<p>Syftet med denna studie att undersöka yrkesverksamma förskollärares förhållningssätt till den organiserade rörelselekens betydelse för barns kommunikativa lärande. Bakgrunden ger läsaren en litteraturgenomgång kring barns kommunikativa lärande och den organiseraderörelseleken i förskolan samt samband mellan dessa två faktorer. Dessa faktorer framhållsäven utifrånett mångkulturellt perspektiv och utifrån Lev Vygotskijs pedagogiska teori. Datainsamlingsmetoden som använts för att samla in relevant data utifrån undersökningenssyfte, är genom halvstrukturerade intervjuer med utgångspunkt i en kvalitativ studie. Totalt treintervjuer med kvinnliga, yrkesverksamma förskollärare har genomförts. Resultatet visar attsamtliga respondenter anser att rörelseleken är ett ypperligt instrument att stimulera barnsspråkutveckling och även övriga lärande, då den exempelvis ger barnen konkretasinnesupplevelser. Studien framhåller dock att rörelseleken endast är ett av flera pedagogiskaverktyg vid stimulans av barnens kommunikativa lärande. Eftersom att detta är en idiografiskstudie, innebär det också att detta resultat ej går att generalisera i allmänhet.</p> / <p>The purpose with this study is to examine preschool teachers conceptions of the organized physical play and its importance for young children’s communicative learning. In the background the reader is given a knowledge at the learning of children’s communication, the physical play in preschool and its connections between each other. Its also gives a short view at the learning of communication out of a multicultural perspective and also a pedagogicaltheory out of Lev Vygotsky. In this specific study it was qualitative research interviews that was used as a method, with 3 female preschool teachers. The result of the study shows that educated preschool teachers regularly thinks that physical play is an excellent instrument to stimulate the verbal communication of children. That’s because it gives children concrete experiences. But the study underline that the physical play only are one of many pedagogical tools. Since this study is based upon three interviews, the result can not be generalized into a bigger perspective.</p>

Syftet med denna studie att undersöka yrkesverksamma förskollärares förhållningssätt till den organiserade rörelselekens betydelse för barns kommunikativa lärande. Bakgrunden ger läsaren en litteraturgenomgång kring barns kommunikativa lärande och den organiseraderörelseleken i förskolan samt samband mellan dessa två faktorer. Dessa faktorer framhållsäven utifrånett mångkulturellt perspektiv och utifrån Lev Vygotskijs pedagogiska teori. Datainsamlingsmetoden som använts för att samla in relevant data utifrån undersökningenssyfte, är genom halvstrukturerade intervjuer med utgångspunkt i en kvalitativ studie. Totalt treintervjuer med kvinnliga, yrkesverksamma förskollärare har genomförts. Resultatet visar attsamtliga respondenter anser att rörelseleken är ett ypperligt instrument att stimulera barnsspråkutveckling och även övriga lärande, då den exempelvis ger barnen konkretasinnesupplevelser. Studien framhåller dock att rörelseleken endast är ett av flera pedagogiskaverktyg vid stimulans av barnens kommunikativa lärande. Eftersom att detta är en idiografiskstudie, innebär det också att detta resultat ej går att generalisera i allmänhet. / The purpose with this study is to examine preschool teachers conceptions of the organized physical play and its importance for young children’s communicative learning. In the background the reader is given a knowledge at the learning of children’s communication, the physical play in preschool and its connections between each other. Its also gives a short view at the learning of communication out of a multicultural perspective and also a pedagogicaltheory out of Lev Vygotsky. In this specific study it was qualitative research interviews that was used as a method, with 3 female preschool teachers. The result of the study shows that educated preschool teachers regularly thinks that physical play is an excellent instrument to stimulate the verbal communication of children. That’s because it gives children concrete experiences. But the study underline that the physical play only are one of many pedagogical tools. Since this study is based upon three interviews, the result can not be generalized into a bigger perspective.

