Bakgrund: En del patienter kan uppleva smärta och obehag inför moment som inkluderar kanyler och nålar vilket kan omnämnas som stickrädsla. En del patienter kan till följd av rädsla undvika vaccinationsprogram, operationer och övrig medicinsk hjälp vilket kan få allvarliga konsekvenser för hälsan. Sjuksköterskan arbetar dagligen med att administrera injektioner, infusioner och att ta blodprover, det är därför angeläget att sjuksköterskan har kunskaper och färdigheter kring betydelsefulla omvårdnadsåtgärder i mötet med stickrädda patienter. Syfte: Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan vidta hos vuxna patienter med stickrädsla för att reducera smärta och obehag. Metod: En litteraturöversikt baserat på 15 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed, Chinal och psycINFO. Resultat: För att reducera smärta och obehag bör sjuksköterskan välja att använda tunnare kanyler, använda en långsammare injektionsteknik, erbjuda lokal smärtlindring och/eller premedicinering med lugnande inför nålproceduren. Sjuksköterskan bör låta patienten ha kontroll över situationen och respektera individuella behov och önskemål. Likaså bör sjuksköterskan lyssna och vara tillmötesgående för att kunna anpassa nålproceduren i samverkan med patienten. Sjuksköterskan bör tillämpa fiktiva visualiseringsmetoder och distraktion för att reducera rädsla och obehag under momentet. I de fall det finns en uttalad nålfobi bör sjuksköterskan samordna patienten en vårdkontakt till terapeut eller psykolog. Slutsats: Resultatet i denna litteraturöversikt visar att det finns omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan tillämpa för att minska smärta och obehag hos vuxna patienter med stickrädsla. För de patienter som lider av stickrädsla bör sjuksköterskan planera nålproceduren i samverkan med patienten med utgångspunkt i en personcentrerad vård med hänsyn till enskilda behov och önskemål. Genom att sjuksköterskan tar sig tid att lyssna till patientens berättelse, visar empati och ger patienten möjlighet till delaktighet och självbestämmande i samband med nålproceduren kan smärta och obehag minska. / Background: Some patients can experience pain and discomfort for moments that include cannula and needles which can be mentioned as needle fear. Some patients can as a sequence of the fear refuse vaccinations programs, operations and other medicinal help which can have severe consequences for the health. Nurses works daily with administering injections, infusions and taking blood samples, therefore it is desirable that the nurse have the knowledge and skill regarding significant nursing actions with needle fearing patients. Aim: The purpose was to describe which nursing actions a nurse can use with adult patients with needle fear to reduce pain and discomfort. Method: This is a literature review based on 15 scientific articles from the databases PubMed, Chinal and psycINFO. Results: To reduce pain and discomfort the nurse should opt to use the thinner needles, and use a slower injection technique, offer local pain relief/ or premedication with sedative before the needle procedure. The nurse should let the patient have control over the situation and respect the individual needs and request. As well should the nurse listen and be accommodating for adapting the needle procedure in collaboration with the patient. The nurse should apply fictitious visualization methods and distraction to reduce fear and discomfort during the moment. In cases when there is a recorded needle phobia the nurse should coordinate a nursing contact to a therapist or a psychologist for the patient. Conclusion: The result in this literature review shows nursing interventions that the nurse can use to reduce pain and discomfort at adult patients with needle fear. For the patients who suffers from needle fear should the nurse plan the needle procedure in conjunction with the patient based on a person-centered care in consideration to the individual needs and wishes. Because the nurse takes the time to listen to the patient’s story, show empathy and gives the patient participation and self-determination regarding the needle procedure, pain and discomfort can be reduced.

