Denna uppsats syftar till att utveckla en förståelse för hur stråkinstrumentundervisning kan bedrivas då syftet är att lära ut en ergonomisk riktig spelteknik som förebygger hälsoproblem. Fokus i studien har varit på nybörjarundervisning samt HUR elever spelar. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativ metod. Sex ergonomiskt kunniga och intresserade musiker och pedagoger har intervjuats. Deras specialområden är musikerergonom, sjukgymnast, kontrabasist, forskare, alexandertekniklärare och cellopedagog. Den kunskapsöversikt som presenteras i uppsatsen handlar om förhindrande av musikrelaterade hälsoproblem, utveckling av en fri spelteknik samt några pedagogiska konsekvenser utifrån fallstudier som gjorts på barn. Alexanderteknik, som bland annat handlar om effektiv muskelanvändning och ändring av felaktiga vanor, utgör den teoretiska utgångspunkten för studien. Resultatet visar bland annat att stråkinstrumentundervisning på ergonomisk grund ska utgå från läraren och dennes interaktion med eleven och kräver att läraren har kunskap och medvetenhet om ämnet ergonomi. Vidare visar resultatet på betydelsen av att i undervisningen prioritera kvalitet framför kvantitet, att anpassa undervisningen efter elevens olika muskulära och psykiska förutsättningar och att se eleven i ett helhetsperspektiv. Exempel på viktiga moment i tillvägagångssätt för stråkundervisning på ergonomisk grund handlar om att bevaka elevens lust och ha en sund balans i progressionen. / The purpose of this study is to develop an understanding in how teaching strings can emphasize an ergonomic way of playing, thus preventing health problems. Focus has been how to teach beginners as well as HOW to play. The study has been carried out with a qualitative method. Six musicians and teachers with ergonomics as a special field have been interviewed. They are a physiotherapist, a double bassist, a researcher, a teacher in Alexander Technique and a teacher in cello. The findings of the study deal with the prevention of musician-related injuries, developing a free playing technique, and educational consequences from a few case studies of children. The Alexander Technique, which among other aspects, deals with the effective use of muscles and changing wrong habits, is the theoretical starting point of the study. The result indicates, among other things, evidence that teaching strings in an ergonomic perspective should start with the teacher and his/her interaction with the pupil, and requires that the teacher possesses a knowledge and awareness of ergonomics. Furthermore, the result gives evidence of the importance in giving priority to quality instead of quantity, adjusting the teaching to the pupil’s different physical and psychical conditions and also viewing the pupil in a comprehensive perspective. Checking the pupil’s mindset and having a good balance of the progression, are examples of important elements in teaching strings.

In this thesis I have studied how hypermobile joints affect my violin playing and tried to to find solutions how to cope with hypermobility.  The purpose is to find tools how to change my left-hand technique so that I can play Bach´s Fugue from Solo sonata in g minor in my master concert without pain in my 4th finger and without tension in my left-hand. The goal is to find a way to play with hypermobile joints so that my technique will serve the music in the best possible way.  The biggest questions are: what hypermobility is, how can I cope with it, how to play more relaxed and how to develop a better support for my left-hand little finger, 4th finger.  The thesis will first focus more on the theoretical side of hypermobility in order to get better understanding of what hypermobilty is and how it might affect a violinist. Then I will get more into the aspects of violin playing and my process. After this process I noticed that working with hypermobile joints is a lifelong process. In order to have a good left-hand technique while having hypermobile joints it is crucial to have good muscle control and awareness. The most important thing is to find the right tools that work for yourself while trying to cope with hypermobility.

Den här studien har som syfte att utforska betydelsen och effekterna av uppvärmningar i musik. Syftet bärs upp av två frågeställningar: 1) Hur erfar jag min lärandeprocess när jag värmer upp utan instrument? 2) Hur erfar jag min lärandeprocess när jag värmer upp med instrument? Studien undersöker två olika aspekter av en uppvärmning på musikinstrumentet trombon, genom två olika uppvärmningar: en uppvärmning med instrument och en annan utan instrument. Genom fyra olika sorters övningspass granskar studien hur dessa två uppvärmningar påverkar lärandeprocessen av två olika etyder. Studien baseras på självobservationer i form av loggboksanteckningar och har ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv. Resultatet av de fyra olika övningspassen presenteras som fyra rubriker där tre underrubriker utgörs av följande teman: Melodiskt flöde, Koncentration och motivation samt spelteknik. Slutligen förs en diskussion kring resultatet av den här studien i relation till liknande tidigare forskning och metodböcker riktat till brassinstrument. / The purpose of this study is to explore the meaning and effects of warm-ups in music. The purpose is supported by the two following research questions: 1) How do I experience my learning process when I warm up without my instrument? 2) How do I experience my learning process when I warm up with my instrument? The study examines two different aspects of a warm-up on the instrument trombone, through two different warm-ups: one warm-up with my instrument and another without my instrument. Through four different types of practice sessions, the study examines how these two warm-ups affect the learning process of two different etudes. The study is based on self-observations in the form of logbook notes and has a phenomenological life-world perspective. The results of the four different practice sessions are presented as four headings where three sub-headings consist of the following themes: Melodic flow, Concentration and motivation as well as playing technique. Finally, a discussion is conducted about the results of this study in relation to similar previous research and method books aimed at brass instruments.

Helmut Oehring, der als hörendes Kind gehörloser Eltern aufgewachsen ist, meint, Musik schon immer »als eine Art innere[n] Fünffingermonolog zweier oder mehrerer Hände« gebärdet zu haben und schließlich aus diesem Monolog seine Noten zu formen. Wie ›klingt‹ seine Musik, deren Ausgangspunkt die ausschließlich visuell funktionierende Gebärdensprache ist? Kann von Klang überhaupt die Rede sein? Anhand Oehrings Instrumentalwerk Foxfire Eins (1993), das der Komponist »entlang der Grammatik und Syntax der Gebärdensprache« komponiert hat, wird zum einen untersucht, wie/ob dieses Werk tatsächlich aus gebärdensprachlicher Sicht betrachtet werden kann, zum anderen, welchen Stellenwert der Klang hierbei innehat. / Helmut Oehring, a hearing child growing up with deaf parents, claimed that he always »signed« music in a »five-fingers-monologue« and tried to create musical notes from that »monologue«. Considering that his music is rooted in sign language that operates only visually, the following questions arise: How does his music »sound«? Is the sound an issue at all? Based on Oehring´s instrumental music Foxfire Eins (1993) that he composed »along the grammar and syntax of sign language«, I will examine whether this musical composition can actually be seen from the perspective of sign language and what kind of role the sound plays.