<p><strong>Objectives</strong>: Research shows that Montessori-based activities can help address responsive behaviours experienced by persons with dementia by increasing their participation in and enjoyment of daily life. The purpose of this study was to investigate staff perceptions of factors that affect the implementation of Montessori Methods for Dementia™ (MMD) in Ontario long-term care (LTC) homes.</p> <p><strong>Methods</strong>: Qualitative data was obtained during semi-structured telephone interviews with 17 participants who were putting MMD into practice in Ontario LTC homes. The study was guided by a political economy of aging perspective using thematic analysis to elucidate the various factors that affected the implementation of MMD.</p> <p><strong>Results</strong>: Several themes emerged from the data: Regulating and Funding Medical Practices; Shifting Practice Amidst Resistance to Change; Educating and Understanding; Seeing Results is Believing; Being Supported; (Re-)Connecting People and Passions; and Improving Residents’ Quality of Life. Barriers such as insufficient funding and negative attitudes toward activities and MMD reinforced a task-oriented biomedical model of care, whereas various forms of support and understanding helped put MMD into practice as a person-centred program, which improved the quality of life of residents with dementia, staff and family members.</p> <p><strong>Conclusions</strong>:<strong> </strong>The results from this research can help ensure that MMD are as practical and easy to implement as possible despite perceived barriers so that persons with dementia in LTC and their partners in care can have a good quality of life. The findings include suggestions for future research, reducing staff hierarchies and ensuring there is sufficient organizational, financial, educational, and personal support. <strong><br /> </strong></p> / Master of Arts (MA)

Bakgrund: Ländryggssmärta är den globalt ledande orsaken till levda år med funktionsnedsättning. Långvarig ländryggssmärta (LLRS) är ett komplext tillstånd där patienterna har ett behov av att bemötas utifrån ett biopsykosocialt perspektiv. Det finns kvalitativa studier som undersökt patienters upplevelser av att leva med LLRS men få som utforskat hur dessa patienter upplever bemötandet inom vården. Syfte: Att på två olika primärvårdsmottagningar i Sverige undersöka hur patienter i arbetsför ålder med LLRS upplevde att de i vårdmötet blivit bemötta av vårdpersonal när de sökt vård för sin LLRS. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tio informanter i arbetsför ålder intervjuades med en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades med tematisk semantisk analys. Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman: Det personliga mötet och Vårdens premisser. Dessa kännetecknades av patienternas önskemål om att få berätta sin historia, få en förklaring, bli kliniskt undersökta och möta vårdpersonal som respekterar och bekräftar dem. Tidsbrist, en känsla av att vara i underläge samt önskan om ökad delaktighet, samarbete och planering var ytterligare upplevelser som belystes. Slutsats: Denna studie visar att vårdpersonalens bemötande påverkar patienterna i stor utsträckning vilket belyser vikten av ett gott bemötande i vårdmötet samt nödvändigheten av att arbeta personcentrerat och utifrån ett biopsykosocialt perspektiv. / Background: Low back pain is the globally leading cause of years lived with disability. Long-term low back pain (LLBP) is a complex condition where patients have a need of being treated from a biopsychosocial perspective. There are qualitative studies which examine patients' experiences of living with LLBP, but only a few exploring how these patients experience the treatment in healthcare. Purpose: To investigate at two different primary health care clinics in Sweden how patients of working age with LLBP experienced that they were treated in the healthcare meeting by the healthcare professional when seeking healthcare for their LLBP. Method: A qualitative interview study with inductive approach. Ten men and women of working age were interviewed using a semi-structured interview guide. The interviews were transcribed literally and analysed with thematic semantic analysis. Results: The analysis resulted in two main themes: ”The personal meeting” and “The premises of healthcare”. These were characterised by the patients' desire to be able to tell their story, get an explanation, be clinically examined, and meet healthcare professionals who respect and acknowledge them. Lack of time, a feeling of being at a disadvantage and the desire for increased participation, cooperation, and planning were additional experiences highlighted. Conclusion: This study shows that the treatment by healthcare professionals affects patients widely which highlights the importance of a good treatment in healthcare and the necessity of working person-centred and from a biopsychosocial perspective.