Bakgrund : God kommunikation mellan patient och vårdpersonal i en vårdsituation är en förutsättning för god omvårdnad med personcentrering. Patientberättelsen är en viktig grund för personcentrerad vård. Det finns i dag patienter inom svensk hälso- och sjukvård som inte talar eller förstår varken svenska eller engelska. Verbal kommunikation är då inte möjlig. Problemet kan bli mer påtagligt i framtiden eftersom globalisering medför en ökad rörlighet mellan länderna och konflikter, naturkatastrofer och klimatförändringar leder till stora migrationsströmmar. Syfte : Syfte med denna litteraturstudie är att undersöka patientens och vårdpersonalens upplevelser av att använda kommunikationshjälpmedel vid språkbarriärer. Metod : Studien genomfördes som en litteraturstudie. Datainsamlingen har skett i databaserna CINAHL och PubMed, vilket genererade 15 vetenskapliga artiklar. Resultat : Följande åtta kategorier identifierades: tvåspråkig vårdpersonal, interaktiva kommunikationsprogram, tvåspråkiga kort, röstkort med inspelad information, audiofiler, böcker, informationsbroschyr med frågelista och anhörigtolkar. Denna litteraturöversikt visade att både patienter och vårdpersonal uppskattade de identifierade kommunikationshjälpmedel positiva vid språkbarriärer. Det visade sig att de interaktiva kommunikationshjälpmedel och tvåspråkiga kort var de mest uppskattade kommunikationshjälpmedlen. Slutsats : Denna litteraturstudie visade att kommunikationshjälpmedel möjliggör kommunikation mellan patient och vårdpersonal vid brist av professionell tolkning. Det betonas dock att alternativa kommunikationshjälpmedel inte kan ersätta en professionell tolk och vårdpersonalen får avgöra vad som är lämpligast beroende på situationen. / Background: Good communication between patient and healthcare professionals is a prerequisite for good nursing with person-centering. The patient report is an important basis for person-centered care. There is an increasing number of patients who do not speak or understand neither Swedish nor English. This makes verbal communication impossible. The problem can become more apparent in the future as globalization leads to increased mobility between countries and conflicts, natural disasters and climate change lead to large migratory flows. Aim: The present review aims to investigate patients and healthcare professionals’ perception of using communication tools in situations with language barriers. Method : The study was conducted as a literature review by searching the databases CINAHL and PubMed which resulted in 15 scientific articles. Results : Following eight categories were identified as communication tools: bilingual professionals, interactive communication programs, bilingual cards, audio cards, audio records, books, information sheets and family member interpreter. This literature review showed that both patients and healthcare professionals appreciated the identified communication tools positively in language barriers. It turned out that the interactive communication tools and bilingual cards were the most appreciated communication tools. Conclusion : The present review showed that communication tools enable communication between patients and healthcare professionals in the absence of professional interpretation. However, it is emphasized that alternative communication tools cannot replace a professional interpreter and the healthcare professionals has to determine what is most appropriate depending on the situation.

Bakgrund: Demenssjukdom är en folksjukdom som beräknas öka i omfattning de närmaste åren. I dagens samhälle stigmatiseras personer med demenssjukdom och synen på demenssjukdom är ofta negativ. För att förbättra den personcentrerade vården till personer med demenssjukdom behöver sjuksköterskans svårigheter i arbete med detta kartläggas. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa vilka svårigheter sjuksköterskan upplever i arbetet med personcentrerad vård inom demensomsorgen. Metod: En litteraturöversikt med ett resultat baserat på 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och CINAHL med sökorden Person-Centered, Dementia, Nursing och Approach. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av kvalitetsgranskningsmallar. Artiklarnas resultatdelar analyserades genom att söka efter skillnader och likheter. Dessa skillnader och likheter sammanställdes i kategorier. Resultat: Resultatet baseras på dessa fyra kategorier: Sjuksköterskans svårigheter i kommunikation till personer med demenssjukdom, Sjuksköterskans och övrig vård- och omsorgspersonals negativa attityder, Kompetens- och kunskapsbrist och Hur sjuksköterskan påverkas av organisationens struktur – som tidsbrist och bristande stöd. Slutsats: Denna litteraturöversikt har identifierat vilka svårigheter sjuksköterskan upplever i arbetet med personcentrerad vård inom demensomsorgen. Svårigheterna som identifierades var på individ-, team- och organisationsnivå. Slutsatsen av detta är att det krävs en förändring på dessa nivåer för att förbättra den personcentrerade vården inom demensomsorgen. / Background: Dementia is a common disease which is expected to extent in the coming years. In today´s society people with dementia are stigmatized and the perception of dementia are often negative. In order to improve the person-centered care for people with dementia, the nurse´s difficulties in working with this needs to be explored. Aim: The purpose of this literature review was to describe the difficulties nurses experience working with person-centered care in care of people with dementia. Method: A literature review with a result based on 15 scientific articles. The articles were searched on the databases PubMed and CINAHL with the keywords Person centered, Dementia, Nursing and Approach. The articles were quality checked using quality review templates. The result sections of the articles were analyzed by searching for differences and similarities. These differences and similarities were sorted into categories. Results: The results is based on these four categories: Nurse´s difficulties in communication to the person with dementia, Nurse´s and other career´s negative attitudes, Lack of experience and knowledge, and How the nurse are affected by the structure of the organization – such as lack of time and lack of organizational support. Conclusion: This literature review has identified what difficulties the nurse experience in the work of person-centered care in dementia care. The difficulties identified were at individual-, team- and organizational levels. The conclusion of this is that it requires a change in these levels to improve person-centered care in dementia care.

