktighet i det perioperativa skedet kan tid för förberedelser och planering utökas för att inte försätta vårdpersonalen i intern konflikt mellan olika lojaliteter.

Bakgrund: Regional anestesi innebär att patienten är vaken men bedövad under det kirurgiska ingreppet. Detta blir allt vanligare då metoden innebär flertalet fördelar, både medicinsk och ur ett patientperspektiv. Det är anestesisjuksköterskans uppgift att se till att patienten känner sig trygg under det kirurgiska ingreppet. Tidigare forskning visar på att sjuksköterskan under regional anestesi bör vara närvarande, engagerad och hela tiden ha kontakt med patienten. Genom att aktivt lyssna och kommunicera samt ge god information uppnås en bra kontakt.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka patientens perioperativa upplevelse vid regional anestesi.   Metod: För denna studie valdes en kvalitativ inriktning med deskriptiv ansats. Ett lämplighetsurval gjordes på en ortopedavdelning med patienter som genomgått en operation i regional anestesi. Tio patienter inkluderades i studien. Semistrukturerade intervjuer med delvis öppna frågor användes. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Analysen resulterade i fyra teman samt sex kategorier. Dessa teman var; Att uppleva negativa känslor, Preoperativa tankar, Perioperativ kommunikation samt professionellt bemötande. Kategorierna bestod av upplevelse av smärta och obehag, känslan av nervositet och övergivenhet, förväntningar, önskemål och delaktighet, information, känsla av säkerhet och trygghet samt att få ett bra bemötande.   Slutsats: Denna studie, i enlighet med tidigare forskning visar på att patienter i högre grad upplevde trygghet vid regional anestesi när anestesisjuksköterskan informerar och hela tiden är närvarande hos patienten. Är anestesisjuksköterskan frånvarande minskar patientens känsla av trygghet och den regionala anestesin kan bli en negativ upplevelse. / Background: Regional anesthesia is becoming more common in surgical procedures, as the method involves several benefits, both from the patient's perspective and from a medical perspective. It is the task of the nurse anesthesia to ensure that the patient feels safe. Previous research shows that the nurse anesthesia should be present, committed and constantly in contact with the patient. By actively listening and communicating as well as providing valuable information, a good contact is achieved. If the nurse anesthetist is successful in this, the experience of regional anesthesia can be a good one.   Aim: The aim of this study was to investigate the patient's perioperative experience in regional anesthesia.   Methods: A qualitative study with a descriptive approach. An aptitude selection was conducted in an orthopedic department with patients undergoing surgery in regional anesthesia. Ten patients were included in the study. Semi-structured interviews with partially open questions were used. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis.   Results: The analysis resulted in four themes as well as six categories. These themes were; To experience negative feelings, Preoperative thoughts, Perioperative communication as well as Professional treatment. The categories consisted of experience of pain and discomfort, feeling of nervousness and abandonment, expectations, wishes and participation, information, a sense of safety and security, and to get a good treatment.   Conclusions: Previous research shows, as does this study, that a nurse anesthesia who informs and is constantly present at the operation room will make the patient feel safer. If the nurse anesthesia is absenting the patient's sense of safety decreases and regional anesthesia can be a negative experience.

Introduktion: Antalet internationella migranter i världen har ökat snabbt i antal de senaste åren, vilket ställer högre krav på vården. Kommunikation är en viktig beståndsdel i omvårdnaden och vid kommunikativa brister kan informationsutbytet bli lidande och patientsäkerheten hotas. En god kommunikation mellan patient och vårdare samt eliminerandet av potentiella språkbarriärer är en förutsättning för att kunna ge en god och patientsäker vård. Tidigare forskning om språkbarriärer mellan sjuksköterskor och patienterfinns, däremot är forskningen om anestesisjuksköterskans upplevelser begränsad inom det perioperativa vårdandet. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda vuxna patienter perioperativt med annat språk. Metod: Studien är genomförd med en kvalitativ metod. Åtta anestesisjuksköterskor deltog i studien där semistrukturerade intervjuer användes för datainsamling. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i två kategorier: Att anpassa sig och sitt arbetssätt för att nå patienten och Upplevda svårigheter i att kommunicera. Slutsats: Anestesisjuksköterskor upplevde stora utmaningar och svårigheter i det perioperativa vårdandet av patienter som pratar annat språk. Viktig information kunde missas och även påverka patientsäkerheten. Anestesisjuksköterskor upplevde att patienter med annat språk i större utsträckning än andra var oroliga och att det var svårt att lugna någon när de inte delade språk. Anestesisjuksköterskorna fick använda sig av andra strategier än verbal kommunikation för att tillgodogöra sig adekvat information samt kommunicera med patienten.