Today’s generation is born with digital devices like computers, tablets, smartphones, and gaming consoles. Children’s passive engagement with digital mediums (digital devices and the content they offer) has become a primary concern for parents because it limits children’s learning opportunities through physical play. In this digital age, we cannot completely take away these devices from children’s sight. Still, we can create more situations and contexts that encourage children to reduce their time with digital mediums and/or convert children’s passive engagement into an active engagement. This research-informed design project aimed to understand children’s (aged 8-11) motivations, aspirations, likes, dislikes, and engagement with different physical and digital activities in their daily lives. Learning from different phases of the design process was applied to design a proposal that helps increase children’s physical play during their engagement with digital activity. Method: Findings from the exploratory research led to a few opportunity areas, which were further investigated using research through the prototyping method. User personas, their needs, and their involvement in different activities inspired me to define a few design principles I followed throughout the project to evaluate my design decisions. I set my initial research question as “How might we integrate ‘digital mediums’ with the qualities of ‘physical play’ to provide our children more exciting growth opportunities.” I could probe, test, observe, learn, and finally prototype a few scenarios that enabled children’s physical play during the digital activity. Result: The final concept is “animo- A tool to engage children in a storytelling activity through physical play.” The concept combined children’s current interest in digital mediums with their interests in the creative activity of drawing and doodling. It creates opportunities for children to build the creation by COMBINING two or more objects or mediums, by ENGAGING in physical play and/or with the surrounding, and SHARING the creation that increases their social interactions. Children learn drawing, handwriting, animation, and storytelling skills. They become more curious, observant and notice more the living and non-living things. Bringing feelings and emotions to their drawings increases their expressive and imaginative abilities. They develop empathy, love, and care by sharing their creation with others. Small recognitions of their creation give them a sense of being noticed and encourages them to explore more. Animo helps children learn storytelling through animation, but more than that, it exposes them to the infinite possibilities of learning through physical play.

Denna essä avser att uppnå en djupare förståelse om vad barns fria lek och fysiska lek innebär i förskolan och på vilket sätt fysisk lek bidrar till barns lärande och värdegrundsarbete, genom reflektioner med hjälp av mina erfarenheter och vetenskapliga teorier. Fokus riktas mot barnens inomhuslek. Till denna essä används Lev S Vygotskijs teorier om barns lärande och utveckling samt fantasi och kreativitet. William Corsaros teorier om barns kamratkulturer används för att reflektera över barnens finess i hur de anpassar sig efter förskolans regler. Förutom detta används två lekperspektiv för att fördjupa förståelsen av barns fysiska lek.   Förskolan omfattas av den fria leken där den karakteriseras av att den erbjuder barnen fria val att välja lek, lekkamrater och vilket material som ska användas i leken. Enligt min erfarenhet har jag dock upplevt att fri lek inte är så fri som det låter. Därför kommer jag att undersöka pedagogiska aspekter av den fria leken. Fysisk lek utmanar och väcker pedagogiska frågor och farhågor bland pedagoger i förskolan. Mina reflektioner har fått mig inse att friheten i barns lek är komplext och kräver kritisk reflektion av mitt och andra pedagogers förhållningssätt inför frågor som uppstår vid fysisk lek. Detta har lett mig till förståelsen att fysisk lek har en stämpel som frambringar negativa associationer. Dessa negativa associationer inverkar på hur pedagoger bemöter barn i den fysiska leken. Till exempel frambringar ”bråklek” associationer till allvarligt bråk som leder till konsekvensen att pedagogen avbryter leken. Denna insikt har bidragit till att jag undersökt andra benämningar på fysisk lek vilket fått mig att se vad som sker bortom det som är synligt i barns fysiska lek.    Med nyfikenhet och respekt för barns intresse för att leka fysiska lekar har jag insett hur givande fysiska lekar kan vara för barnen. För att fysiska lekar ska bli givande för barnen behöver pedagogerna ge dem rätta förutsättningar i leken. / This essay intends to achieve a deeper understanding of what children's free play and physical play means in the preschool and in what way physical play contributes to children's learning and value-based work, through reflections using my experiences and scientific theories. The focus is on the children's indoor play. Lev S Vygotsky's theories on children's learning and development as well as imagination and creativity are used for this essay. William Corsaro's theories of children's peer cultures are used to reflect on the children's finesse in how they adapt to the preschool's rules. In addition to this, two play perspectives are used to deepen the understanding of children's physical play. The preschool is embraced by the free play in which it is characterized by the fact that it offers children free choices to choose play, playmates and which material to use in the play. In my experience, however, I have experienced that free play is not as free as it sounds. Therefore, I will examine the educational aspects of free play. Physical play challenges and raises pedagogical issues and concerns among educators in preschool. My reflections have made me realize that freedom in children's play is complex and requires critical reflection of my and other pedagogues’ attitudes to issues that arise during physical play. This has led me to the understanding that physical play has a stamp that gives rise to negative associations. These negative associations affect how educators encounter children in the physical play. For example, gives “play fighting”rise to associations with serious fighting leading to the consequence that the educator interrupts the play. This insight has helped me to see into other names of physical play which made me see what happens beyond what is visiblein children's physical play. With curiosity and respect for children's interest in playing physical play, I have realized how rewarding physical play can be for the children. For physical play to be rewarding for the children, the educators need to give them the right conditions in the play.