Hjärtsvikt drabbar cirka två procent av befolkningen och sjukdomen påverkar personens vardag och förmåga till att utföra vardagliga sysslor. Prognosen för hjärtsvikt är allvarlig, personer som blivit diagnostiserade med hjärtsvikt har en median överlevnadstid på cirka 2 år. Med hjälp av egenvård kan prognosen och förmågan att utföra vardagliga sysslor förbättras.  Syftet var att undersöka vilken betydelse personcentrerad vård kunde ha för personer med hjärtsvikt gällande egenvård, livskvalitet och symtombörda.  Metoden som användes var en litteraturstudie som inkluderade tio kvantitativa studier. Artiklarna valdes från databaserna PubMed och CINAHL. Dorothea Orems omvårdnadsteori användes som teoretisk referensram i studien. Resultatet påvisade att en personcentrerad vård kan förbättra egenvården hos personer med hjärtsvikt. Några resultat visade att personcentrerad vård gav en förbättring gällande livskvalitet, medan andra resultat inte visade på en signifikant förbättring gällande livskvalitet. En personcentrerad vård visade ingen förbättring på symtombördan hos personer med hjärtsvikt. Slutsatsen var att en personcentrerad vård förbättrar egenvården hos personer med hjärtsvikt. Personcentrerad vård kan i vissa fall även leda till en förbättrad livskvalitet, men det visade ingen förbättring gällande symtombördan hos personer med hjärtsvikt. / Heart failure affects circa two percent of the population and the illness affects the person’s everyday life and the ability to perform everyday tasks. The prognosis for heart failure is serious, people that have been diagnosed with heart failure have a median survival time of approximately 2 years. With the help of self care the prognosis and the ability to perform everyday tasks can be improved.  The aim of this study was to examine what importance person centered care have for people with heart failure concerning self-care, quality of life and symptom burden.  The method that was used was a literature study which included ten quantitative studies. The articles were chosen from the databases PubMed and CINAHL. Dorothea Orem’s nursing theory was used as theory framework in this study. The results showed that a person centered care may improve self-care in people with heart failure. Some results showed that a person centered care improved quality of life, while other results did not show any significant improvement on quality of life. A person centered care did not show any improvement in symptom burden for people with heart faliure.  The conclusion was that person centered care may improve self-care for people with heart failure. Person centered care may in some cases also result in an improved quality of life, but it did not show any improvement in the symptom burden for people with heart failure.