Ingrepp som thoracotomi och skopi är kända för att orsaka patienterna svår smärta och stort lidande. Inom anestesisjuksköterskans område ligger att ansvara för dessa patienter perioperativt. Perioperativ vård syftar till att ge patienten trygghet, kontinuitet, ge en helhetssyn, förbättra kommunikationen och minska patientens lidande samt kvalitessäkra vården. Till hjälp har anestesisjuksköterskan behandlingsriktlinjer till grund för den perioperativa vården. Kliniska evidensbaserade riktlinjer är grundläggande instrument för att säkerställa vårdkvalitet för den enskilda patienten så att vården utförs efter bästa tillgängliga kunskap och beprövad erfarenhet. Studiens syfte var att granska och bedöma de kliniska behandlingsriktlinjerna med avseende på patienter som genomgår thoracotomi och skopi som idag används på svenska och norska thoraxkirurgiska kliniker.Studien utfördes enligt kvantitativ metod och presenterades deskriptivt där resultatet redovisades i siffror och tabeller med förklarande text. Ett brev skickades ut till samtliga Sveriges och Norges thoraxkirurgiska kliniker varav svarsfrekvensen uppgick till 50%. Författarna erhöll sex av totalt tolv tänkbara riktlinjer. Granskningen av behandlingsriktlinjerna utfördes med hjälp av granskningsinstrumentet AGREE II. Samtliga thoraxkirurgiska kliniker hade riktlinjer och dessa som kom till författarnas kännedom var relativt lika med avseende på behandling och interventioner. Resultatet visar att samtliga thoraxkirurgiska kliniker saknade behandlingsriktlinjer som kan rekommenderas eftersom de inte bygger på dokumenterad evidens. Endast två av områdena hade riktlinjer som författarna kan rekommendera efter viss modifikation. Samtliga riktlinjer hade metodologiska brister i rapporteringen om hur riktlinjen togs fram och detta utgör ett hinder för att behandlingsriktlinjerna ska kunna utgöra den kvalitetssäkring de är avsedda att vara. Evidensen som ligger till grund för riktlinjen bör synliggöras och det är viktigt att patientgruppens åsikter och preferenser i framtagandet tas i beaktande. Den perioperativa vården som riktlinjerna beskriver finns väl dokumenterad i litteratur och riktlinjerna hade fått ett högre värde om kopplingen mellan åtgärder och evidens dokumenterats. Med tanke på att tusentals lungpatienter opereras årligen anser författarna att de riktlinjer som vården grundar sig på självklart skall bygga på aktuell forskning och evidens. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Mer än hälften av alla barn som ska opereras upplever oro och ångest. Det kan leda till att anestesiinduktionen försvåras och även orsaka postoperativa besvär som till exempel ökad smärta, apati, ätstörningar och sömnproblem. Den familjefokuserade omvårdnaden förespråkar att föräldrar bör ges möjlighet att närvara med sitt barn under perioperativa perioden, så lång det är möjligt. Anestesisjuksköterskans roll perioperativt är att utifrån dialogen med barnet och föräldrarna skapa förtroende, minska oro och öka barnets möjlighet att känna kontroll under den perioperativa perioden. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att beskriva föräldranärvarons effekt på barns oro i samband med operation. Tidigare forskning har sökts och till resultatet har 14 kvantitativa artiklar inkluderats. Vid analys av artiklarna framkom två teman; positiva effekter på barns oro vid föräldranärvaro och negativa effekter av barns oro vid föräldranärvaro. Resultatet visar att endast föräldranärvaro som metod för att minska barns oro i samband med operation är osäkert, och det finns ingen garanti för att barnets oro lindras. Barnets oro minskar av föräldranärvaro om den föräldern som närvarar är lugn. Om föräldern är orolig kan det föras över på barnet som då visar ökad oro. Ibland måste föräldranärvaro kompletteras med andra metoder för att barnet ska kunna få en god vård, som till exempel lugnande läkemedel eller distraktionsmoment. Anestesisjuksköterskan har en betydande roll när det gäller att optimera förutsättningarna för att barnet och föräldrarna får en positiv vårdupplevelse. Preoperativ information och förberedelse är viktiga delar som, tillsammans med föräldranärvaro, minskar barns oro i samband med operation. