As a result of an increased consumption, waste volumes has grown steadily throughout the 1900s, and this puts great demands on an efficient and ecological sustainable waste management on both local and national level. In order to evaluate collection and disposal of household waste, a large number of Sweden´s municipalities are using waste analyses. The overall aim of this study has been to summarize and assess results from waste analyses executed in Härjedalen´s municipality during the years 2007-2011.The evaluation has given information about the household waste´s composition, quantity and change in time. The report´s objective has been to create a basis which the municipality can use in planning of future information efforts and other measures, and give some proposals on how these can be designed and targeted. Therefore, the report also highlights research on motivations factors that affects environmentally conscious behavior such as recycling, and how different instruments like information can be used to promote this. The study also discusses how municipalities in general can use waste analysis as a tool to achieve a more efficient waste management. The results of the evaluation showed that the amount of organic waste have increased and represented in year 2011 more than half of the total household waste. The packaging waste and the combustible waste have decreased. Sorting rate was generally high. The household were less good at sorting plastic.

No description available.

I detta projekt har en undersökning gjorts om varför den teoretiskt beräknade vikten avfall skiljer sig från den vikt som faktiskt samlats in. Det har gjorts på uppdrag av Uppsala Vatten och Avfall AB med fokus på distrikt C i Uppsala kommun. Projektet har grundat sig i att besvara Uppsala Vattens hypotes om att verksamhetsavfall (så som avfall från restauranger, tobaksaffärer och äldreboenden) väger mer än avfall från villor och flerbostadshus, samt verifiera om genereringstakten [kg/hushåll och vecka] som beräkningarna baserats på stämmer. Analysen gjordes utifrån tillhandahållna körlistor från Uppsala Vatten. För att undersöka Uppsala Vattens hypotes beräknades avfallsdensiteter utifrån de erhållna genereringstakterna av avfall för villor och flerbostadshus. Medelvärden för avfallsdensiteter uträknade från den totala kärlvolymen beräknades för villor, flerbostadshus samt verksamheter till 0.0475 [kg/l], 0.224 [kg/l], respektive 0.408 [kg/l]. Resultaten visade en stark indikation på att verksamhetsavfall väger mer än hushållsavfall och därmed stämmer troligtvis Uppsala Vattens hypotes. Resultatet från körlistorna bekräftade dock inte hypotesen fullständigt då det finns en osäkerhet i datan vilket genom metoden som används för beräkningar av avfallsdensiet gör att resultatet inte kan ses som ett direkt bevis. Verifieringen av genereringstakten har inte kunnat genomföras p.g.a att datan som analyserats i projetet inte hade den karaktär eller omfattning som behövdes. För att möjliggöra detta hade det behövs fler körlistor samt körlistor(ordlista Appendix A) med enbart verksamheter. Avslutande rekommendationer är att utforma en specialanpassad körlista som endast hämtar avfall från verksamheter, flerbostadshus eller villor för att direkt avfärda eller bekräfta Uppsala Vattens hypotes och dess genereringstakt från plockanalyserna.

EU:s avfallsdirektiv är det högst styrande dokumentet som reglerar de nationella bestämmelserna gällande avfall. Detta genomsyrar bland annat kommunernas avfallsplaner. Tas hänsyn till plockanalyser, avfallsplan, insamlad mängd hushållsavfall och grovavfall erhålls en bra överblick på var åtgärder bör vidtas. Studien berör Ovanåkers kommuns avfallsarbete med avseende på hushållens avfallsmönster. Även avfall som går under producentansvaret har analyserats för att få en bättre uppfattning om kommunens förhållande till internationella och nationella lagar. Detta är viktigt för att veta hur avfallsarbetet fortsättningsvis skall bedrivas så effektivt som möjligt. Sekundärdatat som har erhållits i denna rapport har främst inhämtats från Bollnäs Ovanåkers Renhållnings AB (BORAB), Statistiska Centralbyrån (SCB), Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) samt Ovanåkers kommun. De analyserade åren är 2000-2012. Detta på grund av tillgängligheten av data. Slutsatser har gjorts utifrån en statistisk analys. Resultaten utifrån plockanalyserna indikerar på att en stor del av hushållsavfallet består av bioavfall (matavfall och trädgårdsavfall). Även en stor del består av avfall som går under producentansvaret. En faktor att beakta är att beteende och sociala normer är viktiga parametrar när det kommer till hur hushållen sorterar sitt avfall. Gällande producerad mängd hushållsavfall och grovavfall i kommunen så kan det finnas ett svagt samband med den minskade befolkningstillväxten. Februari skiljde sig dock från andra månader. Detta har dock att göra med antal dagar/månad. Denna studie visar att det är en fördel om hänsyn tas till antal dagar/månad för att kunna erhålla ett mer representativt resultat. Grovavfallet ökade efter år 2006. Orsaken beror sannolikt på att det blev kostnadsfritt att lämna in kyl och frys. Det finns också tendenser på säsongsvariation, då inlämnad mängd grovavfall ökade under månaderna maj-september. Vilket torde bero på att folk rensar och städar i sommarstugor, garage etc. under dessa månader. De framtagna resultaten visar att det är svårt att utföra en studie av detta slag på endast ett mindre område. Möjligtvis hade resultaten blivit mera lättanalyserade vid jämförelse av två eller flera kommuner. En annan nackdel är att tillgängligheten är begränsad vad gäller de sekundärdata som har analyserats i detta arbete. Önskvärt hade också varit att kunna analysera data för ytterligare ett tiotal år tillbaka. Studien visar att kommunen ligger bra till i relation till internationella och nationella bestämmelser. De ligger även i fas med deras kommunala avfallsplan.