Bakgrund: Personcentrerad vård (PCV) används allt oftare inom såväl somatisk som psykiatrisk vård, med övervägande positiva effekter för individen. Kliniska studier pågår men ett annat sätt att utvärdera arbetssättet är att följa hur indikatorer från patientregister utvecklas efter införande. Syfte: I denna studie analyseras indikatorerna utifrån kunskapen om att psykiatriska kliniken på Gotland har infört PCV 2016 och har därav haft möjligheten att närmare följa indikatorernas utveckling. Metod: Denna studie har genom deskriptiv analys identifierat resultat som tyder på att det sker förändringar i indikatorutvecklingen över tid som kan kopplas till införande av PCV år 2016. Resultat: Tydligaste resultatet är minskningen av antalet individer och vårdtillfällen inom slutenvården. Minskningen av Individuella planer är tydlig och borde analyseras närmare med genusperspektiv. Resultat inom områden säker vård är inte tydliga, men ingalunda negativa, med bibehållna låga värden. Slutsats: Resultaten i denna studie tyder på att det sker förändringar i indikatorutveckling över tid som kan kopplas till införande av PCV år 2016. / Background: Person-centered care (PCV) is increasingly used in both somatic and psychiatric care, with predominantly positive effects for the individual. Clinical studies are ongoing, but another way of evaluating methods is to follow how indicators from patient registries develop after implementation. Purpose: In this study, the indicators are analyzed based on the knowledge that the psychiatric clinic at Gotland has introduced PCV 2016 and has thus had the opportunity to closely monitor the indicators' development. Method: Through descriptive analysis, this study has identified results that indicate that there are changes in indicator development over time that can be linked to the introduction of PCV in 2016. Outcome: The clearest result is the reduction in the number of individuals and inpatient care. The reduction of Individual plans is clear and should be analyzed in more detail with a gender perspective. Results in areas of safe care are not clear, but by no means negative, with low numbers maintained. Conclusion: The results in this study indicate that there are changes in indicator development over time that can be linked to the introduction of PCV in 2016.

Bakgrund: I begreppet AKS ingår hjärtinfarkt och instabil angina. Hjärtinfarkt drabbar cirka 25 300 personer i Sverige årligen och för att förhindra återinsjuknande följer ett omfattande sekundärpreventivt arbete med start redan på sjukhuset. Sekundärpreventionen bygger på egenvård där information är en viktig komponent. Informationen berör många områden och syftar till att ge patienten förståelse och medverka till en förändrad livsstil. Cirka en tredjedel av patienterna som haft hjärtinfarkt når de nationella målvärdena för sekundärpreventionen. Tidigare forskning har visat att patienter upplever informationen under vårdtiden som otillfredsställande. Patienter som har dålig förståelse för sin hjärtsjukdom deltar också mer sällan i sekundärpreventiva behandlingsprogram. Personcentrerad vård har positiva effekter på följsamhet till behandling och behandlingens resultat. Individens förmåga att förändra sin situation påverkas också av graden av hälsolitteracitet och empowerment. Syfte: Syftet var att beskriva behovet av information för att erhålla förståelse hos patienter med akut koronart syndrom från insjuknande till hjärtrehabilitering. Metod: Mixad litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Totalt 16 artiklar inkluderades, lika många kvantitativa som kvalitativa artiklar. En integrativ analys av materialet utfördes i syfte att sätta artiklarnas resultat i relation till varandra samt identifiera likheter och skillnader. Därefter identifierades kategorier som beskriver de granskade artiklarnas resultat. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier; all information är viktig, information genom hela vårdförloppet efterfrågas och anpassad information är meningsfull. Patienter ansåg inte att någon information var oviktig och information efterfrågades vid insjuknande även om den första tiden vid AKS präglades av chock. Även efter hjärtrehabilitering och två år efter AKS fanns behov av information om bland annat farmakologisk behandling, vilket också var det informationsområde som nämndes i flest studier. En återkommande fråga hos patienterna var varför AKS drabbat just dem. De önskade kongruens i information från olika källor och hade svårt att applicera standardiserad information på sin egna situation. De efterfrågade individuellt anpassad information som gavs när de själva var redo för det och som inkluderade anhöriga. Slutsats: Behovet av information är omfattande och patienter ansåg inte att någon information var oviktig. Även information i ett skede som präglas av chock är efterfrågad och betydelsefull. Individuell information underlättar förståelse för relevans av livsstilsförändringar och möjliggör delaktighet. Informationsbehovet varierade över tid och kvarstod till viss del efter två år. / Background: The term ACS includes myocardial infarction and unstable angina. Myocardial infarction afflicts approximately 25 300 individuals in Sweden annually and to prevent recurrent ACS an extensive secondary prevention effort starts while patients are still in hospital. Secondary prevention builds upon self care where information is an important component. The information concerns a variety of areas and aims to increase the patient’s understanding and participation in lifestyle change. Just about one third of patients suffering from myocardial infarction reaches the secondary prevention goals. Previous research has shown that patients find the information received during the hospital stay unsatisfactory. Patients with a low understanding more rarely participates in secondary prevention programmes. Person centered care positively affects treatment