Bakgrund: Demenssjukdomar är ett samlingsbegrepp för kognitiva sjukdomar som leder till försämring av hjärnans funktioner. I takt med att befolkningen blir äldre ökar risken för att drabbas av en demenssjukdom och prevalensen ökar inom slutenvården. Att vårda personer med demenssjukdom är komplext och sjuksköterskor besitter en viktig roll i utformningen av omvårdnaden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter vid omvårdnad av personer med demenssjukdom inom slutenvården. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats som inkluderar 12 kvalitativa artiklar genomfördes. Databaser som användes var CINAHL, MEDLINE och PsycInfo. Data analyserades med hjälp av Fribergs fyra analyssteg. Resultat: Resultatet sammanställdes i två kategorier samt åtta subkategorier. Första kategorin var; organisationens roll med subkategorierna; erfarenheter av tidsbrist, konsekvenser av personalbrist, otillräcklig kunskap och utbildning, brist på organisatoriskt stöd samt miljöns betydelse för omvårdnaden vid demenssjukdom. Den andra kategorin var omvårdnadens roll med subkategorierna; fördelarna av personcentrerad vård, betydelsen av teamarbete och känslor av otillräcklighet som sjuksköterska Slutsats: Utmaningar som erfors av sjuksköterskor var tids- och personalbrist, ogynnsam miljö, otillräcklig kunskap och utbildning samt otillräckliga resurser från organisationen. Personcentrerad vård ansågs vara viktig för att kunna bedriva god omvårdnad för patienter med demenssjukdom. / Background: Dementia is an umbrella term for cognitive disorders that lead to deterioration of brain functions. As the population ages, the risk of being diagnosed with dementia increases and the prevalence of persons with dementia increases in inpatient care. Caring for persons with dementia is complex and nurses have an important role in framing care. Aim: To describe nurses' experience of caring for persons with dementia in inpatient care. Method: A literature review with an inductive approach including 12 qualitative articles was conducted. Databases used were CINAHL, MEDLINE and PsycInfo. Data were analysed using Friberg's four analysis steps. Results: The results were summarized in two categories and eight subcategories. The first category was the role of the organization with the subcategories; experiences of lack of time, consequences of staff shortages, insufficient knowledge and training, lack of organizational support and the importance of the environment in dementia care. The second category was the role of nursing with the subcategories; the benefits of person-centred care, the importance of teamwork and feelings of inadequacy as a nurse. Conclusion: Challenges perceived by nurses were lack of time and staff, unadapted environment, insufficient knowledge and education, and insufficient resources from the organization. Person-centred care was considered important to provide good nursing care for persons with dementia.