Dagens stora materialanvändning är påfrestande för jordens naturresurser. En möjlig källa för framtida resurser är deponier; i avfallet som tidigare deponerats finns ofta såväl återvinningsbara metaller som avfall passande för energiåtervinning. Konceptet landfill mining (LFM) är ett sätt att utnyttja de resurser som finns i deponier och innebär att deponierna grävs ut med efterföljande material- och energiåtervinning.En deponi där landfill mining skulle kunna vara aktuellt är Filbornadeponin i Helsingborg. Tre avsnitt av Filbornadeponin anses vara extra intressanta för en eventuell utgrävning; Lagringsytan, BCR1 och Rökille. Detta examensarbete är en förstudie inför framtida LFM-projekt på Filbornadeponin och syftet är att identifiera kritiska faktorer för projektens genomförande. I arbetet ingår att ta fram materialsammansättningen för aktuella deponier samt en utredning av de ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för respektive projekt.Arbetet är fallstudieinspirerat med målet att kartlägga förutsättningarna för respektive deponi. Detta uppnås via en bakgrundsstudie för respektive deponi, där faktorer som deponivolym, avfallets ålder, materialsammansättning och metangasproduktion undersöks. Bakgrundsstudien kompletteras av en fältstudie där provgrävningar/provborrning, plockanalys och kemisk analys bidrar med mer information. För att genomföra de ekonomiska och miljömässiga beräkningarna ställs två scenarier upp för respektive deponi, ett referensfall där verksamheten fortgår som idag och ett landfill mining-scenario med utgrävning och efterföljande behandling enligt deponiernas specifika förutsättningar.De ekonomiska resultaten visar att två av tre deponier får en större kostnad för LFM-scenariot än för en fortsatt verksamhet liknande den idag. Samtidigt visar de miljömässiga resultaten att stora miljövinster finns kopplade till en utgrävning av de två deponierna Lagringsytan och BCR1. Vid en utgrävning av dessa kan utsläpp av stora mängder metanekvivalenter förhindras. Miljöresultaten för en utgrävning av Rökille uppvisar istället en försämrad miljöprestanda jämfört med referensfallet.Baserat på resultatet har främst sex stycken kritiska faktorer för lönsamhet och miljöprestanda påvisats: (1) Det är svårt att hitta tillgänglig data om en deponis materialsammansättning på förhand och den information som finns är ofta osäker. (2) Ett LFM-projekt kan förhindra framtida metanutsläpp. Dock finns risken att inbunden metangas förekommer i massorna, vilken kan frigöras vid utgrävningen. (3) Det krävs specifik utformning av separationsprocessen och lämplig teknik framtagen särskilt för landfill mining finns inte på marknaden i dagsläget. (4) Lagstiftningen inom området är oklar och ett flertal bestämmelser motverkar resursåtervinningen av gamla deponier. Exempelvis kan riktvärden för metallinnehåll och deponiskatt påverka utfallet för en utgrävning. (5) Metaller är i dagsläget de enda inkomstbringande materialfraktionerna i ett LFM-projekt. Dessutom ger återvinningen av metaller utsläppsbesparingar i form av undvikna utsläpp från jungfruliga metaller. (6) Kostnaden för att skicka bränslefraktionen till förbränning är den enskilt största kostnadsposten i LFM-scenarierna för de två deponierna med en brännbar fraktion. Samtidigt leder förbränningen till utsläpp av fossil koldioxid eftersom en stor del av det brännbara materialet utgörs av plast. / The extensive material use in today's society is demanding for the Earth's natural resources. A possible source for future resources is landfills; the landfills often contain both recyclable metals and other waste fractions suitable for energy recovery. The concept landfill mining (LFM) is a way to exploit the resources found in landfills. In a LFM-project the landfill is excavated with subsequent material and energy recycling.A location where landfill mining could be suitable is the Filborna landfill in Helsingborg. Three sections of the landfill are considered to be especially interesting for a possible excavation; Lagringsytan, BCR1, and Rökille. This thesis is a pilot study for future LFM-projects on Filborna with the aim to identify critical factors for the projects’ implementation. It includes retrieving the material composition of the landfills and an evaluation of the economic and environmental performance of each project.The method is a case study-approach with the goal to identify the specific conditions for each landfill. This is achieved by a background study for each landfill, where factors such as landfill volume, age, material composition, and methane production are examined. The background study complements through a field study where excavation/exploration drilling, picking analysis, and chemical analysis provide extended information. In order to perform the economic and environmental calculations, two scenarios are set up for each landfill; a reference case with business as usual and a LFM-scenario with excavation and subsequent treatment according to the specific landfill conditions.The financial calculations show that two out of three projects have a greater cost connected to the LFM-scenario than for the business as usual scenario. Regarding the environmental performance, the LFM-processes at the landfills Lagringsytan and BCR1 result in a reduction of greenhouse gas emissions compared to the reference case. On the contrary, the results show that the gypsym landfill Rökille yields more greenhouse gas emissions in the LFM-scenario.Based on the results, six critical factors for profitability and environmental performance are identified: (1) It is difficult to find data on a landfill’s material composition in advance and the information available is often uncertain. (2) A landfill mining project can prevent future methane emissions. However, it is possible that methane hidden in the landfill is released during excavation. (3) LFM requires a specific design of the separation process and suitable technology developed specifically for landfill mining is not available on the market today. (4) The law on this area is unclear and several regulations discourage resource recycling of old landfills. For example the limits for metal content and landfill taxation affect the outcome of an excavation. (5) Metals are the only material fractions generating an income in today’s LFM-projects. In addition, the recycling of metals leads to avoided emissions from virgin metals. (6) The cost of sending the fuel fraction to combustion is the largest single cost item in the LFM-scenarios for the two landfills with combustible waste. Also, the combustion causes emissions of fossil carbon dioxide due to the waste’s high plastic content.

