2018 lanserade musikstreamingtjänsten Spotify den egna plattformen Spotify for artists som riktar sig till artister och möjliggör självständig distribution av musik till plattformen. Där kan artister ladda upp musik utan mellanhänder som skivbolag. Olika verktyg erbjuds i form av statistik och data och dessa ska enligt Spotify hjälpa artister och bolag att bygga karriärer självständigt i alla delar av musikindustrins produktionsled.Företaget har dock varit föremål för en del kritik, bland annat på grund av sin ekonomiska modell som anklagats för orättvis utdelning av royalties, alltså de pengar artister och bolag tjänar per spelad låt i plattformen. Dessutom har deras beroendeställning till stora skivbolag och deras låtkataloger väckt misstankar om att även innehåll i plattformen premieras ojämlikt. Även den makt som kurerade spellistor och tekniska strukturer som algoritmer har i premieringen av innehåll har varit omdiskuterad och kritiserad.Syftet med denna uppsats är att med ett kritiskt perspektiv undersöka vilken retorisk argumentation Spotify använder i sitt språk i plattformen SFA för att övertyga artister om att de bäst kan bygga sitt artistskap och nå framgång där på ett jämlikt och rättvist sätt. Metoden för att undersöka detta har varit en retorisk argumentationsanalys av olika påståenden i SFA som på något sätt försöker övertyga. Resultaten som framkom från undersökningen visar på att Spotify använder sig av en offensiv argumentation som spelar på starka känslor men som ofta saknar förankring i någon intellektuell appellering, som statistik eller fakta. I analysen vittnar detta i sin tur om att privata intressen döljs med en argumentation som påstår att företaget bidrar till allmännyttan och offentliga värden som jämlikhet och rättvisa.

Intima relationer sker nu ofta via mobila dejtingappar, vilket kräver att människor navigerar i ny teknologi, men det möjliggör även för utforskning av intimitet. Ett exempel på detta är hur Tinder, en av de mest populära applikationerna för dejting, har blivit en representation för nätdejting i vardagliga konversationer på 2000-talet. Syftet med denna studie är att undersöka hur Tinders sociotekniska struktur ser ut och hur användare uppfattar applikationens struktur och design. Studien använder en kvantitativ forskningsstrategi i form av enkäter följt av en genomgångsmetod för att observera applikationens struktur, funktioner och design. Enkäten fick totalt 102 svar. Utifrån studiens resultat och analys kan det stora användandet av applikationen bero på två faktorer. Det första är hur applikationens struktur och design är uppbyggd. Tinder har (1) underlättat den sociala interaktionen med hjälp av dess kärnfunktioner, (2) använder färre element som leder till snabba beslutstagande och (3) anpassat applikationen utifrån spelliknande egenskaper. Utifrån resultatet av datainsamligen kan det indikera att Tinders anpassning till plattformisering och Web 2.0 haft en påverkan på hur användare upplever hur social interaktion ska ske och därigenom påverka hur interaktioner skapas och relationer byggs. / Intimate relationships take place on mobile dating apps, requiring people to navigate new technology, but also the opportunity for exploration of intimacy. An example of this is how Tinder, one of the most popular applications for dating, has become a representation for online dating in everyday conversations in the 21st century. The aim of this study is to investigate the sociotechnical structure of Tinder and how users perceive the structure and design of the application. The study uses a quantitative research strategy in the form of surveys followed by a walkthrough method to observe the application's structure, features and design. The survey received a total of 102 responses. Based on the results and analysis of the study, the high usage of the application may be due to two factors. The first is the structure and design of the application. Tinder has (1) facilitated social interaction through its core features, (2) used fewer elements that lead to quick decision-making, and (3) adapted the application based on game-like features. Based on the results of the data collection, it may indicate that Tinder's adaptation to platforming and Web 2.0 has had an impact on how users perceive social interaction to occur, thereby influencing how interactions are created and relationships are built.