Bakgrund: Äldre personer med kognitiv sjukdom i behov av särskilt boende kommer att öka i framtiden. Personer med beteendemässiga och psykiska symtom vid kognitiv sjukdom förväntas därmed öka. Den främsta behandlingen för BPSD är omvårdnad och kommunikation medan medicinsk behandling kommer i andra hand. Omvårdnadspersonal som arbetar på demensavdelning använder dagligen olika kommunikationsstrategier i sitt arbete med äldre med kognitiv sjukdom. Syfte: Syftet med intervjustudien var att undersöka omvårdnadspersonalens erfarenhet av att kommunicera med personer med kognitiv sjukdom och hur de använder kommunikationen i det dagliga mötet. Metod: Åtta omvårdnadspersonal på demensboende i mellansverige intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta och analysera materialet. Resultat: Omvårdnadspersonalens erfarenheter av att kommunicera med personer med kognitiv sjukdom resulterade i ett teman och tre subteman. Temat som identifierades var kommunikation som verktyg i mötet med personer med kognitiv sjukdom och de tre subteman som identifierades var; kommunikationsstrategier som omvårdnadsåtgärd, kommunikation som verktyg för att skapa relation samt bristen på kommunikation leder till svåra situationer. Slutsats: Kommunikationen är en avgörande faktor i mötet med den äldre med kognitiv sjukdom. Den kognitiva funktionsnedsättningen försvårar kommunikationen och ökar risken för svåra situationer. Omvårdnadspersonalen behöver därför kontinuerligt anpassa sin kommunikation och sitt bemötande för att hitta andra vägar och strategier för att kommunicera. / Background: Older people with cognitive disorders (dementia) in need of special accommodation will increase in the future. Various behavioral and psychological symptoms of cognitive disorder are thus expected to increase. The main treatment for the symptoms is care measures and communication, while medical treatment comes secondary. Assistant nurses working in dementia wards use different communication strategies on a daily basis in their daily work with older people with cognitive disorders. Aim: The purpose of the interview study was to investigate the assistant nursing staff's experience of communicating with people with cognitive illness and how they use communication in the daily meeting. Method: Eight assistant nursing staff at nursing homes in central Sweden were interviewed with semi-structured interviews.  Qualitative content analysis was used to process and analyze the material. Results: The assistant nursing staff's experiences of communicating with persons with cognitive disease resulted in one theme and three subthemes. The theme that was identified was communication as a tool in the meeting with people with cognitive disease and the three subthemes that were identified were communication strategies as a nursing measure, communication as a tool for creating relationships and lack of communication leads to difficult situations. Conclusion: Communication is a critical factor in encounters with older persons with cognitive disease. This since cognitive impairment makes communication difficult and increases the risk of difficult situations. Therefor assistant nursing staff continuously need to adapt and find other strategies to communicate.

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett kroniskt kliniskt syndrom som är ett växande folkhälsoproblem. Vilken är en av vanligaste orsakerna till sjukhusinläggningar, och resulterar i ökade samhällskostnader. Fysiska, psykiska och sociala konsekvenser av symtomen och tecknen på hjärtsvikt kan leda till lidande och funktionsbegränsningar i det dagliga livet. För att klassificera graden av hjärtsvikt placeras individens upplevda symtom på en skala. Behandlingen av hjärtsvikt omfattar både kliniska och medicinska ingripanden samt omvårdnad, vilket anses vara av betydelse. Egenvård spelar en central roll i omvårdnaden, där vårdpersonalens uppgift är att stödja individen i att utföra adekvat egenvård. En effektiv egenvård kan minska risken för frekventa sjukhusinläggningar, förlänga livslängden och förbättra livskvaliteten för personer med hjärtsvikt. Syftet: Syftet var att belysa faktorer som kan påverka egenvården hos personer med hjärtsvikt. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med systematisk sökning i databaser som CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 16 kvalitativa och kvantitativa studier för att besvara syftet. Resultat: I resultatet av litteraturstudien beskrevs olika främjande och hindrande faktorer som kan påverka egenvård hos personer med hjärtsvikt. Två huvudkategorier identifierades: yttre faktorer som påverkar egenvård och inre faktorer som påverkar egenvård med sju underkategorier: betydelse av sociala- och vårdrelationer, faktorer som påverkade medicinering vid hjärtsvikt, betydelse av kost och vätskeintag och utförande av fysisk aktivitet, vikten av självförtroende, individens motivation till egenvård samt attityd till egenvård. Slutsats: Kunskap om sjukdomen och egenvård, individens vilja, attityd och motivation att delta i egenvården samt stöd från närstående och hälso- och sjukvården är centrala faktorer för att stödja och följa upp egenvården. / Background: Heart failure is a chronic clinical syndrome that is a growing public health problem. It is one of the most common causes of hospital admissions, resulting in increased. cost to the society. Physical, psychological, and social consequences of the symptoms and