compliance and results. The individual’s ability to change their situation is also affected by the amount of health literacy and empowerment. Aim: The aim was to describe the need of information to obtain understanding in patients with acute coronary syndrome from sickening to cardiac rehabilitation. Method: Mixed literature review with a systematic search strategy. In total, 16 articles were included of which half was quantitative and half was qualitative. An integrated analysis of the material was conducted in purpose of relating the results to each other and to identify similarities and differences. Thereafter categories that describe the reviewed literature were identified. Results: In the result three main categories emerged; all information is valuable, information is requested throughout the entire care chain and adapted information is meaningful. Patients did not find any information unimportant and the information was requested at the initial phase of getting ill although the phase was characterized by shock. Even after cardiac rehabilitation and two years after ACS a need of information about pharmacological treatment existed among others, which was the information area requested in most studies. A reappearing question among patients was why the ACS had happened to them. They wished for congruence in information from different sources and found it hard to apply standardized information to their own situation. They requested individually adapted information delivered at a time when they were ready for it, that also included their family. Conclusion: The need of information is extensive and patients did not consider any information unimportant. Even information in a state characterized by shock is requested and valuable. Individual information facilitates understanding of the relevance of lifestyle changes and enables participation. The information need varied over time and remained after two years to some extent.

The patient centered care (PCC) model is recommended by the Institute of Medicine for individuals with intellectual and developmental disabilities. The problem identified in this quality improvement (QI) project was that PCC practices had not been included in the training curriculum within the organization. Framed within the plan-do-study-act model of QI, the purpose of this project was to develop an educational initiative on PCC that included a curriculum plan, a pretest/posttest, a protocol, a revision of the training policy, and an implementation and evaluation plan. Drawing upon the evidence-based literature and using a team approach, a curriculum plan on PCC practices was developed which included a pretest/posttest to evaluate staff knowledge on the curriculum before and after the training. Three content experts from the committee approved the curriculum and validated the pretest/posttest items. The content validation index was 0.99 showing that each item reflected the content and objectives of the curriculum. As well, a training protocol was developed which identified the steps for provision of the curriculum to maintain consistency for all users. The training policy was revised to set expectations for all staff for the incorporation of the PCC practices into the organization. This initiative will be implemented into the organization using Kurt Lewin’s model of change to guide PCC practices. A recommendation was made to add a small section on “people’s first language” to the training to preserve patients’ dignity and respect during communication. This project contributes to social change by promoting PCC practices among healthcare workers thus limiting healthcare disparities and improving access for persons with intellectual developmental disabilities.

This minor thesis reports an attempt to describe and understand moments of experiential meaning within the dance therapy process for a patient with dementia. It also documents an attempt to develop a methodology which could adequately grasp the complexities of such an experience. A phenomenological approach with its emphasis on allowing the phenomenon to reveal itself through multiple perspectives seemed the most appropriate for this study. However, while phenomenology influenced the format of the dance therapy sessions as well as the constitution and analysis of the data, ultimately a hermeneutic analysis was employed for further explication of the material. The study consisted of four individual dance therapy sessions with an 85 year old patient with moderate dementia. The researcher/therapist worked improvisationally and a music therapist provided improvised music. After the sessions, all of which were videotaped, the patient was videotaped viewing the dance session video, in order to obtain her verbal or non-verbal responses to the material. It was decided to focus on the 'significant moments', selected intuitively as moments which seemed high points of the session. A naive description was made, on which an adaptation of Giorgi's four-phase method of analysis was applied. Certain foci, such as energy flow, were identified and individually described. In time, it became clear that the written descriptions alone were insufficient and that reflection would need to cover all the material from multiple sources and perspectives. This was done, and the data were later further explicated by reference to writings on dance therapy, dance aesthetics and the philosophical concept of the embodied self, and Sacks's neurological writings on the awakened self. The conclusions of the research were that the patient was not only transformed within the dance session and able to re-create aspects of her old self, but also underwent, through the experience as a whole (the dance and the reflection upon it, facilitated by the video viewing), a change in awareness, through which she reintegrated the past with the present and, in her words, 'came out of the cupboard...into the brightness'.

