Digitaliseringen har varit en drivkraft för planerare att effektivt använda geografiska informationssystem (GIS) som ett verktyg för att förstå tillgång och närhet till stadens målpunkter. Samtidigt har forskare uppmärksammat en implementeringslucka mellan forskare, utvecklare och slutanvändare inom digitala planeringsverktyg. Det är luckan mellan digitala planeringsverktyg framtagna av forskare och de verktyg som idag är vanliga bland planerare. Syftet med studien var att utifrån tre svenska städer undersöka orsaken bakom implementeringsluckan och hur den kan avhjälpas med målet att främja planerares förståelse för tillgänglighetsanalyser av kollektivtrafik med space syntax. Undersökningen har genomförts med en blandmetod som kombinerar kvantitativ GIS-analys med kvalitativ återkoppling från planerare inom offentlig förvaltning. GIS-analysen har undersökt tillgängligheten tillbusshållplatser i Falun, Gävle, och Uppsala med det space syntax-besläktade konceptet place syntax. Med place syntax beräknades täckningsgraden av kollektivtrafik i vardera stad tillsammans med space syntax-relaterade mått påstädernas topologi. Därefter genomfördes en kompletterande korrelationsanalys för att närmare förstå sambandet mellan befolkningsfördelning och avstånd till busshållplatser. Intervjuer genomfördes med planerare som arbetar med kollektivtrafikplanering, samt en konsult och en forskare inom ämnet. Resultatet av GIS-analysen skickades ut till samtliga respondenter från kommun och region för att låta dem beskriva sina tankar om metodens tillämpbarhet i deras arbete. Resultatet visar att utvecklingen av digitala planeringsverktyg sker i snabbare takt än offentlig förvaltning kan hänga med, vilket bidrar till implementeringsluckan. Bidragande faktorer till det är offentlig förvaltnings begränsade resurser och att avancerad kompetens, om den finns, kan bli personbunden och därmed flyktig. Offentlig förvaltnings forskningskontakt är begränsad men via inhyrda konsulter kan viss forskningskontakt uppnås. Tillämpbarheten av place syntax tool (PST) anses vara god bland de undersökta utövarna inom offentlig förvaltning, men kräver viss grundläggande GIS-kunskap. För att motarbeta implementeringsluckan föreslås att möjligheten för ett nationellt samarbete mellan planeringsutövare och utvecklare av forskningsanknutna planeringsverktyg bör utredas. / Digitalization has been a driving force behind urban planners’ adoption of geographic information systems as a tool for understanding accessibility to urban points of interest. Meanwhile researchers have identified an implementation gap between researchers, developers, and end users of digital planning tools - the gap between digital planning tools developed by researchers and the ones commonly in use by practitioners. The aim of the study was to identify causes behind the implementation gap and how it may be reduced, with the goal of improving planning practitioners’ understanding of accessibility analyses of public transport with space syntax. The study was conducted using mixed methods that combined quantitative GIS analysis with qualitative feedback from planning practitioners from two municipalities and one region. The GIS analysis investigated the accessibility to bus stops in Falun, Gävle, and Uppsala using the space syntax-related concept place syntax. Place syntax was used to calculate the coverage of public transport in each city along with space syntax-related measurements of urban topology. A correlation analysis was then performed in order to gain further understanding of the correlation between population distribution and their distance to bus stops in each city. Interviews were conducted with respondents knowledgeable about public transport planning from each of the cities, along with an expert consultant and a researcher in the field. The results of the GIS analyses were shared with the respondents from the municipalities and region to allow them to share their thoughts about the method’s applicability in their work. The result shows that planning practitioners cannot keep up with the development of digital planning tools, contributing to the implementation gap. This is at least in part because of planning practitioners’ limited resourcesand that advanced knowledge, if available, may be tied to individual people and therefore fleeting. Planning practitioners’ contact with research is limited although some research contact can be achieved by hiring consultants. The applicability of place syntax tool (PST) for is considered to be good for planning practitioners, although some GIS knowledge is required. To mitigate the implementation gap the study suggests that the feasibility of a national cooperation between planning practitioners and planning researchers shouldbe investigated.

