Begreppet drönare för de flesta utomstående förknippas oftast med hobbyverksamhet i form av foto- och videoskapande. Det senaste åren har allt fler byggföretag valt att satsa på arbetsmetoder där drönare tillåts ersätta befintlig utrustning. Detta examensarbete utfördes för att kartlägga potentialen hos drönarserien Phantom 4, samt de rådande för- och nackdelar med tekniken. Aktuellt är bland annat att studera hur planering-, utförande och bearbetningsskedet påverkas då drönare tillåts användas inom projekt. Syftet med denna studie är att planlägga vid vilka projekt dagens drönarteknik (Phantom 4) kan tillämpas samt de möjligheter som så kallad RTK-teknik kan ha för vidare betydelse för aktörer som vill uppgradera sin drönaranvändning och utrustning. Under arbetets gång har information granskats ifrån tidigare arbeten, litteraturstudier samt intervjuer med nyckelpersoner på Pontarius AB. Dessa personer arbetar dagligen med frågor och projekt som berör ämnesområdet, vilket varit användbart för att styrka det slutsatser som rapporten slutligen kunnat dra. Studien bekräftar att Phantom 4 serien har möjligheten att underlätta planeringen, utförandet och bearbetningen. Genom att göra arbetsmiljön säkrare uti fält, men också genom att minska mängden data som behöver korrigeras manuellt i efterhand. Samtidigt föreligger i dagsläget vissa begränsningar för drönartekniken. Däribland återfinns det faktum att drönaren inte når den precision i alla lägen som en traditionell inmätning gör och att den är begränsad av yttre faktorer, såsom vindkänslighet, väderberoende samt begränsad batteritid. Sammanfattningsvis kan studien konstatera att kunder till Pontarius AB fäller en avgörande roll inför vilken riktning som drönartekniken tillåts utvecklas inom företaget. Efterfrågan på den information som Phantom 4 kan tillhandahålla saknas i mångt och mycket ifrån kundens sida. Detta gör att tekniken inte kan nå sin fulla potential då den inte naturligt tillåts inkluderas i alla avseenden. Trots detta anser vi att en investering i en Phantom 4 RTK bör övervägas å Pontarius AB´s vägnar då denna drönartyp kan bidra med högre inmätningsnoggrannhet och enklare bearbetning av insamlat material.

Det finns ett fåtal studier som berör objekthöjders betydelse för bildövertäckning vid UAV-fotografering. Därför är det intressant att undersöka hur objekthöjder, bildövertäckningar, och flyghöjder påverkar varandra samt hur de gemensamt påverkar kvaliteten på data. Syfte är att undersöka hur bildövertäckningen, och flyghöjder påverkar kvaliteten på ortofoton och digitala ytmodeller. Samt undersöka hur objekthöjder påverkar bildövertäckningen. Kriteriet för studieområdet var att det skulle finnas ett högt objekt. Studien utfördes därför i Inre hamn i Karlstad som omfattar Löfbergsskrapan på ca 42 m. Studien avser UAVs som begränsas enligt Transportstyrelsens regler (TSFS 2017:110). Målet var att presentera referenstabeller till företag eller privatpersoner som samlar in mätdata med UAV. Data samlades in på flyghöjderna; 120 m och 90 m, med bildövertäckningarna; 60/60 %, 80/80 %, och 90/90 %. Höjddata för Löfbergsskrapan mättes in med Satlab GNSS. Resultatet visade att bildövertäckningen 60/60 % inte var användbart inom ett område med maximal objekthöjd 42 m. Det behövdes ≥80/80 % bildövertäckning för att få en bra markupplösning. I studien undersöktes även hur mycket bildövertäckningen kan förändras när objekt ligger under markytans plan. Resultatet visar att bildövertäckningen ökar när objektet eller ytan avviker tillräckligt mycket ifrån markytans plan och minskar om det går tillräckligt högt ovanför markytan. Slutsatsen föreslår att bildövertäckningen ska vara minst 80/80 % för flyghöjderna 120 m och 90 m. De inställningarna innebär att byggnader på ca 42 m höjd ska representeras med 2-3 cm markupplösning i ortofoton och digitala ytmodeller samt omfatta en resursvänlig metod. Slutsatsen menar att förändringen av bildövertäckningen varierar mellan 10-50 % när markytan ligger ca 42 m lägre än starthöjden för en UAV. / There are a few available studies purely focusing on the object heights significance on image overlap in UAV-photogrammetry. Therefore, it is interesting to examine how object heights, image overlaps, and altitudes affect each other and how they jointly affect data quality. The purpose is to examine how image overlap, and altitude affect the quality of orthophotos and digital elevation models. And also examine how object heights affect image overlap. The study area was selected with the criterion of including a high rise building. Therefore, the study area was Inre hamn in Karlstad City covering Löfbergsskrapan, a 42 m high coffee roasting house. The study refers to UAVs restricted according to rules set by Transportstyrelsen (TSFS 2017:110). The objective was to present useful reference tables for companies and individuals working with UAV-data. Data was collected on the altitudes; 120 m and 90 m with an image overlap of; 60/60 %, 80/80 %, and 90/90 %. Elevation values was collected with Satlab GNSS. Results showed that using an image overlap of 60/60 % for both altitudes was not viable in an area covering an object of 42 m high. The image overlap should be at least ≥80/80 % to cover objects of 42 m high. The objective was also to examine how image overlap differ when an object is below ground level. Results showed that image overlap increases when an object or surface differ 42 m from ground level and decreases if the object is above ground level. The conclusion suggests that in order to include objects of 42 m high in an area the image overlap should be at least 80/80 % for both altitudes (120 m and 90 m). With those settings the ground resolution in orthophotos and digital elevations models should be 2-3 cm. It was also estimated that the image overlap may alter from settings anywhere between 10-50 % when ground level is 42 m below the point of departure of the UAV.