signs of heart failure can lead to suffering and functional limitations in daily life. To classify the degree of heart failure, the individual's perceived symptoms are placed on a scale. The treatment of heart failure includes both clinical and medical interventions as well as nursing care, which is considered to be of crucial importance. Self-care plays a crucial role in nursing, where it is the task of the nursing staff to support the individual in performing adequate self-care. Effective self-care can reduce the risk of frequent hospitalizations, extend life expectancy, and improve the quality of life for people with heart failure. Purpose: The purpose was to highlight factors that can affect self-care in people with heart failure. Method: This literature review was carried out with a general systematic search in databases: CINAHL and PubMed where 16 qualitative and quantitative studies were included to answer the purpose of the study. Results: The results of the literature study described various promoting and hindering factors that can affect self-care in people with heart failure. Two main categories were identified: external factors influencing self-care and internal factors influencing self-care with seven subcategories: importance of social and care relationships, factors influencing medication in heart failure, importance of diet and fluid intake and performance of physical activity, the significance of self-confidence, the individual's motivation for self-care, and their attitude towards self-care. Conclusion: Knowledge of the disease and its self-care, the individual's will, attitude, and motivation to participate in self-care, support from relatives and the health care system are central factors in supporting and following up self-care.

No

Bakgrund Patienter i behov av akutsjukvård söker sig oftast till akutmottagningen för omhändertagande av deras plötsliga skada eller hastigt insatta sjukdom. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska individer få komma till tals och bli lyssnad på i vårdprocessen för att främja delaktighet. Goda förutsättningar för delaktighet finns när sjuksköterskor och patienter samarbetar för att upprätta en tillitsfull relation och ömsesidigt delar med sig av information och kommunicerar på ett välfungerande sätt. Trots detta tillämpas det inte alltid på akutmottagningen. Bristande delaktighet kan medföra att patienten upplever svårigheter med att förstå vad som händer, vilket kan leda till känslan av förlorad kontroll och bristande tillit för vårdpersonalen. Syfte Att beskriva patienters delaktighet på akutmottagningen. Metod Detta arbete har genomförts som en strukturerad litteraturöversikt med inslag av liknande metodik som används vid systematiska översikter. Litteraturöversikten är baserad på elva vetenskapliga originalartiklar. Resultat I resultatet av denna litteraturöversikt framträder två huvudkategorier; Kommunikation och Bemötande, som presenteras med tillhörande underkategorier. Slutsats Resultatet visade varierande erfarenheter av delaktighet i vården, men en central aspekt var vikten av information för att möjliggöra och främja delaktighet på akutmottagningen. Att bli hörd och respekterad, förtroende och trygghet till vårdpersonal samt visad hänsyn till patientens behov av delaktighet, var andra komponenter som framkom i studiens resultat som identifierades vara viktiga för patientens delaktighet. För att kunna bedriva en god, säker och högkvalitativ vård på akutmottagningen blir det tydligt att personcentrerad vård med fokus på patientdelaktighet bör ingå i vårdprocessen. / Background Patients in need of emergency medical care usually go to the emergency department for treatment of their sudden injury or rapidly developing illness. According to the Health Care Act, individuals must be allowed to speak and be listened to in the care process in order to promote participation. Good conditions for participation occur when nurses and patients work together to establish a trusting relationship and mutually share information and communicate in a well-functioning way. Despite this, it is not always applied in the emergency department. Lack of participation can result in that the patient experiences difficulties in understanding what is happening, which can lead to the feeling of loss of control and a lack of trust for the healthcare staff. Aim To describe patients' participation in the emergency department. Method This work has been carried out as a structured literature review with elements of similar methodology used in systematic reviews. The literature review is based on eleven original scientific articles. Results In the results of this literature review, two main categories emerge; Communication and Reception, which are presented with associated subcategories. Conclusions The results showed varying experiences of participation in care, but a central aspect was the importance of information to address and promote participation in the emergency department. Being heard and respected, trust and security for healthcare personnel and consideration for the patient's needs for participation, were other components that emerged in the study's results and were identified to be important for the patient's participation. In order to be able to provide good, safe and high-quality care in the emergency department, it becomes clear that person-centred care with a focus on patient participation should be part of the care process.