Almost five million tonnes of household waste was generated in Sweden in 2018, half of which was residual waste sent for incineration with energy recovery. For materials that can not be recycled or biologically treated, incineration with energy recovery is considered a preferred management option. The issue is that the fraction for residual waste contains considerable amounts of wrongly sorted materials, such as food waste and plastic packaging, which can be recycled or biologically treated, thus causing a smaller environmental impact. To quantify the composition and waste quantities of the wrongly sorted materials a waste composition analysis of the residual waste from four community bins in Västmanland county was conducted. The analysis revealed that about two-thirds of the waste was wrongly sorted and only one-third was actual residual waste. Life cycle analysis was subsequently used to calculate the carbon footprint of the wrongly sorted food waste and plastic packaging waste as well as the carbon footprint from optimal sorting and treatment of the materials. The investigation concluded that for food waste, anaerobic digestion caused a smaller climate impact than incineration with energy recovery and for plastic packaging, recycling generated a smaller climate impact than incineration with energy recovery. The size of the carbon footprint for the different management methods was in line with the priority order given in the waste hierarchy, stated in Swedish legislation.  However, the size of the potential climate savings partly depended on the choices made in the life cycle analysis where the most sensitive parameters were related to external production of heat, polymer resin and vehicle fuel. If the potential climate savings is extrapolated for VafabMiljö's entire collecting area, the total climate savings per year would be 8 263 tonnes of carbon dioxide equivalents per year for food waste and 2 070 tonnes of carbon dioxide equivalents per year for plastic packaging waste. This would be equivalent to driving 1 250 laps around the Earth with a car every year or flying 14 900 times Sweden–Thailand back and forth every year. / Nästan fem miljoner ton hushållsavfall genererades i Sverige under 2018, varav ungefär hälften skickades till energiåtervinning. För avfall som inte kan materialåtervinnas eller behandlas biologiskt anses energiåtervinning vara den bästa metoden för avfallshantering. Problemet är att stora mängder återvinningsbart material såsom matavfall och plastförpackningar felaktigt hamnar i restavfallet när det istället hade kunnat återvinnas och på så sätt medfört en mindre miljöpåverkan. För att kvantifiera samansättning och avfallsmängder av det felaktigt sorterade materialet, gjordes en plockanalys på restavfallet från fyra miljöbodar i Västmanland. Analysen visade att ungefär två tredjedelar av materialet var felaktigt sorterat och endast en tredjedel utgjordes av övrigt restavfall. Livscykelanalys användes därefter för att beräkna klimatavtrycket för det felaktigt sorterade matavfallet och för plastförpackningarna som återfanns i restavfallet såväl som klimatavtrycket för optimal sortering och hantering av materialen. Ordningen i avfallshierarkin visade sig stämma väl överens med klimatavtrycket från de olika behandlingsmetoderna i det undersökta området. För matavfall innebar rötning en lägre klimatpåverkan än energiåtervinning och för plastförpackningar medförde materialåtervinning en lägre klimatpåverkan än energiåtervinning. Storleken på besparingarna av växthusgaser berodde dock till viss del på val av inparametrar och de faktorer som främst påverkade var alternativ produktion av värme, plastråvara och drivmedel. Om resultaten extrapoleras över hela VafabMiljös upphämtningsområde så skulle de totala klimatbesparingarna för matavfall vara 8 263 ton koldioxidekvivalenter per år och för plastförpackningar 2 070 ton koldioxidekvivalenter per år. Dessa besparingar är jämförbara med bilkörning motsvarande 1 250 varv runt jorden varje år eller 14 900 tur- och returresor med flyg Sverige–Thailand varje år.