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Tiden för omhändertagandet av patienter som kommer till operationsavdelningen tenderar att minska och genomströmningstakten av patienter går istället i riktning mot att öka. Operationssjuksköterskor har trots detta en laglig skyldighet att ge varje patient en individuell omvårdnad. Den perioperativa sjuksköterskan ska enligt den perioperativa vårdmodellen träffa patienten i ett pre-, intra- och postoperativt samtal, för att tillsammans med patienten kunna reflektera över dennes behov och önskningar i samband med operation. Idag ges sällan denna möjlighet. Därför är det viktigt att belysa patienters upplevelser i samband med en operation för att kunna förbättra vårdkvalitén. Studiens syfte är att beskriva hur patienter som genomgår ett operativt ingrepp erfar vårdandet i den intraoperativa fasen. Examensarbetet är utfört i form av en mindre empirisk studie. Fem patienter i åldrarna 24 – 77 år, två kvinnor och tre män, är intervjuade. Metoden för uppsatsen är inspirerad av en fenomenologisk ansats på livsvärldsteoretisk grund. Analysarbetet av intervjuerna utmynnade i att de meningsbärande enheter som framträdde jämfördes med avseende på likheter och skillnader. Innebörder som liknade varandra sammanfördes sedan till sammanlagt sex teman. Dessa är ”Oro och rädsla”, ”Utlämnad”, ”Trygghet och Tillit”, ”Omhändertagande – Brist på omhändertagande”, ”Delaktighet – Brist på delaktighet” samt ”Upplevelser av miljön”. Resultatet visar att patienter är oroliga inför sin operation. Bland annat för att miljön på operationsavdelningen är främmande. I flera situationer känner sig även patienter utlämnade. Det kan vara att inte skyddas mot insyn eller att medpatienter kan höra samtal mellan patient och vårdare. Trygghet upplevs genom det sätt vårdare bemöter patienter eller på det sätt vårdandet utförs. Tillit handlar om hur patienter får förtroende för vårdare och därmed överlämnar sig. Patienter menar också att de tar för givet att vårdarna kan sin sak. När vårdare visar att de bryr sig om känner sig patienter omhändertagna, på samma sätt som patienter inte känner sig omhändertagna när vårdaren inte lyssnar till patienters åsikt. Att känna delaktighet handlar till stor del om att bli informerad om sin sjukdom och behandling. Patienter framför även synpunkter på att få vara mer delaktig genom till exempel ett uppföljande samtal postoperativt med den perioperativa sjuksköterskan. Slutsatsen är att patienter önskar en större delaktighet i sin perioperativa vård för att känna sig så förberedda som möjligt inför operationen. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot operationssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Under våra fältstudiedagar tyckte vi oss kunna se att patienter ofta kan vara orolig då vi som anestesisjuksköterskor möter dem på operation. Framförallt när patienten väl har kommit till operation och snart ska få sin anestesi. Som det ser ut idag är det på operation anestesisjuksköterskor möter sin patient för första gången, alltså i patientens intraoperativa fas. Detta beror oftast på att det inte finns tid eller ges någon möjlighet att ha något pre- eller postoperativt möte. Under denna korta tid skapa en relation med patienten och dämpa eventuell oro samtidigt som verksamheten idag har en tendens till att vilja effektivisera bort en del av denna viktiga och redan korta tid. Hur möter sjuksköterskan en patients oro och ångest i den intraoperativa fasen strax innan sövning? Genom att ta del av den erfarenhet som finns hos anestesisjuksköterskan kan det skapas verktyg som sedan kan användas i verksamheten.Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av att möta och lugna oroliga patienter intraoperativt. Det är en kvalitativ intervjustudie där sju anestesisjuksköterskor intervjuats. Resultatet visar på de sätt som anestesisjuksköterskan bemöter oroliga patienter. Att genom samtal avleda patientens oro, att sjuksköterskan använder beröring i arbetet med att göra patienter trygga. Anestesisjuksköterskan lovar patienten att finnas till och att ta hand om dem under operationen. Resultatet visar också hur anestesisjuksköterskan använder information och anpassar den utifrån vilken patient det är. Resultatet visar även på att anestesisjuksköterskorna framhäver att bemötandet av patienten är viktigt. Det handlar om att uppträdda lugnt och visa skicklighet samt kunnande i sitt arbete. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård