En fallstudie har gjorts på innebandyföreningen Alunda IBF herrar för att besvara frågan hur målkongruens (målöverensstämmelse) skapas i idrottsföreningar. Strävandet efter målkongruens anses i litteraturen vara ett viktigt inslag för att skapa förutsättningar för en framgångsrik och konkurrenskraftig organisation. För att skapa en helhetsbild på hur målkongruens implementeras har intervjupersonerna bestått av personer i olika nivåer inom Alunda IBF:s organisation. Denna studie visar att Alunda IBF använder de åtgärder som har identifierats i teorin som viktiga komponenter för att skapa målkongruens. Det förefaller dock som att spelarna inte uppfattar detta på samma sätt som ledningen vill. Resultat indikerar även på att en idrottsmans personliga mål är att vinna matcher vilket inte bör kontrastera idrottsföreningens målsättningar. Det finns dock indikation på att spelarna även vill ha mer inflytande om hur målen ska uppfyllas och det räcker alltså inte att målen är kongruenta. Vidare indikerar resultatet på att Alunda IBF, förmodligen likt många idrottsföreningar i lägre divisioner, tvingas kämpa med flera externa faktorer som i sig gör att det blir svårt att tydliggöra föreningens målsättning.

Syftet med studien var att undersöka om det fanns något samband mellan optimism, personliga mål, personlighetsegenskaper och subjektivt välbefinnande. Totalt deltog 108 stycken högskolestudenter, (58 kvinnor och 50 män). Deltagarna besvarade fyra enkäter som mätte optimism, personliga mål, personlighetsegenskaper utifrån fem-faktor modellen samt subjektivt välbefinnande. En multipel regressionsanalys visade att optimism, neuroticism och samvetsgrannhet förklarar 43.1% av variansen i välbefinnande. Det förelåg ett indirekt samband mellan subjektivt välbefinnande och variablerna kognitiva närmande mål, extroversion och trevlighet, vilket tyder på att de medieras av variablerna i regressionsmodellen. Studien har för få deltagare och är en för homogen grupp för att man skall kunna generalisera resultatet. .

Denna studie är en undersökning av vad studenterna på universitetet får ut av vägledningen samt vilka önskemål de har om vägledning. Studien önskar bidra till ökad kunskap om studenters nytta av och syn på vägledning på universitetet då den tidigare forskningen identifierat att få kvalitativa studier utförts på området samt att studenternas utvärdering av vägledningen sällan efterfrågas av forskarna. Kvalitativ metod med en strukturerad intervjuguide har använts i studien. Intervjuer med sex informanter ligger till grund för det empiriska materialet. Materialet har analyserats med hjälp av begrep och modeller ur Social cognitive career theory (SCCT). Studien visar att informanterna verkar uppleva ett professionellt och vänligt bemötande från vägledarna. Informanternas självförmåga, engagemang och uthållighet att uppnå mål och övervinna svårigheter verkar ha stärkts under vägledningsprocessen vilket ligger i linje med den tidigare forskningen. Vägledningen kan därmed sägas vara ett viktigt stöd för att informanterna genomför hela utbildningen och att den kan vara ett avgörande stöd då informanten står inför en val och beslutssituation.