Flygfotografering med Unmanned Aircraft System (UAS) är i jämförelse med traditionell fotogrammetri effektivare, billigare och säkrare vilket har medfört att denna teknik föredras av många aktörer. Ett tidskrävande arbete som varit svårt att kringgå är att etablera flygsignaler på marken som används för att georeferera och kontrollera flygbilderna med. Under 2018 presenterade UAS-tillverkaren DJI sin nya quadcopter med integrerad Real-Time Kinematic (RTK)-modul. I samband med detta kan kontinuerliga och noggranna positioner levereras via Nätverks-RTK (NRTK) och behovet av markstödpunkter reduceras. I denna studie undersöktes lägesosäkerheterna i plan för ortofoton som framställdes med hjälp av en DJI Phantom 4 RTK där flygbilderna georefererades med begränsat antal eller utan markstödpunkter. Lägesosäkerheterna beräknades och kontrollerades enligt Handbok i mät- och kartfrågor (HMK) – Ortofoto, vilket är ett stöddokument inom ämnet. Vid framställning av ett ortofoto krävs även en digital terrängmodell (DTM) eller en digital ytmodell (Digital Surface Model, DSM) och kvaliteten av denna har stor inverkan på ortofotots kvalitet. I denna studie kontrollerades och utvärderades därför en del av den DSM som användes vid ortofotoframställning för respektive uppsättning enligt den tekniska specifikationen SIS-TS 21144:2016. Resultatet från studien visar att ett ortofoto går att framställas utan markstödpunkter och samtidigt klara kraven på specificerad lägesosäkerhet enligt HMK-standardnivå 3. Den sammanlagda lägesosäkerheten beräknades till 0,029 m vilket är 5 mm högre i jämförelse med ett ortofoto som baserats på traditionell georefereringsmetod, dvs. med markstödpunkter. Kravet på kvalitet i höjddata uppfylldes också för ortofotoframställning trots att en systematisk effekt i höjd uppkom. Denna effekt påverkade inte ortofotots koordinater i plan då standardosäkerheterna i höjd var låga. Resultatet visade att om två markstödpunkter adderades i vardera änden av området, kunde de systematiska effekterna i höjd minimeras och det var då möjligt att skapa en DSM som uppfyller kraven för detaljprojektering (noggrannhetsklass 1–3) enligt SIS-TS 21144:2016. / Aerial photography with UAS is in comparison with traditional photogrammetry more efficient, cheaper and safer which has led to this technology being preferred by many performers. A time-consuming job that has been difficult to avoid is to establish signals at the ground that are used for georeferencing and evaluate the results. In 2018, the UAS manufacturer DJI presented its new quadcopter with integrated Real-Time Kinematic (RTK) module. This allows continuous and accurate positions delivered via Network RTK (NRTK) and the need of ground control points can be reduced. In this study, investigations of the position uncertainties in orthophotos produced using a DJI Phantom 4 RTK carried out where the aerial images were georeferenced with limited numbers or without ground control points. The position uncertainties were calculated and controlled according to the Swedish HMK – Ortofoto (Orthophoto) which is a document within the subject. When producing an orthophoto, a digital terrain model (DTM) or a digital surface model (DSM) is also required and the quality of this has a great impact on the result. Therefore, a part of the DSM used for orthophoto production for each set was checked and evaluated according to the Swedish technical specification, SIS-TS 21144:2016. The result of the study shows that an orthophoto can be produced without ground control points and at the same time meet the requirements for specified position uncertainty according to HMK standard level 3. The total position uncertainty was calculated to be 0,029 m, which is 5 mm higher compared to the orthophoto based on the traditional georeferencing method, i.e. with ground control points. The requirement for quality in height data was also met for orthophoto production even though a systematic effect in height occurred. This effect did not affect the plane coordinates in the orthophoto because of the low standard uncertainties in height. The result showed that if two ground control points were added at each end of the area, the systematic effects were minimized, and it was possible to produce a DSM that fulfils the requirements for accuracy class 1-3 according to SIS-TS 21144:2016.