Bakgrund: Den geriatriska patienten bor i allt större utsträckning i det egna hemmet, trots multisjuklighet, vilket ställer stora krav på sjukvården. Modellen Comprehensive Geriatric Assessment  innebär helhetsbedömning av den geriatriske patientens behov och multiprofessionellt teamarbete. ALMA-teamet i västra Region Östergötland är ett sådant team som vårdar äldre patienter med komplexa vårdbehov i hemmet.  Syftet med studien var att utifrån närståendes erfarenhet och upplevelse beskriva den vård som deras anhöriga fått av ALMA-teamet i ordinärt boende.  Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer som analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, och totalt intervjuades tolv närstående. Resultat: De närståendes erfarenheter var att ALMA-teamets hembesök gjorde vården mer lättillgänglig för patienterna, samt besparade dem besvärliga resor och långa väntetider i sjukvården. Det kunde vara tryggt att få vara hemma och ha tillgång till avancerad vård i samarbete med kommunal hemsjukvård. Gemensamma besök av ALMA-teamet och Hemsjukvården kunde både upplevas som en trygghet med samlad kompetens eller att det blev rörigt, framförallt med närvarande studenter. Det fanns hos de närstående en önskan om att ALMA-teamet skulle finnas kvar och utökas, både regionalt och nationellt. Slutsatsen är att det upplevdes positivt att vårdas i det egna hemmet och slippa resor och väntetid i sjukvården.

Bakgrund: Sveriges kommuner och landsting beslutade 2015 att information och kunskap angående personcentrerad vård ska spridas i kommuner, landsting och regioner för implementering i hälso- och sjukvården. Personcentrerad vård innebär att det professionella vårdteamet och patienten är partners vilka planerar vården tillsammans. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals erfarenheter av att bedriva vård utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Fyra fokusgruppsintervjuer genomfördes med vårdpersonal på en medicinsk vårdavdelning där personcentrerad vård praktiserats under en tolvmånaders period. Homogena grupper med undersköterskor, sjuksköterskor och läkare samt en mixad grupp ingick i studien. Datamaterialet analyserades med konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av de fyra fokusgruppsintervjuerna sammanfattas i fem kategorier; Införande och kunskap: Deltagarnas uppfattning av begreppet personcentrerad vård varierade mycket och flera deltagare ansåg sig inte veta vad personcentrerad vård innebar. Pulstavla som arbetsredskap: Pulstavla och pulsrond tydliggjorde planeringen av patienterna och gav mer struktur i arbetet. Enkelrum och sekretess: Deltagarna ansåg att sekretess var likställt med personcentrerad vård och att enkelrum var en förutsättning för sekretess. Relationer och delaktighet: Uppfattningen var att patienterna var delaktiga när de fick information om sin vård och behandling. Teamarbete, kontinuitet och tid: Kontinuitet bland personal och tillräckligt med tid för att lära känna patienterna var förutsättningar för att kunna arbeta personcentrerat. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån teoretiska ramverk och modeller för personcentrerad vård. Deltagarna ansåg att sekretess var det samma som personcentrerad vård. Sekretess diskuterades inte i modeller och ramverk för personcentrerad vård. Slutsats: Personalen erfor att de arbetade personcentrerat utifrån den modell som genomförts på avdelningen. Resultatet av studien visade att personalens erfarenheter av personcentrerad vård inte är i överensstämmelse med förekommande teoretiska modeller. Personcentrerad vård med kontext slutenvård behöver studeras och utvecklas. / Background: In 2015 municipalities and county administrative councils in Sweden concluded that, information and knowledge regarding person-centered care should be distributed through municipalities, county councils as well as local district administration for the purpose of implementation in health care. Person-centered care implies that the professional health care team and the patient should work in unison so that they may facilitate the care collectively. Objective: The object of the study was to illustrate the health professionals’ experiences with a person-centered approach to managing care. Method: Qualitative research through focus group interviews. Health professionals on a medical care unit where person-centered care practiced during a twelve month period were included. Four focus group interviews were conducted with various nursing assistants, registered nurses, doctors and a mixed group. The collected data was assessed with conventional qualitative content analysis. Results: The results from the four conducted focus group interviews were divided into five categories; Introduction and knowledge: The participant´s perception of the concept of person-centred care varied greatly and several participants considered themselves not knowing the meaning of person-centered care. Puls-board as a working tool: Puls-board and puls-rounds made the planning of patients clear and provided more structure in the work. Singular room and confidentiality; Participants felt that confidentiality was equated with person-centered care and that singular room was provided confidentiality.  