Masteruppsatsen Möjligt att mäta möten? undersöker mötesplatsers betydelse för social sammanhållning. Social sammanhållning förstås i denna studie genom två teoretiska begrepp, co-presence och svaga band, begrepp hämtade från urbanmorfologisk, kulturgeografisk och urbansociologisk forskning.  Syftet med studien kan beskrivas som tvådelat. Den första delen syftar till att undersöka vilken betydelse mötesplatser ges för att kunna bidra till att skapa social sammanhållning i en svensk större stads översiktsplan. Detta studeras genom en kvalitativ innehållsanalys av Malmö stads översiktsplan.  Den andra delen av studien syftar till att haka i den urbanmorfologiska forskargruppen Spatial Morphology Groups (SMoG) arbete med utvecklingen av det GIS-baserade verktyget Place Syntax Tool som de uppmuntrar mastersstudenter att använda för att utvärdera om det är ett användbart verktyg för att genomföra tillgänglighetsanalyser. I denna studie testas verktyget genom att analysera en större svensk stads stadsstruktur, Malmö, för att undersöka den rumsliga relationen mellan tillgången till mötesplatser och den byggda strukturen genom begreppet social sammanhållning.  Resultatet av den kvalitativa innehållsanalysen av Malmö stads översiktsplan visar att kommunen främst planerar för mötesplatser utifrån begreppet co- presence. Samtidigt går det att se att de förväntningar som Malmö har på vilka effekter som möten ska ge i form av social sammanhållning är mer kopplade till begreppet svaga band. För att bidra till att öka den sociala sammanhållningen ges mötesplatser betydelsenatt kunna (1); möjliggöra för möten mellan människor med olika bakgrunder, (2); överbrygga fysiska och sociala barriärer samt (3); främja demokrati, delaktighet och trygghet.  Place Syntax-analyserna synliggör var i staden det finns hög respektive låg tillgång till olika typer av mötesplatser. Det synliggörs även om en stad är rumsligt segregerad på grund av att olika områden är dåligt sammankopplade på grund av gatunätverkets konfiguration. Place Syntax Tool bedöms vara ett användbart verktyg för att mäta tillgången till mötesplatser i städer och se mönster över var det kan sättas in åtgärder i den fysiska miljön för att öka möjligheten för människor att mötas.  Resultatet av en Place Syntax-analys som visar på att det finns en hög tillgång till mötesplatser i en stad går inte att likställas med att det finns social sammanhållning. Det resultatet kan visa är huruvida det är möjligt för olika individer och grupper att mötas i en stad vilket bedöms vara en förutsättning för att social sammanhållning överhuvudtaget ska kunna uppnås.

Rörelse i staden är avgörande för hur staden fungerar. Platser och stråk med stora flöden har annorlunda förutsättningar än platser och stråk med små flöden. Flödena påverkas i sin tur av stadens struktur.  Det här examensarbetet handlar om hur förtätning kan vara en del i en medveten förändring av stadsstrukturen och hur man genom förändringar i stadsstrukturen kan skapa varierande rumsliga förutsättningar som kan utgöra ett ramverk för framtida utformning. Föremålet för den här studien är området runt Årstabergs pendeltågsstation i södra Stockholm. Området är en viktig kollektivtrafikknutpunkt och många människor passerar här dagligen för att byta mellan olika kollektivtrafikslag. Men det finns få rumsliga förutsättningar för att man ska röra sig här till fots av någon annan anledning. Genom att förbättra den rumsliga integrationen mellan Årstaberg och omkringliggande stadsdelar och genom förtätning i strategiska lägen skapas en diversitet av rumsliga förutsättningar i området. Baserat på dessa olika förutsättningar utvecklas principer fram för program, offentliga platser och byggnadernas möte med det offentliga rummet. / Movement in a city is crucial for how the city works. Streets and spaces with big flows of people have different potential than streets and spaces where few people moves. The flow of people is in turn influenced by the urban structure. This master thesis examines how densification can be a part of a transformation of the urban structure and how changes of the urban structure can create a variety of spatial conditions that forms a framework for future urban design. The case for this study is the area around Årstaberg commuter station in southern Stockholm. The area is an important transit hub and many people passes here every day to switch between transport modes. But there are few spatial conditions that promote walking here for any other reason. Through changes of the spatial integration and densification in strategic locations a diversity of spatial conditions are created. Based on these different conditions principles for the program, public spaces and building frontages are developed.