UAV (Unmanned Aircraft Vehicle) har revolutiontionerat ortofotoframställningen med sitt bidrag till ökad säkerhet, lägre kostnader samt effektivare arbetsgång vid framställning av ortofoton. Den traditionella flygfotogrammetrin med flygplan och utplacering av flygsignaler har varit den givna metoden i många år. Att flyga med UAV istället för flygplan sparar tid och pengar däremot är utplacering och inmätning av flygsignaler fortfarande tidskrävande och därför kostsamt. Företaget DJI har tagit fram en ny UAV med namnet DJI Phantom 4 RTK vilken stödjer möjligheten att använda satellitbaserad positionering för direkt georeferering. Den här studien har jämfört två olika georefereringsmetoder för framställning av ortofoton med UAV: direkt georeferering med NRTK (satellitbaserad positionering och nätverks-RTK) samt indirekt georeferering med olika antal markstödspunkter. Studien utfördes vid Högskolan i Gävle på en yta av åtta hektar. En undersökning av avvikelser i plan och höjd resulterade i acceptabla värden enligt de riktlinjer som följdes i HMK – Ortofoto (2017) samt de kontroller som genomfördes enligt SIS-TS 21144:2016. RMS-värdet i plan för den indirekta georefereringsmetoden ligger på 0,0102m. För den direkta georefereringsmetoden ligger RMS-värdet i plan vid användning av markstödpunkter mellan 0,0132 och 0,0148 m. Slutligen för den direkta georefereringsmetoden utan markstödpunkter är RMS-värdet i plan på 0,0136 m. RMS i höjd ligger inom intervallet 0,008-0,025 m. Det som redovisas i studien visar att en accepterad kvalitet av ortofoton går att erhålla baserat på de RMS-värden i plan och höjd med samtliga georefereringsmetoder som testats. Efter genomförda kontroller och utvärdering av de resultat kan det konstateras att de olika georefereringsmetoderna skiljer inte mycket åt varandra kvalitetsmässigt.Dock är den direkta georefereringsmetoden utan markstödpunkter mycket effektivare ur ett tidsperspektiv. Phantom 4 RTK är ny på marknaden och det behöver utföras mer forskning för att få en större insikt av dess potential. Dock krävs det mer forskning kring direkt georeferering för utvärdering av orotofotons kvalitet. / UAV (Unmanned Aircraft Vehicle) has revolutionized the creation of orthophotos with its contribution to increased safety, lower costs and more effective ways when making orthophotos. The traditional aerial photogrammetry with airplanes and placement of flight signals has been the standard method for years. To fly with UAV instead of an airplane is cheaper and saves time, however, the placement and measurements of flight signals is still time consuming and therefore expensive. The company DJI has developed a new UAV called Phantom 4 RTK that supports satellite based technology for direct georeferercing. This study compared two different measuring methods when producing orthophotos with UAV: direct georeferencing with NRTK (Network Real Time Kinematic) and indirect georeferencing when using different number of Ground Control Points (GCP). The study was conducted at the University of Gävle over an area of eight hectares. An investigation of the deviation in plane and height resulted in acceptable units based on the guidelines that were followed in HMK – Ortofoto and the controls that were followed from SIS- TS 21144:2016. The RMS value in plane for the indirect georeferencing method is 0,0102 m. For the direct georeferencing method the RMS value in plane when using ground control points is between 0,0132 and 0,0148 m. At last the RMS value for the direct georeferencing method without ground control points is 0,0136m. The RMS value in height is between the intervals 0,008-0,025 m. The data presented in this study show that an accepted quality in the orthophotos can be acquired based on the RMS values in plane and height for every georeferencing that was tested. After accomplished controls and evaluation the results show that the different georeferencing methods doesn´t differantiate too much from each other based on their quality. However, the direct georeferencing method with ground control points is more effective from a time perspective. Phantom 4 RTK is new on the market and more research is necessary in order to understand the potential of this technology and its posibility to integrate into society. More research is recquired for the direct georeferencing method in order to evaluate the quality of orthophotos.