Relationships and participation: The perception was that the patients were involved when they received information about their care and treatment. Teamwork, continuity and time: Continuity among staff and enough time to get to know the patients were prerequisites for working person-centred. Discussion: The results were discussed based on theoretical frameworks and models of person-centered care. Participants felt that confidentiality was the same as person-centred care. Confidentiality is not discussed in the models and frameworks for person-centred care. Conclusion: The conclusion of the study is that the health professionals’ considered their way of working person-centered as seen from their own point of view, and their knowledge of what the method entails. Results of the study showed that the health professionals’ interpretation of person-centered care do not correlate with the theoretical models. Person-centered care with inpatient care context needs to be studied and developed.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom och drabbar allt fler i världen. Distriktssköterskan på vårdcentralerna i Sverige har en betydande uppgift att vägleda patienter med typ 2 diabetes genom att erbjuda egenvårdsutbildning för att patienten själv ska klara av att hantera sjukdomen. Sjukdomen kräver en omfattande egenvård för att hålla blodglukosnivåerna optimala och för att minska eller förebygga riskerna för komplikationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av patientutbildning till personer med typ 2 diabetes. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer hölls individuellt med fyra distriktssköterskor på två olika vårdcentraler i Stockholm län. Resultat: Resultatet i föreliggande studie visade att distriktssköterskorna måste utgå från patientens situation och individanpassa informationen. De angav vidare att det var viktigt att skapa en god relation och använde sig av olika pedagogiska metoder för att motivera patienterna till livsstilsförändring. Distriktssköterskorna angav att de hade goda kunskaper om patentutbildning, dock hade de bristande kunskaper om kulturella skillnader hos patienter. Slutsats: Studien påvisar att distriktssköterskorna har en stödjande roll i att stärka patienternas egenvårdsförmåga. Den informationen som ges måste vara individanpassade och utgå från den enskilda individen. Att använda olika pedagogiska metoder kunde öka patientens motivation. Distriktssköterskorna upplevde brist på tid- och resurser. / Background: Diabetes is a chronic disease that affects more and more people in the world. The district nurse at the health centers in Sweden has a significant task in guiding patients with type 2 diabetes by offering self-management education to enable the patients to manage the disease themselves. The disease requires extensive self-management to keep blood glucose levels optimal and to reduce or prevent the risks for complications. Aim: The purpose of this study was to describe district nurses experiences of patient education for persons with type 2 diabetes. Method: A qualitative design with inductive approach. Semistructured interviews were performed individually with four district nurses on two different out patient clinics in Stockholm’s county. Result The result of the present study showed that district nurses has to start from the patient's situation and individualize the information. They further stated that it was important to create a good relationship and used different pedagogical methods to motivate patients to lifestyle change. The district nurses stated that they had good knowledge of patent training, but they had a lack of knowledge in cultural differences in patients. Conclusion: This study showed that the district nurses have a supporting role in strengthening the patients' ability to self-management. The given information had to be individualized. It is necessary to use different pedagogical methods to increase the patient's motivation. The district nurses experience a lack of time and resources.