While the concept of person-centred care in dementia has been around for 15 years or more and has attracted much interest and enthusiasm, aged care facilities continue to have difficulty in actually implementing and maintaining person-centred practices. In this study I explore the experience of one aged care facility in order to identify the barriers to changing care practice. The research took place in an ethno-specific (Jewish) aged care facility, Star of David, which was in the process of setting up a program for its residents with dementia based on person-centred principles. The methodology used in the research study was ethnographic, involving participant observation and interview, with a particular focus on a limited number of participants: four residents and their families, four senior staff, four personal care attendants and the executive director. Interviews were also conducted with staff members from three other aged care facilities. The findings showed that Star of David was unable to bring about substantial change in its care practices, while the external interviews and the literature suggest that other facilities have similar difficulties. I identify three major types of barrier: procedural barriers within the institution itself; (government) policy; and barriers relating to hegemonic values and beliefs which underpin established health care practice. These three types of barrier interact with and reinforce one another. I conclude that if we are to change care practice in institutions, we must address all of these barriers at the same time. Finally, I suggest that person-centred care itself, which continues to place emphasis on professional service provision, may only be the beginning of necessary change. In order to be truly person-centred, we need to move towards a more community based or public health approach which recognizes the need of all persons to be treated both as significant individuals and accepted as part of a community.

Hjärtinfarkt är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall i Sverige. Det är vanligt att de som drabbats har svårt att hantera sin förändrade livssituation eftersom sjukdomen påverkar vardagen fysiskt, psykiskt, socialt och ekonomiskt. Kvinnor har oftare svårare att anpassa sig till livet efter hjärtinfarkten än män. Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor upplever det dagliga livet efter en hjärtinfarkt. Metoden för studien var en litteraturöversikt av 10 kvalitativa artiklar. I resultatet framkom fem olika kategorier; En förändrad livssituation som innebär förändrad social roll och hur kvinnan hanterade livet efter hjärtinfarkten. Förändrade relationer beskriver hur relationerna till vänner, familj och arbetskamrater påverkas. Behov av stöd omfattar stödet som kvinnan behöver för att kunna hantera sin nya livssituation. Den förändrade kroppen tar upp vilka kroppsliga symtom som kan komma efter en hjärtinfarkt och Känslomässiga reaktioner beskriver det psykiska måendet som kom med den nya situationen. Slutsatsen är att kvinnorna ofta förlorar kontroll över det dagliga livet och är i behov av stöd både från vårdpersonal och närstående. / Myocardial infarction is one of the most common causes of death in Sweden. It is common for the affected person to have difficulties managing the changes in his or her life situation caused by the disease both physically, mentally, socially and economically. Women have more often difficulties adapting to her life after a myocardial infarction than men do. The aim of this study was to describe how women experience daily life after a myocardial infarction. The methodology for this study was a literature review of ten qualitative studies. The result showed five different categories; A changed life situation, which describes changed social roles and how woman managed life after a myocardial infarction. Changes in relationships, which describes how relationships with friends, family and co-workers are affected. The category Need of support process the assistance that women need in order to manage their new life situation. The changed body, which involves the physical symptoms that can occur after a myocardial infarction and Emotional reactions, which describes the mental condition that accompanies the new situation. The conclusion is that women often lose control over their daily lives and are in need of support from both health care professionals and relatives.